Vad är en familj? Normativa policys

Men är verkligen de här "nära anhöriga" så tydligt definierade för de allra flesta? (med kollektivavtal)

Formuleringen i Allmänna bestämmelser är såhär:

Under ledighet för enskilda angelägenheter kan arbetstagare, om synnerliga skäl finns, medges behålla lönen under sammanlagt högst 10 arbetsdagar per kalenderår. Som synnerliga skäl ska anses nära anhörigs svårare sjukdom eller bortgång, begravning och gravsättning av urna samt bouppteckning efter sådan anhörig. Med nära anhörig avses exempelvis make, maka, registrerad partner, sambo, barn, föräldrar, syskon, svärföräldrar, barnbarn samt mor- och farföräldrar.

Det vill säga bestämmelsen säger nära anhörig och ger exempel på vad det kan vara. Det ska ju till en väldigt nitisk arbetsgivare som inte tolkar partner som "exempelvis sambo", styvförälder eller styvsyskon som "exempelvis förälder eller syskon"


Sen är det ju också så att det inte är så att man har rätt till 10 dagar per år. Man har rätt till upp till 10 dagar per år och det är upp till arbetsgivaren att bedöma beroende på situation. Du kanske söker 8 dagar men arbetsgivaren tycker att två är rimligt. Så på det sättet borde det ju vara möjligt att stävja "missbruk" även om man är mer generös i vilka personer som räknas som nära anhöriga.
 
Fördelen med att ta det med facket är att de kan förhandla fram en förändring på fler arbetsplatser än din. Att meddela dem att du önskar en förändring är ett första steg mot det. Men för din egen del så räcker det ju att arbetsgivaren är med på det.
Jag kollade kollektivavtalet nu och det är inte så specificerat som i vår policy. I avtalet står att man kan beviljas ledigt med lön en eller flera dagar vid hastigt sjukdomsfall inom familjen eller nära anhörigs död. Det är inte uppradat med specifika personer som i vår policy (sen kanske dom menar samma ändå men det framgår ju inte exakt. Nära anhörig kanske är lite bredare än "närmsta släktkretsen"..?)
 
Det jag ifrågasätter är just att blodsband och juridiska relationer är det som räknas, när verkligheten inte ser ut så för många människor (som flera har skrivit redan, det är en ganska föråldrad syn på familjer)
Men det är väl fortfarande blodsband och juridiska relationer som är avgörande för vilka som blir dödsbodelägare och har ansvar för att hantera bouppteckning, tömmande av bostad osv?

Ordningen är väl inte tillkommen primärt för att ta hänsyn till folks emotionella kopplingar till de som dött, utan att det blir en del praktiska saker som ska hanteras. Det finns också sjukskrivning för den som drabbas av sorg i den grad att arbetsförmågan påverkas och möjligheter till både betalda (semester) och obetalda (tjl) lediga dagar på annat sätt för att gå på begravning.

Att detta ingår i kollektivavtalen kommer väl från en tid då det fanns två semesterveckor som per automatik skulle tas ut då fabriken stängde på sommaren, typ. När många alltså inte hade några andra lediga dagar alls att disponera utifrån sina egna behov under året.
Precis som rätten att vara ledig vid flytt, den var betydelsefull på ett helt annat sätt när den tillkom.

Tänker det inte är givet att man ska modernisera en förmån vars roll förändrats. Den kanske ska omvandlas eller ersättas av något annat. Ex. en uppräkning på några tillfällen då semesteruttag inte ska nekas, oavsett AGs praktiska följder. Då blir det inte så att folk får olika mycket betald ledighet beroende på hur stor släkt (av "rätt" sort) de har. Men man undviker ändå att ta bort "rättigheten" till frånvarodagar för vissa behov.
 
Jag håller med om att diskussionen med VAB inte hör hit riktigt (och det var ju jag som drog igång den, sorry).

Jag förespråkar inte heller att listan på personer ska utvidgas i antal, jag menar inte att jag ska kunna få betalt ledigt för mina 25 kompisar, pappas kusins partners barn eller så. Det jag ifrågasätter är just att blodsband och juridiska relationer är det som räknas, när verkligheten inte ser ut så för många människor (som flera har skrivit redan, det är en ganska föråldrad syn på familjer). Jag förstår absolut att det behöver vara reglerat på något sätt.

Det som @Thaliaste skrev om att ersättningen kanske inte skulle ligga på arbetsgivaren har jag inte ens funderat på (ska klura mer på det) Utifrån min frågeställning skulle det dock inte spela någon roll, det var inte den ekonomiska delen jag tänkte på utan enbart vilka som omfattas.
Har länge funderat på varför en familj består av två vuxna och oftast barn eller en vuxen och barn? varför inte lagligt med flera vuxna med eller utan barn?

Lagligt = registrera partnerskap.
 
Men är verkligen de här "nära anhöriga" så tydligt definierade för de allra flesta? (med kollektivavtal)

Formuleringen i Allmänna bestämmelser är såhär:

Under ledighet för enskilda angelägenheter kan arbetstagare, om synnerliga skäl finns, medges behålla lönen under sammanlagt högst 10 arbetsdagar per kalenderår. Som synnerliga skäl ska anses nära anhörigs svårare sjukdom eller bortgång, begravning och gravsättning av urna samt bouppteckning efter sådan anhörig. Med nära anhörig avses exempelvis make, maka, registrerad partner, sambo, barn, föräldrar, syskon, svärföräldrar, barnbarn samt mor- och farföräldrar.

Det vill säga bestämmelsen säger nära anhörig och ger exempel på vad det kan vara. Det ska ju till en väldigt nitisk arbetsgivare som inte tolkar partner som "exempelvis sambo", styvförälder eller styvsyskon som "exempelvis förälder eller syskon"


Sen är det ju också så att det inte är så att man har rätt till 10 dagar per år. Man har rätt till upp till 10 dagar per år och det är upp till arbetsgivaren att bedöma beroende på situation. Du kanske söker 8 dagar men arbetsgivaren tycker att två är rimligt. Så på det sättet borde det ju vara möjligt att stävja "missbruk" även om man är mer generös i vilka personer som räknas som nära anhöriga.
Jag håller helt med dig, och skulle det vara formulerat så i vår policy skulle det delvis vara en annan sak. Men där är det istället definierat vad som avses med "familj och närmsta släktkretsen" enligt listan i ts.

Jag tyckte förslaget med att arbetstagaren själv får avgöra vem som är närstående och registrera det på nåt sätt, upp till x antal personer (bortsett från barn) var bra!
 
Men det är väl fortfarande blodsband och juridiska relationer som är avgörande för vilka som blir dödsbodelägare och har ansvar för att hantera bouppteckning, tömmande av bostad osv?

Ordningen är väl inte tillkommen primärt för att ta hänsyn till folks emotionella kopplingar till de som dött, utan att det blir en del praktiska saker som ska hanteras. Det finns också sjukskrivning för den som drabbas av sorg i den grad att arbetsförmågan påverkas och möjligheter till både betalda (semester) och obetalda (tjl) lediga dagar på annat sätt för att gå på begravning.

Att detta ingår i kollektivavtalen kommer väl från en tid då det fanns två semesterveckor som per automatik skulle tas ut då fabriken stängde på sommaren, typ. När många alltså inte hade några andra lediga dagar alls att disponera utifrån sina egna behov under året.
Precis som rätten att vara ledig vid flytt, den var betydelsefull på ett helt annat sätt när den tillkom.

Tänker det inte är givet att man ska modernisera en förmån vars roll förändrats. Den kanske ska omvandlas eller ersättas av något annat. Ex. en uppräkning på några tillfällen då semesteruttag inte ska nekas, oavsett AGs praktiska följder. Då blir det inte så att folk får olika mycket betald ledighet beroende på hur stor släkt (av "rätt" sort) de har. Men man undviker ändå att ta bort "rättigheten" till frånvarodagar för vissa behov.
Har man verkligen ansvar för bouppteckning för sina svärföräldrar tex?
Om man själv kunde välja kan man ju ändå välja de som man har ett juridiskt ansvar för. Eller blir det orättvist då, eftersom jag tex inte har juridiskt ansvar för min systerson och då får ledigt? Om svärföräldrar finns med för att man ska kunna stötta den man är gift med (eller beror det på nåt annat?) så är det väl inte orimligt att jag är ledig för att hjälpa min syster? Min partner har varken familj eller släkt i Sverige så jag anser nog att jag är närmast anhörig här, även om jag inte är det på pappret.
 
Men är verkligen de här "nära anhöriga" så tydligt definierade för de allra flesta? (med kollektivavtal)

Formuleringen i Allmänna bestämmelser är såhär:

Under ledighet för enskilda angelägenheter kan arbetstagare, om synnerliga skäl finns, medges behålla lönen under sammanlagt högst 10 arbetsdagar per kalenderår. Som synnerliga skäl ska anses nära anhörigs svårare sjukdom eller bortgång, begravning och gravsättning av urna samt bouppteckning efter sådan anhörig. Med nära anhörig avses exempelvis make, maka, registrerad partner, sambo, barn, föräldrar, syskon, svärföräldrar, barnbarn samt mor- och farföräldrar.

Det vill säga bestämmelsen säger nära anhörig och ger exempel på vad det kan vara. Det ska ju till en väldigt nitisk arbetsgivare som inte tolkar partner som "exempelvis sambo", styvförälder eller styvsyskon som "exempelvis förälder eller syskon"


Sen är det ju också så att det inte är så att man har rätt till 10 dagar per år. Man har rätt till upp till 10 dagar per år och det är upp till arbetsgivaren att bedöma beroende på situation. Du kanske söker 8 dagar men arbetsgivaren tycker att två är rimligt. Så på det sättet borde det ju vara möjligt att stävja "missbruk" även om man är mer generös i vilka personer som räknas som nära anhöriga.
Var vederbörande bor spelar väl stor roll t.ex.
Tror inte någon får 10 dagar för en mamma när man bor nära och har tre syskon på orten. Men den som är ensam släktining till en mamma som bor 100 mil bort behöver flera dagar bara för att täcka restiden, och dessutom kan ha tyngre lass att dra med det som ska ordnas med dessutom.
 
Var vederbörande bor spelar väl stor roll t.ex.
Tror inte någon får 10 dagar för en mamma när man bor nära och har tre syskon på orten. Men den som är ensam släktining till en mamma som bor 100 mil bort behöver flera dagar bara för att täcka restiden, och dessutom kan ha tyngre lass att dra med det som ska ordnas med dessutom.

Hos oss säger de att man kan få extradagar för restid till och från begravning.
 
Den dagen någon kan bevisa med ekonomiska modeller att husdjuren är lika nödvändiga för samhället (obs! samhället, inte den enskilde individen) som barn. Den dagen kommer det börja pratas om att införa VAD. Hur mycket vi än älskar våra husdjur och hur viktiga de än är för sina ägare så kommer aldrig bidra till samhället lika mycket som en människa som växer upp och börjar jobba. Och nu menar jag rent samhällsekonomiskt och inte känslomässigt. En person som växer upp och blir lastbilschaufför/lärare/sjuksköterska/lantbrukare utför ett viktigt arbete för samhället. Hur underbar en hund än är så kan den enbart jämföras med en människa (samhällsekonomiskt) om den är nån form av tjänstehund och därmed utför ett arbete
Nu handlar det inte bara om ekonomi. Vilket är tur. Många barn kommer aldrig att bli nettobetalare av någon skatt - de kan ha en funktionsvaration eller sjukdom eller kanske bara hamnar rejält på kant med tillvaron. De är trots detta människor och deras föräldrar får vabba.

Ska man se det strikt ekonomiskt är det få av oss som har samma värde som Varenne eller Victory Tilly som sprang in i runda slängar hundratalet normallöner inklusive skatt. Varenne tillverkade dessutom nya små hästar till ett avsevärt värde. Eller Totilas. Trots detta skulle jag se det som ytterst osmakligt att satsa på hästar på bekostnad av människor- även oproduktiva gamla eller sjuka människor (och till och med lata eller kriminella människor)
 
Nu handlar det inte bara om ekonomi. Vilket är tur. Många barn kommer aldrig att bli nettobetalare av någon skatt - de kan ha en funktionsvaration eller sjukdom eller kanske bara hamnar rejält på kant med tillvaron. De är trots detta människor och deras föräldrar får vabba.

Ska man se det strikt ekonomiskt är det få av oss som har samma värde som Varenne eller Victory Tilly som sprang in i runda slängar hundratalet normallöner inklusive skatt. Varenne tillverkade dessutom nya små hästar till ett avsevärt värde. Eller Totilas. Trots detta skulle jag se det som ytterst osmakligt att satsa på hästar på bekostnad av människor- även oproduktiva gamla eller sjuka människor (och till och med lata eller kriminella människor)

Det är garanterat fler människor som bidrar ekonomiskt till samhället än vad det är hästar. Det kommer alltid vara en del som behöver mer än vad de ger men eftersom de som kan bidra gör det så kan vi hjälpa de som behöver det. Därför behöver det födas barn och därför finns VAB, föräldraledighet osv. Samma kan inte sägas om djur och därför finns inte motsvarande för djurägare. Men jag kan ju tycka att motsvarande borde finnas för de poliser som har tjänstehundar. Men det finns kanske nån rutin så att polisen vars tjänstehund skadas/blir sjuk kan ta hand om den utan att förlora inkomst?
 
Det är garanterat fler människor som bidrar ekonomiskt till samhället än vad det är hästar. Det kommer alltid vara en del som behöver mer än vad de ger men eftersom de som kan bidra gör det så kan vi hjälpa de som behöver det. Därför behöver det födas barn och därför finns VAB, föräldraledighet osv. Samma kan inte sägas om djur och därför finns inte motsvarande för djurägare. Men jag kan ju tycka att motsvarande borde finnas för de poliser som har tjänstehundar. Men det finns kanske nån rutin så att polisen vars tjänstehund skadas/blir sjuk kan ta hand om den utan att förlora inkomst?
Att ta hand om en tjänstehund är en del av tjänsten - som att se till att tjänstebilar kommer till verkstaden och sker vid behov på arbetstid. Däremot handlar tjänstehunds värde om dess prestation - kostar den mer att "laga" än att ersätta är det ofta över.
 
Jag håller helt med dig, och skulle det vara formulerat så i vår policy skulle det delvis vara en annan sak. Men där är det istället definierat vad som avses med "familj och närmsta släktkretsen" enligt listan i ts.

Jag tyckte förslaget med att arbetstagaren själv får avgöra vem som är närstående och registrera det på nåt sätt, upp till x antal personer (bortsett från barn) var bra!

Ja om man inte har kollektivavtal utan arbetsgivaren har en egen policy i frågan så blir det ju en annan sak. Men då blir det ju också svårt att diskutera sådana exempel utifrån ett allmänt perspektiv.
 
Ja om man inte har kollektivavtal utan arbetsgivaren har en egen policy i frågan så blir det ju en annan sak. Men då blir det ju också svårt att diskutera sådana exempel utifrån ett allmänt perspektiv.
Jag visste faktiskt inte att det reglerades i kollektivavtalet när jag skrev ts (det borde jag kunnat tänka mig men men). Och vi har ju avtal men arbetsgivaren har väl tyckt att det behöver specificeras ytterligare. Jag tycker absolut att det är intressant att diskutera ur ett allmänt perspektiv och likaså vad man har för erfarenheter från specifika arbetsplatser.
 
Jag visste faktiskt inte att det reglerades i kollektivavtalet när jag skrev ts (det borde jag kunnat tänka mig men men). Och vi har ju avtal men arbetsgivaren har väl tyckt att det behöver specificeras ytterligare. Jag tycker absolut att det är intressant att diskutera ur ett allmänt perspektiv och likaså vad man har för erfarenheter från specifika arbetsplatser.
Om man ska lyfta det till att diskutera så generellt bör man kanske börja med att avgöra vad syftet ska vara med den ledighet man talar om?
Ta hand om arbetstagarens sorg och emotionella behov, närståendes dito behov, ta hand om "praktikaliteter" kring dödsfallen, garantera att en inte nekas ledighet för begravningen, eller att ledigheten ska ges extra och betalt osv.
Det blir som jag ser det relevant med olika personkretsar av "närstående" och tankar om hur de definieras och avgränsas beroende på vad det är för syfte man avser att fylla med reglerna som avtalas.
 
Jag visste faktiskt inte att det reglerades i kollektivavtalet när jag skrev ts (det borde jag kunnat tänka mig men men). Och vi har ju avtal men arbetsgivaren har väl tyckt att det behöver specificeras ytterligare. Jag tycker absolut att det är intressant att diskutera ur ett allmänt perspektiv och likaså vad man har för erfarenheter från specifika arbetsplatser.

Men får arbetsgivaren snäva till det som står i kollektivavtalet? Jag är absolut ingen expert på sånt men låter ju konstigt. Om ni inte har något annat avtal med annan formulering då :)
 
Men får arbetsgivaren snäva till det som står i kollektivavtalet? Jag är absolut ingen expert på sånt men låter ju konstigt. Om ni inte har något annat avtal med annan formulering då :)
Jag tror att de kanske tänker att de förtydligar vad som står i avtalet. Men jag är inte helt säker för den diskussionen har vi inte haft, men jag tar med mig det. I vårt kollektivavtal står det typ: att man kan beviljas ledigt med lön en eller flera dagar vid hastigt sjukdomsfall inom familjen eller nära anhörigs död.
 
Jag bor inte i Sverige så vi har så klart inte samma lagrum som ni har (semester, vad är det?). Jag jobbar på ett universitet så min chef är inte min arbetsgivare men det är chefen som i första hand tolkar arbetsgivarens regler och rekommendationer. Min chef känns väldigt medveten om att ”familj” kan betyda väldigt många saker. När en kollegas hund gick bort fick hon betald ledighet och alla uppdrag pausades. När en annan kollegas roommate blev sjuk och behövde vård erbjöds den kollegan också betald ledighet. Men jag har kollegor på andra institutioner och andra universitet som verkligen inte har lika flexibla chefer.

Känner plötsligt att jag vill skicka en present till min snälla och inkluderande chef! :heart
 

Liknande trådar

Relationer Skriver under anonymt nick nu. Det är väldigt långt och jag vet inte om jag kommer få några svar, men känner att jag behöver stöd och är...
2
Svar
27
· Visningar
9 221
Senast: Imna
·

Bukefalos, Hästnyheter, Radannonser

Allmänt, Barn, Dagbok

Hund, Katt, Andra Djur

Hästrelaterat

Omröstningar

Tillbaka
Upp