Problematisk

Trådstartare
Jag vet inte vad jag ska ta mig till längre. Jag har varit på exakt samma plats i livet i flera år nu. Jag kommer ingenstans med mitt mående. Jag kommer ingenstans med ridningen. På grund av ekonomi kommer jag ingenstans med eget boende etc och på grund av mående kommer jag ingenstans med jobb, och får ingen hjälp för att t.ex. prova praktik någonstans. Jag har inte haft någon kontakt med min handläggare på FK sedan jag kontaktat den jag hade då i ett annat ärende och fick veta att hen skulle sluta och jag skulle få en ny handläggare. Vem den nya är vet jag inte ens om, och jag har (vad jag vet) haft henom sedan i somras.

Oavsett var jag är så känns det som att jag är oviktig. Jag känner mig aldrig lyssnad på, och aldrig förstådd. Hur jag än försöker förklara och vara tydlig är det som att det jag säger går rakt igenom personen jag pratar med. Det spelar ingen roll om det är en kompis, någon i familjen, i stallet, läkare etc etc. Jag går nästan konstant runt med en känsla av att vara missförstådd och att andra har massa tankar om hur jag är, som inte alls stämmer, för att själva "jag" inte kommer fram liksom. Jag skulle bara vilja att någon kände MIG.

Det finns inskrivet i min journal på psyk att jag berättar "för lite", jag säger inget om hur dåligt jag mår, jag förminskar det alltid. Det står att de måste ta kontakt med mig t.ex. när jag är inlagd och fråga mig, för att jag har väldigt svårt för att säga hur jag mår. Det har ALDRIG hänt att de försökt få reda på hur jag "egentligen" mår eller att de kommit till mig.

Hela tiden finns det där, en känsla av att inte vara viktig, att inte prioriteras, att inte synas.

Det här har gjort mig både avundsjuk, ledsen och bitter. Känslor jag skäms över, hatar och verkligen inte vill ha.
Jag är bekant med två andra tjejer som för några år sedan var i i stort sett samma situation som mig, då. Nu har båda de fått en helt annan hjälp, med både medicinsk behandling, terapi, social träning, stöd i vardagen, anpassad praktik osv medans jag sitter kvar här på samma ställe som då. Och den känslan skaver verkligen i mig. Jag är verkligen glad för deras skull, det värmer mig att se vilka framsteg de gjort och hur bra de mår nu. Men jag blir så uppgiven av att jag inte får den hjälpen. Varför har deras problem tagits på allvar, men inte mina? Vad behöver jag göra för att tas på allvar?

Andra jag känner har på papperet svårare problem än mig. "Tyngre" diagnoser osv. De har ändå MYCKET mer välfungerande vardag än mig, både socialt och yrkesmässigt. Jag känner mig så otroligt begränsad i mitt liv, men får ingen, eller i vart fall väldigt otillräcklig, hjälp.
Jag tror själv att jag har någon typ av autism eller liknande, efter att ha läst en hel del om olika diagnoser etc på internet. Jag vet förstås att man inte ska försöka diagnosticera sig själv, och det gör jag inte heller, jag känner bara att "något" är det som är fel. Jag är inte "bara" deprimerad. Det går såklart inte att jämföra sig med andra i allt möjligt, men jag känner ingen som har så omfattande problem av att "bara" vara deprimerad och ha ångest. Det är så otroligt många områden jag inte fungerar inom/fungerar dåligt inom, "normala" saker som jag har svårt för. Jag har bett om att få göra en ny utredning men det finns det inte anledning till menar de.

Jag har gått hos olika psykologer, kuratorer och andra samtalskontakter regelbundet i flera år. Jag har provat massor av mediciner och olika terapiformer. Men jag kommer ingenstans. Eller jo, min sociala fobi har blivit bättre, iallafall i vissa sammanhang. I andra är den oförändrad eller har i vissa sammanhang blivit sämre.

För att lägga på lite extra så är min ekonomi kass. Jag är sjukskriven sedan flera år tillbaka och som det ser ut i nuläget är inte arbete aktuellt än på länge. Jag har inte råd med någonting, egentligen inte hästen heller men jag KAN inte tänka mig ett liv utan häst. Det är hästarna som får mig att må bättre. Det är i stallet jag hämtar kraft, dit jag åker när jag mår dåligt och behöver skingra tankarna, och det är att träna och rida seriöst som ger mig en boost av både energi och må-bra-känslor.

Men jag har inte häst för att jag vill skritta omkring på isiga vägar. Jag vill träna, tävla och utvecklas. Min häst behöver ridas mycket för att må bra. Det finns ridhus nära men jag har inte råd med ridhuskort. Framför mig har jag i bästa fall tre månader av mörker, kyla och snö. I värsta fall har jag fyra månader is och/eller djupfryst barmark att se fram emot. Träning i ridhus varannan vecka. Hur ska jag kunna hålla motivationen uppe under den här perioden?

Jag har haft självskadebeteende så länge jag kan minnas, det är det enda som kan lätta på ångesten iallafall en liten stund. Jag är vän med tanken på självmord och vet att det är så jag kommer att dö. Men jag har ansvaret för levande djur, som mitt samvete säger att jag inte bara kan lämna. Så så länge jag har det ansvaret, och inte bara kan "dumpa över det" på någon annan, så MÅSTE jag ta hand om dem. Om jag så är helt groggy av att ha tagit för mycket mediciner, om jag så gråtit ett dygn i sträck, så måste jag ut med hundarna och göra det jag ska i stallet. Och på sätt och vis är väl det vad som varit min räddning.
Men jag vet helt ärligt inte hur länge till jag orkar. Jag brukar få såna här perioder ibland, att jag verkligen inte orkar längre. Det brukar leda till medicinförändringar och/eller kortare inläggning, sedan känns det lite lite bättre ett tag och så sjunker jag igen. Jag är så trött på det nu. Jag vill bara få må bra. Eller iallafall okej. Jag vill ha ett okej liv, som fungerar okej. Som inte nästan enbart är motgångar och utmaningar.

Det här blev extremt långt och osammanhängande, ber om ursäkt för det. Jag vet inte riktigt vad jag vill mer än om någon har något tips på något, vilket som helst, av mina problem. Finns det NÅGOT jag kan göra för att göra NÅGOT bättre?
 
Exakt hur ser din ekonomi ut? Sjukersättning, sjukpenning eller någon annan ersättning? De här andra tjejerna du är bekant med har du frågat dem hur de gjorde för att få den hjälpen de fått? Kan du ta kontakt med FK själv och be att få ett möte med din handläggare? De har enligt lag ett ansvar för din rehabilitering om du är sjukskriven och du har rätt att få en rehabiliteringsplan. Hur ser du själv på din förmåga att berätta om och beskriva dina problem för psykologer och när du legat inlagd?
 
Exakt hur ser din ekonomi ut? Sjukersättning, sjukpenning eller någon annan ersättning? De här andra tjejerna du är bekant med har du frågat dem hur de gjorde för att få den hjälpen de fått? Kan du ta kontakt med FK själv och be att få ett möte med din handläggare? De har enligt lag ett ansvar för din rehabilitering om du är sjukskriven och du har rätt att få en rehabiliteringsplan. Hur ser du själv på din förmåga att berätta om och beskriva dina problem för psykologer och när du legat inlagd?

Jag har aktivitetsersättning.

De andra tjejerna har "bara" gått den vanliga vägen genom en psykolog och läkare som remitterat till rätt ställen, gjort ordentliga utredningar osv. Jag vet ärligt talat inte något speciellt de gjort annorlunda, tror det mer handlat om vilka personer man mött och inte mött. En av dem vet jag fick hjälp av en person (kan det heta kontaktperson?) som hjälpte henne i kontakter med FK osv.

Jag vet inte var jag skulle vända mig för att be om ett möte med min handläggare på FK. Tidigare har jag bara haft kontakt med dåvarande handläggaren via mobilnr och mejl. Den förra har iallafall inte tagit något ansvar för min rehabilitering så vitt jag vet. Hur ska en rehabiliteringsplan se ut?

Jag försöker verkligen berätta om mina problem och mitt mående, men uppenbarligen misslyckas jag. Jag TYCKER att jag är tydlig, visst, jag säger inte allt rakt ut hela tiden, men jag försöker berätta så mycket jag bara kan och jag försöker att alltid vara så ärlig som möjligt. Men med facit i hand kan jag ju konstatera att jag förmodligen inte är så tydlig som jag tror att jag är/försöker vara. Men jag vet inte vad det är jag gör fel.
 
Har du läst den här boken?
konsten-att-fejka-arabiska-en-berattelse-om-autism.jpg
 
Har du läst den här boken?
konsten-att-fejka-arabiska-en-berattelse-om-autism.jpg
Nej, har inte läst den. Jag läste lite snabbt vad den handlar om, och det låter ju som att den kan ha hög igenkänningsfaktor för mig. Men jag vet inte om/hur jag skulle kunna bli hjälpt av att läsa den? Förutom att jag troligen skulle känna igen mig en hel del och bli frustrerad.
 
Jag beklagar att du mår så dåligt :(


Har du fått kollat ditt blod och värden ordentligt? :)
Det finns brister som kan ge depressionssymptom, och vissa av dem är inte standard att kolla upp.
 
Jag beklagar att du mår så dåligt :(


Har du fått kollat ditt blod och värden ordentligt? :)
Det finns brister som kan ge depressionssymptom, och vissa av dem är inte standard att kolla upp.

Ja, nu var det iofs något år sedan men då kollades rätt mycket som jag förstod det. Inga speciella brister förutom järn.
 
Ja, nu var det iofs något år sedan men då kollades rätt mycket som jag förstod det. Inga speciella brister förutom järn.
Vad kollades och hur låg värdena?

Jag har haft problem med brister.
Zinkbrist, kan ge depressionssymptom.
Järn, likadant. Där behöver jag ligga högre än normalspannet för att må bra.
Dvitamin, likadant de med, helst nu på vinterhalvåret.
Samt vilket järn kollades? Jag brukar ligga fint i hb, men depåerna blir för låga. Och om hb ligger bra brukar de flesta läkare inte kolla depåvärdena och då missas de.

Om det var flera år sedan du tog proverna så kan det vara läge att kolla upp dem igen :)
 
Vad kollades och hur låg värdena?

Jag har haft problem med brister.
Zinkbrist, kan ge depressionssymptom.
Järn, likadant. Där behöver jag ligga högre än normalspannet för att må bra.
Dvitamin, likadant de med, helst nu på vinterhalvåret.
Samt vilket järn kollades? Jag brukar ligga fint i hb, men depåerna blir för låga. Och om hb ligger bra brukar de flesta läkare inte kolla depåvärdena och då missas de.

Om det var flera år sedan du tog proverna så kan det vara läge att kolla upp dem igen :)

Jag kommer tyvärr inte ihåg vad som kollades :crazy: Nu när du säger det kommer jag ihåg att jag hade lite d-vitaminbrist också, åt d-vitamin ett tag och när det kollades igen var det bra.
Järn har jag kollat både hb och depåerna. Depåerna har varit i stort sett tomma några gånger och jag har ätit järntabletter i perioder. Nu senaste kollerna har de bara kollat hb och då det har varit okej eller nästan okej har de inte kollat något mer. Jag har påpekat flera gånger att jag brukar ligga okej på hb även om depåerna är låga, det har varit så flera gånger. Men eftersom hb är okej får jag inget vidare gehör för det utan de menar att allt är bra, typ :down:
 
Du har fått bra svar redan så när du säger att du trivs bland djur, kan det finnas något ställe i din närhet som du kan få hjälpa till på nån dag i veckan? Stall, ridskola, blå stjärnan, 4H-gård, minizoo mm.. som praktik eller bara för att få känna dig behövd och viktig!
Att få bekräftelse då och då är viktigt för alla hjärnor!

Du kan kanske googla och skicka ut mail om du hittar nåt ställe som verkar kul/givande


Hoppas du mår bättre snart. (Definitivt ring upp FK och be om möte med din handläggare)
 
Du har fått bra svar redan så när du säger att du trivs bland djur, kan det finnas något ställe i din närhet som du kan få hjälpa till på nån dag i veckan? Stall, ridskola, blå stjärnan, 4H-gård, minizoo mm.. som praktik eller bara för att få känna dig behövd och viktig!
Att få bekräftelse då och då är viktigt för alla hjärnor!

Du kan kanske googla och skicka ut mail om du hittar nåt ställe som verkar kul/givande


Hoppas du mår bättre snart. (Definitivt ring upp FK och be om möte med din handläggare)

Jag hade faktiskt praktik i ett stall en period för något/några år sedan. Var där några timmar/dag två dagar i veckan. Grejen är att jag inte klarar av när det blir måsten och "för mycket". Ta hand om mina egna två hästar och två hundar går bra eftersom jag kan göra det i min egen takt och kan vara för mig själv om jag vill, men när det är i ett lite större stall eller annan typ av verksamhet blir det mer måsten. T.ex. många boxar att mocka och det bör ske inom en viss tid, flera människor som jobbar där och en förväntan att vara social osv. Och det händer liksom mycket runt en hela tiden.
Tyvärr blir jag helt slut av det, även om det bara är några timmar. Har jag varit i ett större stall några timmar så är jag så trött att jag i princip bara sover resten av den dagen. Bara att ta mig ner till stallet och mocka och fixa mat och vatten är en stor kamp en sån dag.

Så även om jag håller med dig i att jag förmodligen skulle behöva känna mig behövd och viktig i något sammanhang, så har jag svårt att se hur det skulle gå till i nuläget tyvärr :(
 
Nej, har inte läst den. Jag läste lite snabbt vad den handlar om, och det låter ju som att den kan ha hög igenkänningsfaktor för mig. Men jag vet inte om/hur jag skulle kunna bli hjälpt av att läsa den? Förutom att jag troligen skulle känna igen mig en hel del och bli frustrerad.
Det beror ju på hur du känner inför det. Men igenkännande kan ju också vara positivt.

Att se likheter och skillnader kanske kan hjälpa dig att formulera dina egna svårigheter så de är mer lättbegripliga för andra? Eller bara för din egen tanke om du funderar på autism-biten.
Den är läsvärd oavsett om det sedan ger "nytta" för dig bara för att det är en så bra bok. :)

Hon beskriver t.ex. känslan "något är fel" men ingen (inkl. jag själv) begriper vad det är väldigt bra. Och hur mycket resurser man lägger ner på att försöka, men ändå får kasst resultat. När andra inte ens anstränger sig och verkar kunna genom att ha någon magisk förmåga.

Det sociala och kommunikationssvårigheterna är viktiga i hennes historia. Ha i åtanke att för andra kan det vara andra bitar av autismen som blir tyngst och får det att stjälpa över.
 
Jag kommer tyvärr inte ihåg vad som kollades :crazy: Nu när du säger det kommer jag ihåg att jag hade lite d-vitaminbrist också, åt d-vitamin ett tag och när det kollades igen var det bra.
Järn har jag kollat både hb och depåerna. Depåerna har varit i stort sett tomma några gånger och jag har ätit järntabletter i perioder. Nu senaste kollerna har de bara kollat hb och då det har varit okej eller nästan okej har de inte kollat något mer. Jag har påpekat flera gånger att jag brukar ligga okej på hb även om depåerna är låga, det har varit så flera gånger. Men eftersom hb är okej får jag inget vidare gehör för det utan de menar att allt är bra, typ :down:

Försök igen att få järndepåerna kollade, om de inte lyssnar på dig så byt läkare eller vårdcentral!
Jag mår helt åt helvete när depåerna är tomma, trött, orkeslös, vilket göder min ångest och depressionsproblematik.
Dessutom, Orkar man inte göra sånt man mår bra av så kommer ju depressionen som ett brev på posten :(

Tomma depåer behöver ju inte vara hela anledningen till att du mår så dåligt men de gör då verkligen inte det bättre!
 
Det beror ju på hur du känner inför det. Men igenkännande kan ju också vara positivt.

Att se likheter och skillnader kanske kan hjälpa dig att formulera dina egna svårigheter så de är mer lättbegripliga för andra? Eller bara för din egen tanke om du funderar på autism-biten.
Den är läsvärd oavsett om det sedan ger "nytta" för dig bara för att det är en så bra bok. :)

Hon beskriver t.ex. känslan "något är fel" men ingen (inkl. jag själv) begriper vad det är väldigt bra. Och hur mycket resurser man lägger ner på att försöka, men ändå får kasst resultat. När andra inte ens anstränger sig och verkar kunna genom att ha någon magisk förmåga.

Det sociala och kommunikationssvårigheterna är viktiga i hennes historia. Ha i åtanke att för andra kan det vara andra bitar av autismen som blir tyngst och får det att stjälpa över.

Utan att veta mer så känns det som att jag mest skulle bli ledsen av att läsa den, men jag kan absolut ge den ett försök om den t.ex. finns på biblioteket. Och om jag klarar att läsa den, jag har tyvärr väldigt svårt för att fokusera och hålla koncentrationen när jag läser böcker. Är den relativt lättläst? Är det mycket text per sida och långa stycken, eller hur är den upplagd?
 
@Problematisk Försäkringskassan kommer du i kontakt med genom att ringa deras kundtjänst, där kan du fråga vem din handläggare är. Om du redan har sjukersättning är jag lite mer osäker på om du har rätt till en rehabiliteringsplan men det skadar ju inte att fråga och be om ett möte med din handläggare på Försäkringskassan.
0771-524 524
Öppettider: måndag–fredag: 8–16, lördag–söndag: stängt, dag före helgdag: 8-12

Har du varit i kontakt med socialtjänsten för att ansöka om daglig verksamhet om du är intresserad av det? Du kan också ha rätt till personligt ombud om du har en psykisk funktionsnedsättning http://www.personligtombud.se/ Det finns i hela landet och är kommunen som ansvarar för, se där det står kontakta PO på denna sidan.

Du kan även ha rätt till boendestöd vid psykisk funktionsnedsättning, det ansöker man om genom kommunens socialtjänst. Ta reda på växelnumret till din kommun och be att få prata med enheten för funktionsnedsättning/funktionsstöd eller liknande det kan heta lite olika i olika kommuner. Hur har du ditt boende ordnat idag?
 
Försök igen att få järndepåerna kollade, om de inte lyssnar på dig så byt läkare eller vårdcentral!
Jag mår helt åt helvete när depåerna är tomma, trött, orkeslös, vilket göder min ångest och depressionsproblematik.
Dessutom, Orkar man inte göra sånt man mår bra av så kommer ju depressionen som ett brev på posten :(

Tomma depåer behöver ju inte vara hela anledningen till att du mår så dåligt men de gör då verkligen inte det bättre!

Ja, jag känner verkligen igen mig i hur trött och orkeslös man kan känna sig när depåerna är tomma.
Jag hade en helt fantastisk läkare förr som var noga med att kolla upp allt möjligt, det var även han som såg till att det gjordes en mer grundlig koll på fler värden. Men nu verkar det inte finnas någon bra läkare kvar på "min" vårdcentral, tror det bara är en fast anställd där nu och hen hade ett kasst bemötande sist jag var där (pga helt andra orsaker än mitt psykiska mående) och pratade bara om helt ovidkommande saker.
Så kanske får jag se över möjligheten att byta vårdcentral.
 
@Problematisk Försäkringskassan kommer du i kontakt med genom att ringa deras kundtjänst, där kan du fråga vem din handläggare är. Om du redan har sjukersättning är jag lite mer osäker på om du har rätt till en rehabiliteringsplan men det skadar ju inte att fråga och be om ett möte med din handläggare på Försäkringskassan.
0771-524 524
Öppettider:
måndag–fredag: 8–16, lördag–söndag: stängt, dag före helgdag: 8-12

Har du varit i kontakt med socialtjänsten för att ansöka om daglig verksamhet om du är intresserad av det? Du kan också ha rätt till personligt ombud om du har en psykisk funktionsnedsättning http://www.personligtombud.se/ Det finns i hela landet och är kommunen som ansvarar för, se där det står kontakta PO på denna sidan.

Du kan även ha rätt till boendestöd vid psykisk funktionsnedsättning, det ansöker man om genom kommunens socialtjänst. Ta reda på växelnumret till din kommun och be att få prata med enheten för funktionsnedsättning/funktionsstöd eller liknande det kan heta lite olika i olika kommuner. Hur har du ditt boende ordnat idag?

Tack för tips och vägledning. Vet du om det finns något annat sätt att kontakta FK förutom telefon? Jag har så svårt för att ringa, speciellt till myndigheter och liknande.

Jag har inte varit i kontakt med socialtjänsten, men min kommun har två olika typer av verksamheter för personer med psykiska funktionsnedsättningar. Den ena har jag varit på, men blev mer eller mindre utsparkad då jag var "för välfungerande" och av dem ansågs vara redo för en "riktig" praktikplats eller liknande. Den andra har jag bara varit på studiebesök på, men den miljön var så himla jobbig för mig med stora rum med mycket olika aktiviteter, röriga korridorer osv så jag kände att där skulle jag bara bli stressad.

PO och boendestöd vet jag inte så mycket om. Kan man ha rätt till (och få hjälp av) det även om man bor hemma?
 
Ja, jag känner verkligen igen mig i hur trött och orkeslös man kan känna sig när depåerna är tomma.
Jag hade en helt fantastisk läkare förr som var noga med att kolla upp allt möjligt, det var även han som såg till att det gjordes en mer grundlig koll på fler värden. Men nu verkar det inte finnas någon bra läkare kvar på "min" vårdcentral, tror det bara är en fast anställd där nu och hen hade ett kasst bemötande sist jag var där (pga helt andra orsaker än mitt psykiska mående) och pratade bara om helt ovidkommande saker.
Så kanske får jag se över möjligheten att byta vårdcentral.
Då tycker jag du ska prova att byta VC. Skulle du ångra dig så är det bara att byta tillbaka!

Du byter VC via Mina Vårdkontakter, jättesmidigt.
 
Då tycker jag du ska prova att byta VC. Skulle du ångra dig så är det bara att byta tillbaka!

Du byter VC via Mina Vårdkontakter, jättesmidigt.

Okej, tack, jag ska kolla upp det. Vet du om det går att hitta någon ranking eller liknande nånstans där man kan se hur "bra" olika vc är jämfört med andra i samma område?
 
Om du behöver mer hjälp från din handläggare från FK för att komma igång så ring till kundtjänst för att få rätt namn och telefonnummer. På kommunen finns det personliga ombud som kan hjälpa dig i kontakten med myndigheter och med vården, där finns det även boendestödjare för att få hjälp i hemmet. Har du talat om för den personal inom vården som du har att du tror att du kan ha autism?
 

Liknande trådar

Relationer Träffade en kille på tinder för lite mer än ett år sedan. Han bodde 5 h ifrån mig men han jobbade mycket i samma stad som mig. Vi...
12 13 14
Svar
265
· Visningar
17 036
Senast: Whoever
·
Kropp & Själ Kan inte sova utan ligger och snurrar i sängen och funderar på något som psykoterapeuten sa till mig i dag. Jag ska besluta mig. För...
2
Svar
21
· Visningar
1 281
Senast: tuaphua
·
Kropp & Själ Min orkeslöshet är total och nu i helgen hade jag jobbigt med mående och allt känns så meningslöst. Men ändå vill jag inbilla mig att...
2
Svar
26
· Visningar
1 692
Senast: alazzi
·
Skola & Jobb Jag har blivit singel efter att sambon gjorde slut med mig idag. Det hela suger såklart och är otroligt sorgligt. Jag är ledsen, arg...
2
Svar
29
· Visningar
3 703
Senast: Fazeem
·

Allmänt, Barn, Dagbok

Hund, Katt, Andra Djur

Hästrelaterat

Omröstningar

Tillbaka
Upp