Gnist
Trådstartare
Att ta valpar på sin tik
Lite allmänt om tik, parning och valpning. Vill man lära sig mer, så rekommenderar jag hunduppfödarens handbok, som en bra förstabok. Där står en hel del om det jag berör nedan och även en del om juridiken för oss hunduppfödare.
Ärligt talat; Nog är det många tikägare som lekt med tanken på att ta en valpkull på sin tik, men vad innebär det egentligen att vara uppfödare??
Att vara uppfödare innebär, förutom en brinnande passion för hundar även att man ska ha gedigna kunskaper om rasen som man föder upp, man bör även ha mycket kunnande om genetik och arvsanlag, samt (och det kanske viktigaste av allt) kunna se kritiskt på de hundar man tänker sig avla på!
Man börjar med att titta på sin tik/hane. Har den vad som krävs för att gå i avel? Vad kan just den hunden tillföra rasen? Är den undersökt och UA enligt de krav och bestämmelser som finns för just den rasen? Är den meriterad, rastypisk och vid god hälsa och med stabil rastypisk mentalitet?
När man kommit så långt, så måste man ta och tänka på om man själv har vad som krävs.. Har du möjlighet att få (i värsta fall) en hel valpkull osåld? Att utfodra, socialträna etc. de valpar som kanske blir kvar i flera månader efter tänkt leveransdatum? Har du tillräckligt mycket is i magen för att neka en valpköpare, som inte känns rätt, när de osålda valparna börjar vara 3-4 månader?
Om man även tagit sig förbi den biten och funderat länge och väl på allt ovanstående, så är det dags att sätta planerna i verket. Förslagsvis genom att börja med att gå SKK's uppfödarutbildning, för att lära sig de baskunskaper man bör ha innan man sätter igång och avlar. Bra är också att ha stöd av en erfaren uppfödare, som kan fungera som mentor, bollplank och stöd under både dräktighet, valpning och följande valptid.
Så har då dagen kommit, när du har alla kunskaperna som behövs, tiken ska snart löpa och hane ska väljas. Även här är det bra att i början av sin karriär ha stöd av andra erfarna uppfödare inom rasen. De har ofta bra koll på linjer som passar med din tik. När så tiken är parad men en bra hane, som uppfyller alla krav som finns inom rasen avseende undersökningar, meritering, mentalitet och exteriör, så börjar den 9 veckor långa väntan på att valparna ska födas. Passa under den tiden på att fräscha upp dina kunskaper om dräktigheten och den förestående valpningen. Det har du nytta av när dagen D äntligen kommer
Tiken ska vara fullt vaccinerad, avmaskad och vara fri från annan ohyra innan parning. Även under dräktigheten bör man avmaska tiken med banminth. Sista gången ca 2 veckor innan valpningen är beräknad.
Det säkraste tecknet på att tiken är dräktig är den klara något slemmiga flytningen som uppkommer ca 4 veckor efter parning. Den sk dräktighetsflytningen. Den syns som en tunn seg sträng som hänger ur vulvan när tiken kissat. Ungefär vid samma tidpunkt börjar spenarna bli lite större och lite mer rosa/mörkare färg. Tiken börjar även se rundare ut över midjan.
De första veckorna kan tiken äta samma mat och matmängd som innan. Jag själv har fri tillgång på mat och vatten och det fungerar för mina tikar, men de flesta har inte det och dessa behöver öka på matmängden och gärna ge ett foder med högre energivärde från ca 4:e veckan och framåt. Ger man ett fullfoder, så behöver man inte ge tillskott. Tiken får i sig det hon och valparna behöver ändå.
Vissa tikar kan må illa när fostren fäster i livmoderväggen och då matvägra några dagar. Detta brukar vanligtvis hända ungefär 3 veckor efter parning. Även sista veckan av dräktigheten kan tiken matvägra, eftersom det är trångt i magen av valparna och det då är jobbigt att äta. I det fallet kan man med fördel ge tiken köttfärs/färskfoder så att hon lockas att äta. Både hon och valparna behöver näringen för att orka med förlossningen som stundar.
Sista 1½ veckan bör man ta för vana att tempa tiken 2-3 gånger per dag. Valpningen involverar ett samarbete mellan endokrina systemets och nervsystemets kontrollmekanismer. Detta inleds av fostren i livmodern. När de växer sig större växer de ur det befintliga utrymmet vilket resulterar i kortisolutsöndring från fostrets binjurar. Kortisolet gör att gulkroppen i äggstockarna tillbakabildas och att progesteronnivåerna som utsöndras av den under dräktigheten börjar minska. Samtidigt börjar östrogennivåerna öka och livmodermusklerna, som var avslappande under progesteronets påverkan, återfår sin förmåga att dras samman. . Vid det här laget börjar tiken känna sig redo och blir känslig för yttre stimuli som mörker och avskildhet. Närvaron av dessa stimuli stimulerar hypotalamus och hypofysen utsöndrar två hormon: prolaktin och oxytocin. Prolaktin stimulerar mjölkbildningen i bröstkörtlarna. Oxytocin verkar på den sensitiserade livmodern och inleder sammandragningarna som gör att fostren stöts ut. Det gör också att mjölken släpps ned ifrån bröstkörtlarna när de nyfödda börjar suga på spenen. Ett hormon, relaxin, gör att livmoderhalsen öppnas och slappnar av. Det får också livmoderns myometrium att reagera på oxytocin. Prostaglandiner tillverkas av livmodervävnaden fungerar hjälpande vid livmoders sammandragningar. Signaler som skvallrar om att valpning är på gång kan ses redan några dagar innan. Detta ser man tydligt på temperaturen som hoppar upp och ner ganska rejält, den sista tiden. När valpningen sätter igång på riktigt sjunker temperaturen drastiskt. Ofta en bra bit ner under 37 grader! När tempen droppat så lågt och ligger kvar, så kan du vänta dig valpar inom 24 timmar. I undantag, kan det gå något längre, men så länge inte tempen stiger till strax över det normala, så är det ingen fara. Om tempen stiger och inget händer på någon timme ska man kontakta veterinär, för då kan det vara fara och färde för tik och valpar.
ca 1-2 veckor innan beräknad valpning bör tiken ha tillgång till valplådan. Denna ska vara tillräckligt stor för att rymma tiken och hennes valpar upp tills de är 3-4 veckor. Till jämthundarna har jag själv måtten 110x120 och det räcker bra för en kull upp till 10 valpar i alla fall. I botten på valplådan bär man ha en plastmatta, som är lätt att hålla ren från valpkiss/bajs och blod och annat som blöter ner under och efter förlossningen. Gamla täcken, lakan eller filtar är också bra att ha för tiken att bädda med under den sista tiden och när valpningen börjar.
Så kommer då dagen D. Tempen har legat lågt, tiken har skakat, hjässat och bäddat och nu kommer valparna när som helst. Spännande!
Men har du förberett för om något skulle gå galet?? Telefonnummer till en smådjursveterinär är bra att ha till hands. Likaså bör man ha tvättat sig ordentligt o händerna och ha rena kortklippta naglar, om man skulle behöva hjälpa till att få ut en valp. Frottehandukar, hushållspapper, soppåse och en våg är bra att ha i närheten, samt papper och penna. Att skriva upp vad som händer under valpningen kan visa sig vara ovärderligt om något går snett och veterinären behöver uppgifter om vad som hänt och när det hänt. Även inför framtiden är det bra att ha dessa noteringar inför nästa kull.
I de flesta fall, så går valpningen nästan av sig själv och de flesta tikar tar bra hand om sina små från första sekund. Man ska dock vara i närheten hela tiden som valpningen pågår, även om allt flyter på fint så bör man hålla koll på moderkakorna och se så att alla kommer ut. Blir det någon kvar och den inte kommer ut på egen hand, så ska man konsultera veterinär. En kvarbliven moderkaka orsakar nämligen en infektion i livmodern med följd att tiken efter några dagar blir dålig, få feber och är allmänt hängig. Detta i sin tur kan påverka de små och känsliga valparna. Bättre att ringa veterinären en gång för mycket än en gång för lite!!
Tro inte att det jobbigaste nu är bakom dig, för det är det inte.. Det är nu det verkliga jobbet börjar med valparna. Är de friska och krya? Äter de som de ska? Växer de normalt? Kissar och bajsar de som de ska? Sköter tiken om valparna som hon ska? Är det tyst och lugnt i valplådan? Är det tillräckligt varmt i lådan? Finns det minsta risk för drag? osv osv.
Orosmomenten är många och mycket kan gå fel de första dagarna av valparnas liv dessvärre.
De 2 första veckorna i valparnas liv är rätt lugna utöver ovanstående.
Därefter öppnas ögonen och öronen. De tar sig upp på benen och börjar utforska lådan och syskonen. När valparna är lite drygt 3 veckor, är det dags för små smakportioner av uppblötta hundmatskulor.
Detta uppskattas oftast av de små, som nu bör ha växt på sig rejält! Denna lilla smakportion ökar man så sakteliga i mängd och antal gånger per dag, så att när valparna är 6 veckor, så äter de lite grand 4 ggr/dag. Sedan de 2 sista veckorna ökar man matmängden så att de vid 8 veckors ålder, när de ska flytta hemifrån enbart äter hundmat och är uppe i den mängd som de behöver för att må bra.
När valparna flyttar ska de vara registrerade i SKK, vaccinerade, id-märkta, veterinärbesiktade, regelbundet avmaskade under uppväxten, samt rena och med nyklippta klor.
Tro dock inte att det är klart nu när valparna har flyttat.. Som uppfödare bör man finnas till hands för sina valpköpare och valpar, närhelst de behöver råd, stöd, hjälp etc. även i framtiden.
---------
Denna kor sammanskrivna text kan nog ge en liten inblick i uppfödandets värld för er som tänker sig avla på sin hund hoppas jag.
Lite allmänt om tik, parning och valpning. Vill man lära sig mer, så rekommenderar jag hunduppfödarens handbok, som en bra förstabok. Där står en hel del om det jag berör nedan och även en del om juridiken för oss hunduppfödare.
Ärligt talat; Nog är det många tikägare som lekt med tanken på att ta en valpkull på sin tik, men vad innebär det egentligen att vara uppfödare??
Att vara uppfödare innebär, förutom en brinnande passion för hundar även att man ska ha gedigna kunskaper om rasen som man föder upp, man bör även ha mycket kunnande om genetik och arvsanlag, samt (och det kanske viktigaste av allt) kunna se kritiskt på de hundar man tänker sig avla på!
Man börjar med att titta på sin tik/hane. Har den vad som krävs för att gå i avel? Vad kan just den hunden tillföra rasen? Är den undersökt och UA enligt de krav och bestämmelser som finns för just den rasen? Är den meriterad, rastypisk och vid god hälsa och med stabil rastypisk mentalitet?
När man kommit så långt, så måste man ta och tänka på om man själv har vad som krävs.. Har du möjlighet att få (i värsta fall) en hel valpkull osåld? Att utfodra, socialträna etc. de valpar som kanske blir kvar i flera månader efter tänkt leveransdatum? Har du tillräckligt mycket is i magen för att neka en valpköpare, som inte känns rätt, när de osålda valparna börjar vara 3-4 månader?
Om man även tagit sig förbi den biten och funderat länge och väl på allt ovanstående, så är det dags att sätta planerna i verket. Förslagsvis genom att börja med att gå SKK's uppfödarutbildning, för att lära sig de baskunskaper man bör ha innan man sätter igång och avlar. Bra är också att ha stöd av en erfaren uppfödare, som kan fungera som mentor, bollplank och stöd under både dräktighet, valpning och följande valptid.
Så har då dagen kommit, när du har alla kunskaperna som behövs, tiken ska snart löpa och hane ska väljas. Även här är det bra att i början av sin karriär ha stöd av andra erfarna uppfödare inom rasen. De har ofta bra koll på linjer som passar med din tik. När så tiken är parad men en bra hane, som uppfyller alla krav som finns inom rasen avseende undersökningar, meritering, mentalitet och exteriör, så börjar den 9 veckor långa väntan på att valparna ska födas. Passa under den tiden på att fräscha upp dina kunskaper om dräktigheten och den förestående valpningen. Det har du nytta av när dagen D äntligen kommer
Tiken ska vara fullt vaccinerad, avmaskad och vara fri från annan ohyra innan parning. Även under dräktigheten bör man avmaska tiken med banminth. Sista gången ca 2 veckor innan valpningen är beräknad.
Det säkraste tecknet på att tiken är dräktig är den klara något slemmiga flytningen som uppkommer ca 4 veckor efter parning. Den sk dräktighetsflytningen. Den syns som en tunn seg sträng som hänger ur vulvan när tiken kissat. Ungefär vid samma tidpunkt börjar spenarna bli lite större och lite mer rosa/mörkare färg. Tiken börjar även se rundare ut över midjan.
De första veckorna kan tiken äta samma mat och matmängd som innan. Jag själv har fri tillgång på mat och vatten och det fungerar för mina tikar, men de flesta har inte det och dessa behöver öka på matmängden och gärna ge ett foder med högre energivärde från ca 4:e veckan och framåt. Ger man ett fullfoder, så behöver man inte ge tillskott. Tiken får i sig det hon och valparna behöver ändå.
Vissa tikar kan må illa när fostren fäster i livmoderväggen och då matvägra några dagar. Detta brukar vanligtvis hända ungefär 3 veckor efter parning. Även sista veckan av dräktigheten kan tiken matvägra, eftersom det är trångt i magen av valparna och det då är jobbigt att äta. I det fallet kan man med fördel ge tiken köttfärs/färskfoder så att hon lockas att äta. Både hon och valparna behöver näringen för att orka med förlossningen som stundar.
Sista 1½ veckan bör man ta för vana att tempa tiken 2-3 gånger per dag. Valpningen involverar ett samarbete mellan endokrina systemets och nervsystemets kontrollmekanismer. Detta inleds av fostren i livmodern. När de växer sig större växer de ur det befintliga utrymmet vilket resulterar i kortisolutsöndring från fostrets binjurar. Kortisolet gör att gulkroppen i äggstockarna tillbakabildas och att progesteronnivåerna som utsöndras av den under dräktigheten börjar minska. Samtidigt börjar östrogennivåerna öka och livmodermusklerna, som var avslappande under progesteronets påverkan, återfår sin förmåga att dras samman. . Vid det här laget börjar tiken känna sig redo och blir känslig för yttre stimuli som mörker och avskildhet. Närvaron av dessa stimuli stimulerar hypotalamus och hypofysen utsöndrar två hormon: prolaktin och oxytocin. Prolaktin stimulerar mjölkbildningen i bröstkörtlarna. Oxytocin verkar på den sensitiserade livmodern och inleder sammandragningarna som gör att fostren stöts ut. Det gör också att mjölken släpps ned ifrån bröstkörtlarna när de nyfödda börjar suga på spenen. Ett hormon, relaxin, gör att livmoderhalsen öppnas och slappnar av. Det får också livmoderns myometrium att reagera på oxytocin. Prostaglandiner tillverkas av livmodervävnaden fungerar hjälpande vid livmoders sammandragningar. Signaler som skvallrar om att valpning är på gång kan ses redan några dagar innan. Detta ser man tydligt på temperaturen som hoppar upp och ner ganska rejält, den sista tiden. När valpningen sätter igång på riktigt sjunker temperaturen drastiskt. Ofta en bra bit ner under 37 grader! När tempen droppat så lågt och ligger kvar, så kan du vänta dig valpar inom 24 timmar. I undantag, kan det gå något längre, men så länge inte tempen stiger till strax över det normala, så är det ingen fara. Om tempen stiger och inget händer på någon timme ska man kontakta veterinär, för då kan det vara fara och färde för tik och valpar.
ca 1-2 veckor innan beräknad valpning bör tiken ha tillgång till valplådan. Denna ska vara tillräckligt stor för att rymma tiken och hennes valpar upp tills de är 3-4 veckor. Till jämthundarna har jag själv måtten 110x120 och det räcker bra för en kull upp till 10 valpar i alla fall. I botten på valplådan bär man ha en plastmatta, som är lätt att hålla ren från valpkiss/bajs och blod och annat som blöter ner under och efter förlossningen. Gamla täcken, lakan eller filtar är också bra att ha för tiken att bädda med under den sista tiden och när valpningen börjar.
Så kommer då dagen D. Tempen har legat lågt, tiken har skakat, hjässat och bäddat och nu kommer valparna när som helst. Spännande!
Men har du förberett för om något skulle gå galet?? Telefonnummer till en smådjursveterinär är bra att ha till hands. Likaså bör man ha tvättat sig ordentligt o händerna och ha rena kortklippta naglar, om man skulle behöva hjälpa till att få ut en valp. Frottehandukar, hushållspapper, soppåse och en våg är bra att ha i närheten, samt papper och penna. Att skriva upp vad som händer under valpningen kan visa sig vara ovärderligt om något går snett och veterinären behöver uppgifter om vad som hänt och när det hänt. Även inför framtiden är det bra att ha dessa noteringar inför nästa kull.
I de flesta fall, så går valpningen nästan av sig själv och de flesta tikar tar bra hand om sina små från första sekund. Man ska dock vara i närheten hela tiden som valpningen pågår, även om allt flyter på fint så bör man hålla koll på moderkakorna och se så att alla kommer ut. Blir det någon kvar och den inte kommer ut på egen hand, så ska man konsultera veterinär. En kvarbliven moderkaka orsakar nämligen en infektion i livmodern med följd att tiken efter några dagar blir dålig, få feber och är allmänt hängig. Detta i sin tur kan påverka de små och känsliga valparna. Bättre att ringa veterinären en gång för mycket än en gång för lite!!
Tro inte att det jobbigaste nu är bakom dig, för det är det inte.. Det är nu det verkliga jobbet börjar med valparna. Är de friska och krya? Äter de som de ska? Växer de normalt? Kissar och bajsar de som de ska? Sköter tiken om valparna som hon ska? Är det tyst och lugnt i valplådan? Är det tillräckligt varmt i lådan? Finns det minsta risk för drag? osv osv.
Orosmomenten är många och mycket kan gå fel de första dagarna av valparnas liv dessvärre.
De 2 första veckorna i valparnas liv är rätt lugna utöver ovanstående.
Därefter öppnas ögonen och öronen. De tar sig upp på benen och börjar utforska lådan och syskonen. När valparna är lite drygt 3 veckor, är det dags för små smakportioner av uppblötta hundmatskulor.
Detta uppskattas oftast av de små, som nu bör ha växt på sig rejält! Denna lilla smakportion ökar man så sakteliga i mängd och antal gånger per dag, så att när valparna är 6 veckor, så äter de lite grand 4 ggr/dag. Sedan de 2 sista veckorna ökar man matmängden så att de vid 8 veckors ålder, när de ska flytta hemifrån enbart äter hundmat och är uppe i den mängd som de behöver för att må bra.
När valparna flyttar ska de vara registrerade i SKK, vaccinerade, id-märkta, veterinärbesiktade, regelbundet avmaskade under uppväxten, samt rena och med nyklippta klor.
Tro dock inte att det är klart nu när valparna har flyttat.. Som uppfödare bör man finnas till hands för sina valpköpare och valpar, närhelst de behöver råd, stöd, hjälp etc. även i framtiden.
---------
Denna kor sammanskrivna text kan nog ge en liten inblick i uppfödandets värld för er som tänker sig avla på sin hund hoppas jag.
)
