MJLee

Trådstartare
Åtta år sedan idag. Inte ett pip från svensk media förutom svd som fokuserade på att det inte byggts upp nya statliga hus i Oslo.

Jag kommer ihåg när jag först hörde det och spontanreaktionen var, men Norge, det kan inte hända i Norge. Nyheterna från Oslo kunde man följa direkt, bilderna från Oslo var skakande nog. En terroristattack riktad direkt mot riksdag, regering och statliga verk. Själva kärnan i Norges demokrati. Sedan när det började talas om Utöya, att ungdomar på läger på en ö hade dödats av samma terrorist var det helt surrealistiskt. Det kunde inte vara en terrorist. Det måste vara en helt terroristorganisation som låg bakom.

Beskrivningarna av de överlevande, hur de gömde sig bakom buskar, låg i vattnet och lyssnade på skriken av sina vänner när de mejades ner. Hur metodiskt terroristen Breivik sköt ungdomarna som var fast på ön och inte kunde fly. Hur någon kunde vara så grym och omänsklig.

Jag är mot dödsstraffet med varje fiber i min kropp och själ, men ja, just då och senare önskade jag att Norge avrättat den terrorist som dödat i särklass flest medborgare i Norden merparten av dem ungdomar.

Idag tänker jag på offren och önskar terroristen Breivik allt ont han kan genomlida.
 
Kollade runt för några minuter sedan och då var det ingenting. Hursom, det är inte det viktigaste även om jag blir besviken att det inte är huvudnyheten. 77 döda i en terroristattack i vårt grannland. En direkt terroristattack i ett grannland.

Kommer fortfarande ihåg den förlamande misstron att det kunde hända.
 
Kollade runt för några minuter sedan och då var det ingenting. Hursom, det är inte det viktigaste även om jag blir besviken att det inte är huvudnyheten. 77 döda i en terroristattack i vårt grannland. En direkt terroristattack i ett grannland.

Kommer fortfarande ihåg den förlamande misstron att det kunde hända.
Och, i mitt fall, ändå en lättnad att det var en vit högerextremistisk norsk medborgare.
 
På SVT i kväll: Rekonstruktion Utöya
SVT2 21:45 - 23:20
Svensk dokumentär från 2018. Rakel, Mohammed, Jenny och Torje överlevde en av vår tids mest brutala terrorattacker. Nu samlas de i en tom filmstudio i Nordnorge. Där ska de under två veckor, tillsammans med tolv andra ungdomar, återskapa sina minnen från 22 juli 2011. Dagen då ett fascistiskt korståg mot det öppna, mångkulturella och demokratiska samhället tog 69 liv. En guldbaggeprisad film av Carl Javér.
 
Jag minns fortfarande när jag såg första nyhetsrapporteringen och hur jag ringde min mamma för att jag var så ledsen och orolig. Vi befann oss liksom inte ens i Norge, men det var så nära, och mitt i samtalet börjar de första rapporterna om skottlossningen komma in.. Satt och följde allt i timmar, tiden stod still.
 
Jag satt på vischan i Finland på jobb... och efter första nyheterna om bomberna i Oslo fick jag tag på bekanta som var där och de var ok. Sedan började rapporterna om skjutningarna komma in... jag grinade hela kvällen.

Och precis som @Petruska kände jag en viss lättnad att det var en vit nazist som var gärningsman...
 
Frågan är hur länge det ska uppmärksammas på varje årsdag? Detta är en ärligt menad fråga - somliga kanske tycker att det bör uppmärksammas de första åren och sen får det räcka, medan andra anser att minst 20 år är rimligt. Vad anser buke?

Alla händelser, hur tragiska de än är, bleknar i våra minnen efterhand.
Även dagen då flygplanen landade i WTC-tornen har fått betydligt mindre uppmärksamhet med åren.
 
Frågan är hur länge det ska uppmärksammas på varje årsdag? Detta är en ärligt menad fråga - somliga kanske tycker att det bör uppmärksammas de första åren och sen får det räcka, medan andra anser att minst 20 år är rimligt. Vad anser buke?

Alla händelser, hur tragiska de än är, bleknar i våra minnen efterhand.
Även dagen då flygplanen landade i WTC-tornen har fått betydligt mindre uppmärksamhet med åren.

Vissa saker ska inte få blekna.
 
Frågan är hur länge det ska uppmärksammas på varje årsdag? Detta är en ärligt menad fråga - somliga kanske tycker att det bör uppmärksammas de första åren och sen får det räcka, medan andra anser att minst 20 år är rimligt. Vad anser buke?

Alla händelser, hur tragiska de än är, bleknar i våra minnen efterhand.
Även dagen då flygplanen landade i WTC-tornen har fått betydligt mindre uppmärksamhet med åren.
Med tiden bör det övergå till exempelvis 5-, 10- och 20-årsdagar tycker jag. Att något ska uppmärksammas överallt varje årsdag, om det inte dykt upp något nytt i händelsen, vattnar bara ur det. Dessutom tycker jag att det finns en närhetsaspekt. Att det antagligen kommer att uppmärksammas varje årsdag under lång tid i den delen av Norge tycker jag inte är konstigt.

Här i Göteborg var 20-årsdagen av diskoteksbranden stort uppmärksammad i höstas, fackeltåg, ceremonier osv. Mycket vackert och mäktigt. Men varje årsdag har inte högtidlighållits på det sättet.
 
Med tiden bör det övergå till exempelvis 5-, 10- och 20-årsdagar tycker jag. Att något ska uppmärksammas överallt varje årsdag, om det inte dykt upp något nytt i händelsen, vattnar bara ur det. Dessutom tycker jag att det finns en närhetsaspekt. Att det antagligen kommer att uppmärksammas varje årsdag under lång tid i den delen av Norge tycker jag inte är konstigt.

Här i Göteborg var 20-årsdagen av diskoteksbranden stort uppmärksammad i höstas, fackeltåg, ceremonier osv. Mycket vackert och mäktigt. Men varje årsdag har inte högtidlighållits på det sättet.

Du snodde mitt inlägg i flykten. :cautious:
 
Jag tror Anders B B's massaker kommer att uppmärksammas ordentligt varje år i Norge, och lite extra jämna årtal, i överskådlig tid. Han verkar inte ha haft hjälp att utföra dåden men han fick massor med beundrarpost från bland annat Sverige till fängelset. Kort sagt så får vi inte glömma och koppla av. Folk som kan tänka sig att döda andra för sin övertygelses skull behöver vi hjälpas åt att hålla koll på.
 

Bukefalos, Hästnyheter, Radannonser

Allmänt, Barn, Dagbok

Hund, Katt, Andra Djur

  • Hundrädda
  • Jättehungrig katt
  • Kattbilder #9

Hästrelaterat

Omröstningar

Tillbaka
Upp