"Uppfostra" hund eller hundägare?

DizAngel

Trådstartare
Först lite bakgrund till det hela innan jag kommer till min frågeställning (kan bli långt detta):

Hundägarna i det här fallet är mina föräldrar, som förra sommaren skaffade en schäfervalp. En go och glad, aktiv liten tik.
Mina föräldrar har under min uppväxt haft två schäfertikar, en i taget. Båda lugna och lite sävliga i sättet, lättuppfostrade. De har kunnat traska lösa på gården utan att göra nåt väsen av sig, varken jaga katter eller hönor eller liknande.
Hunden de nu skaffat är (enligt mig och tränare) en betydligt "vassare" och smartare individ! Detta tycker jag yttrar sig genom att hon "käftar emot" och ska ha sista ordet om hon blir tillsagd, hon älskar att träna och lyder t.ex. sitt eller ligg på en halv sekund om hon vet att hon får godis. I rena "träningssituationer" är hon väldigt duktig på det sättet, men kan lätt gå upp i varv av det.

Nu till det jag anser vara problemet...

Eftersom det är mina föräldrar och mina barns morföräldrar så vill jag ju kunna åka och hälsa på dem med jämna mellanrum. Men jag står inte ut där!
Mina föräldrar har sen första stund de fick hunden gett den blandade signaler om vad som är rätt och fel. Ena sekunden är det Fy och Usch om hunden biter eller gnager på någons hand, och nästa sekund har någon av dem stoppat handen i munnen och hunden får gnaga hej vilt!

Hunden tycker att min äldsta dotter (6 år) är jätterolig och vill leka med henne men dottern har blivit rädd. Det är inte så konstigt då hunden skäller konstant, stressar och hoppar som en galning på oss vuxna och bara får tillsägelse ibland! Hunden är alltid kopplad då hon är i samma rum, men hon blir fruktansvärt stressad av det. Hon gnyr och flämtar och skäller, bits och har sig.

Jag har även en bebis som jag definitivt inte har nån lust att låta vara på golvet där när hon blir lite större då jag är rädd att hunden en dag kommer lös och kanske kastar sig över henne.

Jag tycker helt enkelt att hunden är för dåligt uppfostrad från första början för att kunna fungera i vardagssituationer.

Nu skulle jag vilja ha lite tips från en kloka hundmänniskor kring hur jag kan tänka.
Jag har själv två funderingar.

1. Jag försöker ge mina föräldrar min syn på saken och säger ifrån när jag tycker något blir galet, t.ex. att hunden försöker kasta sig på mig när någon håller i kopplet och inte säger ifrån. Jag hoppas genom detta att de kanske kan ta till sig att de ska vara konsekventa i sina tillsägelser, men det är mest risk att de ser mig som en jobbig besserwisser.

2. Jag försöker skapa mig en egen relation till hunden. Går det när man inte ses varje dag?

Jag umgicks med hunden själv förra gången jag träffade den, och efter 40 min klarade hon av att slappna av och faktiskt somna bredvid mig. Då hade jag varit stenhård på att man inte fick äta på mig, hoppa på mig och att man skulle lyssna när jag sa "ligg". Hon slapp inte undan en enda gång. Tränaren har sagt att hunden ska sägas till på skarpen och kan tryckas ner på marken om hon inte lyssnar, vilket jag använde mig av. Rätt eller fel, jag vet inte. Jag gör så som jag anser mig "behöva" göra och hur jag tänker mig att en hundmamma hade gjort.

Långt blev det, hoppas någon orkar läsa och ge mig nåt tips på hur jag kan tänka.
 
Kan du övertala, på ett positivt sätt, dina föräldrar att (båda två) gå kurs hos närmsta Brukshundsklubb? Med hunden, alltså. Det finns väldigt basic kurser för unga hundar och för mig låter det som en perfekt början. Där tänker jag mig att de kan få upp ögonen för vad som faktiskt krävs här, och jag tror också att kursledare mfl rätt snabbt kommer att se att det saknas grundlydnad på många områden, och ge bra och konstruktiva tips och råd till dina föräldrar.

Jag skulle helt klart börja där.
 
"Stackars hund" är min första tanke. En schäfer ska vara en aktiv brukshund och kräva ordentlig mental träning regelbundet för att må bra, vara glad och harmonisk. Att lära hunden "sitt" är bara en mental träning för den under själva inlärningsprocessen, sedan är det inte någon mental träning längre.

Den där tränaren bör de bryta kontakten med omedelbart. Sådana "uppfostrningsmetoder" ger inget positivt, tvärt om lär det göra hunden ännu mer stressad.

Nu är det ju inte din hund, så det enda du egentligen kan göra är att kräva att ni ses utan att hunden är med (det hade jag gjort om jag varit i din situation). Jag kan dock tycka att dina föräldrar antingen ska ändra sina träningsmetoder helt, börja gå kurser på brukshundklubben och bli ordentliga hundägare eller helt enkelt omplacera hunden till någon som passar hunden bättre.
 
Tränaren har sagt att hunden ska sägas till på skarpen och kan tryckas ner på marken om hon inte lyssnar, vilket jag använde mig av. Rätt eller fel, jag vet inte. Jag gör så som jag anser mig "behöva" göra och hur jag tänker mig att en hundmamma hade gjort.

Det låter inte som schäfern har det bra, men det låter heller inte som att du kommer att göra det bättre. Jag tycker inte du ska vare sig korrigera hundstackaren själv eller säga till dina föräldrar hur eller när de ska "säga till på skarpen".

Känner du dig otrygg där med barnen så säg det till föräldrarna: du vill att de tränar sin hund så det går att vara där med barnen utan att den skrämmer dem. Så får de själva söka (bättre) tränare, eller acceptera att ni inte kommer dit mer - det kommer de ju inte att vilja, så de lär ta tag i hundfostran då.
 
Svarar er alla här...

Det är enbart min ena förälder som går hos tränare med hunden, det är en tränare med gott rykte så jag tror inte de kommer byta ut denne i första taget. Men jag kan absolut föreslå att de kan gå båda två, och lägga fram det på något bra sätt!

När det gäller motion och sånt, så blir hunden fysiskt tränad/stimulerad varje dag genom promenader i skogen och lek i trädgården. Dessutom promenad i staden någon gång i veckan. Men jag funderar på att den kanske behöver mer mental stimulans? (Bara min fundering, inget jag tänker tala med dem om).

Har påtalat att jag känner mig otrygg med barnen där, och vill helst att de har hunden i ett annat rum med kompostgaller för. Men det blir ett väldigt skällande på hunden då så då drivs man till vansinne av det istället. Och då mutas den med godis för att va tyst istället...

Jag ska tänka på att försöka hålla mina åsikter och tankar om hundens uppfostran för mig själv och låta dem sköta sitt. Men då får de ha i åtanke att jag inte kommer dit mer om det eskalerar. Jag är rädd att hunden kommer ta överhand så småningom och att den kommer göra precis vad och hur den vill...
 
Svarar er alla här...

Det är enbart min ena förälder som går hos tränare med hunden, det är en tränare med gott rykte så jag tror inte de kommer byta ut denne i första taget. Men jag kan absolut föreslå att de kan gå båda två, och lägga fram det på något bra sätt!

När det gäller motion och sånt, så blir hunden fysiskt tränad/stimulerad varje dag genom promenader i skogen och lek i trädgården. Dessutom promenad i staden någon gång i veckan. Men jag funderar på att den kanske behöver mer mental stimulans? (Bara min fundering, inget jag tänker tala med dem om).

Har påtalat att jag känner mig otrygg med barnen där, och vill helst att de har hunden i ett annat rum med kompostgaller för. Men det blir ett väldigt skällande på hunden då så då drivs man till vansinne av det istället. Och då mutas den med godis för att va tyst istället...

Jag ska tänka på att försöka hålla mina åsikter och tankar om hundens uppfostran för mig själv och låta dem sköta sitt. Men då får de ha i åtanke att jag inte kommer dit mer om det eskalerar. Jag är rädd att hunden kommer ta överhand så småningom och att den kommer göra precis vad och hur den vill...
Det låter som att dina föräldrar, tränaren o du själv fastnat i 60 talets hundträningstänk.
Hundar tar inte över, ej heller skall de tryckas ner i golvet.

Lite lästips:
http://dogma.nu/artiklar/den-missuppfattade-dominansen/
http://dogma.nu/artiklar/flockbildning-och-ledarskap/

Samt fler artiklar på den sidan. Läs "Kontaktkontraktet" av Eva Bodfelt, finns på bibblan.
Båda dina föräldrar skall inte gå till den tränaren de har du.
Dom borde lämna tillbaka hunden till uppfödaren o leta ev ny hund ur rasgrupp 9
 
Vad tycker dina föräldrar själva om SIN tillvaro med hunden? Är de nöjda eller missnöjda? Ber de om hjälp eller anser det bara är ett problem när andra är i närheten?
 
Hur gammal är hunden?
Och JA en schäfer behöver mental stimulans. MASSOR. Att gå i stan en gång i veckan räcker absolut inte.

Det låter verkligen inte som att hunden har det bra. Hur mår dina föräldrar med hunden? Det låter liksom inte kul att leva med det där hela tiden. Att säga till en stressad hund "på skarpen" brukar bara leda till mer stress. Vilket ni nog märkt nu eftersom att det uppenbarligen inte funkar. Byt tränare.

Det första jag tänker är att det nog inte är rätt hund för dina föräldrar. Men de får väl börja fundera på om de vill ha och klarar av en driftstark hund som kräver mycket stimulans och styrning. Men om ni fortsätter på samma bana så kan jag nästan garantera att hunden tillslut kommer svara upp på era korrigeringar eftersom att den är stressad, frustrerad och uppenbarligen inte förstår vad ni vill. Ni skapar ju en konflikt och hunden kommer tillslut tröttna. Och då kommer det nog vara en aning värre än att det naffsar lite frustrerat på er..

Mat tycker jag är en bra lösning på det mesta. Det är lugnande att äta och man dämpar även frustrationen genom att göra något annat. Ge hunden ett rejält gottigt köttben, släng ut godis, håll den i famnen och stryk henne lugnande. Börja lägga spår, uppletande osv för att trötta ut huvudet.

Och snälla, sluta trycka ner och slita i hunden.. Det kommer med stor sannolikhet att eskalera..
 
Vad tycker dina föräldrar själva om SIN tillvaro med hunden? Är de nöjda eller missnöjda? Ber de om hjälp eller anser det bara är ett problem när andra är i närheten?

Min mor är rätt nöjd verkar det som, så länge de är ensamma hemma med hunden. Min far däremot tycker hunden är jobbig och kräver mycket tid och arbete. Det är det intrycket de har gett mig iallafall.
Men däremot så märks det att de tycker hunden är jobbig när de får besök.
 
Min mor är rätt nöjd verkar det som, så länge de är ensamma hemma med hunden. Min far däremot tycker hunden är jobbig och kräver mycket tid och arbete. Det är det intrycket de har gett mig iallafall.
Men däremot så märks det att de tycker hunden är jobbig när de får besök.

Men de kan inte tänka sig att omplacera hunden och skaffa något mer passande?
 
Hur gammal är hunden?
Och JA en schäfer behöver mental stimulans. MASSOR. Att gå i stan en gång i veckan räcker absolut inte.

Det låter verkligen inte som att hunden har det bra. Hur mår dina föräldrar med hunden? Det låter liksom inte kul att leva med det där hela tiden. Att säga till en stressad hund "på skarpen" brukar bara leda till mer stress. Vilket ni nog märkt nu eftersom att det uppenbarligen inte funkar. Byt tränare.

Det första jag tänker är att det nog inte är rätt hund för dina föräldrar. Men de får väl börja fundera på om de vill ha och klarar av en driftstark hund som kräver mycket stimulans och styrning. Men om ni fortsätter på samma bana så kan jag nästan garantera att hunden tillslut kommer svara upp på era korrigeringar eftersom att den är stressad, frustrerad och uppenbarligen inte förstår vad ni vill. Ni skapar ju en konflikt och hunden kommer tillslut tröttna. Och då kommer det nog vara en aning värre än att det naffsar lite frustrerat på er..

Mat tycker jag är en bra lösning på det mesta. Det är lugnande att äta och man dämpar även frustrationen genom att göra något annat. Ge hunden ett rejält gottigt köttben, släng ut godis, håll den i famnen och stryk henne lugnande. Börja lägga spår, uppletande osv för att trötta ut huvudet.

Och snälla, sluta trycka ner och slita i hunden.. Det kommer med stor sannolikhet att eskalera..

Hunden fyller ett år nu strax.
Jag tycker själv inte att det är riktigt rätt hund för mina föräldrar, då de två de haft innan var hundar som var nöjda med att ligga bredvid en som sällskap och titta på vad som händer. Det räckte med en promenad om dagen och/eller lite lek så var de nöjda. Med den de har nu ska det hända något hela tiden, vilket iofs inte är så konstigt då hon bara är ett år. De vill egentligen ha hunden som sällskap, inte någon träningsindivid på det sättet.

Jag ska ärligt säga att jag inte är något fan av att trycka ner hundar heller. Och är inte heller någon hundexpert! Uppväxt med hund, gått en valpkurs i mitt liv men har inte tillräckligt med kött på benen för att veta hur jag kan förhålla mig i denna situation. Men denna enda gång jag umgicks med hunden själv så gjorde jag det som rekommenderats av denna tränare. Men förstår av er mer erfarna att det finns bättre metoder att tillgå :)
 
Men de kan inte tänka sig att omplacera hunden och skaffa något mer passande?

De vägrar skaffa någon annan ras, trots att jag och andra släktingar diskuterade för och nackdelar med olika hundraser och individer innan de köpte nuvarande hund. Jag tror absolut inte de kan tänka sig omplacera henne, detta är deras "bebis". Krävs nog att det ska bli riktigt illa innan de kan inse att en omplacering vore något att tänka på...
 
Hunden fyller ett år nu strax.
Jag tycker själv inte att det är riktigt rätt hund för mina föräldrar, då de två de haft innan var hundar som var nöjda med att ligga bredvid en som sällskap och titta på vad som händer. Det räckte med en promenad om dagen och/eller lite lek så var de nöjda. Med den de har nu ska det hända något hela tiden, vilket iofs inte är så konstigt då hon bara är ett år. De vill egentligen ha hunden som sällskap, inte någon träningsindivid på det sättet.

Jag ska ärligt säga att jag inte är något fan av att trycka ner hundar heller. Och är inte heller någon hundexpert! Uppväxt med hund, gått en valpkurs i mitt liv men har inte tillräckligt med kött på benen för att veta hur jag kan förhålla mig i denna situation. Men denna enda gång jag umgicks med hunden själv så gjorde jag det som rekommenderats av denna tränare. Men förstår av er mer erfarna att det finns bättre metoder att tillgå :)

Det låter faktiskt som att de skulle vara mer nöjda med en annan ras. Schäfer är ju ganska intensiva brukshundar och aktivitetsnivån kommer ju inte sjunka försen hunden blir gammal. Det låter riktigt jobbigt, för alla inblandade.

Och försök få dom till att byta tränare. Var bor ni på ett ungefär? Finns många duktiga härinne som säkert kan rekommendera någon bra.
 
De vägrar skaffa någon annan ras, trots att jag och andra släktingar diskuterade för och nackdelar med olika hundraser och individer innan de köpte nuvarande hund. Jag tror absolut inte de kan tänka sig omplacera henne, detta är deras "bebis". Krävs nog att det ska bli riktigt illa innan de kan inse att en omplacering vore något att tänka på...

Jadu.. då rekommenderar jag iaf byta till en annan tränare och att de får räkna med att lägga betydligt mer tid på mental träning.. Och kanske även fysisk. Beroende på vad hon gör nu..
 

Liknande trådar

Övr. Hund Hej! Har ett par nya grannar ett som flyttat in ovanför mig, som har flera olika hundar som låter en del när de går i trapphuset...
Svar
9
· Visningar
602
Senast: Nepenthe
·
Hundträning Hej! Jag skulle bli jätteglad om ni som har / har haft två hundar ville dela med er av era bästa tips för att ensam kunna ta harmoniska...
2
Svar
36
· Visningar
2 387
Senast: alicegard
·
Hundavel & Ras Jag startade en tråd här igår där jag ville höra folks åsikter om vilken hund som kanske passar mig. Jag hade ändå fäst mig vid en sorts...
Svar
14
· Visningar
1 439
Senast: Roheryn
·
Övr. Hund Jag har sälj annons ute på min hund sedan den 17 januari. Jag har fått tre svar. En som bor i samma stad som jag och som kör lastbil...
2 3 4
Svar
60
· Visningar
4 267
Senast: ako
·

Bukefalos, Hästnyheter, Radannonser

Allmänt, Barn, Dagbok

Hund, Katt, Andra Djur

Hästrelaterat

Omröstningar

Tillbaka
Upp