Utvisningsfallet som uppmärksammats i media

[Mabuse]

Då är ett LVU och den möjligheten bättre. Uppenbart olämpliga föräldrar bestämmer ju inte du om det är - självklart är alla föräldrar i Afghanistan, Syrien, etc olämpliga om man ser den trygghet barnet istället kan erbjudas i Sverige, var skulle gränsen gå menar du? Grejen är ju det att liknande lagar måste gälla alla. Ska man bestämma att de svenska föräldrarna är olämpliga ska man ju kunna göra det med föräldrar som icke finns i Sverige också. Det blir en väldigt hårfin gräns över vem som har makt att bestämma vad.

Var skulle gränsen gå? Jag förstår nog inte riktigt. Alla syrier som befinner sig i Sverige är väl inte olämpliga föräldrar, oavsett om de får stanna i Sverige eller inte? Utvisas familjen så har man ju uppenbart gjort bedömningen att det inte finns skyddsskäl. Eller så finns det asylskäl, och då får hela familjen stanna. Det är väl separat från omhändertagande?

Jag förstår inte varför inte barn som växer upp i fosterhem, där det under de första fem-sex åren av barnets liv blivit uppenbart att föräldrarna är direkt olämpliga som vårdnadshavare och barnet därför varit omhändertaget hela tiden, inte kan få adopteras. Så gör man ju i andra länder? Vore det inte bra om vi kunde ha inhemska adoptioner, snarare än att barn med enligt socialtjänsten olämpliga föräldrar ska bollas mellan fosterhem där de aldrig vet om de får stanna hela uppväxten?

 

[escodobe]

Var skulle gränsen gå? Jag förstår nog inte riktigt. Alla syrier som befinner sig i Sverige är väl inte olämpliga föräldrar, oavsett om de får stanna i Sverige eller inte? Utvisas familjen så har man ju uppenbart gjort bedömningen att det inte finns skyddsskäl. Eller så finns det asylskäl, och då får hela familjen stanna. Det är väl separat från omhändertagande?

Jag förstår inte varför inte barn som växer upp i fosterhem, där det under de första fem-sex åren av barnets liv blivit uppenbart att föräldrarna är direkt olämpliga som vårdnadshavare och barnet därför varit omhändertaget hela tiden, inte kan få adopteras. Så gör man ju i andra länder? Vore det inte bra om vi kunde ha inhemska adoptioner, snarare än att barn med enligt socialtjänsten olämpliga föräldrar ska bollas mellan fosterhem där de aldrig vet om de får stanna hela uppväxten?

Man kan göra vårdnadsöverflyttelse på barn som bott länge i familjehem. Så det görs.

 

[thoora]

Ibland tror jag cyniskt att Migrationsverket i sann New Public Management-anda har satt upp en mätbar utvisningskvot och handläggarna i desperation, för att uppfylla kvoten, försöker hitta personer som är ”lätta” att utvisa…

”Han sa att du är PUT-benägen
alltså benägen att bevilja permanenta uppehållstillstånd
och det ska förstås som
motsatsen till beröm”


https://arbetet.se/2017/05/12/asylhandlaggaren-som-borjade-skriva-poesi/

 

[Cambrie]

Var skulle gränsen gå? Jag förstår nog inte riktigt. Alla syrier som befinner sig i Sverige är väl inte olämpliga föräldrar, oavsett om de får stanna i Sverige eller inte? Utvisas familjen så har man ju uppenbart gjort bedömningen att det inte finns skyddsskäl. Eller så finns det asylskäl, och då får hela familjen stanna. Det är väl separat från omhändertagande?

Jag förstår inte varför inte barn som växer upp i fosterhem, där det under de första fem-sex åren av barnets liv blivit uppenbart att föräldrarna är direkt olämpliga som vårdnadshavare och barnet därför varit omhändertaget hela tiden, inte kan få adopteras. Så gör man ju i andra länder? Vore det inte bra om vi kunde ha inhemska adoptioner, snarare än att barn med enligt socialtjänsten olämpliga föräldrar ska bollas mellan fosterhem där de aldrig vet om de får stanna hela uppväxten?

De flesta ensamkommande barn som blir omhändertagna enligt LVU i Sverige har inte föräldrarna i Sverige. Även barnet i ts exempel är ensamkommande i den bemärkelsen. Familjen har alltså i de flesta fall inte utvisats, utan aldrig kommit hit. Det behöver inte betyda att de är olämpliga föräldrar.

Det var du som tyckte adoptioner skulle bli lättare, jag anser att det är en väldigt farlig väg att gå (om vi nu pratar ensamkommande barn, vilket är vad det handlar om i ts), sedan tycker jag inte det är rätt att utvisa ett barn på de grunderna heller, men jag tycker inte att fosterfamiljen ska ha rätt till adoption. Det strider mot alla internationella lagar och konventioner som finns, på både statlig och personlig nivå. Min erfarenhet just när det gäller ensamkommande barn är att det kan ta fyra-fem år för föräldrarna att få uppehållstillstånd, om de ens får det, och under den tiden är socialtjänsten väldigt ointresserade av kontakt med biologiska föräldrar, jag tror aldrig någon av mina klienter till exempel har fått förfrågan från socialen att de vill prata med deras föräldrar som kanske sitter i flyktingläger i Grekland, har ansökt om uppehållstillstånd från Afghanistan eller av olika anledningar helt enkelt inte har kunnat det. Då har jag mött många barn, mellan 10 månader till 18 år, som varit just ensamkommande och placerade i fosterhem. Och nej. Andra länder adopterar inte bort barn lättvindligt. Få länder (om ens något, åtminstone inte om det inte betalas pengar under bordet) går med på att främmande land får adoptera barn om inte föräldrarna har gått med på det.

 

[Mabuse]

De flesta ensamkommande barn som blir omhändertagna enligt LVU i Sverige har inte föräldrarna i Sverige. Även barnet i ts exempel är ensamkommande i den bemärkelsen. Familjen har alltså i de flesta fall inte utvisats, utan aldrig kommit hit. Det behöver inte betyda att de är olämpliga föräldrar.

Det var du som tyckte adoptioner skulle bli lättare, jag anser att det är en väldigt farlig väg att gå (om vi nu pratar ensamkommande barn, vilket är vad det handlar om i ts), sedan tycker jag inte det är rätt att utvisa ett barn på de grunderna heller, men jag tycker inte att fosterfamiljen ska ha rätt till adoption. Det strider mot alla internationella lagar och konventioner som finns, på både statlig och personlig nivå. Min erfarenhet just när det gäller ensamkommande barn är att det kan ta fyra-fem år för föräldrarna att få uppehållstillstånd, om de ens får det, och under den tiden är socialtjänsten väldigt ointresserade av kontakt med biologiska föräldrar, jag tror aldrig någon av mina klienter till exempel har fått förfrågan från socialen att de vill prata med deras föräldrar som kanske sitter i flyktingläger i Grekland, har ansökt om uppehållstillstånd från Afghanistan eller av olika anledningar helt enkelt inte har kunnat det. Då har jag mött många barn, mellan 10 månader till 18 år, som varit just ensamkommande och placerade i fosterhem. Och nej. Andra länder adopterar inte bort barn lättvindligt. Få länder (om ens något, åtminstone inte om det inte betalas pengar under bordet) går med på att främmande land får adoptera barn om inte föräldrarna har gått med på det.

Nej, jag pratade inte om ensamkommande barn, utan om barn födda i Sverige av föräldrar som också bor i Sverige, och där barnen omhändertas av socialtjänsten för att föräldrarna inte är lämpliga. Typ Lilla Hjärtat.

Det finns ju rätt många såna fall där föräldrarna aldrig blir lämpliga, men trots detta ska barnen växa upp i osäkerhet. Jag förstår inte varför detta att barnen ska återförenas med biologiska föräldrar ska vara prio ett i alla lägen. I andra länder tänker man annorlunda där, så det är ju inte så att inhemska adoptioner inte finns någonstans. Jag tycker barnens behov av en trygg och stabil uppväxt bör gå före föräldrarnas behov av sina barn.

Ensamkommande bebisar? Hur tar de sig till Sverige utan hjälp av vuxna?

 

[Mabuse]

Man kan göra vårdnadsöverflyttelse på barn som bott länge i familjehem. Så det görs.

Är den permanent, då? Och hur länge är ”länge”?

Nu blir detta anekdotiskt, men jag har en kompis som är adopterad som bebis i USA. Föräldrarna bodde i USA när han adopterades, och senare flyttade de hem till Sverige. Han adopterades alltså som liten bebis, då hans biologiska mamma inte var kapabel att ta hand om honom. Hade han varit född i Sverige, så hade väl hela uppväxten varit ett hattande mellan tillfälliga fosterhemsplaceringar och försök att få biomamman att bli en fungerande förälder. Nu fick han istället en trygg och stabil start, som vem som helst. Han har föräldrar, och det har aldrig funnits risk för att de ska tas ifrån honom. Föräldrarna har också hela tiden vetat att han är deras barn, att det inte var något tillfälligt. Trygghet för alla. För en utomstående är det svårt att förstå varför en sån lösning aldrig skulle kunna fungera i Sverige.

 

[lil-sis]

Vårdnadsöverflytt

å vårdnaden flyttas över till familjehemsföräldrarna upphör barnet att vara familjehemsplacerat och socialnämndens uppföljningsansvar enligt 6 kap. 8 § första stycket SoL, 13 § fjärde stycket LVU och 5 kap. 1 b § socialtjänst- förordningen (2001:937) upphör därmed. Likaså upphör länsstyrelsens till- syn enligt 13 kap. 2 § SoL. Socialnämndens allmänna ansvar att i sin om- sorg om barn och unga tillgodose det särskilda behov av stöd och hjälp som kan finnas sedan ett mål eller ärende om vårdnad, boende eller adoption har avgjorts kvarstår dock.11 Detta gäller även i de fall vårdnaden flyttats över till familjehemsföräldrar. Det är enligt huvudregeln vistelsekommunen som har detta ansvar.12
Familjehemsföräldrarna är därmed tillförsäkrade möjlighet till fortsatt kommunalt stöd i form av stöd och hjälp, även om detta inte ges av placer- ingskommunen. Placeringskommunen får dock fortsätta att betala de tidiga- re familjehemsföräldrarna skälig ersättning.13
Familjehemsföräldrarna blir genom vårdnadsöverflyttningen barnets nya vårdnadshavare och får därmed samma ansvar som barnets tidigare vård- nadshavare. Den som är vårdnadshavare om ett barn har ett ansvar för bar- nets personliga förhållanden och ska bl.a. se till barnets behov av omvård- nad, trygghet och god fostran. Vårdnadshavaren svarar även för att barnet får den tillsyn som behövs med hänsyn till dess ålder, utveckling och övriga omständigheter samt bevaka att barnet får tillfredsställande försörjning och utbildning. I syfte att hindra att barnet orsakar skada för någon annan ska vårdnadshavaren vidare svara för att barnet står under uppsikt eller att andra lämpliga åtgärder vidtas.14 Det innebär att de har rätt och skyldighet att be- stämma i frågor som rör barnets personliga angelägenheter15, t.ex. att ansö- ka om pass för barnet, få tillgång till journaler på exempelvis sjukhus och öppna bankkonto i barnets namn.

De tidigare familjehemsföräldrarna har i egenskap av vårdnadshavare dock ingen underhållskyldighet gentemot barnet, utan det är alltjämt barnets föräldrar som är underhållskyldiga. Det är alltså de nya vårdnadshavarna som ska se till att barnet får detta underhåll liksom andra bidrag som barnet kan ha rätt till.
Barnet blir inte heller arvsberättigat efter de nya vårdnadshavarna utan ärver sina föräldrar och deras släkt. Vill de nya vårdnadshavarna att barnet ska ärva dem måste de upprätta ett testamente.
De nya vårdnadshavarna får ansvaret för att umgänget ska fungera med föräldrarna. Under familjehemsplaceringen låg detta ansvar på socialtjäns- ten i placeringskommunen.
Kommer inte de nya vårdnadshavarna överens med barnets förälder i um- gängesfrågan kan föräldern väcka talan vid domstol. Också socialnämnden har sedan den 1/7 2006 talerätt i dessa frågor.
Tidigare familjehemsföräldrar som fått vårdnaden om barnet överflyttat på sig har alltid rätt att på egen begäran bli entledigade från uppdraget (6 kap. 10 b § första stycket FB).

(Socialstyrelsen).

 

[Mabuse]

Vårdnadsöverflytt

å vårdnaden flyttas över till familjehemsföräldrarna upphör barnet att vara familjehemsplacerat och socialnämndens uppföljningsansvar enligt 6 kap. 8 § första stycket SoL, 13 § fjärde stycket LVU och 5 kap. 1 b § socialtjänst- förordningen (2001:937) upphör därmed. Likaså upphör länsstyrelsens till- syn enligt 13 kap. 2 § SoL. Socialnämndens allmänna ansvar att i sin om- sorg om barn och unga tillgodose det särskilda behov av stöd och hjälp som kan finnas sedan ett mål eller ärende om vårdnad, boende eller adoption har avgjorts kvarstår dock.11 Detta gäller även i de fall vårdnaden flyttats över till familjehemsföräldrar. Det är enligt huvudregeln vistelsekommunen som har detta ansvar.12
Familjehemsföräldrarna är därmed tillförsäkrade möjlighet till fortsatt kommunalt stöd i form av stöd och hjälp, även om detta inte ges av placer- ingskommunen. Placeringskommunen får dock fortsätta att betala de tidiga- re familjehemsföräldrarna skälig ersättning.13
Familjehemsföräldrarna blir genom vårdnadsöverflyttningen barnets nya vårdnadshavare och får därmed samma ansvar som barnets tidigare vård- nadshavare. Den som är vårdnadshavare om ett barn har ett ansvar för bar- nets personliga förhållanden och ska bl.a. se till barnets behov av omvård- nad, trygghet och god fostran. Vårdnadshavaren svarar även för att barnet får den tillsyn som behövs med hänsyn till dess ålder, utveckling och övriga omständigheter samt bevaka att barnet får tillfredsställande försörjning och utbildning. I syfte att hindra att barnet orsakar skada för någon annan ska vårdnadshavaren vidare svara för att barnet står under uppsikt eller att andra lämpliga åtgärder vidtas.14 Det innebär att de har rätt och skyldighet att be- stämma i frågor som rör barnets personliga angelägenheter15, t.ex. att ansö- ka om pass för barnet, få tillgång till journaler på exempelvis sjukhus och öppna bankkonto i barnets namn.

De tidigare familjehemsföräldrarna har i egenskap av vårdnadshavare dock ingen underhållskyldighet gentemot barnet, utan det är alltjämt barnets föräldrar som är underhållskyldiga. Det är alltså de nya vårdnadshavarna som ska se till att barnet får detta underhåll liksom andra bidrag som barnet kan ha rätt till.
Barnet blir inte heller arvsberättigat efter de nya vårdnadshavarna utan ärver sina föräldrar och deras släkt. Vill de nya vårdnadshavarna att barnet ska ärva dem måste de upprätta ett testamente.
De nya vårdnadshavarna får ansvaret för att umgänget ska fungera med föräldrarna. Under familjehemsplaceringen låg detta ansvar på socialtjäns- ten i placeringskommunen.
Kommer inte de nya vårdnadshavarna överens med barnets förälder i um- gängesfrågan kan föräldern väcka talan vid domstol. Också socialnämnden har sedan den 1/7 2006 talerätt i dessa frågor.
Tidigare familjehemsföräldrar som fått vårdnaden om barnet överflyttat på sig har alltid rätt att på egen begäran bli entledigade från uppdraget (6 kap. 10 b § första stycket FB).

(Socialstyrelsen).

Det låter ju fortfarande rätt tillfälligt? T ex detta att de nya föräldrarna har rätt att när som helst avsäga sig vårdnadsskapet, att barnen inte får ärva, osv?

 

[lil-sis]

Det låter ju fortfarande rätt tillfälligt? T ex detta att de nya föräldrarna har rätt att när som helst avsäga sig vårdnadsskapet, att barnen inte får ärva, osv?

Ja det är ett mellanting som ger familjehemsföräldrarna mer att säga till om och enklare vardag men det är ju inte en adoption.

 

[Cambrie]

Nej, jag pratade inte om ensamkommande barn, utan om barn födda i Sverige av föräldrar som också bor i Sverige, och där barnen omhändertas av socialtjänsten för att föräldrarna inte är lämpliga. Typ Lilla Hjärtat.

Det finns ju rätt många såna fall där föräldrarna aldrig blir lämpliga, men trots detta ska barnen växa upp i osäkerhet. Jag förstår inte varför detta att barnen ska återförenas med biologiska föräldrar ska vara prio ett i alla lägen. I andra länder tänker man annorlunda där, så det är ju inte så att inhemska adoptioner inte finns någonstans. Jag tycker barnens behov av en trygg och stabil uppväxt bör gå före föräldrarnas behov av sina barn.

Ensamkommande bebisar? Hur tar de sig till Sverige utan hjälp av vuxna?

Ja, men regler och lagar kan ju inte gälla olika beroende på vilken nationalitet du har, eller hur? (och eftersom tråden faktiskt handlar om specifikt - icke svenskt - fall trodde jag personligen att man menade adoption som adoption liksom, sedan tvivlar jag skarpt på att det skulle ha hjälpt lilla hjärtat ändå)

Små barn kommer ofta på flykt med bröder och systrar, som då är kanske 15-18 år eller till och med unga vuxna, och blir placerade i familjehem. Många gånger är syskonen så pass gamla att de sätts på HBV medans små barn sätts i familjehem. Har haft ett flertal sådana ärenden så det är ganska vanligt.

 

[Mabuse]

Ja, men regler och lagar kan ju inte gälla olika beroende på vilken nationalitet du har, eller hur? (och eftersom tråden faktiskt handlar om specifikt - icke svenskt - fall trodde jag personligen att man menade adoption som adoption liksom, sedan tvivlar jag skarpt på att det skulle ha hjälpt lilla hjärtat ändå)

Små barn kommer ofta på flykt med bröder och systrar, som då är kanske 15-18 år eller till och med unga vuxna, och blir placerade i familjehem. Många gånger är syskonen så pass gamla att de sätts på HBV medans små barn sätts i familjehem. Har haft ett flertal sådana ärenden så det är ganska vanligt.

Då är det ju fortfarande inte ett problem. Småbarnen som omhändertas och placeras i fosterhem skulle kunna få adopteras. Varför inte? Varför är det viktigt att de får tillfälliga, osäkra placeringar och flyttas från hem till hem?

 

[Cambrie]

Då är det ju fortfarande inte ett problem. Småbarnen som omhändertas och placeras i fosterhem skulle kunna få adopteras. Varför inte? Varför är det viktigt att de får tillfälliga, osäkra placeringar och flyttas från hem till hem?

För att barnen har andra föräldrar. Det kan vara missöden som gör att det händer så. Varför ska de förvägras sina blodsband för? Det har jag varit med om tillräckligt, familjehem som tror de äger dessa barn och vägrar dem kontakt med släkt i Sverige och även syskon. Vi är definitivt inte överens där. Tack och lov kan man inte bara lättvindligt ta ifrån barn hela deras historia på det sättet heller. Det finns massor av forskning på att adopterade mår väldigt dåligt, så det är definitivt inte rätt väg att gå med tvångsadoptioner som föräldrar inte godkänner (oavsett nationalitet).

 

[Mabuse]

För att barnen har andra föräldrar. Det kan vara missöden som gör att det händer så. Varför ska de förvägras sina blodsband för? Det har jag varit med om tillräckligt, familjehem som tror de äger dessa barn och vägrar dem kontakt med släkt i Sverige och även syskon. Vi är definitivt inte överens där. Tack och lov kan man inte bara lättvindligt ta ifrån barn hela deras historia på det sättet heller. Det finns massor av forskning på att adopterade mår väldigt dåligt, så det är definitivt inte rätt väg att gå med tvångsadoptioner som föräldrar inte godkänner (oavsett nationalitet).

Det är väl inte lättvindigt att låta ett litet barn efter flera års boende med fosterföräldrar adopteras? Och varför skulle blodsband vara så viktiga, det viktiga är väl anknytningen?

 

[Cambrie]

Det är väl inte lättvindigt att låta ett litet barn efter flera års boende med fosterföräldrar adopteras? Och varför skulle blodsband vara så viktiga, det viktiga är väl anknytningen?

Det också, men då krävs ju att barnet får det. Nej, jag håller inte med dig av det jag sett helt enkelt. Jag tycker inte adoptioner ska vara enkla. Och det finns ju en anledning till att de inte är det heller.

 

[MiaMia]

Det är väl inte lättvindigt att låta ett litet barn efter flera års boende med fosterföräldrar adopteras? Och varför skulle blodsband vara så viktiga, det viktiga är väl anknytningen?

Därför att samhällets tvång aldrig ska vara större än vad som är motiverat.

Att ge vårdnaden till någon annan kan motiveras för att det är det som har betydelse för barnets liv och omsorg, vem som har ansvar och beslutanderätt över barnets välmående och dess liv.
Att bryta föräldraskapet genom adoption finns däremot ingen anledning att genomföra som en tvångsåtgärd. Att flytta arvsrätt och koppling i folkbokföring har inte en sådan betydelse för barnets praktiska vardagsbehov.

Det har egentligen inte med föräldrarnas ev. lämplighet att göra. Även när barn får nya vårdnadshavare av andra skäl (ex. dödsfall) så är det vårdnaden man ger till någon annan, inte föräldraskapet. För det är tillförandet av en (mer) lämplig vårdnadshavare som är barnets behov, inte ett brytande av föräldraskapet.

 

[Lingon]

Då borde väl barnet kunna adopteras av fosterfamiljen. cyniskt. Det är också varför i hela friden fick inte adopterades inte ”lilla hjärtat”? Det här är två barn som har gett familjer inkomster som fosterbarn men inte som adoptivbarn?

Ger detta att pojken kanske ändå får det mentalt bättre i Nigeria än i Sverige som fosterbarn? Kanske adopterad i Nigeria! Jag frågar om någon har någon åsikt?

Nigeria är en av världens snabbast växande ekonomier. Det går ganska bra för Nigeria helt enkelt. https://www.google.se/url?sa=t&rct=j&q=&esrc=s&source=web&cd=&ved=2ahUKEwjQi7feupLzAhXnpIsKHSTbC_4QFnoECAUQAQ&url=https://www.ui.se/landguiden/lander-och-omraden/afrika/nigeria/oversikt/&usg=AOvVaw1ZgFmaWz9pWYQg8e0NtoCY

Lilla Hjärtat adopterades inte för att hennes föräldrar ville ha henne.

 

[Mabuse]

Därför att samhällets tvång aldrig ska vara större än vad som är motiverat.

Att ge vårdnaden till någon annan kan motiveras för att det är det som har betydelse för barnets liv och omsorg, vem som har ansvar och beslutanderätt över barnets välmående och dess liv.
Att bryta föräldraskapet genom adoption finns däremot ingen anledning att genomföra som en tvångsåtgärd. Att flytta arvsrätt och koppling i folkbokföring har inte en sådan betydelse för barnets praktiska vardagsbehov.

Det har egentligen inte med föräldrarnas ev. lämplighet att göra. Även när barn får nya vårdnadshavare av andra skäl (ex. dödsfall) så är det vårdnaden man ger till någon annan, inte föräldraskapet. För det är tillförandet av en (mer) lämplig vårdnadshavare som är barnets behov, inte ett brytande av föräldraskapet.

Absolut, men hur gynnar det barnet att aldrig ha en trygg punkt, att veta att fosterföräldrarna kan försvinna när som helst, att skickas mellan bioföräldrar och tillfälliga fosterhem, utan att nånsin få en stabil vuxen man vet finns där för en? Och som inte behöver få betalt för att ta hand om en?

Det finns väl en anledning att det är svårt att hitta fosterfamiljer, medan det är långa köer för att få adoptera.

Om det vore ett bra sätt att växa upp, så skulle ju alla barn skickas runt bland olika familjer slumpartat under uppväxten, med en missbrukarjoker i föräldraleken.

 

[MiaMia]

Absolut, men hur gynnar det barnet att aldrig ha en trygg punkt, att veta att fosterföräldrarna kan försvinna när som helst, att skickas mellan bioföräldrar och tillfälliga fosterhem, utan att nånsin få en stabil vuxen man vet finns där för en?

Om det vore ett bra sätt att växa upp, så skulle ju alla barn skickas runt bland olika familjer slumpartat under uppväxten.

Jag svarade på varför vi inte har tvångsadoptioner som alternativ i lagstiftningen.

Det är inte relaterat till vad som hanteras och hur under den tid som en placering pågår.
Och inte heller till när, hur och enligt vilka kriterier som man bestämmer om en förälder är olämplig eller inte.

När man väl har bestämt att barnet ska vara permanent under någon annans vård istället för att vara omhändertaget av socialtjänsten så finns det ingen anledning för barnets skull att det ska göras på ett så ingripande sätt som genom en adoption. Eftersom juridiken skiljer på vårdnad och föräldraskap, och det i en sådan situation är de funktioner som ligger vårdnaden som är de är av betydelse för barnet.

 

[TinyWiny]

Absolut, men hur gynnar det barnet att aldrig ha en trygg punkt, att veta att fosterföräldrarna kan försvinna när som helst, att skickas mellan bioföräldrar och tillfälliga fosterhem, utan att nånsin få en stabil vuxen man vet finns där för en? Och som inte behöver få betalt för att ta hand om en?

Det finns väl en anledning att det är svårt att hitta fosterfamiljer, medan det är långa köer för att få adoptera.

Om det vore ett bra sätt att växa upp, så skulle ju alla barn skickas runt bland olika familjer slumpartat under uppväxten, med en missbrukarjoker i föräldraleken.

Hur hade du själv känt om du hamnat på sniskan och dina barn då genast hade adopterats bort och du inte längre hade haft någon rätt till att ens träffa dem? Hade det då inte känts bättre för dig att veta att när du hamnat på rätt köl igen oavsett hur lång tid det tar så kan du få tillbaka dina barn. Jag håller helt med dig om att barn ska ha en trygg punkt i tillvaron och man pratar ju om uppväxtplaceringar när det kommer till barn som med största sannolikhet aldrig kommer kunna återförenas med sina föräldrar och om den prognosen håller i sig så växer barnet också upp där.

En bekant till mig fick se sina barn bli placerade i fosterhem pga rena lögner från hennes ex. Det tog sju år innan det hela hade drivits igenom alla instanser och barnen fick flytta hem till sin mamma. Pappan till barnen hade fortsatt hota och bete sig som ett arsel vilket gjorde att dessa barn snittade på tre månader i varje fosterhem. Förjävligt såklart. Min bekant sa när hon hade fått tillbaka sina barn att hade de fått bo på ett och samma ställe så hade hon aldrig ryckt upp dem. Jag tyckte då och jag tycker nu att det är oerhört stort tänkt och jag undrar hur många som hade kunnat tänka så. Jag hade det inte, hade du?

 

[Görel]

Därför att samhällets tvång aldrig ska vara större än vad som är motiverat.

Att ge vårdnaden till någon annan kan motiveras för att det är det som har betydelse för barnets liv och omsorg, vem som har ansvar och beslutanderätt över barnets välmående och dess liv.
Att bryta föräldraskapet genom adoption finns däremot ingen anledning att genomföra som en tvångsåtgärd. Att flytta arvsrätt och koppling i folkbokföring har inte en sådan betydelse för barnets praktiska vardagsbehov.

Det har egentligen inte med föräldrarnas ev. lämplighet att göra. Även när barn får nya vårdnadshavare av andra skäl (ex. dödsfall) så är det vårdnaden man ger till någon annan, inte föräldraskapet. För det är tillförandet av en (mer) lämplig vårdnadshavare som är barnets behov, inte ett brytande av föräldraskapet.

Jag hakar på och tar detta med arv vidare. Det är en aspekt som kan förbises och jag har sett avigsidorna av det. De som blivit adopterade av sitt familjehem men tagit det för självklart att få ta del av arv från den biologiska familjen som legat på miljonbelopp. Eller tvärtom, de biologiska barnen i familjehemmet som i vuxen ålder inte velat dela med sig av arvet till adopterat familjehemsplacerat barn. Man har inte haft stor kontakt i vuxen ålder utan kontakt har etablerats med ursprungsfamiljen istället.

Man kan flytta över vårdnaden och man kan låta barnet få ta familjehemmets efternamn så att det kan få känna sig delaktig. Jag bär själv ett efternamn som min pappa fick av sina familjehemsföräldrar. I vuxen ålder lyckades hans biologiska mamma hitta honom så han och jag fick kontakt med hans biologiska familj, vilket har berikat mig då jag kände stora likheter med dem.
Min pappa var född utom äktenskapet vilket var ett skäl för att tas från sin mamma på 1930-talet.