Wysiwyg
Trådstartare
Jag rider just nu ett kallblodssto som har ett underbart huvud, jag älskar hennes temprament! Lugn som en filbunke att hålla på med, snäll att leda och borsta, och i ridningen är hon väldigt bestämd hur hon vill ha det, man måste smöra och lirka för att hon överhuvudtaget ska låta en sitta kvar. En häst helt i min smak
Nå. Jag har ridit henne i ca ett år, och försöker skola henne efter bästa förmåga (tilläggas skall att hon är grymt felriden sen innan, och det gör ju inte arbetet lättare direkt).
När jag började rida henne kunde hon inte stå still när jag satt upp (inte bara något vanligt trippande, utan så fort man fick foten i stigbygeln kastade hon sig iväg i 590 km/h), hon kunde inte skritta eller trava överhuvudtaget med vanligt tränsbett (man fick hela hästen i handen o om man inte hängde med så stack hon direkt), hon kunde inte galoppfattning och inte ställa sig eller böja sig åt något håll alls.
Hon kunde gå rakt fram, längde man tyglarna på pessoabettet hon reds med då (eller om någon annan häst framför henne började trava) så travade hon och galoppfattningen bestod av att ställa sig upp i sadeln, släppa tyglarna o tjoa.
Nu kan hon både skritta o trava, med långa o korta tyglar (varierar ibland efter hennes humör) både på ridbanan och i skogen, och hon är lätt i munnen. Hon kan galoppfattning (någounda), hon står still när jag sitter upp och har överhuvudtaget blivit mycket mer positiv i ridningen. Ställningen och böjningen är fortfarande lite svårt, men hon har slutat kasta sig omkring och försöka kasta av mig så fort jag ber henne att gå på högervolten.
Stången behövs fortfarande i galoppen, men jag måste inte alls ta i henne lika mkt som innan och hon har börjat lyssna på sitsen så smått även i den gångarten.
Jag har jobbat grymt mycket med henne, blod svett och tårar, och det är så roligt när det äntligen ger resultat!
MEN, det är inte min häst, och kommer troligen heller aldrig att bli. Jag kommer nog inte att rida henne så länge till, och just nu känns det mest som att jag påbörjar ett arbete som aldrig kommer att slutföras av någon annan. Till hösten kanske jag får ett erbjudande om att rida en väldigt välskolad häst, och den chansen tror jag att jag ska ta. Så nu känns det mest motigt att gå till stallet o rida, och till råga på allt har vi hamnat i en svacka, det känns som att det mest backar (jag vet, två steg frammåt, ett steg bakåt, två steg frammåt
).
Jag vet inte riktigt vad jag vill med detta inlägg, men är det någon annan som har varit i en liknande situation som kan ge några tröstande ord?
Nå. Jag har ridit henne i ca ett år, och försöker skola henne efter bästa förmåga (tilläggas skall att hon är grymt felriden sen innan, och det gör ju inte arbetet lättare direkt).
När jag började rida henne kunde hon inte stå still när jag satt upp (inte bara något vanligt trippande, utan så fort man fick foten i stigbygeln kastade hon sig iväg i 590 km/h), hon kunde inte skritta eller trava överhuvudtaget med vanligt tränsbett (man fick hela hästen i handen o om man inte hängde med så stack hon direkt), hon kunde inte galoppfattning och inte ställa sig eller böja sig åt något håll alls.
Hon kunde gå rakt fram, längde man tyglarna på pessoabettet hon reds med då (eller om någon annan häst framför henne började trava) så travade hon och galoppfattningen bestod av att ställa sig upp i sadeln, släppa tyglarna o tjoa.
Nu kan hon både skritta o trava, med långa o korta tyglar (varierar ibland efter hennes humör) både på ridbanan och i skogen, och hon är lätt i munnen. Hon kan galoppfattning (någounda), hon står still när jag sitter upp och har överhuvudtaget blivit mycket mer positiv i ridningen. Ställningen och böjningen är fortfarande lite svårt, men hon har slutat kasta sig omkring och försöka kasta av mig så fort jag ber henne att gå på högervolten.
Stången behövs fortfarande i galoppen, men jag måste inte alls ta i henne lika mkt som innan och hon har börjat lyssna på sitsen så smått även i den gångarten.
Jag har jobbat grymt mycket med henne, blod svett och tårar, och det är så roligt när det äntligen ger resultat!

Jag vet inte riktigt vad jag vill med detta inlägg, men är det någon annan som har varit i en liknande situation som kan ge några tröstande ord?