Vad är 15 års erfarenhet värt?

[Litenvit]

Ämnet har varit uppe förut, men jag har inte riktigt ältat det klart...

Ska nu börja ett nytt jobb där jag kommer att vara ämneslärare på mellanstadiet och enbart undervisa i de ämnen som jag har full behörighet i.

Sitter och sorterar alla de papper, de övningar och planeringar jag gjort i allsköns ämnen. Som de flesta andra lärare på mellanstadiet så har jag undervisat i nästan alla ämnen en mellanstadieelev har. Vecka ut, vecka in de senaste 15 åren.
Även om man hade tänkt sig något sorts ämneslärarsystem på den tiden jag blev färdig lärare så blev det ju inte så - lärare i svenska/SO skulle samarbeta med lärare i matte/NO, men det var ju inte tillräckligt många studenter som nappade på att bli lärare i matte/NO, så vi andra fick ju ta hand om de ämnena också. Vem skulle annars??

Så med en helgjuten pedagogisk utbildning i botten så har jag och mina kollegor byggt på med kurser, kortare utbildningar, nätverksdiskussioner etc för att bli så duktiga vi kan på att undervisa även i de ämnen vi idag "inte är behöriga för". Mina elever har klarat sina nationella prov galant, även i matematik, trots att jag "bara" är lärare i svenska/SO.

Men från år 2015 så kommer jag inte få undervisa i matematik och NO om jag inte sätter mig i skolbänken igen.
Det handlar inte om att jag får välja sådana kurser som faktiskt gör mig till en bättre lärare: Jag ville gå en kurs i matematik ur specialpedagogisk vinkel för att komma upp i rätt antal högskolepoäng för att få behörighet inom matematik. Men se det dög inte. Jag måste ta en ren matematikkurs på 7,5 hp. En grundläggande matematikkurs - typ repetition av matte C för att det skulle godkännas. På vilket sätt kommer den göra mig till en bättre mattelärare än jag är idag? På vilket sätt skulle den förbättra mig, i motsats till speciallärarmatten som VERKLIGEN skulle tillföra mig något? Ja, säg det.

Jag sitter och sorterar mina mattepapper, alla övningar jag tänkt ut för att lösa enskilda elevers knutar, hjälpa dem att komma över sina svårigheter, våga tro på sig själva och sin matematiska förmåga.
Funderar på att slänga dem i papperskorgen.

Min erfarenhet och alla mina kurser väger tydligen lätt. De går inte att värdera och omvandla till behörighet.
Samtidigt ska jag vara mentor och vägleda nyexade lärare med rätt behörighet, men som inte har en susning i hur man leder en klass, hur man ser till att individualisera undervisningen, hur man omvandlar all teori till praktik.

Alltså, jag kan inte säga som Tony Richardsson. Jag ÄR nämligen bitter.
Det ÄR förjävligt att jag ska behöva bekosta min utbildning en gång till, eller behöva jobba 150% för att få en behörighet för något jag redan gör skitbra.

Säg sedan inte att "jamen då är det väl enkelt att plugga, om du redan kan allt". Jag kan lova att rena matematiska beräkningar av integraler och derivata står LÅÅÅÅNGT bort från min dagliga verkligheten tillsammans med en mellanstadieklass. För mig är det ett enormt energibortfall att börja sätta mig in i sådan matematik igen. Jag ser inte vinsten i det, jag har andra önskemål på matteutbildning som verkligen skulle berika mig. Men det räknas inte.
Det är bara kasst och ogenomtänkt.

Säger som en debattör i en större dagstidning skrev: det finns inget annat yrke som skulle införa en sådan omvälvande förändring utan krav på att arbetsgivaren ser till att vidareutbilda sina anställda. Ingenstans skulle ansvaret läggas på de enskilda anställda.
Vi genomgår redan årliga fortbildningar och kurser precis som alla andra - men att ålägga oss att bekosta regelrätta universitetskurser för att få fortsätta utöva våra yrken som vi prickfritt gjort i åratal - det finns bara inte.

 

[Korven]

Sv: Vad är 15 års erfarenhet värt?

Jag måste bara säga att jag förstår dig. Surt.

 

[Neko]

Sv: Vad är 15 års erfarenhet värt?

Förstår din situation, dock är det så det är i min akademiska sfär ska man ha mer kompetens än det man gör.

Bit i det sura äpplet och plugga om du verkligen vill vara mattelärare!

 

[Litenvit]

Sv: Vad är 15 års erfarenhet värt?

Jag pluggar gärna. Däremot gör jag det inte gärna för egna pengar *en gång till*.
Man kommer hur som helst inte att ha tillräckligt många behöriga lärare inom alla ämnen år 2015 så varför inte validera oss som redan utfört arbetet i några decennier? Eller åtminstone se till att vi kan välja kurser som faktiskt gör oss till bättre lärare?
Jag kommer inte att bekosta studierna ur egen ficka. Enligt de utvärderingar som görs redan idag, så tänker andra lärare likadant, man har svårt att fylla kurserna på Lärarlyftet och år 2015 kommer man inte ha behöriga lärare i tillräcklig utsträckning, speciellt inte inom matematik och NO.

Jag tycker det är skit, men jag ska nog ha is i magen och låta politikerna falla på eget grepp. Antingen tar man ansvar för att man gjort en fatal felplanering eller så får de fortsätta ha obehöriga lärare i de svenska skolorna. Enklast är att göra som inom de flesta branscher - se till att de nya reglerna omfattar de som kan göra aktiva val i nuläget för att välja rätt: studenterna. För övriga gäller validering eller internutbildning.

 

[nyfikenienstrut]

Sv: Vad är 15 års erfarenhet värt?

Vi genomgår redan årliga fortbildningar och kurser precis som alla andra - men att ålägga oss att bekosta regelrätta universitetskurser för att få fortsätta utöva våra yrken som vi prickfritt gjort i åratal - det finns bara inte.

Som Lärarlyftet är utformat nu så är det ju inte speciellt lockande att söka. Dock tror jag att arbetsgivarna måste fundera över detta med ersättningen, jag tänker inte heller fortbilda mig om inte ersättningen blir bättre.

Jag avvaktar dock till Skolverket har beslutat om min legitimation, jag söker inte förrän jag vet om/vad jag behöver komplettera med.

 

[Jonaz]

Sv: Vad är 15 års erfarenhet värt?

Jag förstår inte helt. Du kommer inte att få fortsätta som mattelärare, men visst kommer du fortsätta få med SO-ämnen? Eller funkar det inte så i mellanstadiet?

Jag håller dock helt klart med om att arbetsgivaren borde se till att du i så fall får den kompetens som behöves! Jag avundas inte er arbetssituation som lärare och hoppas på förbättringar!

 

[lillsmurfagirl]

Sv: Vad är 15 års erfarenhet värt?

någonstans måste man börja för att få ordning på skolan.. att ha behöriga lärare tycker jag ska vara självklart! Sen att det inte ser ut så i dagsläget är inte bra... Sverige halkar efter i utbildning (såklart inte enbart pga icke behöriga lärare!) I och med det fattas så många lärare i matte kanske dom inser att dom kanske får göra något test för att se så ni har rätta kunskaper och på så sätt ge er behörighet.. Eller så får arbetsgivarna betala

Sen: nyexaminerade är barn i början, dom behöver vägledning, då är väl du rätt person Eller menar du att dom tar jobben från dig?

 

[Litenvit]

Sv: Vad är 15 års erfarenhet värt?

Jag förstår inte helt. Du kommer inte att få fortsätta som mattelärare, men visst kommer du fortsätta få med SO-ämnen? Eller funkar det inte så i mellanstadiet?

Jag håller dock helt klart med om att arbetsgivaren borde se till att du i så fall får den kompetens som behöves! Jag avundas inte er arbetssituation som lärare och hoppas på förbättringar!

Jo, mina ursprungliga ämnen är jag fullt behörig att undervisa i, så jag behöver ju inte sluta vara lärare. På mitt nya jobb kommer jag bara att undervisa i dessa ämnen, men jag skulle gärna fortsätta hålla matte- och NO-lektioner också. All denna erfarenhet som bara går till spillo, den entusiasm och den praktiska (och faktiskt: teoretiska) kunskap som bara försvinner p g a en ny, ganska ogenomtänkt bestämmelse.
Jag skulle - trots att mina högskolepoäng formellt inte räcker till - undervisa brallan av varje nyexad mattelärare, det vågar jag påstå. Jag ÄR lärare, jag har pedagogikpoäng så det räcker, jag har läst matte, fast bara så det formellt räcker upp till årskurs 3, resten av kunskaperna har jag tillägnat mig genom kurser och praktik.

Men tack så jättemycket för stöd. Jag förstår att syftet med denna nya lag är att höja status och kompetens i lärarkåren och det är bra, men det är fel att inte validera oss som har mångårig erfarenhet.

 

[Litenvit]

Sv: Vad är 15 års erfarenhet värt?

Sen: nyexaminerade är barn i början, dom behöver vägledning, då är väl du rätt person Eller menar du att dom tar jobben från dig?

Jag menar att om jag är god nog att vara en nyexad mattelärares mentor så är jag god nog att vara behörig att undervisa eleverna i matematik också. (Och det är jag).

 

[Mabuse]

Sv: Vad är 15 års erfarenhet värt?

För att vara lärare verkar du ändå ganska ogint inställd till lärande, om du vill vara mattelärare så verkar ju en liten femveckorskurs i matte inte jättebetungande? Även om du inte kommer lära dina elever derivata, så kan det väl ändå vara kul att fräscha upp gamla kunskaper, om du är intresserad av ämnet?

Att som lärare tycka att det är fruktansvärt att man ska behöva lära sig nånting utan att få betalt för det känns lite bakvänt, kan jag tycka.

 

[lillsmurfagirl]

Sv: Vad är 15 års erfarenhet värt?

vad säger din nya arbetsgivare? Syftet med mentorskapet kanske inte är att lära den nya läraren matte utan hjälpa denne in i yrket? Jag kanske har fel, är varken lärare eller läser på lärarhögskolan.

Och tyvärr finns det många som nog säger som du men som nog inte borde vara lärare i ex matte (inte menat direkt mot dig. jag har haft "mattelärare" som inte kunnat ett skit...

 

[lillsmurfagirl]

Sv: Vad är 15 års erfarenhet värt?

sen vill ju jag att lärarna ska kunna mer än vad eleverna ska lära sig..

 

[prinsessfeminist]

Sv: Vad är 15 års erfarenhet värt?

Ämnet har varit uppe förut, men jag har inte riktigt ältat det klart...

Ska nu börja ett nytt jobb där jag kommer att vara ämneslärare på mellanstadiet och enbart undervisa i de ämnen som jag har full behörighet i.

Vad är det för fel med det?

Men från år 2015 så kommer jag inte få undervisa i matematik och NO om jag inte sätter mig i skolbänken igen.
Det handlar inte om att jag får välja sådana kurser som faktiskt gör mig till en bättre lärare: Jag ville gå en kurs i matematik ur specialpedagogisk vinkel för att komma upp i rätt antal högskolepoäng för att få behörighet inom matematik. Men se det dög inte. Jag måste ta en ren matematikkurs på 7,5 hp. En grundläggande matematikkurs - typ repetition av matte C för att det skulle godkännas. På vilket sätt kommer den göra mig till en bättre mattelärare än jag är idag? På vilket sätt skulle den förbättra mig, i motsats till speciallärarmatten som VERKLIGEN skulle tillföra mig något? Ja, säg det.

Jadu, varför skall man ens ha ämneskunskaper, tycker du?

Samtidigt ska jag vara mentor och vägleda nyexade lärare med rätt behörighet, men som inte har en susning i hur man leder en klass, hur man ser till att individualisera undervisningen, hur man omvandlar all teori till praktik.

Det är rimligt eftersom du har 15 års erfarenhet av just det som den nya läraren skall lära sig att utveckla.

Jag ÄR nämligen bitter.
Det ÄR förjävligt att jag ska behöva bekosta min utbildning en gång till, eller behöva jobba 150% för att få en behörighet för något jag redan gör skitbra.

Det verkar trist att vara bitter. Jag kan i så fall inte råda dig till annat än att istället jobba med något annat. Bitterheten är ganska trist att uppleva som elev.

För mig är det ett enormt energibortfall att börja sätta mig in i sådan matematik igen. Jag ser inte vinsten i det, jag har andra önskemål på matteutbildning som verkligen skulle berika mig. Men det räknas inte.
Det är bara kasst och ogenomtänkt.

Hur kan du uttala dig om en mattekurs som du inte ens har läst? Jag tycker att det är en synnerligen trist inställning.

Säger som en debattör i en större dagstidning skrev: det finns inget annat yrke som skulle införa en sådan omvälvande förändring utan krav på att arbetsgivaren ser till att vidareutbilda sina anställda. Ingenstans skulle ansvaret läggas på de enskilda anställda.

Du har väl inget ansvar? Du är ju lärare i ett antal ämnen. Det behöver du ju inte läsa, för att göra.

Om det var fel utbildning så får du väl göra som alla andra som upptäckt att de hellre vill göra något annat. Ta ansvar för ett dåligt beslut och läsa om. Jag vet en som blev socionom, men efter ett par år insåg att det vore roligare att vara lärare. Hon bekostade en lärarutbildning själv.

Vi genomgår redan årliga fortbildningar och kurser precis som alla andra - men att ålägga oss att bekosta regelrätta universitetskurser för att få fortsätta utöva våra yrken som vi prickfritt gjort i åratal - det finns bara inte.

Behöver inte Sverige välutbildade lärare? I så fall kanske man skulle skrota hela idén med lärarutbildning.

Som du förstår håller jag inte med dig. Jag har undervisat i ämnen som inte var mina (tex svenska och religion), men inte tycker jag att det är konstigt att jag numera inte är behörig. Det var jag inte innan heller. Och ja, jag var ganska ok - men jag vågar påstå att läraren i svenska och religion var bättre än mig, precis som jag anser att jag är bättre på att undervisa i engelska med min gedigna utbildning än en som back-packat lite och gärna tar engelskan, för att det är kul, i 15 år.

 

[Liran]

Sv: Vad är 15 års erfarenhet värt?

Du måste tänka på att kanske hälften av eleverna i din mellanstadieklass har större fallenhet och begåvning för matematik än du. Alltså behöver du ett rejält teoretiskt försprång för att kunna fungera som lärare för dem.

Du skriver om övningar "för att lösa upp knutar hos eleverna". Hur tänker du stödja de elever som enkelt och snabbt löser mellanstadieuppgifterna och ropar efter fler, svårare och roligare uppgifter? De har samma rätt att få en en adekvat undervisning som de som har svårt för matte.

Derivator och integraler hör till basmatematiken, och något som jag trodde att alla som gått en studieförberedande linje på gymnasiet hade stiftat bekantskap med. Det här är tyvärr den trådstart på Bukefalos som gjort mig mest illa till mods någonsin.

 

[golit]

Sv: Vad är 15 års erfarenhet värt?

Ämnet har varit uppe förut, men jag har inte riktigt ältat det klart...

Ska nu börja ett nytt jobb där jag kommer att vara ämneslärare på mellanstadiet och enbart undervisa i de ämnen som jag har full behörighet i.

Sitter och sorterar alla de papper, de övningar och planeringar jag gjort i allsköns ämnen. Som de flesta andra lärare på mellanstadiet så har jag undervisat i nästan alla ämnen en mellanstadieelev har. Vecka ut, vecka in de senaste 15 åren.
Även om man hade tänkt sig något sorts ämneslärarsystem på den tiden jag blev färdig lärare så blev det ju inte så - lärare i svenska/SO skulle samarbeta med lärare i matte/NO, men det var ju inte tillräckligt många studenter som nappade på att bli lärare i matte/NO, så vi andra fick ju ta hand om de ämnena också. Vem skulle annars??

Så med en helgjuten pedagogisk utbildning i botten så har jag och mina kollegor byggt på med kurser, kortare utbildningar, nätverksdiskussioner etc för att bli så duktiga vi kan på att undervisa även i de ämnen vi idag "inte är behöriga för". Mina elever har klarat sina nationella prov galant, även i matematik, trots att jag "bara" är lärare i svenska/SO.

Men från år 2015 så kommer jag inte få undervisa i matematik och NO om jag inte sätter mig i skolbänken igen.
Det handlar inte om att jag får välja sådana kurser som faktiskt gör mig till en bättre lärare: Jag ville gå en kurs i matematik ur specialpedagogisk vinkel för att komma upp i rätt antal högskolepoäng för att få behörighet inom matematik. Men se det dög inte. Jag måste ta en ren matematikkurs på 7,5 hp. En grundläggande matematikkurs - typ repetition av matte C för att det skulle godkännas. På vilket sätt kommer den göra mig till en bättre mattelärare än jag är idag? På vilket sätt skulle den förbättra mig, i motsats till speciallärarmatten som VERKLIGEN skulle tillföra mig något? Ja, säg det.

Jag sitter och sorterar mina mattepapper, alla övningar jag tänkt ut för att lösa enskilda elevers knutar, hjälpa dem att komma över sina svårigheter, våga tro på sig själva och sin matematiska förmåga.
Funderar på att slänga dem i papperskorgen.

Min erfarenhet och alla mina kurser väger tydligen lätt. De går inte att värdera och omvandla till behörighet.
Samtidigt ska jag vara mentor och vägleda nyexade lärare med rätt behörighet, men som inte har en susning i hur man leder en klass, hur man ser till att individualisera undervisningen, hur man omvandlar all teori till praktik.

Alltså, jag kan inte säga som Tony Richardsson. Jag ÄR nämligen bitter.
Det ÄR förjävligt att jag ska behöva bekosta min utbildning en gång till, eller behöva jobba 150% för att få en behörighet för något jag redan gör skitbra.

Säg sedan inte att "jamen då är det väl enkelt att plugga, om du redan kan allt". Jag kan lova att rena matematiska beräkningar av integraler och derivata står LÅÅÅÅNGT bort från min dagliga verkligheten tillsammans med en mellanstadieklass. För mig är det ett enormt energibortfall att börja sätta mig in i sådan matematik igen. Jag ser inte vinsten i det, jag har andra önskemål på matteutbildning som verkligen skulle berika mig. Men det räknas inte.
Det är bara kasst och ogenomtänkt.

Säger som en debattör i en större dagstidning skrev: det finns inget annat yrke som skulle införa en sådan omvälvande förändring utan krav på att arbetsgivaren ser till att vidareutbilda sina anställda. Ingenstans skulle ansvaret läggas på de enskilda anställda.
Vi genomgår redan årliga fortbildningar och kurser precis som alla andra - men att ålägga oss att bekosta regelrätta universitetskurser för att få fortsätta utöva våra yrken som vi prickfritt gjort i åratal - det finns bara inte.

golit håller kanske överraskande med.

Av flera skäl.

1: Intagningen på lärarhögskolan har under många år varit skrattretande låg. Flera lärare i golits yttre bekantskapskrets har halkat in på olika bananskal och kommer att vara leg lärare. Utan ett uns till allmänbildning utanför hänt extra.

2: De bästa lärare, han som skriver golits inlägg har haft har varit totalt obehöriga. Däremot har de exempelvis varit bibleotikarier med konstistoria som lotsat golit igenom så väl Homeros som den franska revolutionen och Stindberg.

3: i, han som som skriver golits inlägg eget skrå, så är få nöjda med utbildningen och hävdar mellan kaffekopp och vägg att man inte lärde sig det man hade nytta av.

Möten med människor, att hantera en grupp, att vara "street wise" går att lära sig, det är viktigt i pedagogiskt arbete. Haken är att man oftast lär sig det irl och inte genom att låtsas.

Så... visst lärarlegitimation, men inte innan du du bevisat det i praktiken och rätten att pröva för leg borde vara där.... och inte i om du har de rätta poängen.

 

[Forest Autumn]

Sv: Vad är 15 års erfarenhet värt?

Jag menar att om jag är god nog att vara en nyexad mattelärares mentor så är jag god nog att vara behörig att undervisa eleverna i matematik också. (Och det är jag).

Jag håller delvis med dig i det du skriver i din tråd. Men jag anser definitivt att den formella behörigheten är viktig. Annars kommer vi aldrig åt problemet med att obehöriga lärare undervisar i våra skolor. Jag är inte heller behörig matte trots att jag har undervisat i det för åk 7-9 i ca 25 år. Matte har alltid varit ett av mina favoritämnen och jag har haft elever som har varit långt före sina klasskamrater och som med min hjälp har läst och fått betyg i matte A och B (gymnasiet) redan i åk 9. När detta kom med lärarlegitimation och krav på behörighet i samtliga ämnen man undervisar i så ville jag gå lärarlyftet för att bli behörig även i matte. I mitt fall handlar det om att läsa in en termin (30 hp) om jag får tillgodogöra mig den kurs jag läste i matte i början av min universitetsutbildning. Det var en kurs som idag motsvarar 15 hp matte. Trots att det kommer att bli ont om mattelärare i landet och matten skulle prioriteras så valde min kommun att satsa på ett par andra ämnen eftersom det är det som denna kommun saknar behöriga lärare i. Jag kan förstå det som en arbetsgivarsynpunkt. Men samtidigt så anser jag att det är ganska dåligt att inte ge personalen möjlighet att fortbilda sig.

Jag har nu bestämt mig för att jag inte vill undervisa i matte längre. Jag har inte någon lust och framförallt inte tid att utbilda mig inom mitt arbete på min fritid. Jag är behörig i kemi, biologi och fysik och har jobbat inom kommunen i 20 år så se kan knappast påstå att de inte har arbete till mig. Detta är ett problem för min arbetsgivare och inte för mig. Jag har också definitivt sagt nej till att vara handledare för några lärarkandidater i matte.

 

[CK]

Sv: Vad är 15 års erfarenhet värt?

*KL*
Som mamma till tre barn som precis gått igenom högstadiet så är min inställning klar. Hellre RÄTT lärare än behörig lärare. Har sett jättebra lärare få sluta undervisa för att lämna plats till behöriga som helt saknar förmåga att lära ut.
Tragiskt.

 

[Forest Autumn]

Sv: Vad är 15 års erfarenhet värt?

*KL*
Som mamma till tre barn som precis gått igenom högstadiet så är min inställning klar. Hellre RÄTT lärare än behörig lärare. Har sett jättebra lärare få sluta undervisa för att lämna plats till behöriga som helt saknar förmåga att lära ut.
Tragiskt.

Det finns naturligtvis alltid massor av undantag. Sedan tror inte jag att man som förälder eller elev kanske alltid ser helheten. Det är många olika saker som ska fungera bra för en lärare. Hur vet du att dina barn verkligen har fått lära sig det som de ska? Hur vet du att deras kunskaper och färdigheter att rätt bedömda?

Men min uppfattning är definitivt att en lärare måste ha goda ämneskunskaper för att kunna vara en bra lärare. Utan ämneskunskaper har man inte så mycket att förmedla.

 

[prinsessfeminist]

Sv: Vad är 15 års erfarenhet värt?

Du måste tänka på att kanske hälften av eleverna i din mellanstadieklass har större fallenhet och begåvning för matematik än du. Alltså behöver du ett rejält teoretiskt försprång för att kunna fungera som lärare för dem.

Du skriver om övningar "för att lösa upp knutar hos eleverna". Hur tänker du stödja de elever som enkelt och snabbt löser mellanstadieuppgifterna och ropar efter fler, svårare och roligare uppgifter? De har samma rätt att få en en adekvat undervisning som de som har svårt för matte.

Derivator och integraler hör till basmatematiken, och något som jag trodde att alla som gått en studieförberedande linje på gymnasiet hade stiftat bekantskap med. Det här är tyvärr den trådstart på Bukefalos som gjort mig mest illa till mods någonsin.

Jag instämmer helt med dig!

Jag skulle önska att vi i Sverige hade samma utbildning för lärarna som de har i Finland. Varje lärare läser sex år. Kortare delkurser för dem som skall undervisa många ämnen i lägre åldrar och mycket pedagogik som är forskningsanknuten. Längre kurser i ämnen för den som läser ett eller två ämnen till högstadie- eller gymnasielärare.

Lärarnas praktik sker på statliga skolor vars syfte är att utbilda lärare. Där får lärarkandidaterna arbeta tillsammans med mycket välutbildade lärare som vet hur eleverna lär sig, vilka metider som verkligen fungerar, vilka metder som ger mer tveksamma resultat och framför allt, hur man systematiskt och med hög grad av reflektion tar reda på vilken grupp och vilka individer man har att leda och undervisa.

Lärarna får efter denna praktik verkliga redskap i hur de skall använda sin teori i praktiken så att den gynnar elevernas lärande och läraren ser elevgruppen som främsta "spegel" på sitt eget arbete.

Nu pratar jag endast om pedagogiken i sig, men givetvis krävs också gedigna ämneskunskaper. En lärare som gått till botten med sitt ämne kan utan vidare se olika lösningar, olika perspketiv på sitt ämne och är redo att ta sig an både den som förstått och vill vidare såväl som den som inte kommit så långt.

I alla ämnen är det viktigt att grunden är stabil. Kanske i synnerhet i matematiken, där det senare blir så uppenbart om eleven bara "lärt sig hur man gör" eller om eleven verkligen har försåelse för matten. Har man bara lärt sig metoder så står man sig slätt när problemen blir mer komplexa.

Jag skulle vilja dra samma parallell till språket. Har eleven endast lärt sig att skriva berättelser och "lämnat in något", eller har eleven tillsammans med andra och med läraren diskuterat texten på ett djupare plan, hur den kommunicerar, vad den kommunicerar, på vilket sätt den kan påverkas genom ordval, hur man lämför olika texter etc?

En lärare som inte studerat littarturvetenskap, vågar jag påstå, saknar de kunskaper som krävs för att kunna diskutera litteratur på ett djupare plan och därigenom bidra till mer lärande, än den som ber att få in uppgifter, ber eleverna läsa texterna i boken, och svara på frågorna efter kapitlet.

 

[CK]

Sv: Vad är 15 års erfarenhet värt?

Tro mig, jag vet...