Bukefalos 25 år!

Uppgiven över bostadsmarknaden

Som många utav er redan vet så är jag hemskt uppgiven över bostadsmarknaden, och skulle behöva skriva av mig lite.

När mina föräldrar var 28 år köpte de en villa söder om Stockholm för 840 000 tkr. De arbetade som simskolelärare och golvläggare, och kunde låna hela beloppet även om topplånet såklart blev dyrt. På grund av skilsmässa fick de sälja huset några år senare och flytta in i hyresrätter, huset är idag värt kanske 7 miljoner. Även min man bodde i villa som barn, hade föräldrar med arbetarlöner men kunde ändå bo i hus norr om stan. Jag antar att vi har växt upp med bilden av att man nån gång i livet kommer kunna ha familj och villa.

Nu har vi båda dessutom studerat i 5 år var, min man är höginkomsttagare och jag tjänar över medel. Vi har sparat och investerat, förra året lyckades vi tillslut köpa vår första lägenhet och hade då skramlat ihop 570 tkr i kontantinsats. Jag är ändå ganska stolt, jag känner inte så många som lyckats köpa boende på egen hand utan hjälp från sina föräldrar. Men trots att vi studerat länge, skaffat oss bra jobb, sparat och tillslut lyckats köpa ett boende så står jag helt handfallen inför framtiden. Villorna kring Stockholm ligger på 10 miljoner + och lägenheterna ligger på 100 - 140 tkr per kvm. Jag vet om, och jag kan inte påtala detta nog, att vi bor på en utav Sveriges dyraste platser och vi skulle kunna ha en betydligt bättre boendesituation om vi rörde på oss. Men det är väl just det, att det här är vårt hem. Här har vi bott hela våra liv, vi har vår familj och vänner här och framför allt är jag kär i platsen där jag bor. Jag trivs här, jag är inte ute efter en flådig våning på Östermalm jag vill bara inte tvingas ifrån mitt hem. Men det känns som att det är precis det vi gör. En trea där vi bor nu, vilket vi skulle behöva för att få plats med vårt barn som är på väg, går knappt att få tag på under 8 milj. Jag har bott i fem olika lägenheter på Kungsholmen och kan varenda gata utantill, varenda litet café runt hörnet och vilka backar som är jobbiga på löprundan. Men jag tror inte vi kommer kunna bo kvar.

Allt på grund av en rusande bostadsmarknad senaste 15 åren som man nu, till viss del har satt stopp för med nya amorterings- och insatskrav. Man upptäckte att det inte fungerade så bra att låna ut hur som helst, och det är väl väl. Jag tycker de nya kraven är vettiga. Men vi då, som var för unga för att åka med på den vågen och kommer in först nu? Alla som är yngre än oss? Alla som inte har eller hade föräldrar som kunde knuffa oss över tröskeln i ung ålder? Det som inte ens är en tröskel längre utan någon form av mur. Jag har tre yngre syskon som så småningom behöver eget boende.

Jag vet inte. Jag känner mig bara ledsen och uppgiven idag. Jag vet inte var vår lilla familj ska ta vägen. Jag känner mig arg över att jag en gång i tiden trodde att om man studerar och jobbar hårt så kommer man ha möjligheter, och ändå är vi här. När jag var liten skämtades det om att svennebananer hade villa, vovve och Volvo. Det är ett skämt, medelsvensson har inte en villa där jag bor, du ska vara bra rik för att ha den möjligheten.

(Nej, det är inte synd om oss. Vi har det gott ställt, vi kan alltid köpa en lägenhet utanför stan osv. Jag vet allt det där. Men att gå från ung och tro att vissa saker var uppnåeliga, att kämpa för det, för att sedan för varje år se den där drömmen gå i spillror.. det svider fan.)
 
Senast ändrad:

Ja, jag vet inte hur jag ska tolka dina inlägg riktigt. Jag har varit trögfattad helt enkelt? Naiv? Inte följt bostadsmarknadens utveckling senaste 10 åren tillräckligt noggrant? Noterat, men det ändrar inte riktigt min situation. Det är väl gott om du kommer från pengar och inte har blivit ”itutad” saker men vi är många som inte fick med oss den kunskapen hemifrån.

Ja och det är ju det som fascinerar mig, det är ett sidospår som inte här hemma här, men jag har inte fått någon ekonomisk hjälp med mina bostäder, däremot hade jag kanske fått det om det hade behövts. Men just förväntan som funnits i fler trådar av vad man ”borde kunna”, den har jag aldrig haft och har fortfarande inte, även om jag kanske skulle kunna köpa ett hus för 10 miljoner men då inte ha råd med så mycket mer än att bo varför det inte finns på världskartan för oss. Jag har nog alltid varit medveten om att jag troligtvis kommer ha en lägre levnadsstandard än mina föräldrar. Jag tycker det är intressant, men det är en annan diskussion.
 
Ja och det är ju det som fascinerar mig, det är ett sidospår som inte här hemma här, men jag har inte fått någon ekonomisk hjälp med mina bostäder, däremot hade jag kanske fått det om det hade behövts. Men just förväntan som funnits i fler trådar av vad man ”borde kunna”, den har jag aldrig haft och har fortfarande inte, även om jag kanske skulle kunna köpa ett hus för 10 miljoner men då inte ha råd med så mycket mer än att bo varför det inte finns på världskartan för oss. Jag har nog alltid varit medveten om att jag troligtvis kommer ha en lägre levnadsstandard än mina föräldrar. Jag tycker det är intressant, men det är en annan diskussion.

Inte alla är så duktiga som dig, tyvärr. Vi är många som inte kan rycka på axlarna åt allt.
 
Ja och det är ju det som fascinerar mig, det är ett sidospår som inte här hemma här, men jag har inte fått någon ekonomisk hjälp med mina bostäder, däremot hade jag kanske fått det om det hade behövts. Men just förväntan som funnits i fler trådar av vad man ”borde kunna”, den har jag aldrig haft och har fortfarande inte, även om jag kanske skulle kunna köpa ett hus för 10 miljoner men då inte ha råd med så mycket mer än att bo varför det inte finns på världskartan för oss. Jag har nog alltid varit medveten om att jag troligtvis kommer ha en lägre levnadsstandard än mina föräldrar. Jag tycker det är intressant, men det är en annan diskussion.

Det låter som att du har ett överklassperspektiv som jag känner är helt främmande för mig. En bostad för 10 miljoner skulle jag enbart kunna köpa om jag vann på lotto.
 

Voeux

Trådstartare
Ja och det är ju det som fascinerar mig, det är ett sidospår som inte här hemma här, men jag har inte fått någon ekonomisk hjälp med mina bostäder, däremot hade jag kanske fått det om det hade behövts. Men just förväntan som funnits i fler trådar av vad man ”borde kunna”, den har jag aldrig haft och har fortfarande inte, även om jag kanske skulle kunna köpa ett hus för 10 miljoner men då inte ha råd med så mycket mer än att bo varför det inte finns på världskartan för oss. Jag har nog alltid varit medveten om att jag troligtvis kommer ha en lägre levnadsstandard än mina föräldrar. Jag tycker det är intressant, men det är en annan diskussion.

Ja, det är ju bra att du kan fascineras av oss andra naiva dumbommar som inte kan samhällsekonomin lika väl ;) Men som du själv säger, det är en annan tråd. Vi är flera som känner lite sorg och uppgivenhet över detta och det vore schysst om vi fick göra det utan att bli utpekade som naiva som blivit itutade saker av våra arbetarklassföräldrar.
 
Det låter som att du har ett överklassperspektiv som jag känner är helt främmande för mig. En bostad för 10 miljoner skulle jag enbart kunna köpa om jag vann på lotto.
Nej det har jag inte, precis som voeux skriver så hade många av oss som kanske är något år äldre tur som råkade köpa rätt bostäder i rätt tid. Det är den enda anledningen till att vi skulle kunna köpa något för 10 miljoner. Men jag skulle aldrig komma på tanken att göra det just för att vi inte har så mycket pengar att vi då skulle ha råd att göra något annat än att bo. Jag är mest förvånad över att flera som är något yngre än mig har trott att man ska kunna, när jag nästan inte känner någon som trott det eller kunnat göra det med mindre än att just lägga allt i en skål..
 
Ja, det är ju bra att du kan fascineras av oss andra naiva dumbommar som inte kan samhällsekonomin lika väl ;) Men som du själv säger, det är en annan tråd. Vi är flera som känner lite sorg och uppgivenhet över detta och det vore schysst om vi fick göra det utan att bli utpekade som naiva som blivit itutade saker av våra arbetarklassföräldrar.
Det gör jag oxå på ett sätt, men jag har aldrig trott att det skulle bli på annat vis. Men det är spännande, jag tror jag är några år äldre än dig och uppväxt i en hyfsat liknande kontext, och jag har aldrig hört någon av mina kompisar uttrycka just besvikelse, mer en uppgivenhet eller ett konstaterande, och så har man köpt ett radhus i Vallentuna eller Åkersberga eller lägenhet i hökarängen typ. Det har liksom aldrig funnits på kartan för någon jag känner att drömma om ett hus i närförort.
 

Voeux

Trådstartare
Det gör jag oxå på ett sätt, men jag har aldrig trott att det skulle bli på annat vis. Men det är spännande, jag tror jag är några år äldre än dig och uppväxt i en hyfsat liknande kontext, och jag har aldrig hört någon av mina kompisar uttrycka just besvikelse, mer en uppgivenhet eller ett konstaterande, och så har man köpt ett radhus i Vallentuna eller Åkersberga eller lägenhet i hökarängen typ. Det har liksom aldrig funnits på kartan för någon jag känner att drömma om ett hus i närförort.

Nej jag hör dig. Men nu när du fått fram din fascination så tydligt så kanske vi kan lämna det spåret.
 

Voeux

Trådstartare
Det låter som att du har ett överklassperspektiv som jag känner är helt främmande för mig. En bostad för 10 miljoner skulle jag enbart kunna köpa om jag vann på lotto.

Vi har många vänner som bor kring den prisklassen. Det har väl bidragit till att det är lätt att ryckas med i att det varit nåbart. Vi har ungefär samma arbeten och ungefär samma löner som dem. Men, det är ju de som köpte för 10 + år sen då. Det gör ju stor skillnad om man har kapital i sin bostad att flytta med när man köper, och om man inte har det.

Så här blir det väldigt tydligt vilken samhällsklass man kommer ifrån, tycker jag. Varken jag eller min man kunde få hjälp in på bostadsmarknaden av våra föräldrar så det tog många år att spara ihop insatsen och så köpte vi tillslut 38 kvm när vi var 30 år. Samtidigt som många av våra vänner köpte 38 kvm när de var 20 år med hjälp hemifrån och har de senaste 10 åren gjort bostadskarriär. De gör att de idag har hus, eller större lägenheter i stan. Samtidigt lever vi likadant, har utöver bostaden ungefär samma ekonomi och samma intressen. Det är lätt att glömma bort att vi har väldigt olika möjligheter när det kommer till just bostad.

Jag unnar dem det, och tycker inte alls det är fel att de har fått den hjälpen och lyckats så bra med bostadsaffärer sedan dess. Men som sagt, det blir ju tydligt att man hade lite olika utgångspunkt.
 
Jag vill också gnälla på situationen som är och sällar mig till skaran som tycker att du @Voeux uttrycker det så himla bra.
Är 90talist och har vuxit upp med ensamstående trebarnsförälder och således blivit min egen lyckas smed. För 10 år sedan blev jag erbjuden en lägenhet i föreningen jag bor i nu, men jag ville inte köpa någon lägenhet. Bostadsrätt var lurendrejeri, köpa stället OCH betala hyra? Nehej du, det blev en hyresrätt minsann. Nu när jag köpt en lägenhet här fick jag betala 300% mer. Den vetskapen är bra sur. Och då är det klart sämsta området i byn. Ja, byn, inte stan. Att skaffa barn tidigt och separera gör en inte till bankens drömkund direkt. Nu lever husdrömmen, men det är tack vare många, många timmar övertid, en hel del tur på arbetsmarknaden och en jävla massa skålar havregrynsgröt. Och då saknar drömhuset både vatten och avlopp.
 
Det var väl till en del ECB som konstaterade att svenskar allmänt är för högt belånade just pga huslån och att det behövdes minska, därmed en bidragande del av de hårdare kraven på kontantinsats och amortering.

Det är ganska fascinerande hur bostadsmarknaden i Stockholm har utvecklats. Jag bor i en 2.5 i närförort, samma lägenhet (samma brf) bodde min mamma, hennes två systrar och en barnflicka i. När den köptes (andels som det hette då) sent 50-tal så kostade den 10,000. Småvillorna i Enskede kostade 25,000. Det här var under egna hem rörelsen där man medvetet försökte bygga hus/lägenheter till priser som även arbetare hade råd med.

Jag är fortfarande förbannad på att allmännyttan såldes ut, det var så många startade sin bostadskarriär eftersom de fick köpa på mycket förmånliga villkor och de flesta HR till rimlig hyra även centralt försvann. Nu är det mest nybyggda hyresrätter till ockerpriser, andra hand, också ockerpriser och priser på både innanför tullarna och närförort som är ockerpriser.

Nej jag tror inte det är blir en bubbla på samma sätt som 90-talet (flytande krona) eller 2008-2009 där Sverige klarade sig bättre än de flesta andra länder. Jag tror bostadsmarknaden kommer att stabilisera sig, gå lite upp och ner, men i allmänhet fortsätta gå upp på längre sikt.

Btw, jag önskar verkligen att man kunde begränsa svenskarnas största nöje, att överklaga byggnadslov. Årstafältet är ett av de bästa exemplen. De har överklagat i nästan 20 år, extremt bra läge, det är egentligen bara att börja köra busslinjer, pendel, tvärbana och tunnelbana finns i närheten. Men nä, tistlar, minigolfbana och central för frukt och grönsaker har försenat det i mer än knappt 20 år.

Edit: av mina syskon som är höginkomsttagare krävdes att föräldrarna gick i borgen för deras villa, iofs i ett av de bästa områdena i Stockholm. Helt sjukt.
 

Voeux

Trådstartare
Jag vill också gnälla på situationen som är och sällar mig till skaran som tycker att du @Voeux uttrycker det så himla bra.
Är 90talist och har vuxit upp med ensamstående trebarnsförälder och således blivit min egen lyckas smed. För 10 år sedan blev jag erbjuden en lägenhet i föreningen jag bor i nu, men jag ville inte köpa någon lägenhet. Bostadsrätt var lurendrejeri, köpa stället OCH betala hyra? Nehej du, det blev en hyresrätt minsann. Nu när jag köpt en lägenhet här fick jag betala 300% mer. Den vetskapen är bra sur. Och då är det klart sämsta området i byn. Ja, byn, inte stan. Att skaffa barn tidigt och separera gör en inte till bankens drömkund direkt. Nu lever husdrömmen, men det är tack vare många, många timmar övertid, en hel del tur på arbetsmarknaden och en jävla massa skålar havregrynsgröt. Och då saknar drömhuset både vatten och avlopp.

Haha ja, jag känner igen snacket. Hyresrätt var liksom grejen, det var billigare per månad och om nåt gick sönder behövde man inte betala det själv ens! Min mamma var så befriad när vi sålde huset och sa att hon aldrig ville ha ett boende som krävde så mycket jobb igen. Att äga? Ja det var väl något som knäppgökarna i MUF pratade om :D

Heja dig! Vi kanske får starta en pepp-tråd för oss som kämpar för att köpa boende.
 

Voeux

Trådstartare
Det var väl till en del ECB som konstaterade att svenskar allmänt är för högt belånade just pga huslån och att det behövdes minska, därmed en bidragande del av de hårdare kraven på kontantinsats och amortering.

Det är ganska fascinerande hur bostadsmarknaden i Stockholm har utvecklats. Jag bor i en 2.5 i närförort, samma lägenhet (samma brf) bodde min mamma, hennes två systrar och en barnflicka i. När den köptes (andels som det hette då) sent 50-tal så kostade den 10,000. Småvillorna i Enskede kostade 25,000. Det här var under egna hem rörelsen där man medvetet försökte bygga hus/lägenheter till priser som även arbetare hade råd med.

Jag är fortfarande förbannad på att allmännyttan såldes ut, det var så många startade sin bostadskarriär eftersom de fick köpa på mycket förmånliga villkor och de flesta HR till rimlig hyra även centralt försvann. Nu är det mest nybyggda hyresrätter till ockerpriser, andra hand, också ockerpriser och priser på både innanför tullarna och närförort som är ockerpriser.

Nej jag tror inte det är blir en bubbla på samma sätt som 90-talet (flytande krona) eller 2008-2009 där Sverige klarade sig bättre än de flesta andra länder. Jag tror bostadsmarknaden kommer att stabilisera sig, gå lite upp och ner, men i allmänhet fortsätta gå upp på längre sikt.

Btw, jag önskar verkligen att man kunde begränsa svenskarnas största nöje, att överklaga byggnadslov. Årstafältet är ett av de bästa exemplen. De har överklagat i nästan 20 år, extremt bra läge, det är egentligen bara att börja köra busslinjer, pendel, tvärbana och tunnelbana finns i närheten. Men nä, tistlar, minigolfbana och central för frukt och grönsaker har försenat det i mer än knappt 20 år.

Edit: av mina syskon som är höginkomsttagare krävdes att föräldrarna gick i borgen för deras villa, iofs i ett av de bästa områdena i Stockholm. Helt sjukt.

Men ja, håller helt med på alla punkter 🙌 Utförsäljningen av allmännyttan var en ren och skär skam, och makten med överklagan är absurd. Nu bor min egen mor precis intill Årstafältet och jublar väl inte över hur mycket de byggt inpå hennes hus och att grönskan börjar försvinna. Men hon är klok nog att fatta att vill man ha skog får man flytta längre ut än 5-10 min utanför tull, så det är väl bara att göra om man inte gillar läget.
 
Jag älskade min lilla HR på Södermalm, gick något sönder var det bara att ringa HV. Men jag behövde något större (för mina böcker) och hade tur att den BR jag fick tag på i närförort (att hitta något innanför tullarna var helt utanför min budget). Den såldes i maj när alla var upptagna av fritidshus och skolavslutningar ;) Dessutom var den fruktansvärt möblerad med illgrön linoleum i arbetsrummet och mörkbrun i sovrummet. Enorm garderob från IKEA som tog upp halva sovrummet och en stor skänk i vardagsrummet. Mycket oattraktivt och gjorde att lägenheten såg mindre ut.

Jag tror för många kollar in stylade hus/lägenheter istället för att titta på läget och planlösningen. Ägnade två veckor att slita upp linoleum, hade någon som slipade trägolven under och slängde garderoben.
 
Men ja, håller helt med på alla punkter 🙌 Utförsäljningen av allmännyttan var en ren och skär skam, och makten med överklagan är absurd. Nu bor min egen mor precis intill Årstafältet och jublar väl inte över hur mycket de byggt inpå hennes hus och att grönskan börjar försvinna. Men hon är klok nog att fatta att vill man ha skog får man flytta längre ut än 5-10 min utanför tull, så det är väl bara att göra om man inte gillar läget.

De jag tycker synd om är de som köpte svindyra lägenheter på Liljeholmskajen och fått tre hus framför sig, så ständig byggplats, ingen utsikt förutom in i andras kök och sovrum, ständig skugga och noll sjöutsikt.
 

Voeux

Trådstartare
Jag älskade min lilla HR på Södermalm, gick något sönder var det bara att ringa HV. Men jag behövde något större (för mina böcker) och hade tur att den BR jag fick tag på i närförort (att hitta något innanför tullarna var helt utanför min budget). Den såldes i maj när alla var upptagna av fritidshus och skolavslutningar ;) Dessutom var den fruktansvärt möblerad med illgrön linoleum i arbetsrummet och mörkbrun i sovrummet. Enorm garderob från IKEA som tog upp halva sovrummet och en stor skänk i vardagsrummet. Mycket oattraktivt och gjorde att lägenheten såg mindre ut.

Jag tror för många kollar in stylade hus/lägenheter istället för att titta på läget och planlösningen. Ägnade två veckor att slita upp linoleum, hade någon som slipade trägolven under och slängde garderoben.

Ärligt talat så ser jag i princip inga lägenheter där vi bor som inte är nyrenoverade och stylade. De som har haft råd att köpa, har också haft råd att renovera. Så det är hemskt sällan jag ser nåt med utvecklingspotential tyvärr, och när de väl dyker upp så går de för ungefär samma pris 😅
 
Vi har många vänner som bor kring den prisklassen. Det har väl bidragit till att det är lätt att ryckas med i att det varit nåbart. Vi har ungefär samma arbeten och ungefär samma löner som dem. Men, det är ju de som köpte för 10 + år sen då. Det gör ju stor skillnad om man har kapital i sin bostad att flytta med när man köper, och om man inte har det.

Så här blir det väldigt tydligt vilken samhällsklass man kommer ifrån, tycker jag. Varken jag eller min man kunde få hjälp in på bostadsmarknaden av våra föräldrar så det tog många år att spara ihop insatsen och så köpte vi tillslut 38 kvm när vi var 30 år. Samtidigt som många av våra vänner köpte 38 kvm när de var 20 år med hjälp hemifrån och har de senaste 10 åren gjort bostadskarriär. De gör att de idag har hus, eller större lägenheter i stan. Samtidigt lever vi likadant, har utöver bostaden ungefär samma ekonomi och samma intressen. Det är lätt att glömma bort att vi har väldigt olika möjligheter när det kommer till just bostad.

Jag unnar dem det, och tycker inte alls det är fel att de har fått den hjälpen och lyckats så bra med bostadsaffärer sedan dess. Men som sagt, det blir ju tydligt att man hade lite olika utgångspunkt.
Just detta med 10+ år tycker jag inte riktigt stämmer om man ser till sthlm innerstad. Snarare skulle jag säga kanske 5 år. Jag tror att sannolikheten är granska hög att flertalet som köpte lgh i innerstad i sthlm för 5+ år sen nog har gjort 1 miljon i vinst (eller mer beroende på läge, balkong etc.). Detta förändrar självklart inte din situation, utan jag vill bara ge min bild på denna fråga.
 
Det gör jag oxå på ett sätt, men jag har aldrig trott att det skulle bli på annat vis. Men det är spännande, jag tror jag är några år äldre än dig och uppväxt i en hyfsat liknande kontext, och jag har aldrig hört någon av mina kompisar uttrycka just besvikelse, mer en uppgivenhet eller ett konstaterande, och så har man köpt ett radhus i Vallentuna eller Åkersberga eller lägenhet i hökarängen typ. Det har liksom aldrig funnits på kartan för någon jag känner att drömma om ett hus i närförort.
Fast att köpa ett radhus eller en villa i Vallentuna och Åkersberga är också dyrt och något varken jag eller flera av mina vänner har råd med. För min del har jag förstått att lägenhet i stan eller hus i närförort varit omöjligt och tidigt accepterat, men just att i Vallentuna/Åkersberga, det är där man får köpa sitt hus, men när radhusen kostar närmare 4-5 miljoner även där (för 6-8 år sedan kostade samma runt 2) och villorna ligger på 7-10 millar ja då börjar man misströsta lite. Finns ingen bank i världen som skulle ge mig ett lån att köpa i de prisklasserna på de löner jag har haft.
 

Voeux

Trådstartare
Just detta med 10+ år tycker jag inte riktigt stämmer om man ser till sthlm innerstad. Snarare skulle jag säga kanske 5 år. Jag tror att sannolikheten är granska hög att flertalet som köpte lgh i innerstad i sthlm för 5+ år sen nog har gjort 1 miljon i vinst (eller mer beroende på läge, balkong etc.). Detta förändrar självklart inte din situation, utan jag vill bara ge min bild på denna fråga.

Ja alltså, just dessa som jag nämner köpte för 10+ år sedan men marknaden har ju ökat hela tiden så visst räcker det med 5 år för att ha fått god utdelning.
 
Alla citroner i blåa skålar och orkidéer på bostadsannonser är helt fascinerande. Jag vill veta om det finns fiber, hur nära det är till lokaltrafiken och om det finns mataffärer inom gångavstånd.

Undrar också i mitt stilla sinne om alla förvaringsutrymmen som åkt på tippen. Några garderober och andra förvaringsmöjligheter är finemang när man behöver panikstäda ;)
 

Liknande trådar

Samhälle https://www.gp.se/ledare/d%C3%A4rf%C3%B6r-vill-ingen-l%C3%A4ngre-revoltera-mot-svensson-livet-1.39753355?fbclid=IwAR3BYWlNo-IXhhtcYWZbr2h...
9 10 11
Svar
200
· Visningar
11 391
  • Artikel
Dagbok Var så nära i tiden som för ett halvår sen typ bombsäker på att jag inte ville ha fler barn, av främst praktiska skäl. Har funderat...
2
Svar
20
· Visningar
1 730
Kropp&Själ Hmm, hur ska jag börja det här inlägget? Det finns så mycket jag vill säga men jag vet inte vart jag vill komma med det. Jag är i yngre...
Svar
5
· Visningar
1 976
Hundavel&Ras Hej alla, förlåt för ännu en rastipstråd! Hoppas det finns någon där ute som orkar läsa :) Jag känner att det börjar bli dags för mig...
2
Svar
22
· Visningar
2 463

Bukefalos, Hästnyheter, Radannonser

Allmänt, Barn, Dagbok

  • Tittar in i ditt kök del 25
  • Dejtingtråden 33
  • Vad gör vi? Del CXLIII

Hund, Katt, Andra Djur

Hästrelaterat

Omröstningar

  • Vackra vinterord
Upp