Uppgiven, vad ska jag ta mig till?

[isafore]

Hej Buke! Visste inte om tråden skulle ligga under kropp & själ eller skola & jobb, tycker den passar under båda.. Nu ligger den under övrigt. Ber om ursäkt om den hamnat fel och moderator får gärna flytta den om så är fallet.

Nu har jag hållit till på detta forum länge, men är mycket sällan inloggad. Än mer sällan kommenterar jag nånting, men jag läser och tar in. Nu behöver jag lite pepp och hjälp som jag vet att ni är bra på

Jag känner mig så uppgiven och vet inte vad jag ska ta mig till. Jag är 20 år, arbetslös och utan utbildning. Jag har försökt gå ut gymnasiet, testat 3 gånger utan att klara av att fullfölja det. Arbetslös, tja nästan. Jag har en timanställning inom vården hos kommunen men får knappt jobba någonting. Nu har jag iallafall fått ett sommarvik på 75% på 6 veckor Börjar på måndag, men har sån ångest. Kommer det ens att gå?

Jag har i ca 1,5 år nu gått hos läkare för att försöka undersöka vad som är fel på mig. Jag har ingen ork överhuvudtaget, sova ca 15 h/dygn och har så gräsligt ont i kroppen. Huden känns som brännskadad.. Jag väntar nu på att få en tid hos läkare för att utreda fibromyalgi. Det vore så skönt att till slut få en diagnos, att kunna sätta ord på vad som är fel.. Men det tar tid, det är semestertider och läkarna har inte tid för mig och min utredning förrens tidigast sensommar..

Jag har 3% invaliditet i vardera handled efter jag brutit dom x antal gånger, jag lider av depression, panikångest och socialfobi som förvisso har blivit bättre efter jag började medicinera för 3 år sedan, men jag är ju inte ''frisk''.

Ja, det här är alltså varför jag har ångest över sommarviket. Kommer det ens att gå? När jag går in och jobbar timmar så orkar jag 4 timmar, sen är jag död i flera dygn efteråt. Men jag försöker tänka positivt, det är en väldigt lugn arbetsplats och väldigt bra arbetskamrater. Det här är alltså också anledningen till att jag inte gått ut gymnasiet.

Men i framtiden då, när mitt sommarvik är slut. Vad ska jag göra då?! Jag måste ju försörja mig. Men samtidigt känner jag att jag inte klarar av ett vanligt heltidsjobb. Och jag får inga jobb, jag har ingen utbildning. Jag går bara o hoppas på att jag kan få en diagnos nu, och hoppas sedan att jag kan få hjälp av arbetsförmedlingen/försäkringskassan på något vis, tror ni att det går? Kanske kan jag få något halvtidsjobb? Jag skulle klara mig på den inkomsten, tror jag..

Idag lever jag ju på istortsätt ingenting. Får om jag har tur ca 2000 kr/mån från jobb. Får inget av soc. Min sambo får ca 3000 kr/mån från soc, han är arbetslös men iallafall utbildad snickare. Vi hyr en lägenhet i andra hand, då jag inte klarar av att bo hemma av olika skäl och tiden innan vi flyttade hit så bodde vi hos sambons mamma, som nu flyttat till mindre och vi inte får plats. Men vi klarar oss, på något sätt får vi det att gå runt varje månad. Billig hyra, väldigt få räkningar och snälla föräldrar som kan bidra med matpengar.

Största problemet är ju alltså inte boendet och ekonomin, även om det skulle underlätta med lite mer inkomst varje månad.. Mitt problem är att det känns som jag står o stampar på samma ställe och allt går runt i en ond cirkel. Jag har ont, kan inte jobba, får inga pengar, behöver pengar, har inget jobb, för jag har ont o inte kan jobba. Typ.

Nu känner jag att jag bara klagar, fast egentligen har jag det ganska bra.. Men jag orkar liksom inte. Jag har ont, jag är trött, jag är deprimerad, jag kan få panikångestattacker när som helst och jag bondar inte med människor. Jag hatar att klaga, jag brukar inte klaga i vanliga fall. Och jag hatar att se det såhär svart på vitt, för det ser så himla mycket ut. Men det är sanningen.. Kommer det bli lättare om jag får en diagnos? Kan jag få hjälp att få ett halvtidsarbete, och kanske vara halvtidssjukskriven? Jag vill jobba, jag vill tjäna egna pengar, jag vill inte sitta hemma hela tiden. Men jag har bra och dåliga dagar. Vissa dagar kanske jag klarar jobba 8 timmar, ibland kanske jag klarar 2 timmar. Och jag kan inte ha för tunga arbeten, och inte arbeten som kräver att man är personlig eller vad man ska säga.. Min dröm just nu är en djuraffär, skulle det funka tro? Är det tungt? Människokontakten skulle jag klara, man kan ju bara klistra på ett leende och ta betalt, typ.

Det blev en väldigt lång tråd, förlåt. Och jag vet egentligen inte vart jag vill komma. Kände bara att jag behövde skriva av mig.

Big Love

 

[Joyride]

Jag tycker du skall kräva att läkaren skall ta tag i dina problem, kanske söka hjälp hos någon annan läkare.

 

[Andromedae]

Du måste försöka ta itu med dina hälsoproblem innan du dömer ut dig själv på arbetsmarknaden. Det finns stöd och hjälp att få, men du måste själv leta rätt på den. Jag vet att det finns många här på buke som har haft problem liknande dina - förhoppningsvis hittar någon av dem in i tråden och kan hjälpa dig.

 

[Red_Chili]

Först och främst: försök ta en dag i taget. Du har lite jobb nu. Det du kan göra för att lösa jobbsituationen i framtiden är att redan nu söka fler jobb. Läkarna.. ja de får du banka lite på. Ring ofta och regelbundet för att tjata på att få hjälp.

Min mor tex, hon skulle få en pulsmätargrej som hon skulle ha på sig konstant över ett dygn. Lång väntetid fick hon veta, men då hon gjort enorma kostförändringar och fått ordning på kroppen och troligtvis inte behöver medicin som hon inte "får" sluta med nu trots märkliga biverkningar så kändes det som om hon behövde få läkarhjälp snabbt. "Mot slutet av sommaren" sa de först, men vad hände när hon började ringa lite då och då för att försöka veta hur det gick med allt? Jo, hon fick det hela i slutet av juni. Det kan alltså löna sig att tjata.

Du råkar inte bo i Stockholmsområdet? Om du gör det så får du gärna komma med mig ut på lite kravlösa hundpromenader i fin natur, det brukar göra gott för själen

 

[Gabbi]

Min dröm just nu är en djuraffär, skulle det funka tro? Är det tungt? Människokontakten skulle jag klara, man kan ju bara klistra på ett leende och ta betalt, typ.

Big Love

Djuraffär kan bitvis vara ganska tungt med lyft av säckar, (hund- och kattmat, grus till akvarium mm) i ofta oergonomiska miljöer. Det är ofta inga stora företag med personalpolitik och proffsiga lösningar för hur man tex hanterar tre pallar grus, utan man hugger i tills det är klart. I övrigt ofta varierande som jobb. Kundkontakten är det (psykiskt) tyngsta enligt mig, efter nio timmar kan jag vara så trött på människor att jag inte vet vad jag heter.

 

[Squie]

Mina tips när du besöker läkare/FK/AF:

- Var förberedd, skriv ned vad du vill ha sagt på en lapp. Lätt att glömma i stunden.
- Ta med dig någon.
- Lär dig lagen. Kunskap är makt!
- Kriga! Lättare sagt en gjort men nödvändigt.

- Smärtläkare? Kan det vara en väg att gå? Kan inte vad som krävs för det hela.
- Arbetsterapeut? Hjälpmedel, ortoser, etc, om du behöver.
- Sjukgymnast? Röresleprogram, etc.
- Samtalskontakt? Troligen så både vill du och behöver prata med någon om depressionen, panikångeten, etc.

*pepp*