Utbildning på jobb?

[Lager]

I mitt yrke så är det vanligt att man får utbildningar för att avancera, kunna utföra svårare felsökningar, få mer ansvar osv. Detta visar sig hos den anställda att den får högre lön samt blir mer attraktiv för andra arbetsgivare. I branschen jag jobbar i så har vi kontrakt på underhåll av en viss sträcka under 5år dvs jag vet inte vad jag kommer vara om 5år, om det nya företaget vill ha mej eller ej. Så här ser min bransch ut idag - ju fler utbildningar och behörigheter vi har desto större chans att ha ett jobb att gå till.

Utbildningarna vi pratar om kostar företaget 60-70 000kr, hotell ca 15 000kr och traktamente 9000kr plus att den anställde har lön för den tiden (vilket är en självklarhet). Undertiden så minskar produktionen och intäkterna. Utbildningarna kräver dock att man är borta mån-fre i 3 veckor och går på en speciell skola.

Hur skulle du resonera om du fick möjlighet att gå den typen av utbildningar?

Vi har hamnat lite i en okomfortabel sits där företaget tycker man ska vara tacksam medans de anställda har en mer nonchalant attityd. De vill ex ha vars en jobbebil att köra med i för att de är åt vars sitt håll på fritiden (man får ju inte använda bilen på fritiden av olika skäl), man pluggar inte för att man anser att fritiden är helig men man lägger inte heller manken till under skolan och tar hjälp av resurser för att klara proven osv. Sen finns det också en nonchalant attityd i vanliga jobbet där man låter privata angelägenheter gå före jobbet, tar rast länge mm.

Jag själv har svårt att förstå varför de anställda är nonchalanta och kräver en massa saker så jag hoppas att få lite andras syn på saken.

Tacksam är en lite märklig term att välja av en AG kan jag tycka.

Vi uppmuntras också att gå vidareutbildningar, även långa och får fördelaktiga villkor från AG med betalda övernattningar, betald litteratur, nedsättning i tid med full lön, osv. Det är sådant som jag -som behöver den stimulansen- verkligen uppskattar.

Men majoriteten av kollegorna använder sig inte av det, de är anställda i en position med sina ansvarsområden och är nöjda så. Det handlar om hemsituation och prioriteringar, eller för all del ren bekvämlighet vilket är ett argument så gott som något kan jag tycka. Sen finns praktiska svårigheter, en småbarnsförälder kan sällan bara åka iväg flera veckor exempelvis.

Jag har aldrig varit med om att AG kallat kollegor otacksamma för att de inte vill gå vidareutbildningar, däremot uppmuntrat och gärna att man går tillsammans i arbetslag så att inte de nya kunskaperna fastnar hos en person.

 

[Myzan87]

Om den gemensamma faktorn är att de inte har jobbat så länge i företaget skulle jag se det som att det inte har kommunicerats förväntningar och förutsättningar tydligt nog.

Så kan det absolut vara. Det kan nog ha att göras med chefsbyte av både platschef och arbetsledare vid den punkten. Personen som började senare har inte alls samma inställning.

 

[Thaliaste]

Jag har förtroendearbetstid och det är inga problem att jag gör privata ärenden under "kontorstid" men då räknar jag självklart inte den tiden som arbetstid, och förlänger arbetsdagen. Och att jag kan göra privata ärenden (oavsett om det är att ringa telefonsamtal eller åka iväg någonstans) är under förutsättning att inte verksamheten eller någon kollega behöver mig just då.

Jag tycker det är respektlöst att låta ens kollega drabbas av att man gör privata ärenden, men jag antar på din beskrivning @Myzan87 att de som gör så tänker att ingen behöver jobba igen den tiden, utan att det går inom arbetstiden.

 

[Lager]

När man sökte denna typen av jobb så står det att resor, beredskap och nattarbete kan förekomma. Och vid intervju så gick man igenom vad det innebar dvs utbildningar krävs men bekostas av företaget.

Jag har förtroendetid som @Lingon tar upp, men det klart att det viktigt av AG att vara tydlig med hur arbetstiden är organiserad hos er. Det kan det vara bra att lyfta på ett personalmöte eller liknande.

Det låter som en del oklarheter kring arbetet och förväntningar.

 

[Myzan87]

Tacksam är en lite märklig term att välja av en AG kan jag tycka.

Vi uppmuntras också att gå vidareutbildningar, även långa och får fördelaktiga villkor från AG med betalda övernattningar, betald litteratur, nedsättning i tid med full lön, osv. Det är sådant som jag -som behöver den stimulansen- verkligen uppskattar.

Men majoriteten av kollegorna använder sig inte av det, de är anställda i en position med sina ansvarsområden och är nöjda så. Det handlar om hemsituation och prioriteringar, eller för all del ren bekvämlighet vilket är ett argument så gott som något kan jag tycka. Sen finns praktiska svårigheter, en småbarnsförälder kan sällan bara åka iväg flera veckor exempelvis.

Jag har aldrig varit med om att AG kallat kollegor otacksamma för att de inte vill gå vidareutbildningar, däremot uppmuntrat och gärna att man går tillsammans i arbetslag så att inte de nya kunskaperna fastnar hos en person.

Jag kan hålla med om termen är lite tveksam, som tur är det inte mina ord i frågan

Men man kommer inte ifrån att man blir mer attraktiv för en eventuell ny arbetsgivare om nuvarande arbetsgivare förlorar kontraktet, ju mer utbildning och behörigheter man har. För förlorar man kontraktet så får man antingen resa runt eller så blir man uppsagd pga arbetsbrist. Det är nackdelen med branschen jag är i, det är inte direkt någon anställningstrygghet utan det gäller att man är framåt för och ”tar hand om sitt varumärke”.

 

[Ticka]

I mitt yrke så är det vanligt att man får utbildningar för att avancera, kunna utföra svårare felsökningar, få mer ansvar osv. Detta visar sig hos den anställda att den får högre lön samt blir mer attraktiv för andra arbetsgivare. I branschen jag jobbar i så har vi kontrakt på underhåll av en viss sträcka under 5år dvs jag vet inte vad jag kommer vara om 5år, om det nya företaget vill ha mej eller ej. Så här ser min bransch ut idag - ju fler utbildningar och behörigheter vi har desto större chans att ha ett jobb att gå till.

Utbildningarna vi pratar om kostar företaget 60-70 000kr, hotell ca 15 000kr och traktamente 9000kr plus att den anställde har lön för den tiden (vilket är en självklarhet). Undertiden så minskar produktionen och intäkterna. Utbildningarna kräver dock att man är borta mån-fre i 3 veckor och går på en speciell skola.

Hur skulle du resonera om du fick möjlighet att gå den typen av utbildningar?

Vi har hamnat lite i en okomfortabel sits där företaget tycker man ska vara tacksam medans de anställda har en mer nonchalant attityd. De vill ex ha vars en jobbebil att köra med i för att de är åt vars sitt håll på fritiden (man får ju inte använda bilen på fritiden av olika skäl), man pluggar inte för att man anser att fritiden är helig men man lägger inte heller manken till under skolan och tar hjälp av resurser för att klara proven osv. Sen finns det också en nonchalant attityd i vanliga jobbet där man låter privata angelägenheter gå före jobbet, tar rast länge mm.

Jag själv har svårt att förstå varför de anställda är nonchalanta och kräver en massa saker så jag hoppas att få lite andras syn på saken.

Jag tror jag förstår vilken bransch du är inom Jag skulle svarat att det är en kultur, och jag har ofta stött på att man ser det som en självklarhet med "egen bil", alltid börja arbetsdagen med en kopp kaffe i lunchrummet, ofta åka iväg till något lunchhak vilket tog längre tid än ordinarie lunchtid. Dvs intensiteten i arbetet var inte alltid så hög. Å andra sidan har de flesta jag mött lagt en stor stolthet i kunnandet i det de gör. Vad jag hört var det mer så tidigare, när man inte hade lika kortsiktig syn i och med upphandlingarna och man inte tjänar på att jobba förebyggande.

När du skriver att det är de yngre som står för denna inställning så vet jag i och för sig inte om det är samma sak, de har ju inte kommit in i kulturen än. Eller så är det samma sak, bara det att de yngre förväntar sig att komma undan med ännu mer än det äldre gardet...

 

[Stefffie]

ooh - klagar vi pa Gen Z's arbetsvilja?

haha, det ar val ett tecken pa alder, men det ar nagot som kommit upp bland mig sjalv och jamnariga pa sistonde - vet inte om det ar en allman trend nar folk borjar komma upp i chefspositioner (tidig 30-ars alder), men min kompis hade en underordnad som bara forsvann, slutade svara pa email etc, och anr min kompis fick tag pa henne sa sa hon "I just felt like I wasn't getting anything out of that project, it wasn't for me" och sa hade hon tagit langhelg och akt hem till foraldrarna (utomlands...!) istallet.
Varstinghistorier har val funnits lange dock.

Jag och kollegor har dock diskuterat en kulturskillnad kring de nyanstallda (typ 21-23 aringar) pa senaste ar, dar de har en mycket hardare 9-5 kultur och overlag kraver mer "handhallning" for att forsta och klara av sina arbetsuppgifter.
Min teori ar att det handlar om en blandning av ett skolsystem som inte kraver/tillater sjalvstandighet till samma grad som tidigare + att min arbetsgivare inte ar lika hogstatus som den brukade vara, och de dar overambitiosa gar till andra foretag/industrier.

 

[Myzan87]

ooh - klagar vi pa Gen Z's arbetsvilja?

haha, det ar val ett tecken pa alder, men det ar nagot som kommit upp bland mig sjalv och jamnariga pa sistonde - vet inte om det ar en allman trend nar folk borjar komma upp i chefspositioner (tidig 30-ars alder), men min kompis hade en underordnad som bara forsvann, slutade svara pa email etc, och anr min kompis fick tag pa henne sa sa hon "I just felt like I wasn't getting anything out of that project, it wasn't for me" och sa hade hon tagit langhelg och akt hem till foraldrarna (utomlands...!) istallet.
Varstinghistorier har val funnits lange dock.

Jag och kollegor har dock diskuterat en kulturskillnad kring de nyanstallda (typ 21-23 aringar) pa senaste ar, dar de har en mycket hardare 9-5 kultur och overlag kraver mer "handhallning" for att forsta och klara av sina arbetsuppgifter.
Min teori ar att det handlar om en blandning av ett skolsystem som inte kraver/tillater sjalvstandighet till samma grad som tidigare + att min arbetsgivare inte ar lika hogstatus som den brukade vara, och de dar overambitiosa gar till andra foretag/industrier.

Personerna tillhör inte Gen Z

 

[Ticka]

I frågan om medarbetarnas inställning till utbildning så ska man ha med sig (om det är den bransch jag tror) att många utbildningar är nödvändiga för vissa jobb, och endast möjliga att kunna gå via en arbetsgivare (vet inte om man kanske får gå privat, men pga kostnaden så är det knappast aktuellt för de flesta). Så om man får gå dessa utbildningar så tar företaget en risk, eftersom arbetstagaren i fråga blir mer attraktiv för andra företag att anställa, och arbetstagaren själv får högre lön och är dessutom mer attraktiv om den vill eller måste byta arbetsgivare. Nu på en gång eller sedan, om ett annat företag vinner upphandlingen nästa period.

Sen kanske just tacksam inte är rätt ord, det är möjligt att det inte är. Men man bör åtminstone se vilka möjligheter det erbjuds av arbetsgivaren, även om man själv inte vill nyttja dem för att man inte vill åka iväg.

Om det just är de yngre som inte uppskattar de utbildningar de får gå, så kanske det är för att de ännu inte snappat upp hur branschen fungerar...? Har de varit med någon gång att deras företag förlorar sitt område, så de förstår vad som händer då?

 

[Myzan87]

Jag tror jag förstår vilken bransch du är inom Jag skulle svarat att det är en kultur, och jag har ofta stött på att man ser det som en självklarhet med "egen bil", alltid börja arbetsdagen med en kopp kaffe i lunchrummet, ofta åka iväg till något lunchhak vilket tog längre tid än ordinarie lunchtid. Dvs intensiteten i arbetet var inte alltid så hög. Å andra sidan har de flesta jag mött lagt en stor stolthet i kunnandet i det de gör. Vad jag hört var det mer så tidigare, när man inte hade lika kortsiktig syn i och med upphandlingarna och man inte tjänar på att jobba förebyggande.

När du skriver att det är de yngre som står för denna inställning så vet jag i och för sig inte om det är samma sak, de har ju inte kommit in i kulturen än. Eller så är det samma sak, bara det att de yngre förväntar sig att komma undan med ännu mer än det äldre gardet...

Jag tror du lyckats lista ut rätt
Jag säger inte att man alltid behöver vara på topp och köra på i 190. Men det finns en viss skillnad mot att göra det alltid och att göra det någon gång ibland.

Men jag tror också att de bara antar en massa saker utan att kommunicera det uppåt samt att kollen på vad man får inte är så stor. Ex att man använder arbetsbilen på fritiden för att åka till en fritidsaktivitet, det har också med regler från Skatteverket och försäkringar att göra. Men det har också att göra med vad arbetsgivaren tidigare tillåtit och vad de inte kommunicerat. Nu så är platsledningen bytt samt att arbetsbilar avyttras så det finns inget överflöd.

 

[Soapbubble]

Jag tycker både arbetsgivare och arbetstagare är gränslösa.

Arbetsgivaren är gränslös när den förväntar sig tacksamhet ifrån medarbetaren som går obligatoriska kurser.

Jag tycker inte det är självklart att man ska behöva lägga sin fritid på att plugga på obligatoriska kurser utan det borde ges tid på arbetstid att studera mellan kurstillfällen alternativt om man antas studera mer än 8 timmar per dag under kurstillfällen så kompar man ut ett visst antal timmar efteråt.

Huruvida det är rimligt att man får ta med en företagsbil på utbildningen att använda på fritiden är en gränsfall. Å ena sidan finns det regler ifrån Skatteverket. Men det går ju alltid att förmånsbeskattas arbetstagaren om det behövs, så får arbetstagaren välja om det värt att ha med en företagsbil.

Att göra privata ärenden på ”instämplad” tid är helt förkastligt och där borde arbetsgivaren vara tydlig med att det är inte okej samt föra en dialog med facket om att införa kontrollmekanismer så sånt ofog upptäcks. Jag utgår ifrån att det är hyfsat lätt att hitta ny personal och det är hyfsat svårt att byta arbetsgivare mao det är arbetsgivarens marknad annars får arbetsgivare nog tugga i sig att arbetstagarna är gränslösa.

 

[Ticka]

Jag tror du lyckats lista ut rätt
Jag säger inte att man alltid behöver vara på topp och köra på i 190. Men det finns en viss skillnad mot att göra det alltid och att göra det någon gång ibland.

Men jag tror också att de bara antar en massa saker utan att kommunicera det uppåt samt att kollen på vad man får inte är så stor. Ex att man använder arbetsbilen på fritiden för att åka till en fritidsaktivitet, det har också med regler från Skatteverket och försäkringar att göra. Men det har också att göra med vad arbetsgivaren tidigare tillåtit och vad de inte kommunicerat. Nu så är platsledningen bytt samt att arbetsbilar avyttras så det finns inget överflöd.

Jag tyckte det ganska sällan gick i 190, även bland de äldre

Menar du att de äldre INTE använt bilen privat tidigare? Att det är de yngre som kommer in nu som gör det...?
I så fall har ni bättre ordning än vad vi hade. Jag tyckte det lät som vanligt att de som hade arbetsbil använde den till sånt som inte hade med arbetet att göra. De hade den ju hemma utanför arbetstid och använde den med största sannolikhet då också. Om de skattade för det på korrekt sätt vet jag förstås inte, men det tvivlar jag starkt på eftersom det aldrig nämndes. Det var mer en självklarhet att bilen används ju till allt, och får man tillgång till en via jobbet så är det synnerligen praktiskt.

 

[Sharpless]

Arbetstagaren ska inte behöva känna sig tacksam, men samtidigt har arbetsgivaren absolut rätt att ställa krav när det är arbetsgivaren som står för kostnaden.

 

[Verdandi]

Jag tycker både arbetsgivare och arbetstagare är gränslösa.

Arbetsgivaren är gränslös när den förväntar sig tacksamhet ifrån medarbetaren som går obligatoriska kurser.

Jag tycker inte det är självklart att man ska behöva lägga sin fritid på att plugga på obligatoriska kurser utan det borde ges tid på arbetstid att studera mellan kurstillfällen alternativt om man antas studera mer än 8 timmar per dag under kurstillfällen så kompar man ut ett visst antal timmar efteråt.

Huruvida det är rimligt att man får ta med en företagsbil på utbildningen att använda på fritiden är en gränsfall. Å ena sidan finns det regler ifrån Skatteverket. Men det går ju alltid att förmånsbeskattas arbetstagaren om det behövs, så får arbetstagaren välja om det värt att ha med en företagsbil.

Att göra privata ärenden på ”instämplad” tid är helt förkastligt och där borde arbetsgivaren vara tydlig med att det är inte okej samt föra en dialog med facket om att införa kontrollmekanismer så sånt ofog upptäcks. Jag utgår ifrån att det är hyfsat lätt att hitta ny personal och det är hyfsat svårt att byta arbetsgivare mao det är arbetsgivarens marknad annars får arbetsgivare nog tugga i sig att arbetstagarna är gränslösa.

Det står att utbildningen sker på betald arbetstid. Samt leder till högre lön.

 

[Hedinn]

Jag kan hålla med om termen är lite tveksam, som tur är det inte mina ord i frågan

Men man kommer inte ifrån att man blir mer attraktiv för en eventuell ny arbetsgivare om nuvarande arbetsgivare förlorar kontraktet, ju mer utbildning och behörigheter man har. För förlorar man kontraktet så får man antingen resa runt eller så blir man uppsagd pga arbetsbrist. Det är nackdelen med branschen jag är i, det är inte direkt någon anställningstrygghet utan det gäller att man är framåt för och ”tar hand om sitt varumärke”.

Självklart blir man mer attraktiv för andra arbetsgivare med större kompetens, då ligger det ju på befintlig arbetsgivare att vara attraktiv nog för den anställde att stanna. Att tycka att de anställda ska vara tacksamma för att de får utbildning känns då kanske inte som rätt metod för det?

Jag har aldrig haft ett jobb där det inte ingått kompetensutveckling eller utbildning, det är ju fördel för arbetsgivaren också? Och då trots att jag bl.a jobbat i bransch där det är väldigt hög omsättning på folk för att det är största möjligheten till löneökning.

 

[Soapbubble]

Det står att utbildningen sker på betald arbetstid. Samt leder till högre lön.

@Myzan87 skrev ”man pluggar inte för att man anser att fritiden är helig”

Jag tycker arbetstagarens fritid är helig och arbetsgivarens tid är helig, om inte annat är avtalat.

Det verkar vara en verksamhet med svagt ledarskap och dåliga personalhandböcker alternativt ingen ledare klarar av att genomdriva det som är avtalat.

 

[Verdandi]

Jag kan förstå ordet "tacksamhet" ur arbetsgivarens synvinkel. Även om det kanske användes felaktigt i sammanhanget. Det ena utesluter inte det andra t.ex. att arbetsgivaren är "tacksam" att den anställde fullföljde kursen, tillgodogjorde sig utbildningen och omsatte den i praktiken.

Det är en professionell relation som man har, där det finns förväntningar på båda parter.
Sen finns livet som pågår med sjuka barn, ensamstående föräldrar osv. Men då får båda parter se till att jobbet fungerar utifrån situationen.

Har ett ex där gemene man på golvet går typ 1 extern utbildning / 10 år. Den utbildningen kan vara allt från en simpel webbkurs till en 3-dagars där arbetsgivaren INTE betalar certet.

 

[Sol]

It goes both ways. Självklart ska man vara glad att ens arbetsgivare vill satsa på en, det gynnar ju den egna utvecklingen och möjligheterna på arbetsmarknaden. Sedan är det ju inget arbetsgivare gör av ren givmildhet utan deras verksamhet tjänar ju på det. Så det finns skyldigheter åt båda håll. Arbetstagare ska sköta sitt jobb och inte hålla på med privata saker på arbetstid och går man en utbildning som arbetsgivaren står för ska man göra det man kan för att tillgodogöra sig utbildningen och klara eventuella prover. Dock måste ju arbetsgivaren ge arbetstagarna möjlighet att tex. plugga om det behövs. Det ska man inte behöva göra på sin fritid, inte ens om det går att skriva upp som övertid.