"Utdömd" men pigg - vad ska jag göra? Hjälp

[Suzette]

Min häst är halt sedan i februari och vet har bedömt att det i princip inte finns något att göra. Jag är så kluven i hur jag ska göra. Min lilla tjej går nu med sina två kompisar i en stor hage och haltar hela tiden. Hon springer ibland men det blir allt mindre. Hon blir behandlad med biolight varannan dag, och jag gör det för att hon ska få mindre ont, inte för att få henne frisk. Jag vet att för att hon ska kunna bli frisk så måste jag låta henne vila och stå still, men jag vet att hon mår så dåligt av att stå i sjukhage/box då hon har gjort det sååå många gånger tidigare (se historia längre ner). På ett sätt vill jag inte låta henne genomlida det igen, och på ett annat vill jag inget hellre än att hon ska få leva. Trots hältan så är hon pigg, äter bra och är sitt vanliga busiga jag (!!!). Har lovat mig själv att inte ta bort henne så länge hon är pigg i sinnet, men det tär på mig. Jag hatar att inte kunna bestämma hur jag ska göra. Med tanke på diagnosen (se längre ner) så känns det stundtals otroligt hopplöst. Ska jag bara gå och vänta? Ska jag tvinga henne att genomgå ytterligare behandlingar och boxvila som hon hatar? Ska jag ta bort henne? Jag vet inte vad jag ska göra alls och min ångest är så otroligt stark. Hon är min bästa vän och "bebis", och att jag redan har planerat för hela avlivningsprocessen känns fruktansvärt... Vad hade ni gjort? Håll god ton snälla. Om inte annat skulle jag behöva lite stöd...

Historia:
Endast använd till hobbyridning. 10 år, sto. Korsning hbl/tinker. Halt sedan i februari. Pga att hennes historia (flera hältor i olika ben sedan 2012, lång konvalescens - längsta 8 månader i sjukhage -, 15 klinikbesök med tre olika veterinärer + två veterinärer på hembesök, behandling av kiropraktor och equiterapeut, med IR, biolight och laser) och hennes förutsättningar (mkt inåttåad, snubblig och klumpig, pålagringar i knäna pga ogynnsam benställning) så sa veterinären att hon inte tror att något finns att göra. Fick en remiss och tid på Hbg hästklinik för CT-scanning, som visade att min lilla tjej har artros i båda hovarna, kraftig inflammation på djupa böjsenan och inflammation i strålbensbursan på vä fram, samt ett skadat ligament i hö fram. Det enda (!!) som går att göra säger vet från både Kalmar och Hbg är att operera vänster fram och låta henne stå i ca 9 månader på box, och det är efter det bara 30% chans att hon blir bra. Rådet från dem är utdömning och avlivning.

Snälla håll god ton, skulle verkligen behöva lite råd och stöd i detta...:'(

 

[ztsu]

Om hon haltar har hon ont. Du skriver å ena sidan att hon är pigg och busig men å andra sidan att hon nästan aldrig springer längre.

Hur stor är chansen att hon blir helt bra med en operation och åtta månader i sjukhage? Jag hade låtit henne somna in.

Min gammeltant hade liknande besvär. Parallellförskjuten, inåttåad, pålagringar och ligamentskador i hoven. Hon blev utdömd och fick somna in.

 

[Görel]

Så fruktansvärt jobbigt för dig! Jag tror att du innerst inne vet att det inte finns några alternativ, men det är svårt att ta till sig. Hoppet är det sista som överger oss, och jag har själv haft en häst som var halt i ett helt år och sedan blev frisk. Men hon blev aldrig utdömd och haltade bara på böjt spår i trav.

Din häst har dåliga förutsättningar för att ha en bra framtid. Artros och inflammationer ihop med exteriöra avvikelser ger väldigt låga odds för en fungerande framtid för hästen. Även om operationen skulle lyckas är många månader på box inte ett värdigt hästliv, och hennes exteriöra avvikelser gör att problemen med väldigt stor sannolikhet kommer tillbaka.

 

[Efwa]

När jag läser ditt inlägg känner jag med dig. Alla definitiva beslut är svåra att ta.

Samtidigt säger jag som @Görel och @ztsu, att du egentligen bara har ett alternativ. Jag kan ju bara tänka ur mitt egna perspektiv och tänka hur jag skulle gjort med mina egna hästar. Nio månader i box med så liten chans som 30% hade jag ALDRIG utsatt någon av mina hästar för.
Hon har ju uppenbart ont. Att vara pigg och glad kan på många hästar skilja sig stort från smärtan.

Jag tror faktiskt inte jag hade gjort det ens för 50% chans. Kortare tid kanske jag skulle tänka annorlunda.

Pålagringar är ju dessutom väldigt vanskliga. De finns oftast där av en anledning och tar man bort dem så kommer de med stor sannolikhet tillbaka, försutsatt att det inte är en skada utan belastningsfel. Som jag förstår det är det p.g.a exteriörfel.

Jag känner ett arabsto som de sprutat med kortison i knälederna i många år för att hon har pålagringar och inflammationer där. Det är en häst som är fantastisk när hon känner sig bra (direkt efter sprutning) men som sedan sakta sakta blir sämre tills de måste spruta igen. Jag kan inte förstå hur det sker på veterinärinrådan.
De borde varit och nosat på djurskyddet för länge sedan.

Man får inte orsaka hästen onödigt lidande. Är prognosen bra, vilket man ju inte kan kalla det i detta fall, så kan man ha överseende med tillfälligt lidande. Men man måste se det från hästens sida, inte sin egen.

Ta inte beslutet allt för snabbt, vilket det än är. Tänk genom, känn efter vad du tror är bäst för hästen, vilket är din skyldighet. Besluta efter det.

 

[Speedway]

Jag tänker som så att det är mer humant att ta bort hästen INNAN den blir sämre och får ondare även om det är asjobbigt för dig. Det ÄR verkligen något av det svåraste som finns att ta det beslutet.

 

[a1agnlju]

Min häst är halt sedan i februari och vet har bedömt att det i princip inte finns något att göra. Jag är så kluven i hur jag ska göra. Min lilla tjej går nu med sina två kompisar i en stor hage och haltar hela tiden. Hon springer ibland men det blir allt mindre. Hon blir behandlad med biolight varannan dag, och jag gör det för att hon ska få mindre ont, inte för att få henne frisk. Jag vet att för att hon ska kunna bli frisk så måste jag låta henne vila och stå still, men jag vet att hon mår så dåligt av att stå i sjukhage/box då hon har gjort det sååå många gånger tidigare (se historia längre ner). På ett sätt vill jag inte låta henne genomlida det igen, och på ett annat vill jag inget hellre än att hon ska få leva. Trots hältan så är hon pigg, äter bra och är sitt vanliga busiga jag (!!!). Har lovat mig själv att inte ta bort henne så länge hon är pigg i sinnet, men det tär på mig. Jag hatar att inte kunna bestämma hur jag ska göra. Med tanke på diagnosen (se längre ner) så känns det stundtals otroligt hopplöst. Ska jag bara gå och vänta? Ska jag tvinga henne att genomgå ytterligare behandlingar och boxvila som hon hatar? Ska jag ta bort henne? Jag vet inte vad jag ska göra alls och min ångest är så otroligt stark. Hon är min bästa vän och "bebis", och att jag redan har planerat för hela avlivningsprocessen känns fruktansvärt... Vad hade ni gjort? Håll god ton snälla. Om inte annat skulle jag behöva lite stöd...

Historia:
Endast använd till hobbyridning. 10 år, sto. Korsning hbl/tinker. Halt sedan i februari. Pga att hennes historia (flera hältor i olika ben sedan 2012, lång konvalescens - längsta 8 månader i sjukhage -, 15 klinikbesök med tre olika veterinärer + två veterinärer på hembesök, behandling av kiropraktor och equiterapeut, med IR, biolight och laser) och hennes förutsättningar (mkt inåttåad, snubblig och klumpig, pålagringar i knäna pga ogynnsam benställning) så sa veterinären att hon inte tror att något finns att göra. Fick en remiss och tid på Hbg hästklinik för CT-scanning, som visade att min lilla tjej har artros i båda hovarna, kraftig inflammation på djupa böjsenan och inflammation i strålbensbursan på vä fram, samt ett skadat ligament i hö fram. Det enda (!!) som går att göra säger vet från både Kalmar och Hbg är att operera vänster fram och låta henne stå i ca 9 månader på box, och det är efter det bara 30% chans att hon blir bra. Rådet från dem är utdömning och avlivning.

Snälla håll god ton, skulle verkligen behöva lite råd och stöd i detta...:'(

Jag har varit med om liknande och valde avlivning ganska omedelbart. i mitt fall skadade sig hästen i hagen så att kronbenet till viss del hoppade ur sitt läge. Diagnosen var att hästen inte skulle bli helt bra (inte ridbar, dock är inte det hela världen för mig) och att det troligtvis skulle bildas en ringkota så småningom som skulle stabilisera hyggligt. Prognosen var ju trots allt "ganska okej" för en häst som inte hade något emot att vara sällskapshäst egentligen. Men! Så fort det hade regnat och blev lite halt så fick hästen ont. Var det torrt och bra underlag så var hästen till synes helt okej. Med tanke på att hästen var så känslig för underlaget valde jag att ta bort henne. Jag känner att det var absolut snällast mot hästen trots att det fanns en möjlighet att hon kanske kunde bli smärtfri så småningom.
Ja, med den händelsen färskt i minnet råder jag dig att tänka över saken en gång till. Det är oerhört ledsamt, men frågan är hur du kommer må om du känner att du väntat för länge.

Styrkekram!

 

[Lindsen]

Det är den jobbigaste tiden som hästägare, den du befinner dig i nu.
När man vet åt vilket håll det är på väg. Men det kan ta lite tid att smälta och acceptera.
Om hästen verkar nöjd med livet, vill gå ut i hagen, så ge dig själv lite tid att acceptera och bearbeta. Du kommer att kunna fatta beslutet, men kanske inte just nu.

 

[Grazing]

Hästen är inte fräsch, den har ont och har problem. En sak som är jobbigt med djur överlag är ju just att dom har en tendens att ofta se pigga och glada ut oavsett. Jag hade om jag var du tagit bort hästen. Har hästen en diagnos som gör att hästen mer eller mindre enbart kommer att bli sämre och dessutom redan har problem så tycker jag det är bättre att ta bort dom innan dom faktiskt får såpass ont att dom tappar livsgnistan. Det är nog ännu värre än att ta bort dom när dom är pigga och glada tror jag. Då har man väntat för länge och ska leva med det också vilket inte kan vara helt lätt.

Jag var i lite samma situation med min häst, skada som bara förmodligen ganska snabbt skulle bli värre men han var så himla glad och pigg enda till slutet. Jag är glad att jag inte väntade tills han fick ont av skadan, om han inte hade ont redan, han borde haft det men var inte halt iallafall. Svåraste och enklaste beslut jag någonsin tagit, enkelt på det sättet att det inte var några tvivel, svåraste på det sättet att förlora det bästa jag hade.

 

[Korven]

Jag hade tagit bort. Har ganska nyss gjort det så jag vet hur jobbigt det är. Det gör asont men det går över så småningom när man tänker på att det är det finaste man kan göra för sin häst, befria den från lidande. När det har gått så långt att veterinären säger avlivning då skulle jag inte tveka.

 

[Lovisaleonora]

Jag hade tagit bort. En häst som inte kan gå i hage med flocken, äta gräs och vara häst tycker jag inte är djurskyddsmässigt försvarbart att hålla liv i. En häst kan inte koppla av med en god bok, ta det lugnt och njuta av livet. För att ha livskvalité vill den ha sin flock, utöva sina behov (stäppdjur: vandra, fly från faror, busa) utan att ha ont, äta gräs.

Går inte detta ser jag ingen poäng med att för att det är svårt för mig hålla liv i hästen. Jag tycker inte det är rimligt att hästen ska gå och ha ont och lida sig igenom tiden, för att jag har svårt att separera.

 

[tolksele]

Min ponny tog jag bort i våras, trots att hon verkade vara glad och gärna sprang i hagen med sin bästa kompis. I hagen såg jag henne sällan halta det minsta.
Dock var hon halt på rakt spår vid sista veterinärbesöket innan vi ens gjort böjprov (som vi inte gjorde, var ingen idé enligt vet).
Ligamentskada var hennes diagnos och hon hade vilat 8-10 månader redan.

Det kändes bara inte riktigt ok att ha henne gåendes när jag visste att hon rimligtvis hade ont nästan hela tiden, oavsett hur glad hon verkade..

 

[Suzette]

Tack för alla era svar, ert stöd och era råd. På något sätt - även om det är hemskt - så känns det bra av att höra om era upplevelser, att veta att man inte är ensam om denna fruktansvärda känsla. Känner (kände) mig ensammast i världen, beslutet ligger ju hos mig och ingen annan. Jag ska fatta beslutet om min bästa vän och familjemedlem ska få somna in eller inte liksom... Ångesten är enorm. Men att få läsa era inlägg gjorde mig gott. Så tack!

 

[Geysir]

Lider med dej, jag tog det helt fruktansvärda beslutet att låta min Geysir somna för sju och en halv månader sen. Men man måste och jag gjorde det när bästanivån var för låg men innan det blev på något sätt akut så han fick lämna oss med sin värdighet i behåll. Kram på dej

 

[Suzette]

Det är så många frågor som spökar just nu. Ska jag ta bort medan hon är pigg eller vänta? Kan jag göra något mer? Vad har jag för rätt att bestämma om Tindra ska leva eller dö? Tänk om hon kan bli frisk? Hur ska jag fixa tiden fram tills det händer, dagen med stort D och även tiden efter? Hur tillbringar man dagen då det ska ske?

Mer praktiska frågor har också uppstått:
Hur gör man med de andra hästarna under avlivningsprocessen? Vart utförs avlivningen (funkar det på gödselplattan? Tänkte bulta..)? Bör det göras morgon eller kväll? I början på veckan eller i slutet?

Hur har ni andra gjort? Hur har ni tagit er igenom detta?

 

[Efwa]

Det är så många frågor som spökar just nu. Ska jag ta bort medan hon är pigg eller vänta? Kan jag göra något mer? Vad har jag för rätt att bestämma om Tindra ska leva eller dö? Tänk om hon kan bli frisk? Hur ska jag fixa tiden fram tills det händer, dagen med stort D och även tiden efter? Hur tillbringar man dagen då det ska ske?

Mer praktiska frågor har också uppstått:
Hur gör man med de andra hästarna under avlivningsprocessen? Vart utförs avlivningen (funkar det på gödselplattan? Tänkte bulta..)? Bör det göras morgon eller kväll? I början på veckan eller i slutet?

Hur har ni andra gjort? Hur har ni tagit er igenom detta?

Jag har haft många djur som jag måst avliva. Den jag har minst dåligt samvete för är den hund jag avlivade senast. Anledningen är att jag avlivade före han blev dålig/sämre. Han var gammal och jättepigg i huvudet, inga ålderssymptom där. Däremot var bakkärran på väg att bli svagare och svagare. Om han var sävlig i skallen hade det gått att ha kvar honom i livet men han hade inte riktigt vett att ta det lugnt och hoppade ner från slänter och sprang på parketten så han nästan fläkte sig.

Det var bara frågan om månader innan det skulle hända något och jag var tvungen att avliva akut. Dit ville jag inte komma. Han skulle avlivas före detta hände.

Just pålagringar av den här sorten kommer ju bara att försvinna temporärt för att komma tillbaka sedan.
När man väntat så länge att djuret inte är piggt och glatt har man väntat för länge anser jag. Du förstår säkert vad jag menar när du läser det. De har då gett upp och har ondare än vad de känner är värt att leva.....dit vill man helst inte komma.

Du kan aldrig veta om hon blir frisk om du avlivar. Men ett dött djur vet ännu mindre.

 

[ameo]

Det är så många frågor som spökar just nu. Ska jag ta bort medan hon är pigg eller vänta? Kan jag göra något mer? Vad har jag för rätt att bestämma om Tindra ska leva eller dö? Tänk om hon kan bli frisk?

Det är djurägandets baksida, men samtidigt också faktiskt en fördel vi har som djurägare. Vi kan bestämma oss för att sätta punkt för lidandet innan det blir alltför illa. Vi har möjligheten att hjälpa våra djur att slippa långvarigt lidande genom att låta dem somna in redan när man ser att det är på väg åt fel håll.
Din häst kommer aldrig att kunna bli helt frisk. Den har avvikande benställ och skelettförändringar, troligtvis uppkomna pga felaktig belastning. Även om du låter operera din häst och just den operationen skulle lyckas, så skulle jag nog vilja påstå att det finns fler problem än bara det som opereras. Hästen blir inte frisk även om just den åtgärden lyckas, utan det är bara ett av problemen som elimineras.
Dessutom - tycker du själv att det är etiskt och djurskyddsmässigt försvarbart att ställa en häst i en såpass lång boxvila efter en operation med såpass dålig prognos?

Mer praktiska frågor har också uppstått:
Hur gör man med de andra hästarna under avlivningsprocessen? Vart utförs avlivningen (funkar det på gödselplattan? Tänkte bulta..)? Bör det göras morgon eller kväll? I början på veckan eller i slutet?

Hur har ni andra gjort? Hur har ni tagit er igenom detta?

Vad är din plan att göra med kroppen efteråt? (kremera, gräva ner, destruktion eller låta bli livsmedel/djurfoder?)
Vem ska bulta åt dig? (veterinär/Lantbrukstjänsts chaufför/trotjänaravlivning/annan kunnig?)

De senaste hästarna jag har tagit bort (har man flera äldre hästar så blir det någon då och då...) har antingen lämnats till slakt (slakteriet brukar vilja ta emot på morgonen) eller bultats och forslats bort av Lantbrukstjänst. Vi bor "i början" av Lantbrukstjänsts runda, så han brukar vara här före kråkorna på morgonen. Var man ska göra det är väl en avvägningsfråga, men kom ihåg att man kanske bör vara på ett ställe där man kan lägga på t.ex spån efteråt, för att suga upp blodet som runnit ur - det är ju rätt många liter som ska ur...

 

[Suzette]

Tack för era svar. Det ni säger är så logiskt, och samtidigt vill inte min hjärna fatta. Men jag hör vad ni säger och förstår.

Jag har tänkt att Hästkrematoriet i Munka-Ljungby ska komma hit och sköta allt från bultning till bortforsling till kremering. Har redan pratat med dem på telefon och de låter kunniga och är respektfulla mot mig som sörjande hästägare. Vill kremera henne och behålla askan, det skulle kännas bra. Vi har inte bestämt någon tid ännu, men jag har det mesta planerat inför dagen. Ska bara prata med stallägaren och mina vänner i stallet om vilka som vill/kan vara med mig och Tindra när dagen kommer. Men drar mig för det, det blir allt mer definitivt...

 

[Geysir]

Det är så många frågor som spökar just nu. Ska jag ta bort medan hon är pigg eller vänta? Kan jag göra något mer? Vad har jag för rätt att bestämma om Tindra ska leva eller dö? Tänk om hon kan bli frisk? Hur ska jag fixa tiden fram tills det händer, dagen med stort D och även tiden efter? Hur tillbringar man dagen då det ska ske?

Mer praktiska frågor har också uppstått:
Hur gör man med de andra hästarna under avlivningsprocessen? Vart utförs avlivningen (funkar det på gödselplattan? Tänkte bulta..)? Bör det göras morgon eller kväll? I början på veckan eller i slutet?

Hur har ni andra gjort? Hur har ni tagit er igenom detta?

Exakt som jag funderade, men fast det fortfarande gör så ont är jag nöjd att jag gjorde det "i tid". Man hoppas ju på miraklet, men man VET att det inte kommer bli bra. Sen att få bestämma exakt hur det ska gå till, metod, plats var en tröst i allt det svarta.
Jag valde Lantbrukstjänst som kör Dalarna med omnejd, bokade på nätet på måndan, en knapp halvtimme senare ringde chauffören Jonny, vi bokade torsdan, jag bad honom ringa nån timme innan han kom. Jag ledde Geysir fram till bilen, sen tog min man grimskaftet medan min syster körde mej därifrån. Geysir fick stå och äta godis, sen bad Jonny min man ta ett steg tillbaka, sen small det och sen var det slut. Även fast jag tror Geysir visste vad som var på gång eftersom jag var så lessen så var han inte det minsta rädd.
Jag gjorde även upp med Jonny så han drog av skorna efteråt, dom hämtade jag dagen efter och han hade lagt dom i en prydlig hög.
Det blir mycket blod dock så välj en plats man kanske inte är på hela tiden, min stallägare erbjöd sig att lägga grus över, men jag behövde platsen att gå till och prata med Geysir så det fick försvinna under hela hösten fram till snön tog sista.
Kram, hoppas du är så ok det går att vara

 

[Mustang]

Det är helt okej att du tar bort din häst med den historian du uppger.
Det är helt okej att du tar bort din häst med även mindre av historian.
Det ÄR okej.
Du behöver inte känna minsta skuld i att ta bort din häst,
sorgen kommer absolut, men inte skuld ska du känna.

 

[tuaphua]

Min häst är halt sedan i februari och vet har bedömt att det i princip inte finns något att göra. Jag är så kluven i hur jag ska göra. Min lilla tjej går nu med sina två kompisar i en stor hage och haltar hela tiden. Hon springer ibland men det blir allt mindre. Hon blir behandlad med biolight varannan dag, och jag gör det för att hon ska få mindre ont, inte för att få henne frisk. Jag vet att för att hon ska kunna bli frisk så måste jag låta henne vila och stå still, men jag vet att hon mår så dåligt av att stå i sjukhage/box då hon har gjort det sååå många gånger tidigare (se historia längre ner). På ett sätt vill jag inte låta henne genomlida det igen, och på ett annat vill jag inget hellre än att hon ska få leva. Trots hältan så är hon pigg, äter bra och är sitt vanliga busiga jag (!!!). Har lovat mig själv att inte ta bort henne så länge hon är pigg i sinnet, men det tär på mig. Jag hatar att inte kunna bestämma hur jag ska göra. Med tanke på diagnosen (se längre ner) så känns det stundtals otroligt hopplöst. Ska jag bara gå och vänta? Ska jag tvinga henne att genomgå ytterligare behandlingar och boxvila som hon hatar? Ska jag ta bort henne? Jag vet inte vad jag ska göra alls och min ångest är så otroligt stark. Hon är min bästa vän och "bebis", och att jag redan har planerat för hela avlivningsprocessen känns fruktansvärt... Vad hade ni gjort? Håll god ton snälla. Om inte annat skulle jag behöva lite stöd...

Historia:
Endast använd till hobbyridning. 10 år, sto. Korsning hbl/tinker. Halt sedan i februari. Pga att hennes historia (flera hältor i olika ben sedan 2012, lång konvalescens - längsta 8 månader i sjukhage -, 15 klinikbesök med tre olika veterinärer + två veterinärer på hembesök, behandling av kiropraktor och equiterapeut, med IR, biolight och laser) och hennes förutsättningar (mkt inåttåad, snubblig och klumpig, pålagringar i knäna pga ogynnsam benställning) så sa veterinären att hon inte tror att något finns att göra. Fick en remiss och tid på Hbg hästklinik för CT-scanning, som visade att min lilla tjej har artros i båda hovarna, kraftig inflammation på djupa böjsenan och inflammation i strålbensbursan på vä fram, samt ett skadat ligament i hö fram. Det enda (!!) som går att göra säger vet från både Kalmar och Hbg är att operera vänster fram och låta henne stå i ca 9 månader på box, och det är efter det bara 30% chans att hon blir bra. Rådet från dem är utdömning och avlivning.

Snälla håll god ton, skulle verkligen behöva lite råd och stöd i detta...:'(

Med den historian hade jag valt att avliva min vän. Och det för hästens skull.

Jag tycker det låter som dåliga odds för tillfrisknad och sen fortsatt hållbarhet i någon längre tidsperiod. Exteriören ihop med artrosen är för mig avgörande i om jag skulle försökt eller inte.
En häst som haltar har ont. Jag hade inte velat att min vän går runt och har ont.
Hästar kan gå med väldigt mycket smärta utan att det gör att de upplevs som deppiga/dämpade etc. Men jag personligen tycker inte de ska behöva gå så.

Jag förstår absolut det fruktansvärda du står inför.
Jag tog bort min ponny jag haft i 20 år för 2 år sedan. Jag saknar honom otroligt mycket varje dag. Men jag är glad att jag tog bort honom innan han blev dålig. Det känns himla skönt att veta att han inte behövde gå runt och må dåligt.
Jag har faktiskt inte mött någon som ångrat att de avlivat sin häst. Klart man sörjer och är ledsen! Men man känner oftast att det är rätt ändå för hästen.
Det finns dock ganska många som ångrar att de inte gjorde det tidigare.
Så om du velar skulle jag råda dig att ta bort så fort det går. För hästens skull..
De har gett oss så mycket att vi är skyldiga dem att få sluta i tid.

Stor kram till dig!