Vad är grejen med att ha långt till grannar?

[cirkus]

Jag skrev "inte lika svårt". Inte att det inte var svårt

Jag tror det är lika svårt. Då var det helt omöjligt. Precis som nu

 

[Voeux]

Jag tror det är lika svårt. Då var det helt omöjligt. Precis som nu

Visserligen i söderort, men när mina föräldrar väntade mig knatade de in på Familjebostäders kontor och sa att de behövde lägenhet. De fick två att välja emellan, längst tunnelbanelinjen och allt. Idag skrattar de åt det eftersom det aldrig skulle fungera så idag. Med tanke på att befolkningen inte ens var 700 000 i Stockholms kommun då och nästan 1 miljon idag så bör de rimligtvis ge utslag på bostadsmarknaden.

... och, det är inte omöjligt. Jag har ju en Den lagliga vägen.

 

[bitta]

Jag skulle bli självmordsbenägen efter en vecka i den miljön! Jag tycker spontant synd om människor som bor långt ut på landsbygden med allt mörker och enslighet och är beroende av bil, och tänker att de inte har råd att bosätta sig mer centralt.

Och du vill inte bo som jag och det är tur att vi båda haft möjlighet att välja boende efter våra behov och önskemål.

Nu skrattade jag faktiskt högt. Den som har en skaplig skogsgård med jakt och fiske skulle kunna sälja den och köpa lägenhet mitt i finaste Stockholmssmeten. Så de behöver du nog inte tycka så synd om.
Det är rätt skojigt hur olika vi ser på olika boendeformer och miljöer.

Jag älskar att bo där jag bor, med mörker och avstånd, men förstår att det inte är allas dröm. Det är däremot riktigt trist att det, som andra också skrivit, hamnar i stad och land/rätt och fel. (Inte riktat till dig @Görel)

 

[Görel]

Nu skrattade jag faktiskt högt. Den som har en skaplig skogsgård med jakt och fiske skulle kunna sälja den och köpa lägenhet mitt i finaste Stockholmssmeten. Så de behöver du nog inte tycka så synd om.
Det är rätt skojigt hur olika vi ser på olika boendeformer och miljöer.

Jag älskar att bo där jag bor, med mörker och avstånd, men förstår att det inte är allas dröm. Det är däremot riktigt trist att det, som andra också skrivit, hamnar i städ och land/rätt och fel. (Inte riktat till dig @Görel)

Som jag senare skrev så tänker jag på alla de jag känner till som fått hyra ett litet torp långt borta från kommunikationer, inte har råd att köra och får tillbringa lång tid i kollektivtrafik för att ta sig till sina lågbetalda jobb.
Jobbar som socialsekreterare om det kanske kan göra din förståelse för min referensram större.

 

[Petruska]

Nu skrattade jag faktiskt högt. Den som har en skaplig skogsgård med jakt och fiske skulle kunna sälja den och köpa lägenhet mitt i finaste Stockholmssmeten. Så de behöver du nog inte tycka så synd om.
Det är rätt skojigt hur olika vi ser på olika boendeformer och miljöer.

Jag älskar att bo där jag bor, med mörker och avstånd, men förstår att det inte är allas dröm. Det är däremot riktigt trist att det, som andra också skrivit, hamnar i stad och land/rätt och fel. (Inte riktat till dig @Görel)

Och @cirkus Vilka inlägg tycker ni handlar om vad som är rätt och fel när det gäller stad/land?

 

[bitta]

Som jag senare skrev så tänker jag på alla de jag känner till som fått hyra ett litet torp långt borta från kommunikationer, inte har råd att köra och får tillbringa lång tid i kollektivtrafik för att ta sig till sina lågbetalda jobb.
Jobbar som socialsekreterare om det kanske kan göra din förståelse för min referensram större.

Jo, det var ju just att vi hade så olika referensramar och såg så olika situationer för oss som fick mig att skratta. Lika mycket åt mina egna tankar då.

 

[bitta]

Och @cirkus Vilka inlägg tycker ni handlar om vad som är rätt och fel när det gäller stad/land?

Det ger mig den känslan när det beskrivs som ångest att bo här eller där och påföljande försvar av någon annan.

 

[Ullmerkott]

ag förstår att du uttrycker dina egna känslor och åsikter och antar att det är skrivet med glimten i ögat. Men för mig som stadsbo som älskar det så känns det ändå lite som det gränsar till fördomar och snudd på hån i just formuleringarna. Det är inte synd om mig, jag är ingen "stackare" som "tvingas bo där" där jag lever i en slags "konsumtionshets" osv.

Du kan absolut ha den känslan själv av att bo i en stad! Jag vill själv inte bo långt ute på landet och och jag hoppas att när jag uttrycker varför jag älskar att bo i stan inte väljer att uttrycka mig i nedsättande termer om landsbygden.

I och med hur omåttligt attraktivt det verkar vara att bo centralt trodde jag att det var okej att raljera lite över det, det var inte meningen att göra någon ledsen! Jag menar inte heller att alla som bor i städer konsumtionshetsar - däremot exponeras man ofrånkomligen för mer affärer, marknadsföring och sälj om man promenerar en sväng i Stockholms innerstad jämfört med skog i Norrlands inland.

 

[nightcrawler]

Så kan det säkert vara. Att mörker känns tryggt för vissa medan det för mig känns skrämmande.

Jag känner mej trygg i mörker och hämtar energi därifrån. Men folk förstår inte det. Dom talar om för mej hur fel jag har osv. Samma med min syster som inte kan förstå att jag inte vill bo nära folk. Att jag skulle må bra av att bo långt från folk förstår hon inte. I hennes värld så mår alla bra av att ha folk in på sig. Jag har bara fel

 

[cirkus]

Och @cirkus Vilka inlägg tycker ni handlar om vad som är rätt och fel när det gäller stad/land?

Jag trodde att du hade läst tråden. Varför ska jag servera dom?

 

[cirkus]

Visserligen i söderort, men när mina föräldrar väntade mig knatade de in på Familjebostäders kontor och sa att de behövde lägenhet. De fick två att välja emellan, längst tunnelbanelinjen och allt. Idag skrattar de åt det eftersom det aldrig skulle fungera så idag. Med tanke på att befolkningen inte ens var 700 000 i Stockholms kommun då och nästan 1 miljon idag så bör de rimligtvis ge utslag på bostadsmarknaden.

... och, det är inte omöjligt. Jag har ju en Den lagliga vägen.

När jag väntade mina barn som är hyffsat jämnåriga med dig fanns det inte en chans i världen att jag skulle fått en lägenhet så. Jag försökte - det gick inte särskilt bra. Då var jag ändå ensamstående blivande tvåbarnsmor

 

[Ciccio]

Just nu har vi tur, bara trevliga, äldre grannar som har utflugna barn och som därför uppskattar en högaktiv treåring.

Oj. Ja då har ni nog tur . De med egna utflugna barn i min bekantskapskrets är jäkligt trötta på högaktiva treåringar skulle jag säga. Äntligen lugn och ro liksom

 

[Sofie.S]

Det finns såklart sina för- och nackdelar med grannar.
Jag och min man flyttade från landet för att han saknade ”samhället” (som är väldigt litet i och för sig). Jag trivdes med tystnaden och att alltid kunna ha dörren öppen utan att någon oanmäld kliver in. Sitta mot husväggen och lyssna på tystnaden. Men sen fick vi barn och då kände jag mig istället isolerad där ute.
Numera bor vi i ett kvarter och jag älskar känslan av att kunna skicka sms till grannen (två hus bort) och fråga om barnen ska leka en stund. Att kunna knalla över och snacka lite skit.
Något som jag däremot aldrig kommer vänja mig vid är ytligt bekanta grannar som spontant ringer på dörren och vill dricka kaffe. Och alla dörrförsäljare!! Ser jag dem komma längre ner på gatan släpper jag ut vår 50 kg’s hund, då går de vidare
Jag tänker dock att jag kommer bo på landet igen i framtiden, när barnen är utflugna.

 

[SaraMara]

Oj. Ja då har ni nog tur . De med egna utflugna barn i min bekantskapskrets är jäkligt trötta på högaktiva treåringar skulle jag säga. Äntligen lugn och ro liksom

Ja, de behöver ju inte direkt vara delaktiga men de brukar stå och skratta gott vid staketet och betrakta poollekar och hoppborgshoppning. Sen går de in och njuter av lugnet antar jag.

 

[Ciccio]

Ja, de behöver ju inte direkt vara delaktiga men de brukar stå och skratta gott vid staketet och betrakta poollekar och hoppborgshoppning. Sen går de in och njuter av lugnet antar jag.

Ja kanske. Det är ju väldigt gulligt och smittande att se små glada barn leka. Men som sagt, rätt skönt att gå hem till sig sedan.

 

[Petruska]

Jag trodde att du hade läst tråden. Varför ska jag servera dom?

När man tycker att andra gör fel, kan det ju vara en poäng att också peka på hur de gör fel, och på vem som gör fel, så får de en chans att ändra sig.

Det inlägg jag tycker kommer närmast det du kritiserar är det här:

Varje gång jag besöker innerstad (ffa i större städer som Stockholm/Göteborg) tycker jag synd om de stackare som är tvungna att BO där. Det är ju jättelångt till allt! Konsumtionshets, betong, asfalt, plast och reklam för saker jag inte gillar är för mig fult, trist och lätt ångestframkallande. Att bo så blir en levnadsmiljöns motsvarighet till att äta pulvermos med ketchup alla måltider 7 dagar i veckan.

men smileysarna antyder ju att det inte är helt allvarligt. Annars är det ett av relativt få inlägg som kanske delvis missar att formulera sig som jag-budskap, om man läser inlägget "strängt" så att säga. Det gör ju att det KAN tolkas som du kritiserar tråden för.

Menar du tex det?

 

[BornAgain]

Vad jag tänkte på den här tråden när jag gick hem - min mage är i uppror och med folk överallt går man inte gärna runt och pruttar. Stor fördel landet.

Jag har bott både på landet och stadsnära. Båda har för- och nackdelar.

Man är mer kortsiktigt beroende av andra på landet. Funkar det inte med grannarna är livet svårt. Har man bra grannar undetlättar det. Detta även om grannarna inte är inom synhåll. Man är också beroende av maskiner. Livet är svårt utan bil, man måste få uppfart och väg skottade och underhållna. I ett annat perspektiv har man lättare att klara sig själv genom en större samhällskris på landet. Blir man sjuk är man väldigt ensam.

I en stad är man inte lika utlämnad till människor. Man har större möjligheter att välja och byta umgängeskrets. Man har dock svårare att vara helt sjäIv. I andra perspektiv har man svårt att klara sig genom en kris. Det är i regel dyrare att leva i städer mycket pga att man gör andra saker där. Jag upplever att jag i en stad är mindre hemma både hos mig själv och hos vänner - och jag gillar att driva runt och kolla grejor och jag vill ogärna ha folk så nära som i mitt eget hem. På landet blir det lätt att man antingen är erimit eller är hos varandra.

Det jag saknar mest när jag bor i stad/förort är stjärnorna och norrskenet.

 

[Ciccio]

Det tror jag att man gjorde i mina förra lägenhet också. Landshövdingehus, de är vansinnigt lyhörda.

Jajamen, här hörs alla kroppsliga ljud grannar ger ifrån sig.
/Bor i landshövdingehus.

 

[cirkus]

När man tycker att andra gör fel, kan det ju vara en poäng att också peka på hur de gör fel, och på vem som gör fel, så får de en chans att ändra sig.

Det inlägg jag tycker kommer närmast det du kritiserar är det här:


men smileysarna antyder ju att det inte är helt allvarligt. Annars är det ett av relativt få inlägg som kanske delvis missar att formulera sig som jag-budskap, om man läser inlägget "strängt" så att säga. Det gör ju att det KAN tolkas som du kritiserar tråden för.

Menar du tex det?

Jag känner inte att jag behöver läxa upp enskilda användare.

 

[tornblomma]

Jag förstår att du inte haft närkontakt med min ungdomliga granne eftersom frågan lyftes ....

Nej men seriöst. Jag fattar inte heller riktigt, men folk gillar kanske friheten med att vara liksom helt ifred?