Vad är arbetsförmåga?

Status
Stängd för vidare inlägg.
Så bra 🙂
När vi bedömer arbetsförmåga på FK gör vi ju det på medicinska underlag och det är ju rätt stor skillnad än på forum.

Det blir bara tråkigt när den försäkrade 'har hört att' och blir besviken när det inte är som personen tror, så därför blir jag lätt nervös när det diskuteras rätt till sjukpenning utan medicinskt underlag.
Ni är faktiskt rent ut sagt apdryga som ringer ca 1 gång i veckan med miljarder frågor under evighetsutredningen 😉😂 men min handläggare sa vid sista samtalet att hon hade lärt sig jättemycket av mitt "fall". Både av intygen från min läkare, av alla mina svar och av allt hon pratat om och diskuterat med experterna, så klart värt den långa tiden det tog ändå bara av den anledningen 😅
 
Om man slutar jobba har man gott om tid att lösa resten av sitt liv. Jag tänkte inte sluta jobba, men upplever att många mår bättre av att jobba mindre än heltidsnormen.
"Att lösa resten av sitt liv", liksom jaha? Dom flesta som räknas som icke arbetsföra kan inte "lösa sina problem" pga att dom är där dom är och tyvärr så får man leva med dom.

Dom som inte är arbetsföra som lever i misär mer eller mindre pga jobb blir sällan friskare pga att dom får lite mera tid över när dom går ner till halvtid.
 
Ni är faktiskt rent ut sagt apdryga som ringer ca 1 gång i veckan med miljarder frågor under evighetsutredningen 😉😂 men min handläggare sa vid sista samtalet att hon hade lärt sig jättemycket av mitt "fall". Både av intygen från min läkare, av alla mina svar och av allt hon pratat om och diskuterat med experterna, så klart värt den långa tiden det tog ändå bara av den anledningen 😅

Förstår du varför jag blev nervös när jag uppfattade det som att det var 'lätt' att få?😎😅
 
"Att lösa resten av sitt liv", liksom jaha? Dom flesta som räknas som icke arbetsföra kan inte "lösa sina problem" pga att dom är där dom är och tyvärr så får man leva med dom.

Dom som inte är arbetsföra som lever i misär mer eller mindre pga jobb blir sällan friskare pga att dom får lite mera tid över när dom går ner till halvtid.

Jag har andra erfarenheter. Men jag pratar som sagt inte om personer som räknas som icke-arbetsföra. Utan om de som finner det svårt att få ihop resten av sitt liv efter utförd heltid.
 
Förstår du varför jag blev nervös när jag uppfattade det som att det var 'lätt' att få?😎😅
Absolut, men det var inte min mening att det skulle uppfattas som något mer än att man kan få.
Det är ju egentligen vare sig lätt eller svårt tänker jag, det är mest en tids och energikrävande process att komma fram till ja eller nej om man är helt arbetsför eller inte, så att säga.
Förstår såklart varför det är så, men det ligger en hel del sanning i uttalandet att "man måste vara frisk för att orka vara sjuk". Däckade totalt både mentalt och fysiskt efter varje entimmessamtal med frågor, men blir numera sakta men säkert bättre även om jag än är långt från mitt vanliga duracellkaninsjag 😅
 
Jag har andra erfarenheter. Men jag pratar som sagt inte om personer som räknas som icke-arbetsföra. Utan om de som finner det svårt att få ihop resten av sitt liv efter utförd heltid.
Men frågan var huruvida man räknas som arbetsför eller inte, inte huruvida man klarar livet bättre eller lite sämre med halvtid vs heltid. Det är också skillnad på ifall något är svårt som i jobbigt men det går eller jobbigt och svårt som att livet utanför jobbet är en misär pga bristen på ork.
 
Men frågan var huruvida man räknas som arbetsför eller inte, inte huruvida man klarar livet bättre eller lite sämre med halvtid vs heltid. Det är också skillnad på ifall något är svårt som i jobbigt men det går eller jobbigt och svårt som att livet utanför jobbet är en misär pga bristen på ork.
Jag tycker frågan var EXAKT hur mycket man orkar för att sköta både jobb och resten av livet.
 
  • Gilla
Reactions: Sel
Nej, det passerar ganska obemärkt bara.

Kan du försöka att berömma dig själv nästa gång du gör något bra? T.ex. När du plockar undan fem saker. Tänk dig att du är din egen bästa vän. Om du haft en bästa vän som hade dina problem. Vad hade du sagt till henne om hon lyckades plocka undan fem saker? Hade du tryckt ner henne, ignorerat det eller hade du berömt henne för det?

Det är ett tankesätt som hjälpt mig många gånger att vara snällare mot mig själv. Att visa mig själv större empati. Vi är ju alltid hårdast mot oss själva.
 
Jag tycker frågan var EXAKT hur mycket man orkar för att sköta både jobb och resten av livet.

Jag tycker också att heltidnormen bör luckras upp lite, det är viktigare att man kan och får jobba så mycket man orkar än att alla ska jobba heltid. (Jag propagerar dessutom för att lagstadgad heltid bör sänkas till 35h/v, men det väcker tyvärr inte så mycket stöd...)

I @Wille s fall är min tanke dock att det inte är så mycket att det är antalet arbetstimmar som är det största problemet. Vad jag förstått från andra trådar så kvarstår svårigheterna med att hålla önskad ordning hemma och att starta och färdiggöra aktiviteter även då hon inte jobbar. Har man sådana svårigheter att det kostar mycket energi att starta och utföra vardagssysslor, så kan det absolut vara så att man behöver gå ner i tid för att klara av hemmet också. Men innan man drar slutsatsen att man behöver jobba mindre (vilket ju slår hårt både på nuvarande inkomst och framtida pension) så tycker jag att man bör göra allt man kan i andra änden - vad kan man göra för att smörja sin startmotor och hitta strategier för att kunna göra det man behöver och vill för att få sin vardag att funka. Samt såklart få den hjälp som är möjlig att få, om boendestöd är något som faktiskt hjälper så är det helt galet att inte kunna få det den tid man inte jobbar.
 
Tyvärr är det ju ganska normalt att inte orka göra speciellt mycket annat än jobba heltid nuförtiden. Heltidsarbete på annat ställe än den egna gården är ju trots allt något som en person i hushållet oftast sysslade med medan den andra tog hand om hemmet när konceptet om åtta timmars arbetsdag infördes. Då var det säkert en förbättring men nu jobbar ju normalt alla vuxna i ett hushåll och äldre släktingar är knappast hemmaboende och stöttar med barnpassning/hushåll osv vilket är en enorm ökning av arbetsbördan. Hur mycket vi jobbar beror mer på att det är vad som krävs av företag för att kunna hålla öppet och vara konkurrenskraftiga eller för staten att få in tillräckligt med skatt, inte vad som är lämpligt att arbeta ur människosynpunkt.

Tror alla i min bekantskapskrets klagar över att de alltid är trötta och inte hinner hålla efter hemma så mycket som de vill eller orkar med sina fritidsintressen tillräckligt mycket. Sen är standarden för ”tillräckligt” helt klart enormt olika och folk har löst det på helt olika sätt. Allt ifrån att brutalt gå in i väggen och vara sjukskriven på deltid under många år, frivilligt gå ner i tid, sälja 80% av sina saker och bo i ett minihus eller bara acceptera att man inte orkar speciellt mycket mer än jobb men prioriterar inkomst före annat.

Så arbetsförmåga skulle jag säga är hur vida man klarar av ett arbete, det är jobbigt och man blir trött, det är normalt. Sen så ska det förstås inte innebära att man behöver leva i misär för att man behöver sova all ledig tid hemma men att få någon sorts bidrag istället för att hitta andra lösningar måste vara sista utvägen.
 
Så om man inte klarar hushållet och det blir en sanitär olägenhet, hur gör man då? Tar hemtjänst? Eller ska man stå ut med diskhögar som stinker?
Först får man dra ner på icke nödvändiga saker.

Det finns mängder av anledningar att man inte klarar att sköa hemmet eller prioriterar det. Exempelvis att man gör annat som spelar spel, lägger tid på hobbys sociala medier etc.
 
Jag tycker också att heltidnormen bör luckras upp lite, det är viktigare att man kan och får jobba så mycket man orkar än att alla ska jobba heltid. (Jag propagerar dessutom för att lagstadgad heltid bör sänkas till 35h/v, men det väcker tyvärr inte så mycket stöd...)

I @Wille s fall är min tanke dock att det inte är så mycket att det är antalet arbetstimmar som är det största problemet. Vad jag förstått från andra trådar så kvarstår svårigheterna med att hålla önskad ordning hemma och att starta och färdiggöra aktiviteter även då hon inte jobbar. Har man sådana svårigheter att det kostar mycket energi att starta och utföra vardagssysslor, så kan det absolut vara så att man behöver gå ner i tid för att klara av hemmet också. Men innan man drar slutsatsen att man behöver jobba mindre (vilket ju slår hårt både på nuvarande inkomst och framtida pension) så tycker jag att man bör göra allt man kan i andra änden - vad kan man göra för att smörja sin startmotor och hitta strategier för att kunna göra det man behöver och vill för att få sin vardag att funka. Samt såklart få den hjälp som är möjlig att få, om boendestöd är något som faktiskt hjälper så är det helt galet att inte kunna få det den tid man inte jobbar.
Jag tänker att ett praktiskt problem direkt skulle kunna lösas med några timmar mindre jobb, att kunna få boendestöd varje vecka. Det vore säkert rätt att strida om rätten att få stöd andra tider, men det är också energikrävande. Ibland är nog en anpassning till rådande verklighet enklare.
 
Jag tänker att ett praktiskt problem direkt skulle kunna lösas med några timmar mindre jobb, att kunna få boendestöd varje vecka. Det vore säkert rätt att strida om rätten att få stöd andra tider, men det är också energikrävande. Ibland är nog en anpassning till rådande verklighet enklare.

Aha, du menar att ta ledigt för att kunna få boendestöd. Ja, då håller jag med om att det kan vara ett sätt att få ihop det. Jag trodde du menade att gå ner i arbetstid för att få mer fritid (och på så sätt orka med sysslorna).
 
Behöver du alla prylarna? Det kanske hade varit en bättre lösning att banta ner mängden saker som står?
Ja, jag behöver allt, utom soporna som jag inte orka lyfta och bära till platsen där de ska vara.

Jag tycker också att heltidnormen bör luckras upp lite, det är viktigare att man kan och får jobba så mycket man orkar än att alla ska jobba heltid. (Jag propagerar dessutom för att lagstadgad heltid bör sänkas till 35h/v, men det väcker tyvärr inte så mycket stöd...)

I @Wille s fall är min tanke dock att det inte är så mycket att det är antalet arbetstimmar som är det största problemet. Vad jag förstått från andra trådar så kvarstår svårigheterna med att hålla önskad ordning hemma och att starta och färdiggöra aktiviteter även då hon inte jobbar. Har man sådana svårigheter att det kostar mycket energi att starta och utföra vardagssysslor, så kan det absolut vara så att man behöver gå ner i tid för att klara av hemmet också. Men innan man drar slutsatsen att man behöver jobba mindre (vilket ju slår hårt både på nuvarande inkomst och framtida pension) så tycker jag att man bör göra allt man kan i andra änden - vad kan man göra för att smörja sin startmotor och hitta strategier för att kunna göra det man behöver och vill för att få sin vardag att funka. Samt såklart få den hjälp som är möjlig att få, om boendestöd är något som faktiskt hjälper så är det helt galet att inte kunna få det den tid man inte jobbar.
Jag har haft arbetsterapeut. Hon var inte mycket till hjälp. Jag fick ingen hjälp alls att få igång min startmotor och att orka fullfölja något. Det enda tips jag fick var att ha ett mindre matbord så det blev mindre yta att ställa grejer på. Men även med ett mindre matbord så är det kaos där.

Först får man dra ner på icke nödvändiga saker.

Det finns mängder av anledningar att man inte klarar att sköa hemmet eller prioriterar det. Exempelvis att man gör annat som spelar spel, lägger tid på hobbys sociala medier etc.
Jag ligger mycket på soffan. På vintern ligger jag nästan bara på soffan när jag är ledig. Och jag vill inte ge upp det som ger mig anledning att leva. Sen är det inte helt enkelt att bara byta ut tid på sociala medier mot hushållsarbete. Det första är avkoppling, det andra är det definitivt inte. Och sociala medier är i princip min enda kontakt med andra människor (när jag är ledig). Jag blir väldigt isolerad utan det.
 
Ja, jag behöver allt, utom soporna som jag inte orka lyfta och bära till platsen där de ska vara.
Dela upp soporna i mindre enheter så du orkar lyfta. Gäller det sopunnan så ställ den på rätt plats när den är tom , kanske med hjälp av pirra.


Jag har haft arbetsterapeut. Hon var inte mycket till hjälp. Jag fick ingen hjälp alls att få igång min startmotor och att orka fullfölja något. Det enda tips jag fick var att ha ett mindre matbord så det blev mindre yta att ställa grejer på. Men även med ett mindre matbord så är det kaos där.
I ärlighetens namn tror jag det är svårt för en arbetsterapeut att hjälpa dig, jag har hittills inte sett dig positiv till många förslag när det gäller att organisera hemmet. Jag tror dina problem ligger på helt andra plan än de arbetsterapeuter kan hantera. Boendestöd som kan hjälpa dig paktiskt verkar betydligt vettigare.


Jag ligger mycket på soffan. På vintern ligger jag nästan bara på soffan när jag är ledig. Och jag vill inte ge upp det som ger mig anledning att leva. Sen är det inte helt enkelt att bara byta ut tid på sociala medier mot hushållsarbete. Det första är avkoppling, det andra är det definitivt inte. Och sociala medier är i princip min enda kontakt med andra människor (när jag är ledig). Jag blir väldigt isolerad utan det.
Jag bidrar gärna med skattepengar, men inte för att folk ska ha ork med sociala medier och ligga på soffan all sin lediga tid. Det är ju inte så att du behöver ge upp allt, när det gäller disk, plocka undan och gå ut med soporna så är det kanske 30 minuter om dagen. I synnerhet om du jobbar utanför hemmet. Väljer du hellre att stapla disken och inte plocka undan (jag har gjort det själv tidigare) så är det ditt val. Är det prioriteringen att lägga all tid på sociala medier och soffan och inte omprioritera och ägna en del åt praktiskt jobb i hemmet så behöver du prioritera om (eller få hjälp att göra det) snarare ärn att jobba mindre.
 
Senast ändrad:
Dela upp soporna i mindre enheter så du orkar lyfta. Gäller det sopunnan så ställ den på rätt plats när den är tom , kanske med hjälp av pirra.



I ärlighetens namn tror jag det är svårt för en arbetsterapeut att hjälpa dig, jag har hittills inte sett dig positiv till många förslag när det gäller att organisera hemmet. Jag tror dina problem ligger på helt andra plan än de arbetsterapeuter kan hantera. Boendestöd som kan hjälpa dig paktiskt verkar betydligt vettigare.



Jag bidrar gärna med skattepengar, men inte för att folk ska ha ork med sociala medier och ligga på soffan all sin lediga tid. Det är ju inte så att du behöver ge upp allt, när det gäller disk, plocka undan och gå ut med soporna så är det kanske 30 minuter om dagen. I synnerhet om du jobbar utanför hemmet. Väljer du hellre att stapla disken och inte plocka undan (jag har gjort det själv tidigare) så är det ditt val.

Mindre enheter? Hur delar man upp en förpackning i en mindre enhet? Tar fram saxen? Blir ju mer jobb då.

Hur ska jag ens kunna ta ställning till något när jag inte får några förslag alls? Arbetsterapeuten har varit tyst och inte sagt något alls. Eller jo, det där om bordet sa hon och jag fixade ett mindre bord. Annars har hon inte kommit med något alls.

Du är elak när du utgår från att jag är lat. Har nog faktiskt större ambitioner och krav på prestationer än de flesta.
 
Jag bidrar gärna med skattepengar, men inte för att folk ska ha ork med sociala medier och ligga på soffan all sin lediga tid. Det är ju inte så att du behöver ge upp allt, när det gäller disk, plocka undan och gå ut med soporna så är det kanske 30 minuter om dagen. I synnerhet om du jobbar utanför hemmet. Väljer du hellre att stapla disken och inte plocka undan (jag har gjort det själv tidigare) så är det ditt val. Är det prioriteringen att lägga all tid på sociala medier och soffan och inte omprioritera och ägna en del åt praktiskt jobb i hemmet så behöver du prioritera om (eller få hjälp att göra det) snarare ärn att jobba mindre.

Fast nu är det väl inte så att Wille väljer att antingen ligga på soffan eller städa/diska/vad som nu ska göras? Hade det varit så, så tror jag inte att det hade varit ett så stort problem. Dessutom kanske den tid hon lägger på att ligga på soffan (och kolla sociala medier exempelvis) inte alls kräver någon energi eller till och med ger energi så att det som faktiskt görs blir gjort.
 
Om du vill ha tips eller hjälp med brainstorming kring problemområden så säg till.
Vi är nog många som fått anpassa vardagens måsten för att orka med dem.

Ex . Jag tycker tvätten är ett jävla skit. Blev värre efter utbrändheten .
Själva tvättningen går bra, men sortera och lägga in hade jag svårt för så den tvättade tvätten blev ståendes i sina kassar vilket gjorde att de blev ett ännu större hinder att ta itu med.
Så jag började sortera kläderna INNAN tvätt, nu tvättar jag alltså enbart tröjor, enbart byxor osv. Det blev mindre jobbigt att ta itu med en tvättad kasse när jag bara behövde vika och lägga in tröjor. Nu är tvätten ett lite mindre jäkla skit.

Sånt tampas många med, och det finns många lösningar för att förenkla svårigheter där ute i världen.
 
Status
Stängd för vidare inlägg.

Liknande trådar

Skola & Jobb Svårt få till en vettig rubrik. Men hur fungerar det egentligen i följande scenario: Fast heltidsjobb. Sjukskriven 50% sen flera år...
2
Svar
20
· Visningar
451
Kropp & Själ Jag har ringt psykakuten två gånger idag, men båda gångerna har jag lagt på luren innan jag kommit fram. Jag tycker inte att mitt...
Svar
6
· Visningar
527
Kropp & Själ Ursäkta rörig text, men det är natt. Jag vet inte var jag ska vända mig för att få hjälp. Jag mår jättedåligt och är desperat. Har...
Svar
6
· Visningar
724
Kropp & Själ Lite luddig rubrik kanske men kom inte på något som riktigt passade. Det är är apropå tråden om hur man klarar ett tråkigt jobb där det...
2 3 4
Svar
62
· Visningar
4 431
Senast: Grazing
·

Bukefalos, Hästnyheter, Radannonser

Allmänt, Barn, Dagbok

Hund, Katt, Andra Djur

  • Åka långt tåg med katt
  • Uppdateringstråd 29
  • Valp 2023 -den andra

Hästrelaterat

Omröstningar

Tillbaka
Upp