Vaccinerade mot Covid-19

Status
Stängd för vidare inlägg.
Smittspårning sker oavsett hur lång tid. För mig var det över en vecka från smitta till positivt test.
Jag tror det är minst lika viktigt att smittspåra för att se hur och var det sprids som för att stoppa smittkedjor. Vilket ändå verkar vara snudd på omöjligt.

Kanske är olika. Jag bor och har mycket umgänge i Mälardalsregionerna så det är därifrån jag hör anekdoter. Bl a känner jag många i Uppsala och Stockholm, och just denna vän som var sjuk nyligen och jag träffade, bor i Uppsala och hade varit på en jobbgrej i Stockholm. Så det stämmer ju med att både @EmmaBovary och @Efwa nämner just Uppsala region att man kanske inte smittspårar lika mycket där.
 
De säger ju att vaccinationsgraden är tillräckligt hög för att kunna öppna. Tror inte att någon ser på folk som collateral damage.
De säger det. De säger också att långcovid inte är något folkhälsoproblem. Vi har antagligen (baserat på andra länders forskning) över 100.000 personer som är långtidssjuka efter covid. Bedömningen att det inte är ett folkhälsoproblem är anmärkningsvärd. Var 9-10 som får covid blir långvarigt och funktionsnedsättande sjuk.

För någon som lever i en verklighet som fhm bedömer annorlunda än ledande forskning, blir det svårare att tro att alla deras övriga beslut är kloka och forskningsgrundade.
 
De säger det. De säger också att långcovid inte är något folkhälsoproblem. Vi har antagligen (baserat på andra länders forskning) över 100.000 personer som är långtidssjuka efter covid. Bedömningen att det inte är ett folkhälsoproblem är anmärkningsvärd. Var 9-10 som får covid blir långvarigt och funktionsnedsättande sjuk.

För någon som lever i en verklighet som fhm bedömer annorlunda än ledande forskning, blir det svårare att tro att alla deras övriga beslut är kloka och forskningsgrundade.

Källa på att var 9-10e som får covid blir långvarigt och funktionsnedsättande sjuk, tack. Jag känner ingen som fått några men överhuvudtaget och jag känner en del som haft covid. Dock har alla jag känner fått mild sjukdom. Gäller siffrorna du nämner kanske bara de som blir allvarligt sjuka?
 
Nu på svt.se:

"Fullvaccinerade kan snart slippa testa sig vid symtom

Senare under hösten hoppas Folkhälsomyndigheten att den som är fullvaccinerad inte behöver testa sig för covid vid symtom som snuva, feber och hosta. Det rapporterar Dagens nyheter.

– Vi ser framför oss att det kommer en tid när det inte längre är motiverat att utifrån smittskyddslagen testa alla med symtom som är fullvaccinerade. Då behöver vi backa med den rekommendationen. Vi är inte riktigt där ännu, säger Karin Tegmark Wisell, biträdande statsepidemiolog.

Sannolikheten att den som har förkylningssymtom är smittad av covid-19 har blivit mindre och 97 procent av de 256 000 som testade sig förra veckan testade negativt.

Personer som inte är vaccinerade kommer sannolikt ha kvar rekommendationen att testa sig vid symtom under en lång tid framöver.

SVT · Fanny Svärd"
 
Källa på att var 9-10e som får covid blir långvarigt och funktionsnedsättande sjuk, tack. Jag känner ingen som fått några men överhuvudtaget och jag känner en del som haft covid. Dock har alla jag känner fått mild sjukdom. Gäller siffrorna du nämner kanske bara de som blir allvarligt sjuka?
Extremt lättgooglad info:

https://www.nature.com/articles/s41591-021-01433-3


https://www.uu.se/nyheter/artikel/?id=16740&typ=artikel

Det finns inget samband mellan grad av akut sjukdom och grad av funktionsnedsättning av lång covid. Däremot har de hemmavårdade med långa besvär större begränsningar som grupp än de IVA-vårdade:

https://www.tv4.se/klipp/va/1335916...6qQRd53vCiEbnT6QnYFBf78vSEOjxKugmHCy87v9iqZEY

att du som är ganska flitig i denna tråd inte känner till det här talar för mig om att fhm och medierna underkommunicerar denna risk (alltså inget riktat mot dig utan enbart mot handhavandet).

sorry fula länkar min hjärna är galet trött idag - livet med långcovid 18 månader senare.
 
Kanske är olika. Jag bor och har mycket umgänge i Mälardalsregionerna så det är därifrån jag hör anekdoter. Bl a känner jag många i Uppsala och Stockholm, och just denna vän som var sjuk nyligen och jag träffade, bor i Uppsala och hade varit på en jobbgrej i Stockholm. Så det stämmer ju med att både @EmmaBovary och @Efwa nämner just Uppsala region att man kanske inte smittspårar lika mycket där.

En bekant och hennes make och barn fick deltavarianten i juli den här sommaren och det smittspårades. Men det kanske hade med att göra att med att det var just deltavarianten.
 
Kanske är olika. Jag bor och har mycket umgänge i Mälardalsregionerna så det är därifrån jag hör anekdoter. Bl a känner jag många i Uppsala och Stockholm, och just denna vän som var sjuk nyligen och jag träffade, bor i Uppsala och hade varit på en jobbgrej i Stockholm. Så det stämmer ju med att både @EmmaBovary och @Efwa nämner just Uppsala region att man kanske inte smittspårar lika mycket där.
I sonens skola i Uppsala var det några fall nu när terminen började, de två jag känner till smittspårades.
 
Extremt lättgooglad info:

https://www.nature.com/articles/s41591-021-01433-3


https://www.uu.se/nyheter/artikel/?id=16740&typ=artikel

Det finns inget samband mellan grad av akut sjukdom och grad av funktionsnedsättning av lång covid. Däremot har de hemmavårdade med långa besvär större begränsningar som grupp än de IVA-vårdade:

https://www.tv4.se/klipp/va/1335916...6qQRd53vCiEbnT6QnYFBf78vSEOjxKugmHCy87v9iqZEY

att du som är ganska flitig i denna tråd inte känner till det här talar för mig om att fhm och medierna underkommunicerar denna risk (alltså inget riktat mot dig utan enbart mot handhavandet).

sorry fula länkar min hjärna är galet trött idag - livet med långcovid 18 månader senare.
Nu tänker jag bli tjatig:

Det är inte unikt för Corona att långvarigt "dålig".

Redan för snart ett år sedan, så skrev jag om att delar av långtidscorona, är "samma" symtomkomplex, som dyker upp efter andra kraftiga infektioner, som influensa, lunginflammation, njurbäckeninflammation med flera. Kanske i högre eller lägre frekvens, men egentligen så vet ingen, eftersom de som drabbats av postinfektiösa tillstånd i stort sett fullständigt ignorerats av sjukvården.

I värsta fall drabbas man av t.ex. ME/cfs liknande effekter som i sämsta fall kan vara mycket långvariga, bl.a. stor trötthet, man drabbas av nedsatt lungkapacitet, mer eller mindre oförklarliga smärttillstånd m.m.
En delkomponent i de här postinfektions tillstånden har likheter med utmattningsdepression.

Att bli bättre, kan ta allt mellan några månader, till år, och rehabilitering behövs

Eftersom en relativt mycket större andel än vanligt av befolkningen, drabbats av infektion med Covid-19, än vad som brukar drabbas av svåra infektioner under "normalår", så blir det lite för enkelt att prata om postcovid som du gör, som något unikt för den sjukdomen, för det är det inte.

Det är mest bara så att det är så många drabbade, och samtidigt.

Hade vi haft en "influensaepidemi", som t.ex. "Hongkonginfluensan, eller Asiaten, så hade man kunnat se samma mönster, med många som har svårt att "bli som förut".

Men så har det alltid varit!

Det är "alltid" en andel av drabbade av infektion, som aldrig "blir som förut".

Då är det väl bra om personer med långvariga besvär efter infektion (oavsett sjukdom), får stöd för rehabilitering, och att sjukförsäkringssystemet, träder in för dem som aldrig "blir som förut".

Men det är inte unikt, eller ens konstigt att några bli dåliga länge. Och i det här sammanhanget, så anser jag inte att ens ett år är "länge".
 
Jag har inte alls pratat om långcovid som unikt. Synd att du läser in det.
Nu tänker jag bli tjatig:

Det är inte unikt för Corona att långvarigt "dålig".

Redan för snart ett år sedan, så skrev jag om att delar av långtidscorona, är "samma" symtomkomplex, som dyker upp efter andra kraftiga infektioner, som influensa, lunginflammation, njurbäckeninflammation med flera. Kanske i högre eller lägre frekvens, men egentligen så vet ingen, eftersom de som drabbats av postinfektiösa tillstånd i stort sett fullständigt ignorerats av sjukvården.

I värsta fall drabbas man av t.ex. ME/cfs liknande effekter som i sämsta fall kan vara mycket långvariga, bl.a. stor trötthet, man drabbas av nedsatt lungkapacitet, mer eller mindre oförklarliga smärttillstånd m.m.
En delkomponent i de här postinfektions tillstånden har likheter med utmattningsdepression.

Att bli bättre, kan ta allt mellan några månader, till år, och rehabilitering behövs

Eftersom en relativt mycket större andel än vanligt av befolkningen, drabbats av infektion med Covid-19, än vad som brukar drabbas av svåra infektioner under "normalår", så blir det lite för enkelt att prata om postcovid som du gör, som något unikt för den sjukdomen, för det är det inte.

Det är mest bara så att det är så många drabbade, och samtidigt.

Hade vi haft en "influensaepidemi", som t.ex. "Hongkonginfluensan, eller Asiaten, så hade man kunnat se samma mönster, med många som har svårt att "bli som förut".

Men så har det alltid varit!

Det är "alltid" en andel av drabbade av infektion, som aldrig "blir som förut".

Då är det väl bra om personer med långvariga besvär efter infektion (oavsett sjukdom), får stöd för rehabilitering, och att sjukförsäkringssystemet, träder in för dem som aldrig "blir som förut".

Men det är inte unikt, eller ens konstigt att några bli dåliga länge. Och i det här sammanhanget, så anser jag inte att ens ett år är "länge".
Nej, det är verkligen inte unikt! Jag vet inte var du läser att jagtycker det?

det unika är väl att vi är så många så det äntligen syns att det vore ekonomiskt lönsamt att utveckla en fungerande vård.


ME-forskare och -läkare Nancy Klimas har i ett webinarium om sambandet ME och lång covid sagt att hos ser tillfrisknande hos alla de patienter hon möter som får korrekt behandling, även de som varit sjuka i decennier. Det är lite skillnad mot nuvarande statistik där 5% av ME-fallen läker ut. Att du rakt av accepterar nuvarande kunskapsläge som att det är så, förundrar mig lite. Det var många som ”aldrig blev som förr” av polio eller hiv också förut. Forskningen har ändrat på det, vilket är ett bra tillfälle att göra för ME nu

Unikt är att sjukvårdens rehabiliterande insatser skapar vårdskador i så hög utsträckning som det gör och att det tar decennier att få gehör för påpekanden om ovetenskapligt genomförda studier som cementerar en skadande ”rehabilitering”.

Unikt är också att det finns biomarkörer men att det är något som är relativt okänt även i yrkeskåren sommöter dessa patienter.

unikt är den otroligt låga forskningspengen per svårt sjuk individ. Trots att personer som lever med ME ofta har en sämre livskvalitet än cancersjuka, satsas tiofalt på cancerforskning.

Relativt ovanligt är också att genomsnittliga tiden från symptomdebut till diagnos är 7-8 år (!!!) för dysautonomidiagnoser. Jag hoppas och tror att den kommer minska pga att vi är så många. För mig tog det bara 15 månader, men jag är övertygad om att med nuvarande kunskapsläge om dysautonomi, hade jag fått diagnos och därmed befordrad vård redan 10 månader tidigare när jag var inlagd för just de besvären med oförklarliga hjärtrusningar, svimningar.

men att postvirala besvär skulle vara unikt för covid, det har jag aldrig varken tänkt eller skrivit. Där håller jag med dig till 100%. Jag ser det som ett mycket starkt incitament att satsa på information till allmänheten nu när en pandemi med dessa följder råder.
 
Jag har inte alls pratat om långcovid som unikt. Synd att du läser in det.

Nej, det är verkligen inte unikt! Jag vet inte var du läser att jagtycker det?

det unika är väl att vi är så många så det äntligen syns att det vore ekonomiskt lönsamt att utveckla en fungerande vård.


ME-forskare och -läkare Nancy Klimas har i ett webinarium om sambandet ME och lång covid sagt att hos ser tillfrisknande hos alla de patienter hon möter som får korrekt behandling, även de som varit sjuka i decennier. Det är lite skillnad mot nuvarande statistik där 5% av ME-fallen läker ut. Att du rakt av accepterar nuvarande kunskapsläge som att det är så, förundrar mig lite. Det var många som ”aldrig blev som förr” av polio eller hiv också förut. Forskningen har ändrat på det, vilket är ett bra tillfälle att göra för ME nu

Unikt är att sjukvårdens rehabiliterande insatser skapar vårdskador i så hög utsträckning som det gör och att det tar decennier att få gehör för påpekanden om ovetenskapligt genomförda studier som cementerar en skadande ”rehabilitering”.

Unikt är också att det finns biomarkörer men att det är något som är relativt okänt även i yrkeskåren sommöter dessa patienter.

unikt är den otroligt låga forskningspengen per svårt sjuk individ. Trots att personer som lever med ME ofta har en sämre livskvalitet än cancersjuka, satsas tiofalt på cancerforskning.

Relativt ovanligt är också att genomsnittliga tiden från symptomdebut till diagnos är 7-8 år (!!!) för dysautonomidiagnoser. Jag hoppas och tror att den kommer minska pga att vi är så många. För mig tog det bara 15 månader, men jag är övertygad om att med nuvarande kunskapsläge om dysautonomi, hade jag fått diagnos och därmed befordrad vård redan 10 månader tidigare när jag var inlagd för just de besvären med oförklarliga hjärtrusningar, svimningar.

men att postvirala besvär skulle vara unikt för covid, det har jag aldrig varken tänkt eller skrivit. Där håller jag med dig till 100%. Jag ser det som ett mycket starkt incitament att satsa på information till allmänheten nu när en pandemi med dessa följder råder.
Jag håller med om att det behöver satsas mycket på lämplig vård och behandling av av de tillstånd som uppstår efter svåra infektioner.

Jag är också väl medveten om, att, låt oss kalla dem för "postsyndrom" verkar ha relativt låg korrelation mot den initiala sjukdomens besvärsbild.

Huruvida det är säkerställt, att det finns tydliga biomarkörer avseende det som kallas ME/cfs eller ej, är mycket, mycket omdiskuterat (minst sagt), och eftersom man kan få den symtombilden efter många olika initiala sjukdomar, så vore det märkligt om några få distinkta biomarkörer skulle vara allenarådande.

Hur som helst, så är det väsentliga, att det uppstår mer permanenta (även efter att Covid-19 klingat ut) och ordentligt finansierade enheter i sjukvården, som har kompetens att möta de olika rehabiliteringsproblem som dyker upp efter olika infektioner.

Enligt min erfarenhet (jag har en sådan där komplex symtonbild efter TBE), så är det olika för olika individer, vilka metoder/strategier som fungerar bäst, t.ex. vad avser att managera hjärntrötthet, och hur fysisk träning ska ske.
 
Jag har inte alls pratat om långcovid som unikt. Synd att du läser in det.

Nej, det är verkligen inte unikt! Jag vet inte var du läser att jagtycker det?

det unika är väl att vi är så många så det äntligen syns att det vore ekonomiskt lönsamt att utveckla en fungerande vård.


ME-forskare och -läkare Nancy Klimas har i ett webinarium om sambandet ME och lång covid sagt att hos ser tillfrisknande hos alla de patienter hon möter som får korrekt behandling, även de som varit sjuka i decennier. Det är lite skillnad mot nuvarande statistik där 5% av ME-fallen läker ut. Att du rakt av accepterar nuvarande kunskapsläge som att det är så, förundrar mig lite. Det var många som ”aldrig blev som förr” av polio eller hiv också förut. Forskningen har ändrat på det, vilket är ett bra tillfälle att göra för ME nu

Unikt är att sjukvårdens rehabiliterande insatser skapar vårdskador i så hög utsträckning som det gör och att det tar decennier att få gehör för påpekanden om ovetenskapligt genomförda studier som cementerar en skadande ”rehabilitering”.

Unikt är också att det finns biomarkörer men att det är något som är relativt okänt även i yrkeskåren sommöter dessa patienter.

unikt är den otroligt låga forskningspengen per svårt sjuk individ. Trots att personer som lever med ME ofta har en sämre livskvalitet än cancersjuka, satsas tiofalt på cancerforskning.

Relativt ovanligt är också att genomsnittliga tiden från symptomdebut till diagnos är 7-8 år (!!!) för dysautonomidiagnoser. Jag hoppas och tror att den kommer minska pga att vi är så många. För mig tog det bara 15 månader, men jag är övertygad om att med nuvarande kunskapsläge om dysautonomi, hade jag fått diagnos och därmed befordrad vård redan 10 månader tidigare när jag var inlagd för just de besvären med oförklarliga hjärtrusningar, svimningar.

men att postvirala besvär skulle vara unikt för covid, det har jag aldrig varken tänkt eller skrivit. Där håller jag med dig till 100%. Jag ser det som ett mycket starkt incitament att satsa på information till allmänheten nu när en pandemi med dessa följder råder.
Du skriver "befordrad vård", menar du att du har fått vård för ME/CFS?! Vad isåfall? Nu blir jag jättenyfiken!
 
Du skriver "befordrad vård", menar du att du har fått vård för ME/CFS?! Vad isåfall? Nu blir jag jättenyfiken!
Tack, nä det var nog autokorrekt. Menade beforskad, sorry. Jag blir i ärlighetens namn rätt förvånad att det verkar vara sådan skillnad i höjd i målsättningar i specialistvård för ME i Sverige och tex USA (har en vän som går på Bragee). Här är en helt fantastisk (och ganska lång) föreläsning om relevansen av befintlig ME-forskning för lång covid, där läkaren ser stora förbättringar hos ALLA hon träffat med ME som får adekvat vård. Sedan är USA stort och bara för att det finns några få experter som kan ge vad som närmar sig adekvat vård är det inte verkligheten för de allra flesta. Det är jag också medveten om. Och att det är en lång väg kvar forskningsmässigt. Samtidigt kan jag få otroligt mycket mer information som gör skillnad för mig i vardagen både i form av hopp och praktiska tips, när jag söker mig till amerikanska patientföreningar och vårdgivares info än svenska. Synd eftersom det exkluderar folk som har svårt med engelska från infon.

Och för att svara på din fråga så får jag framför allt symptomlindrande behandling (via Covidmottagningen i Solna), vilket jag definitivt är otroligt tacksam för. Det hjälper mig att funka bättre (som i att jag kan fixa mat till mig de flesta dagar om jag är lite smart :love: och mer klar i huvudet) och ger mer utrymme för livskvalitet även om vardagen är väldigt förändrad. De har ett mål att symptomlindra så bra att fysioterapi funkar, vilket de tänker kan förbättra grunden. Det är en process och jag upplever inte att de har stenbra koll på PEM - aktivitetsutlöst ansträngning. De poängterar att trots att många med lång covid presenterar som ME/CFS behöver inte det betyda att patologin är samma. Det är ändå i ME-världen jag funnit förhållningssätt som hjälper mig att funka, men inte i ME-vården utan snarare i resurser som delas av personer med ME som förbättrats med strategier, kost.

Har du sett dysautonomia internationals videobibliotek på vimeo apropå nästan ingenting?
 
Tack, nä det var nog autokorrekt. Menade beforskad, sorry. Jag blir i ärlighetens namn rätt förvånad att det verkar vara sådan skillnad i höjd i målsättningar i specialistvård för ME i Sverige och tex USA (har en vän som går på Bragee). Här är en helt fantastisk (och ganska lång) föreläsning om relevansen av befintlig ME-forskning för lång covid, där läkaren ser stora förbättringar hos ALLA hon träffat med ME som får adekvat vård. Sedan är USA stort och bara för att det finns några få experter som kan ge vad som närmar sig adekvat vård är det inte verkligheten för de allra flesta. Det är jag också medveten om. Och att det är en lång väg kvar forskningsmässigt. Samtidigt kan jag få otroligt mycket mer information som gör skillnad för mig i vardagen både i form av hopp och praktiska tips, när jag söker mig till amerikanska patientföreningar och vårdgivares info än svenska. Synd eftersom det exkluderar folk som har svårt med engelska från infon.

Och för att svara på din fråga så får jag framför allt symptomlindrande behandling (via Covidmottagningen i Solna), vilket jag definitivt är otroligt tacksam för. Det hjälper mig att funka bättre (som i att jag kan fixa mat till mig de flesta dagar om jag är lite smart :love: och mer klar i huvudet) och ger mer utrymme för livskvalitet även om vardagen är väldigt förändrad. De har ett mål att symptomlindra så bra att fysioterapi funkar, vilket de tänker kan förbättra grunden. Det är en process och jag upplever inte att de har stenbra koll på PEM - aktivitetsutlöst ansträngning. De poängterar att trots att många med lång covid presenterar som ME/CFS behöver inte det betyda att patologin är samma. Det är ändå i ME-världen jag funnit förhållningssätt som hjälper mig att funka, men inte i ME-vården utan snarare i resurser som delas av personer med ME som förbättrats med strategier, kost.

Har du sett dysautonomia internationals videobibliotek på vimeo apropå nästan ingenting?
Spännande att du får hjälp! Den såkallade hjälp jag har fått av vården har enbart varit stjälp. De var helt övertygade om att jag var deprimerad och det kvittade att jag sa att jag inte ens var lite ledsen utan bara så fruktansvärt slut och trött, de hade bestämt sig och de ansåg att med min bakgrund borde jag vara djupt deprimerad (som om det skulle hjälpa mig att de ansåg det?!). Jag skulle göra en massa saker som försämrade mig enormt men det lyssnade de inte heller på. Någonstans i slutet av -97 (jag blev sjuk i februari -97) slutade jag lyssna. Jag slutade ta alla antidepressiva mediciner och började lyssna på mig själv, göra upp egna strategier som fungerade och byggde upp mitt liv själv. Nackdelen är såklart att om man gör så får man heller ingen sjukskrivning eller annat eftersom man inte följer deras råd (går med på deras krav). Jag är trots det glad att jag slutade lyssna för annars hade jag verkligen inte överlevt.
 
Spännande att du får hjälp! Den såkallade hjälp jag har fått av vården har enbart varit stjälp. De var helt övertygade om att jag var deprimerad och det kvittade att jag sa att jag inte ens var lite ledsen utan bara så fruktansvärt slut och trött, de hade bestämt sig och de ansåg att med min bakgrund borde jag vara djupt deprimerad (som om det skulle hjälpa mig att de ansåg det?!). Jag skulle göra en massa saker som försämrade mig enormt men det lyssnade de inte heller på. Någonstans i slutet av -97 (jag blev sjuk i februari -97) slutade jag lyssna. Jag slutade ta alla antidepressiva mediciner och började lyssna på mig själv, göra upp egna strategier som fungerade och byggde upp mitt liv själv. Nackdelen är såklart att om man gör så får man heller ingen sjukskrivning eller annat eftersom man inte följer deras råd (går med på deras krav). Jag är trots det glad att jag slutade lyssna för annars hade jag verkligen inte överlevt.
Jag tror tyvärr din upplevelse är den vanligaste. :heart Ledsen att höra det. Jag har ”tur” att bli trodd, kanske för att jag har en utmattningsdepression i bagaget så att jag vet att detta är väldigt annorlunda.

Med lite tur ändrar det sig nu iom pandemin och att vi blir fler, men det går trögt att få till specialistmottagningar för de som primärvården inte kan hjälpa och vården är än så länge mycket ojämlik mellan regionerna. Bara under tiden jag gått där har de också ändrat hur de råder med tanke på ansträngningsutlöst försämring. Tacksam.
 
Jag tror tyvärr din upplevelse är den vanligaste. :heart Ledsen att höra det. Jag har ”tur” att bli trodd, kanske för att jag har en utmattningsdepression i bagaget så att jag vet att detta är väldigt annorlunda.

Med lite tur ändrar det sig nu iom pandemin och att vi blir fler, men det går trögt att få till specialistmottagningar för de som primärvården inte kan hjälpa och vården är än så länge mycket ojämlik mellan regionerna. Bara under tiden jag gått där har de också ändrat hur de råder med tanke på ansträngningsutlöst försämring. Tacksam.
Ja jag visste också att jag inte hade någon depression för även om jag inte hade haft det förut så fattade jag ju att ingen har en depression om hen inte ens känner sig lite nere men det kvittade ju vad jag sa, de hade bestämt sig. Vid ett tillfälle träffade jag en läkare som ifrågasatte diagnosen men han blev snabbt tystad av överläkaren.

Ja, alltså, många år senare fick jag ju diagnosen ME/CFS men det var enbart ett konstaterande, någon hjälp har det aldrig varit tal om. Primärvården har aldrig gett några förslag och när jag har bett om remiss till någon specialist har det alltid slagits bort. Men, ja, som jag skrev i början av pandemin, jag önskar ingen att få ME/CFS men om de som blir sjuka är "rätt typ" av befolkning, dvs. högre chefer och liknande som ser det som helt normalt att alltid få hjälp direkt och som har gräddfilsvårdkön så kanske det blir lite fart på forskningen.
 
Ja jag visste också att jag inte hade någon depression för även om jag inte hade haft det förut så fattade jag ju att ingen har en depression om hen inte ens känner sig lite nere men det kvittade ju vad jag sa, de hade bestämt sig. Vid ett tillfälle träffade jag en läkare som ifrågasatte diagnosen men han blev snabbt tystad av överläkaren.

Ja, alltså, många år senare fick jag ju diagnosen ME/CFS men det var enbart ett konstaterande, någon hjälp har det aldrig varit tal om. Primärvården har aldrig gett några förslag och när jag har bett om remiss till någon specialist har det alltid slagits bort. Men, ja, som jag skrev i början av pandemin, jag önskar ingen att få ME/CFS men om de som blir sjuka är "rätt typ" av befolkning, dvs. högre chefer och liknande som ser det som helt normalt att alltid få hjälp direkt och som har gräddfilsvårdkön så kanske det blir lite fart på forskningen.
Sorry! Menade inte alls att du inte skulle veta skillnad. Mer att jag är glad att den erfarenheten jag hade blev hörd. Det är hemskt att få inblick i hur en av WHO erkänd sjukdom ifrågasätts/förnekas av vårdpersonal och myndigheter högt och lågt.

Eftersom så många blir sjuka nu, så kan vi räkna med att "rätt typ av folk" blir sjuka. Det finns en läkarförening som sprider information till kollegor nationellt då de ser socialstyrelsens kunskapsstöd som för sent och otillräckligt. Covidföreningen drivs av "rätt typ av folk". De är drivna, högstatus och får saker gjort. De samlar berättelser från de som möts av ickefungerande vård (många!).

Jag tänker ibland på om jag fått hjälp för att jag hade "turen" att vara så sjuk i början att ingen kunde ifrågasätta. Kanske. Men jag tror också det har att göra med att jag kan tala för mig, är akademiker, känner till vårdens struktur, fattar varför saker har stannat upp och vad jag behöver göra åt det. Det har ändå varit galet mycket jobb och flera åtgärder som utlovats har fallit mellan stolar. När någon i vården ringt upp dagen efter en vårdkontakt och jag har svårt både att tänka, prata och andas blir de tagna, även om de säger sig känna till ansträngningsutlöst försämring.

Att det bara finns EN specialistmottagning i hela landet för en patientgrupp med komplexa systemiska besvär som dessutom ofta har svårt att ens ta sig till sin närmaste vårdinrättning pga sjukdomen, är minst sagt talande för synen på den. Jag tror och hoppas det kommer ändras nu. Så mycket idogt arbete har skett med forskning och "advocacy" i 30-40 år, så det är perfekt tillfälle med den strålkastare på läget som pandemin skulle kunna ge.
 
Sorry! Menade inte alls att du inte skulle veta skillnad. Mer att jag är glad att den erfarenheten jag hade blev hörd. Det är hemskt att få inblick i hur en av WHO erkänd sjukdom ifrågasätts/förnekas av vårdpersonal och myndigheter högt och lågt.

Eftersom så många blir sjuka nu, så kan vi räkna med att "rätt typ av folk" blir sjuka. Det finns en läkarförening som sprider information till kollegor nationellt då de ser socialstyrelsens kunskapsstöd som för sent och otillräckligt. Covidföreningen drivs av "rätt typ av folk". De är drivna, högstatus och får saker gjort. De samlar berättelser från de som möts av ickefungerande vård (många!).

Jag tänker ibland på om jag fått hjälp för att jag hade "turen" att vara så sjuk i början att ingen kunde ifrågasätta. Kanske. Men jag tror också det har att göra med att jag kan tala för mig, är akademiker, känner till vårdens struktur, fattar varför saker har stannat upp och vad jag behöver göra åt det. Det har ändå varit galet mycket jobb och flera åtgärder som utlovats har fallit mellan stolar. När någon i vården ringt upp dagen efter en vårdkontakt och jag har svårt både att tänka, prata och andas blir de tagna, även om de säger sig känna till ansträngningsutlöst försämring.

Att det bara finns EN specialistmottagning i hela landet för en patientgrupp med komplexa systemiska besvär som dessutom ofta har svårt att ens ta sig till sin närmaste vårdinrättning pga sjukdomen, är minst sagt talande för synen på den. Jag tror och hoppas det kommer ändras nu. Så mycket idogt arbete har skett med forskning och "advocacy" i 30-40 år, så det är perfekt tillfälle med den strålkastare på läget som pandemin skulle kunna ge.
Det var nog snarare så att som ensamstående småbarnsmamma med en pappa till barnen som var ett rövhål och jag pluggade på 150% ansåg de att en depression var det enda tänkbara. Då fanns inte ordet utmattningsdepression och vc-läkaren pratade lite löst om något nytt som kallades utbränd. Jag vet knappt om diagnosen ME/CFS ens fanns då och jag var ju verkligen inte högt i rang, som sagt, ensamstående mammor har aldrig varit någon prio. Det de tog fasta på var att jag var så slut att tårarna rann. Då spelade det ingen roll att jag sa att jag inte var ledsen, de hade redan bestämt sig.

Ja. Jag bara hoppas att även sådana som jag kan få tillgång till den eventuella hjälp som forskas fram. Nu hör jag till en annan lågprioriterad grupp, sjukpensionärer.

Ja det är sanslöst. Det skulle finnas någon som var toppenbra i Norge men vad hjälper det mig när jag omöjligt kan resa så långt? Men, jag hoppas att de som är "rätt typ av folk" orkar fortsätta skrika i 10-15 år till för det lär behövas.
 
Status
Stängd för vidare inlägg.

Liknande trådar

Gravid - 1år Läser om att man rekommenderar gravida kvinnor att vaccinera sig mot covid 19 efter vecka 20. Har ni som är gravida eller nyligen varit...
Svar
8
· Visningar
763
Senast: McFlurry
·
Katthälsa Har ni tandvårdsrutiner? Några bra produkter? Jag har varit nästan löjligt förskonad från katter med tandproblem hittills. Hanoo hade...
Svar
13
· Visningar
551
Senast: Sassy
·
Kropp & Själ Hur har ni drabbats/hanterat Covid- 19? Jag fick Covid tidigt i våras efter ha levt mer eller mindre över ett och ett halvt år(sjuk...
2
Svar
34
· Visningar
2 974
Senast: Magnum
·
Katthälsa Kortfattat så börjar jag bli orolig efter att min katt stått på 1/4 2.5 mg Prednisolon var 3e dag i drygt två år. Hon är snart 15 år och...
2
Svar
20
· Visningar
1 138
Senast: monster1
·

Bukefalos, Hästnyheter, Radannonser

Allmänt, Barn, Dagbok

Hund, Katt, Andra Djur

Hästrelaterat

Omröstningar

  • Göra inlägg med mobilen
Tillbaka
Upp