Åkte typ 60 mil med tåg, ensam, för att träffa min ”dejt” och sova där över en helg. Vi hade chattat länge och pratat i telefon, (kanske träffats en gång innan förresten, det minns jag inte nu
) Var allmänt modig just då, nu - not so much
Modigt! Haha, jag känner lika, som någon skrev var går gränsen mellan modig och dumdristig? :P Men, lite modig måste man väl vara ibland också kanske!
@strawberrysylt när jag var sisådär 18-19 år så var jag upp över öronen kär i min bästa kompis, att våga erkänna det var nog kanske något av det modigaste jag gjort.
Tyvärr så var det inte helt ömsesidigt, men vänskapen fortsatte fungera ändå, och det var skönt att ha berättat det.
Shit! Ja, det var modigt! Vad tråkigt att det inte var ömsesidigt, men vilken tur att vänskapen inte blev förstörd!
Innan jag träffade min sambo var jag jag något av en kamikazepilot när det kom till kärlekslivet. Dvs jag satsade allt, fort, alltid. Blev vrålförälskad i en Amerikan som jag träffat typ två gånger och bestämde mig därför för att åka till New York för att få vara med honom. Det var både underbart och hemskt på samma gång, vi blev aldrig något par och såhär sett i backspegeln var det nog lika så bra. Det var kul så länge det varade iaf och sen blev det mindre kul.
Shit! Men ja, som du säger kul så länge det varade... en erfarenhet rikare
.
Jag flög ca. 300 mil för att träffa en kille jag pratat med på Tinder i ett halvår, träffade honom helt själv och hade ingen aning att personen jag skulle träffa verkligen var den jag trodde. Hade underbara 5 dagar med honom men tyvärr ingen solskenshistoria som
@Migo 's. Har ingen kontakt med honom nu men var nog det modigaste jag gjort i dejtingsammanhang.
Tråkigt att det inte höll, men som samt en livs-erfarenhet!
Jag är ju tillsammans med en kollega
Visst riskerade det att bli stelt om det inte hade varit ömsesidigt. Men som tur var det ömsesidigt och idag är vi sambos och har barn
Åh! Se där! Där ser man att det faktiskt kan funka!
Men fördelen med att känna varandra innan är ju många! Visste ju att han var vettig, rolig och att vi trivdes bra i varandras sällskap innan vi ens gick på första dejten.
Precis! Bara det att veta innan att en kille är vettig, det har man ju noll koll på när det gäller en nätdejt... Bara det är ju jätteskönt.
Håller med om att det är nervösare när det är nån man känner. Jag har dock inte mindre än tre gånger tagit initiativ till närhet/outat mina känslor för kompisar jag bodde i samma kollektiv som. Idioti skulle väl en del säga, men det gick bra alla tre gångerna. Två av gångerna blev jag tillsammans med personen i fråga. Den tredje gången hade jag haft fel om vibbarna, det var dessutom min dåvarande bästa kompis, så jag hade dragit på det i evigheter, men när allt var utklarat fanns det ingen jobbig barriär mellan oss kvar och vi blev ännu bättre vänner än innan. Han är fortfarande många år senare en av mina bästa kompisar.
Men precis! Shit, två av tre ändå och ingen förstörd vänskap sista gången heller...!
Ni får mig att känna hopp!
Det är nog att ta initiativ till första kyssen och vara först med å säga jag älskar dig till herrn
har inte dejtat så himla många.
Aaw, gulligt!
För 8 år sen i november flög jag till England för att träffa killen jag träffade via spelet Star Wars:The Old Republic, vi hade då känt varandra i ungefär ett år. Efter 5 år på distans så flyttade jag hit, det är ganska precis 3 år sen nu. Ibland fungerar det att vara modig.
Visa bifogad fil 77855
Men nu ska jag hoppa i säng, det var inte meningen att vi skulle vara uppe så sent, men det det nya spelet New World är så roligt.
Åh, riktigt solskenshistoria!
Vi dejtade ju inte direkt, men det modigaste jag gjort är ändå att berätta för min kollega att jag hade känslor för henne. Hon var i ett långt förhållande så jag räknade såklart inte med att det skulle falla väl ut, men jag kunde inte hålla inne mina känslor längre och tyckte ändå att vi hade något, någonstans där inne kände jag ju att det fanns känslor från hennes sida också även om jag aldrig räknade med att de skulle ageras på från hennes sida.
Det föll i alla fall väl ut till sist, hon gjorde slut med sin dåvarande partner och blev ihop med mig. Det var nästan exakt fyra år sedan och vi ska gifta oss nästa år
(kollegor är vi fortfarande).
Shit... modigt värre! Vad härligt! Grattis i förskott till giftermålet!
Visserligen när vi redan var ett par, men att fria. Har aldrig känt mig så sårbar i hela mitt liv.
Men annars så var det att flyga till andra sidan jordklotet för att hälsa på en kille som jag enbart träffat en handfull gånger, men fallit handlöst för. Den var även en relation som möttes av motstånd, så jag visste att jag riskerade att förlora några som stod mig mycket nära. Så blev det också, det blev en värre storm det där än vad jag väntat mig. Jag blev sårad av nära vänner, och dessutom väldigt ensam en tid efteråt eftersom de försvann. Jag blev även sviken av han som jag var kär i så det blev inte alls bra det heller. Men jag är fortfarande stolt över att jag stod upp för mig själv och tog risker för vad jag då trodde var den stora kärleken. Jag ångrar inte en sekund av det, och kort därefter fann jag nya vänner som aldrig skulle behandla mig så, och jag insåg att de jag förlorat inte var en så stor förlust som jag först trodde.
Oj...! Vilken upplevelse, tråkigt med vännerna och kärleken som svek... men ja, de vännerna var kanske inte rätt då och de du har nu verkar ju bättre!
Modigt att fria också!
----
Tack för alla era svar!
Som ni kanske har förstått försöker jag repa mod för att "outa mig" lite i en situation med en person som finns i periferin i mitt liv... men vet inte om jag är för feg^^. Jag förväntar mig ett nej, men då vet jag i alla fall sen. Hade varit skönt bara att veta. Och att känna att jag varit modig
Även om det inte lett till något.
