Utbrändhet och panikångest, någon med erfarenhet?

[Singoalla]

Ja, rubriken låter väldigt dramatisk och tragisk men det är inte riktigt så dramatiskt i verkligheten. I alla fall inte för mig. I höstas gick jag in i väggen och gick några månader i KBT-terapi. Fick problem med sömnstörningar har ångest. Ganska ofta panikångest. Nu är jag på banan igen sedan årsskiftet och tycker att jag mår bra. Jag trivs utmärkt med mitt liv, min sambo, om en vecka kommer jag att byta jobb till ett arbete som jag verkligen ser fram emot. Längtar efter sommar, lite resor framöver och ser egentligen ingen anledning alls till att inte må alldeles strålande. Men min kropp har tydligen inte riktigt återhämtat sig utan jag får fortfarande slängar av panikångest men jämna mellanrum och vet inte riktigt hur jag ska hantera det.

Är det någon här som har haft väldigt långa "attacker"? Senaste gångerna har det hållit i sig kring 5 h. Tungt att andas, andfådd, skakig i händerna och hjärtklappningar är vanligaste symptomen för mig. Igår hände detta på jobbet och min reaktion är bara att jag blir oerhört trött på mig själv. Sluta, jäkla kropp! Efter terapin har jag lärt mig att detta verkligen inte är någonting att bli rädd för och att det inte är farligt, så jag ser ingen anledning att gå hem och bädda ner mig heller. Det var lite svårt att jobba men efter lunch gick det över. För en vecka sen var det värre då fick jag ligga i sängen och hämta andan 5 h.

Är det någon som vet varför det håller i sig så länge för mig? Min uppfattning är att dessa ångestattacker brukar gå över ganska snabbt för många så jag förstår inte varför jag får kämpa i flera timmar. Oavsett om jag jobbar eller vilar.

Står lite i valet och kvalet om jag ska söka upp hjälp igen eller avvakta. Jag misstänker att det kommer bli mycket bättre på mitt nya jobb så jag ska nog ge det en chans först. Har dessutom lite semester i maj. Jag har beta-blockerare nu som kan ta mig igenom dom värsta fallen. Jag har haft Atarax också men vill helst inte behöva ta så mycket piller.

Känner mig lite less på min kropp just nu. Jag jobbar heltid men har all min lediga tid att göra vad jag vill med, och ekonomi som tillåter mig att leva gott. Känner mig svag som inte riktigt klarar av det som alla andra klarar av trots goda förutsättningar

 

[gillaj]

Sv: Utbrändhet och panikångest, någon med erfarenhet?

Har inga svar men är likadan, dock i mildare form. Har hjärtklappning helt utan anledning numera, tycker jag. Men troligen tycker väl hjärnan att det är något som oroar mig mer än vad jag själv förstår. Skönt att höra att jag inte är ensam om att det bara kommer "i onödan".

 

[Mabuse]

Sv: Utbrändhet och panikångest, någon med erfarenhet?

Jag har panikångest, visserligen av mer klassiskt slag, dvs kortare attacker. Men det beror ju också på att jag med åren blivit mycket bättre på att hantera dem. Att bara passivt vänta på att de ska gå över funkar inte vidare bra för mig, då blir de mycket längre och kraftigare, och har jag haft riktigt ordentlig panikångest tar det ett bra tag att återhämta sig, jag är trött, skakig och matt resten av dagen.

Jag motarbetar mina attacker istället, det som funkar bäst för mig är att gå undan när jag känner att en attack är på väg, och fokusera helt och hållet på andning (jag hyperventilerar när jag får panikångest) och på att lugna ner systemet, så att säga. När läget är under kontroll igen kan jag återgå till situationen som utlöste attacken, och då går det nästan alltid bra. Med åren har jag blivit bättre på att häva dem, numer har jag kanske en om året, på sin höjd, och kan nästan alltid få paniken under kontroll innan den eskalerat.

Jag uppfattar det som att detta att kunna lugna ner kroppen på beställning, så att säga, är en ren träningssak. Man blir bättre med övning, och har man panikångest får man många tillfällen att öva. En positiv effekt är att jag ofta får beröm vid läkarundersökningar och liknande, när man ska vara avslappnad, för att jag med åren blivit väldigt bra på att slappna av på kommando.

 

[Singoalla]

Sv: Utbrändhet och panikångest, någon med erfarenhet?

Ja, det känns verkligen som det är helt i onödan ibland. Men det är som du säger, kroppen och ens undermedvetna känner förmodligen av någonting som vi inte är medvetna om och försöker flagga för det. Jag har lärt mig att man ALLTID ska lyssna på sin kropp för den ljuger inte. Men det är oerhört svårt när man inte alls fattar vad den vill..

 

[Singoalla]

Sv: Utbrändhet och panikångest, någon med erfarenhet?

Intressant, tack för att du delar med dig. Vet du varför du får dina attacker? Eller är det en för privat fråga?

Det här är ju lite nytt för mig så det kan hända att det är därför mina attacker blir så oerhört utdragna. Jag vet inte riktigt hur jag ska hantera dom. Jag försöker ta det lugnt bara. Det är därför begreppet panikångest blir så fel för mig, för jag har absolut inte panik. Jag blir snarare väldigt lugn. Försöker tänka att "Jaha, nu händer det här igen. Det är inte farligt, andas lugnt bara så går det kanske över snart.." Dom enda gångerna jag får lite panik är när andningen blir så tung att jag blir rädd för att inte få ordentligt med luft. Då kan det bli lite flåsande. Jag blir också oerhört utmattad efter och blir oftast liggandes på sängen eller soffan resten av dagen.

 

[gillaj]

Sv: Utbrändhet och panikångest, någon med erfarenhet?

Fy så jobbigt du verkar ha det!!
För mig hjälper det att lyssna på ljudbok, titta på TV eller surfa (buke och facebook är bra) så att hjärnan får fullt upp med annat. Nu har ju jag en myyycket mildare form av attacker än du verkar ha så det kanske inte hjälper alls för dig.

 

[Mabuse]

Sv: Utbrändhet och panikångest, någon med erfarenhet?

Intressant, tack för att du delar med dig. Vet du varför du får dina attacker? Eller är det en för privat fråga?

Det här är ju lite nytt för mig så det kan hända att det är därför mina attacker blir så oerhört utdragna. Jag vet inte riktigt hur jag ska hantera dom. Jag försöker ta det lugnt bara. Det är därför begreppet panikångest blir så fel för mig, för jag har absolut inte panik. Jag blir snarare väldigt lugn. Försöker tänka att "Jaha, nu händer det här igen. Det är inte farligt, andas lugnt bara så går det kanske över snart.." Dom enda gångerna jag får lite panik är när andningen blir så tung att jag blir rädd för att inte få ordentligt med luft. Då kan det bli lite flåsande. Jag blir också oerhört utmattad efter och blir oftast liggandes på sängen eller soffan resten av dagen.

Jag får dem när jag blir rädd, och känner att jag inte kan komma ur situationen. T ex om jag sitter på en häst som sticker. Eller om jag befinner mig i en enormt pressad situation där det inte verkar finnas någon väg ut eller lösning. Jag har ägnat rätt mycket funderingar åt att komma på exakt vad det är som triggar dem, det underlättar, för då kan jag ofta förutspå dem, och förbereda omgivningen och mig själv.

Jag får inte heller panik, det som händer är mer att jag börjar hyperventilera och inte får luft, vilket iofs är rätt obehagligt, men numer blir jag inte alls rädd för dem. Vilket är bra, börjar man bli rädd för att få dem så kan den rädslan i sig trigga nya attacker, och så är den onda cirkeln igång.

Bara ta det lugnt räcker inte alls för att häva dem för mig, jag måste fokusera stenhårt på andningen (andas i fyrkant om det behövs), och flytta mig nånstans mentalt där det är lugnt och avslappnat. Personligen brukar jag i tanken flytta mig till hoppbanan, och hoppar i tanken en perfekt, rytmisk bana med min favorithäst. Dvs, jag flyttar mig i tanken till en situation jag blir lugn och glad av för att bryta stressen. Då menar jag inte att jag bara tänker på hoppning lite allmänt, utan jag är i situationen på hoppbanan, rider varje språng, rider an mot hindrena, landar, visualiserar alltihop framför mig (baserat på minnen från tidigare hopprundor såklart). Då kan jag inte jobba eller göra något annat samtidigt, utan det krävs fullt fokus och full koncentration, och att inte folk pratar med mig samtidigt. Jag blundar och stänger ute omvärlden just då. Sen, när jag är lugn igen, så kan jag återgå till det jag gjorde innan. Då kan jag utsätta mig även för sånt jag egentligen är livrädd för. Sen ska man vara medveten om att det är en stor mental ansträngning, i extrema fall har jag sen svimmat efteråt, när jag släppt koncentrationen och klarat av det jag var rädd för. Jag tror panikattacken i sig skapar trötthet också, man blir trött av det stresspåslag som en attack innebär.

Jag tänker inte "andas lugnt så går det kanske över snart", jag tänker "ok, nu är en attack på väg, nu måste jag se till att den går över, nu gäller det att fokusera". Den går inte över, jag tvingar bort den med vilje.

 

[Sedna]

Sv: Utbrändhet och panikångest, någon med erfarenhet?

Jag känner väldigt mycket igen mig i det du skriver. När jag led av panikångest hade jag långa attacker, minst en attack dagligen. När det var som värst var panikångest snarast normaltillståndet för mig. Fast jag hade aldrig panik och jag lärde mig väldigt snabbt vad panikångesten var, hur den fungerade och att jag inte hade någon anledning att vara rädd. Så jag körde på som vanligt, med jobb och plugg etc. fast var otroligt sliten. Gick i terapi, men bara tre-fyra gånger, då både jag och min terapeut fann terapin rätt så onödigt eftersom jag redan läst mig till knep att hantera ångesten, att inte vara rädd etc.

Hur som helst. Ångesten började försvinna sucessivt när jag började må bättre på alla andra plan i livet, så knappt ett år efter att jag första gången fick panikångest hade min sista panikågestattack. Nu har jag inte haft en enda panikångestattack på fem år.

Tycker det låter väldigt positivt att du är medveten om att du inte behöver vara rädd, känner din kropp etc. samt att det sker positiva förändringar i livet med nytt jobb och så. Du har alla förutsättningar att bli kvitt panikångesten!

 

[Raja]

Sv: Utbrändhet och panikångest, någon med erfarenhet?

Nja, kroppen kan nog ställa till det ibland.

Men som många har vittnat om så är ofta attackerna längre i början innan man lär stoppa dem i tid.

Jag kan heller inte "lugnt" invänta dem och sedan andas tills de går över, jag måste göra något aktivt. Ringa något och prata skit, gå ut, bästa av allt - ut i stallet och börja mocka!

Annars är min man min största hjälp. Han vet precis vad det handlar om och nu, efter 25 år, räcker det med att jag säger att jag känner mig lite skakig, att jag hör mig själv säga det till honom, brukar ta udden av det.

Så träna att bryta tankarna och fokuser på något helt annat, gärna i kombination med fysisk aktivitet för det bryter ner stresshormoner och ersätter med endorfiner.

 

[Singoalla]

Sv: Utbrändhet och panikångest, någon med erfarenhet?

Tack för era svar! Gud, jag har verkligen ingen aning om hur jag skulle kunna ta mig ur en attack. Men jag antar att jag får testa lite saker som ni skriver här. Jag vet att det är bättre om jag är tillsammans med min sambo för han gör mig lugn samtidigt som jag blir distraherad av andra saker som bryter mönstret. Är jag själv är det väldigt svårt att byta bana på egen hand, men jag har inte testat det så aktivt heller så det ska jag verkligen försöka med!

Ibland känner jag lite att.. hur kommer det sig att jag drabbas av det här? Är jag en ovanligt svag människa? Eller vad är det som gör att "alla" andra klarar av sin vardag med betydligt mer arbetsbelastning och stress än jag har, men själv klarar jag inte av ett heltidsjobb utan att få andnöd. Nu vet jag ju om att det inte är hela sanningen om mitt liv och min vardag men.. ibland känns det lite så.

 

[Narcissa]

Sv: Utbrändhet och panikångest, någon med erfarenhet?

Usch vad jobbigt.
Däremot undrar jag om det är panikångest du har och inte generell ångest. Det är två helt olika saker. Panikångest brukar inte hålla i sig så länge medan generell ångest kan sitta i rejält länge. Försök att röra på dig om det händer. Under en attack får du väldigt mycket adrenalin i blodet vilket orsakar skakningarna. Hjälp kroppen att bli av med adrenalinet genom att röra dig, tex spring en sträcka snabbt eller ut och gå i högt temp.

 

[pemi]

Sv: Utbrändhet och panikångest, någon med erfarenhet?

Jag har ingen lång erfarenhet av panikångest, fick första attacken i höstas då jag var på väg att gå i väggen. Hämtade mej ganska snabbt (varit utbränd tidigare så nu såg/kände jag tecknen i tid). Det som var nytt var att det denna gång utlöste en panikattack. Jag blev yr, skakig, hjärtklappning, HÖGT blodtryck osv, dock inte panik då jag var säker på att det var stressutlöst. Hamnade iaf på akuten och blev inlagd över natt då jag fick otäck huvudvärk efteråt och blodtrycket fortfarande var högt så de ville hålla koll på mej. Efter detta hade jag attacker flera gånger/dag i början, då ffa ångest och yrsel. Detta glesades ut och nu efter 6-7 månader så händer det bara vid stress, och oftast på jobbet. Jag brukar kunna häva attackerna ganska snabbt, men måste ju sätta mej ner och andas. Brukar hämta ett glas vatten för att "bryta och tänka på något annat". Jag har också talat om på jobbet att jag har panikångest så det förstår varför jag måste sätta mej ner och andas då det blir för stressig. Arbetar inom vården och då jag är öppen med problemen så har det visat sig att vi är flera som har panikångest bara på "min" avdelning. Så min hjälp har dels varit att göra något annat (dricka vatten) och vara öppen med problemet.

 

[Hippocampus]

Sv: Utbrändhet och panikångest, någon med erfarenhet?

Jag hade panikångest i flera år, nu kan det komma några gånger om året. Det som hjälper mig är att bryta tankarna på fysiskt sätt. Det var så lätt att spinna vidare i tankarna och då blev allt värre.

Iallafall, det jag gör (som jag fått lära mig att av en terapeut) det är att ta någon av händern och lägga på den andra sidans arm, dra med tummen längs armen (behöver inte vara hela armen utan bara kanske 5 cm) och tänka "jag är trygg".

Då bryts beteendet på mig. Sen blir jag väldigt trött efteråt men då har jag iaf hävt attacken. Nu förtiden kan jag också känna att det är en "ångestdag" redan på morgonen när jag vaknar. Det är en speciell känsla jag får då.

 

[Raja]

Sv: Utbrändhet och panikångest, någon med erfarenhet?

För det första så krävs det träning på att bryta en ångesattack vilket de flesta här vittnar om. Man måste hitta sitt sätt att göra det. Men för det mesta hjälper fysisk aktivitet som tar tankarna från ångesten.

Att bryta tankarna gör man inte EN gång under en attack utan många gånger. Jag i alla fall får verkligen prata med mig själv. (i tankarna för det mesta men högt om jag är ensam) Jag säger NEJ sluta nu, fokusera på detta! Så går det bra ett par minuter sedan får jag börja om. Men man blir bättre och bättre på det.

Jag läste någonstans att man har ett par minuter på sig att bryta när det kommer annars "trillar man över" så att säga och ångesten för överhand. Så försök att hitta de verkligt tidiga tecken på att det är på g och börja arbeta med dig själv mentalt. Men gå inte undan och sluta med vad du håller på med. Det får man kanske göra i början eftersom det är så svårt men försök sedan stanna kvar i situationen.

Om det bara är svaga människor som råkar ut för detta - ja då är vi MÅNGA svaga stackare här på jorden! När jag råkade ut för detta och lärde mig vad det handlade om, förstod jag att detta är lite av en folksjukdom. Det är väl inte förrän nu de senaste åren man har börjat prata mer öppet om det. Tidigare led de flesta i tystnad och visste inte vad som var fel. Jag minns i min barndom att där var "en tant" som alla hyssjade och snackade lite om som att hon var "lite nervklen". Idag är jag övertygad om att hon led av panikångest men ingen visste vad det var.

 

[Livet]

Sv: Utbrändhet och panikångest, någon med erfarenhet?

Jag har det som du. Ångesten sitter i länge, både ångest lika väl som panikångest. Jag har under flera år lyckats ha kontroll på det med lite dipp på våren. I år fick jag rejält bakslag med depression och just nu är ångesten för stor del av mitt liv. Jag är aktiv och håller igång både fysiskt och jobbmässigt ändå och borde må bra också men det är inte alltid kroppen är med på "borde". Jag känner igen tankarna på svaghet men jag vet att jag är stark när jag mår bra, så nu gäller det att få kontroll på tankarna/ångesten igen. Det går men det är jobb. Lycka till!

 

[Livet]

Sv: Utbrändhet och panikångest, någon med erfarenhet?

Finns det ingen som kan tipsa om bra böcker i personlig träning mot ångest och dyl.?

 

[pemi]

Sv: Utbrändhet och panikångest, någon med erfarenhet?

Jag har fått tips om Mindfullness av psykolog och kurator. Jag köpte en bok som heter Midfullness i Vardagen som även innehåller en CD med avslappningsövningar. Lite har det nog hjälpt iaf. Bästa sättet för att få ångest att släppa för mej är att ligga på spikmatta, men det fungerar ju inte direkt på jobbet.

 

[Mixoman]

Sv: Utbrändhet och panikångest, någon med erfarenhet?

Finns det ingen som kan tipsa om bra böcker i personlig träning mot ångest och dyl.?

Ingen panik av Carlbring och Hanell
Att leva ett liv och inte vinna ett krig av Anna Kåver
Lyckofällan av Russ Harris

 

[Kilauea]

Sv: Utbrändhet och panikångest, någon med erfarenhet?

Nåt som hjälpt mig väldigt bra, när man är frisk nog att orka, är yoga. Genom yogan har jag verkligen lärt mig andningen. Så det tipsar jag om.