Vad är er hobby?

Enya

Trådstartare
Jag samlar på leksaks- och modellbilar. Jag är ingen storsamlare, och har mer leksaksbilar än modellbilar eftersom det delvis är ekonomiskt billigare, men också så föredrar jag bilarna som är gjorda för att lekas med- använda och slitna ofta också. Det finns en historia hos dem. Tidens tand.
Bilmodellerna jag föredrar är :
Mini Cooper- har haft lite olika namn genom tiderna, men jag kallar alla för mini cooper, det är trots allt samma bil man utgår ifrån. Och jag gillar ALLA. På riktigt.
Ferrari- jag gillar de flesta, men de ska helst vara röda och utan dekaler.
Ford Mustang- de kan vara SÅ vackra när det är rätt modell och rätt färg så jag gillar alltså inte alla som heter Ford Mustang, där är jag kräsen.

Jag har precis köpt en Ferrari GTO-62, röd, vacker och en bil jag sett annons på ett antal gånger tidigare och jag har nästan på dreglat varje gång, hjärtat har slagit en kullerbytta och hjulat på samma gång. Allt detta bara för att den där bilen är så otroligt vacker. Sa jag att den är röd? Och vacker??

Samma som jag känner nu inför den här kände jag en gång inför en Ford Mustang GT-67 i orange metallic. Jag köpte så klart den också:

187418385_232548778668661_5096535413599944195_n.jpg


Nu i kväll funderade jag på vad våra hobbysar säger om oss, eller OM de ens säger något?

Vad har ni för hobby? Tror ni det säger något om er? Tror ni andra tänker på ett visst sätt om personer med er hobby? Känner ni igen känslan som jag fick inför den här Ferrarin och även den orangea mustangen på bild- att wow, så VACKER, så grymt otroligt underbart vacker och den där villhöver jag otroligt mycket?

Vad betyder er hobby för er? Hur skulle ert liv se ut utan? Finns det människor HELT utan någon form av intresse/hobby?
 
Vad har ni för hobby? Tror ni det säger något om er?
Dator- och TV-spel, tecknande och skrivande.

Det ger nog intrycket av att jag är en kreativ person med stor fantasi, vilket stämmer bra.

Tror ni andra tänker på ett visst sätt om personer med er hobby?
Tja, både irl och här på Buke så har jag tyvärr träffat på ett antal människor som tycker att spel är totalt meninglöst och att man borde vuxit ur det för länge sedan. Att många spel nuförtiden är att jämföra med vuxna långfilmer eller tv-serier som man själv får delta i verkar inte ha gått in. Perfekt för mig som gillar bra berättelser men är för rastlös för att bara sitta och titta på något.

När folk får höra att jag tecknar och skriver så brukar de inte sällan bli lite imponerade - "oj, jag kan inte ens rita en streckgubbe" och liknande. Det är alltid tråkigt att höra - ungefär som att jag föddes duktig och inte övat mig till det. Många verkar tro att allt kreativt är något man endera har naturlig talang för eller är en sopa på, och så fungerar det inte riktigt.

Vad betyder er hobby för er? Hur skulle ert liv se ut utan?
Mitt liv skulle vara väldigt, väldigt tråkigt utan mina hobbyer. Eftersom jag är sjukpensionär så har jag galet mycket fritid och skulle klättra på väggarna om jag inte hade något som håller både hjärna och händer igång.

Finns det människor HELT utan någon form av intresse/hobby?
Det finns det helt säkert, och jag undrar hur deras liv ser ut. Har de så fullt upp med jobb, socialt liv, etc. så de inte har tid för något annat, eller klarar de av att göra ingenting varje ledig stund? :nailbiting: Jag fattar verkligen inte.
 
Utöver hästar så har jag vinyl och laserskärning som hobby. Vinylen används till dekaler/klistermärken samt tryck till kläder. Laserskärning i hemmiljö hör inte till vanligheterna i Sverige och jag får ofta många frågor om det, de flesta är nyfikna och tycker att det är spännande.
Använder till stor del samma datorprogram till båda också, och ritar de allra flesta designer själv. Mycket av det jag gör hamnar dessutom i stallet, så alla hobbys knyts ihop där.

Jag tror att det är viktigt att ha en hobby, eller fler för den delen. Och nog definierar det oss som personer alltid. Jag är en kreativ själ som också gillar att få ta i saker, vilket min hobby hjälper mig att få utlopp för genom att jag kan designa i datorn och sen få något fysiskt att röra vid som resultat. Jag mår helt klart bättre när jag har möjlighet att skapa. Just nu ägnar jag all tid åt att fölvaka i stallet, och saknar mina maskiner hemma något enormt.

Självklart tänker folk saker när dom får höra att jag har en gigantisk lasermaskin som tar upp hela köksbordet, de flesta verkar tycka att det är en konstig prioritering 😅. Får dom sen veta vad den kostade att köpa brukar dom bara stirra på mig, men den var en hel del billigare än hästen (som få ifrågasätter inköpspriset på) och sett till antal år den förväntas hålla klassar jag det ändå som en rätt billig hobby jämfört med många andras.

Tog en screenshot på en del av mitt instagramgalleri för att få med lite blandat i samma bild:

C8EE7A7A-ABF8-4613-A7DF-B8F4432C94AA.jpeg
 
För närvarande är mitt största intresse antikviteter, loppisfynd (eller Tradera-fynd nu under pandemin) och att skriva på mina romaner (historiska). Jag tror att skrivandet är något som kan göra vissa människor lite imponerade. Och kanske med rätta? Det krävs rätt mycket självdisciplin för att färdigställa en hel roman. Det räcker alltså inte bara att vara kreativ och hyfsat duktig på språk.

Angående mitt intresse för historia och loppisfynd, så beror det nog lite på vem som "bedömer". Loppis och gamla saker har ju varit populärt ett tag nu, men vissa tycker nog att det är lite mossigt.... :D
 
Jag håller på med amatörteater sen ett par år tillbaka, både manusbaserad teater och improvisationsteater. För mig innebär det en trygg plats där jag som vuxen, får leka och testa mina egna gränser. Det är kreativt och jag får använda både kropp och sinne.

Jag får mest positiva reaktioner från min omgivning, men det kräver ofta lite förklaring innan folk greppar vad Impro är. Jag är heller ingen teaterapa/"klassclown" till vardags, så folks stereotypa bild av hur en skådespelare är stämmer inte helt in. Däremot så trivs jag med att ha publik och är ganska orädd för saker som är nya/oväntade. Är något av en adreanlinjunkie men utan extremsportandet.
 
Häst, häst, häst
Och lite fotografering (av djur och natur)
Sen gillar jag djur och natur överhuvudtaget. Men att vilja vara ute i den, se och höra vilda djur av alla de slag kanske inte direkt kan kallas hobby i sig 😇.

Får inte så mycket reaktioner alls tycker jag utom att folk frågar om vår gård när jag berättar att vi har en.

Mina hobbyer säger ju att jag är djurälskare, och ja det definierar ju mig..

Människor utan hobby.
Ja, det kan väl finnas?
Fast å andra sidan kan det kanske vara en hobby i sig att umgås i olika sammanhang som inte jag räknar som hobby?
Är umgås i grupp en hobby eller måste man då umgås runt en speciell aktivitet? 😇
 
Senast ändrad:
Vad har ni för hobby? Tror ni det säger något om er?
Ridning, datorspel och att måla med akvarellpennor.

Ingen aning om det säger nåt om mig.

Tror ni andra tänker på ett visst sätt om personer med er hobby?
Folk vet inte om att jag målar med akvarellpennor (förutom min man och mitt barn). Jag har inget behov att visa nåt jag målat för nån utanför familjen.

Men som liten blev jag mobbad för att jag gick och red. Det var tydligen oerhört töntigt. Ibland undrar jag om jag kanske hade sluppit bli mobbad om jag hade spelat fotboll istället.

Vad betyder er hobby för er? Hur skulle ert liv se ut utan?
Otroligt tråkigt! Ridningen är väldigt viktig för mitt mående!! Datorspelandet är ockås viktigt i perioder. Akvarellpennorna hållerjag bara på med när jag känner mig avslappnad och har tid (oftast bara på semestern).

Finns det människor HELT utan någon form av intresse/hobby?
Ja, det finns det. Jag känner en. Hens enda hobby är att umgås med människor och prata. Hen har det rätt jobbigt nu under pandemin.
 
Spel! Främst datorspel men även brädspel när chansen ges, alla typer av spel har jag alltid tyckt varit hejdlöst roligt.

När jag var yngre höll jag på med simning (något som egentligen var mammas hobby och jag växte ifrån inom några år) och hästar. Jag började rida någon gång före 10-årsåldern och familjen köpte häst när jag var 14 tror jag. Höll på med det mycket intensivt till framåt slutet av gymnasiet då spelandet tog över mer samtidigt som mammas gamla hästintresse ökade så hon tog stegvis över den biten mer som jag skött nästan själv fram tills dess.

Att jag tappade hästeriet var lite av en kombo av att jag inte kände mig speciellt duktig på det, stämningen i stallet var inte direkt på topp (vilket jag fattat i efterhand att det tyvärr ofta är bland hästfolk, framförallt för yngre) och att spel helt enkelt är ett större intresse. Med skola och annat hade jag inte riktigt tid för två fulltidshobbys så jag fick välja.

Som @Invicta säger finns det en hel del fördomar om spelande. Min familj vet såklart om att jag spelar men de tycker nog fortfarande inte att det är en "riktig" hobby utan väntar nog fortfarande på att jag ska växa upp trots att jag blir 34 i år. För kollegor osv håller jag väl det inte hemligt men det är heller inget jag någonsin berättat om för som sagt, fördomar.

Något jag kan tacka spelandet för är väldigt, väldigt goda engelskakunskaper, något jag framförallt hade nytta av under skoltiden då ingen engelskakurs någonsin bjöd på något jag inte redan kunde vilket gav gratis betyg. Sedan många år tillbaka är engelska nästan mitt förstaspråk då jag både pratar, skriver och läser betydligt mer på engelska än svenska dagligen.

Nackdelen är såklart att det är en väldigt stillasittande hobby, det går det inte att ljuga om. Samtidigt känns det trist att säga det eftersom det är just en av fördomarna, folk är väldigt snabba på att påpeka detta men verkar inte alls reflektera likadant över hobbies som måleri, skrivande och liknande som också är väldigt stationära.

Det är väl den största nackdelen jag kan komma på, att jag liksom inte kan kombinera min hobby med motion på ett sätt jag gillar, hade varit trevligt att kunna avklara motionsbiten på ett lite roligare sätt, pokemon go har jag tyvärr inte riktigt fastnat för :D
 
Jag samlar på leksaks- och modellbilar. Jag är ingen storsamlare, och har mer leksaksbilar än modellbilar eftersom det delvis är ekonomiskt billigare, men också så föredrar jag bilarna som är gjorda för att lekas med- använda och slitna ofta också. Det finns en historia hos dem. Tidens tand.
Bilmodellerna jag föredrar är :
Mini Cooper- har haft lite olika namn genom tiderna, men jag kallar alla för mini cooper, det är trots allt samma bil man utgår ifrån. Och jag gillar ALLA. På riktigt.
Ferrari- jag gillar de flesta, men de ska helst vara röda och utan dekaler.
Ford Mustang- de kan vara SÅ vackra när det är rätt modell och rätt färg så jag gillar alltså inte alla som heter Ford Mustang, där är jag kräsen.

Jag har precis köpt en Ferrari GTO-62, röd, vacker och en bil jag sett annons på ett antal gånger tidigare och jag har nästan på dreglat varje gång, hjärtat har slagit en kullerbytta och hjulat på samma gång. Allt detta bara för att den där bilen är så otroligt vacker. Sa jag att den är röd? Och vacker??

Samma som jag känner nu inför den här kände jag en gång inför en Ford Mustang GT-67 i orange metallic. Jag köpte så klart den också:

Visa bifogad fil 69660

Nu i kväll funderade jag på vad våra hobbysar säger om oss, eller OM de ens säger något?

Vad har ni för hobby? Tror ni det säger något om er? Tror ni andra tänker på ett visst sätt om personer med er hobby? Känner ni igen känslan som jag fick inför den här Ferrarin och även den orangea mustangen på bild- att wow, så VACKER, så grymt otroligt underbart vacker och den där villhöver jag otroligt mycket?

Vad betyder er hobby för er? Hur skulle ert liv se ut utan? Finns det människor HELT utan någon form av intresse/hobby?

Jag har ingen hobby, tyvärr.
Är intresserad av inredning, men det är ju ingenting man pysslar med varje dag direkt.
 
I hjärtat finns det nog egentligen bara hästar. Tills jag var 20 ungefär så bodde jag i stallet, och det var helt andra omständigheter än att intresset tog slut som gjorde att det blev lite mer sporadiskt efter det. Har blivit lite on/off-varianter i alla år efter det. Just nu har jag inga hästar i mitt liv och något viktigt saknas, helt klart.
Har hundar, och höll på lite med agility förr. Men in the end of the day är de på något sätt mer familjemedlemmar än ”riktig hobby”, ändå.
Lägger rätt mycket tid på ett hästspel på nätet (horsereality.com).
Gillar att pussla, men det blir väldigt sporadiskt.
Har precis börjat med geocaching och det kommer jag nog att fortsätta med. Himla roligt och passar ihop med hundpromenader.
 
Häst!
Sen kommer nog resor, mycket skidåkning brukar det bli på våren :)

Pga graviditet har jag sålt min egen häst och jag håller på att bli knäpp. Vad gör man utan häst och utan hobbys?
 
Marsvinen är min allra viktigaste hobby. Jag tar emot omplaceringsmarsvin, och de flesta av dem är rädda och ohanterade när de kommer. Ibland vanvårdade och emellanåt riktigt sjuka. Att vårda dem till trygghet och hälsa ger mig en enorm tillfredsställelse. Ett liv utan marsvin känns helt otänkbart.

Som god tvåa kommer att spinna garn. Det är underbart meditativt att sitta vid spinnrocken och trampa, och se garnet växa fram mellan fingrarna.
 
Var väl främst ridning och häst innan, men sen tappade jag intresset helt och sålde min häst för några månader sen
Nu har jag börjat dansa och åka rullskridskor, är inte direkt bra på något av det, men kul att lära sig något nytt, och träffa nya människor!

Sen gillar jag även växter och att pyssla i trädgården, men flyttade från hus till lägenhet för ett tag sen, balkongen funkar väl dock ok med lite krukor :)

Spelar en hel del wow med!

Sen har jag i perioder alltid gillat att teckna, men jobbar som 3D grafiker och gör spel, och har fram till för ett tag sen mest gjort handmålade texturer, så får vara tillräckligt kreativ på jobbet för att jag ej ska orka vara det privat, iaf på det sättet 😄
 
Jag samlar på leksaks- och modellbilar. Jag är ingen storsamlare, och har mer leksaksbilar än modellbilar eftersom det delvis är ekonomiskt billigare, men också så föredrar jag bilarna som är gjorda för att lekas med- använda och slitna ofta också. Det finns en historia hos dem. Tidens tand.
Bilmodellerna jag föredrar är :
Mini Cooper- har haft lite olika namn genom tiderna, men jag kallar alla för mini cooper, det är trots allt samma bil man utgår ifrån. Och jag gillar ALLA. På riktigt.
Ferrari- jag gillar de flesta, men de ska helst vara röda och utan dekaler.
Ford Mustang- de kan vara SÅ vackra när det är rätt modell och rätt färg så jag gillar alltså inte alla som heter Ford Mustang, där är jag kräsen.

Jag har precis köpt en Ferrari GTO-62, röd, vacker och en bil jag sett annons på ett antal gånger tidigare och jag har nästan på dreglat varje gång, hjärtat har slagit en kullerbytta och hjulat på samma gång. Allt detta bara för att den där bilen är så otroligt vacker. Sa jag att den är röd? Och vacker??

Samma som jag känner nu inför den här kände jag en gång inför en Ford Mustang GT-67 i orange metallic. Jag köpte så klart den också:

Visa bifogad fil 69660

Nu i kväll funderade jag på vad våra hobbysar säger om oss, eller OM de ens säger något?

Vad har ni för hobby? Tror ni det säger något om er? Tror ni andra tänker på ett visst sätt om personer med er hobby? Känner ni igen känslan som jag fick inför den här Ferrarin och även den orangea mustangen på bild- att wow, så VACKER, så grymt otroligt underbart vacker och den där villhöver jag otroligt mycket?

Vad betyder er hobby för er? Hur skulle ert liv se ut utan? Finns det människor HELT utan någon form av intresse/hobby?

Jag springer och simmar och tror att det säger jättemycket om vem jag är. Det är två intressen som är typiska för akademiskt utbildad medelklass som jag tillhör (se bara hur stort triathlon har blivit). Det är nog ingen slump att jag valt dessa två.
 
Mina hobbys är mer intressen, inget jag sysslar med på daglig basis liksom men sådant jag verkligen brinner för.

Nummer ett på listan är spårvagnar. Jag älskar spårvagnar i allmänhet och kan väldigt mycket om Göteborgs spårvagnar i synnerhet.
Jag har åkt spårvagn på tre kontinenter och runt 15 länder skulle jag tro, och betydligt fler städer.

7062F7A6-078B-4D17-BB20-73D4AFA3EFEF.jpeg

Den här fantastiska spårvagnen finns på spårvagnsmuseet i Skjoldenæsholm utanför Roskilde.


Utöver spårvagnar är jag väldigt intresserad av design från 50- och 60-talen i allmänhet och svenskt porslin från den tiden i synnerhet. Allt var så mycket vackrare då :love:

Foto har också alltid varit ett stort intresse, ända sedan barnsben.
 
Jag fotade mycket förut och jag älskar det! Men jag gav mig själv en massa kritik bara så blir inte av längre. Blev aldrig riktigt nöjd kändes det som.

Så nu har jag en dyr systemkamera som bara ligger och dammar igen. 🙈🙄
 

Bukefalos, Hästnyheter, Radannonser

Allmänt, Barn, Dagbok

Hund, Katt, Andra Djur

Hästrelaterat

Omröstningar

Tillbaka
Upp