Vad är grejen med att ha långt till grannar?

[mandalaki]

Fast min invändning var mer mot formuleringen "ha så långt som möjligt till grannar. " Jag vill gärna ha "hela" 2-3 kilometer men jag tycker det är trevligt och bekvämt att ha grannar på ungefär det avståndet och ser definitivt värdet av det på flera olika sätt., att det inte är ännu längre bort .Jag skulle tycka det skulle kunna vara mycket dåligt att ha grannar på 100 meters avstånd och därför valde vi att köpa den fastigheten strax efter vi köpte gården. (I det ligger också att vi har en verksamhet som riskerar att störa en eventuell granne betydligt mer än den eventuella grannen skulle störa oss - annat än genom att bli störd av oss och börja agera för att minska den störningen).

Jag ser inte riktigt skillnaden på 2-3 km och ha långt till närmsta granne. Men det känns ju inte som något som vi behöver grotta ner oss i.
Med den verksamhet ni har förstår jag att ni vill ha grannarna på avstånd. Djur komplicerar ju alltid, även mindre djur som katter och hundar. Jag skulle inte vilja att min katt blev inmatad av en granne eller att grannkatter skulle terrorisera mina, eller att min hunds skällande skulle störa mina grannar eller att grannens skällande hund störde mig. Så den anledningen till att inte vilja ha grannarna nära kan jag gott förstå. (Har nog skrivit det redan)

 

[Lingon]

Det finns såklart sina för- och nackdelar med grannar.
Jag och min man flyttade från landet för att han saknade ”samhället” (som är väldigt litet i och för sig). Jag trivdes med tystnaden och att alltid kunna ha dörren öppen utan att någon oanmäld kliver in. Sitta mot husväggen och lyssna på tystnaden. Men sen fick vi barn och då kände jag mig istället isolerad där ute.
Numera bor vi i ett kvarter och jag älskar känslan av att kunna skicka sms till grannen (två hus bort) och fråga om barnen ska leka en stund. Att kunna knalla över och snacka lite skit.
Något som jag däremot aldrig kommer vänja mig vid är ytligt bekanta grannar som spontant ringer på dörren och vill dricka kaffe. Och alla dörrförsäljare!! Ser jag dem komma längre ner på gatan släpper jag ut vår 50 kg’s hund, då går de vidare
Jag tänker dock att jag kommer bo på landet igen i framtiden, när barnen är utflugna.

Jag har bott tätt inpå grannar hela mitt liv och har aldrig råkat ut för att ytliga bekanta spontant ringer på dörren och vill ha kaffe. I stort sett de enda som ringer på vår dörr oanmälda är barnets vänner som frågar om det går att leka.

 

[Narcissa]

Vissa vill säkert också leva rena eremitliv utan beroenden och kontakt till andra, men det tror jag är mycket sällsynt.

Det är jag. Tyvärr är inte min man lika mycket av en ermit som vad jag är så tyvärr ser vi grannar och har bara 1 km in till byn.
Däremot varken lånar vi saker eller byter tjänster med några grannar.

 

[Lycan]

Jag tror att den ekonomiska biten beror mer på hur ens liv totalt sett är inrättat, än på enbart boendet. Det är inte säkert att det är billigare att leva på landsbygden än centralt, totalkostnaden kan nog i många fall vara jämförbar även om bostadskostnaden skiljer, beroende på hur transportbehovet ser ut. Min uppfattning/gissning/erfarenhet är att många som bor på landsbygd gör det av önskan, snarare än av ekonomiskt tvång.

Jag ser det snarare som en ekonomisk fördel att bo i ett hus på landsbygden.. Jag misstänker att man får lägga ner lite mer tid själv på att jobba gratis åt sig själv om man har en gård på landsbygden. Det är inte ovanligt att man eldar med ved. Råkar man äga en skogsplätt så får man snällt he ut sig och hugga ved och fylla vedboden om man ska ha varmt i huset till vintern. Även snöröjning kan man få lösa själv genom att investera i en lämplig traktor och snöslunga. Och bor man på en föredetta bondgård från 1900talets början som inte är så ovanliga här omkring så kan snöröjningen fortfarande ta någon timme.

Men många, inkl jag, väljer att bo så för att vi trivs med det. Ibland tror jag att folk inte förstår vilken livskvalité och frihet man kan ha när man bor lite mer avskilt på landsbygden. Det är ingen som bryr sig vad man gör för ingen kan se en. Vill jag gå ut och rasta hunden i underkläder kan jag göra det. Vill jag ha hunden lös så är det bara att släppa för ingen bryr sig för det är ingen som kan se. Vill jag poppa musik så är det bara att göra det för ingen kan höra.

 

[lil-sis]

Nu har inte vi så himla långt till grannar men när barnet övar rösten är det ganska skönt att inte ha grannar som kan bli störda. Jag känner att jag(vi) inte behöver ”dämpa” barnet av hänsyn till andra utan han kan få öva på så länge mina öron står ut.

Inga grannar kan heller ha åsikt om hur många höns jag har (däremot finns det begränsningar iom att vi bor på ett inre vattenskyddsområde men jag hade inte tänkt starta någon hönsindustri ändå).

Men jag har inte behov av att bo utan andra människor på flera kilometers håll. När barnet är lite större är jag inne på att flytta närmare stan igen, lekkompisar på gångavstånd och allt sånt. Mindre tid i bilen osv <- har inte så mkt med grannar att göra.

 

[Migo]

Med risk för att göra bort mig lite (hinner inte läsa 18 sidor).

Jag är markägare i ett område som sakta men säkert håller på att omvandlas från landsbygd med sommarstugor till att bli mer och mer villaområde. För mig innebär det absolut att det blir begränsande av min verksamhet med grannar allt tätare inpå. Det klagas på att djuren låter, rynkas på näsan åt att det blir flugor och nu senast så hittade vi plötsligt en avloppsanläggning på vår mark, som de grävt ner utan tillstånd...

När det är dags att lyfta från den här gården kommer jag/vi absolut att leta efter något mer avskilt.

 

[lil-sis]

Jag ser det snarare som en ekonomisk fördel att bo i ett hus på landsbygden.. Jag misstänker att man får lägga ner lite mer tid själv på att jobba gratis åt sig själv om man har en gård på landsbygden. Det är inte ovanligt att man eldar med ved. Råkar man äga en skogsplätt så får man snällt he ut sig och hugga ved och fylla vedboden om man ska ha varmt i huset till vintern. Även snöröjning kan man få lösa själv genom att investera i en lämplig traktor och snöslunga. Och bor man på en föredetta bondgård från 1900talets början som inte är så ovanliga här omkring så kan snöröjningen fortfarande ta någon timme.

Men många, inkl jag, väljer att bo så för att vi trivs med det. Ibland tror jag att folk inte förstår vilken livskvalité och frihet man kan ha när man bor lite mer avskilt på landsbygden. Det är ingen som bryr sig vad man gör för ingen kan se en. Vill jag gå ut och rasta hunden i underkläder kan jag göra det. Vill jag ha hunden lös så är det bara att släppa för ingen bryr sig för det är ingen som kan se. Vill jag poppa musik så är det bara att göra det för ingen kan höra.

Jag bor billigt på min lilla gård.
Men jag skulle inte bo så mycket dyrare i stan heller. Där skulle jag slippa bil. Elräkningarna skulle inte vara på några tusenlappar. Inget underhåll. Osv osv.

 

[Lycan]

Jag bor billigt på min lilla gård.
Men jag skulle inte bo så mycket dyrare i stan heller. Där skulle jag slippa bil. Elräkningarna skulle inte vara på några tusenlappar. Inget underhåll. Osv osv.

Nja, kanske. Vi betalar kanske någon tusenlapp i elräkning på vintern och på sommaren ligger räkningen en bra bit under tusenlappen. Annars är det sopor, försäkring och lån som kostar. I den närmaste staden är hyran förvisso billig men ligger fortfarande högre än totalkostnaden för vårat hus. Det är som du säger bilen som kostar men där går det att välja bilar som är billigare att äga. Låg skatt och förbrukning osv. Dessutom har jag märkt att även folk i staden tenderar till att äga en bil.

Off topic: Kan inte den där j**** grannhunden hålla käft!!

 

[Snubbelfot]

Jag misstänker att man får lägga ner lite mer tid själv på att jobba gratis åt sig själv om man har en gård på landsbygden. Det är inte ovanligt att man eldar med ved. Råkar man äga en skogsplätt så får man snällt he ut sig och hugga ved och fylla vedboden om man ska ha varmt i huset till vintern. Även snöröjning kan man få lösa själv genom att investera i en lämplig traktor och snöslunga. Och bor man på en föredetta bondgård från 1900talets början som inte är så ovanliga här omkring så kan snöröjningen fortfarande ta någon timme.

Delvis KL
Ja, sådär kan ju gårdsliv se ut rätt ofta. Samtidigt är det långt ifrån alla som har en gård bara för att man bor på landet. I den kommun där jag bor är mer än hälften av alla landsbygdshushåll vanliga villor och småhus med ganska ordinära tomter, som utbrutna ur vilket villaområde som helst. Utan stängsel att laga, skog att sköta, djur att fodra eller ladugårdar att byta tak på. Och jag tror(!) att de flesta av dem värmer huset på annat sätt än med ved idag. Många av gårdarna i sin tur är lant- och skogsbruk i produktion, alltså lika mycket yrkesmässig arbetsplats som bostad. Sett till alla hushåll "på landet" häromkring så tror jag att gårdar för enbart privatboende är rätt liten.

 

[honung]

KL

(Jag har haft migrän och försöker läsa ikapp, ser att det som vanligt verkat hamna i vad som är bäst, landet eller stan. Det är synd. T ex @Ullmerkott, du tycker synd om de som bor i innerstan och ursäktar ditt raljerande med att stadsboende idealiseras i tråden. Du ser inte att lantligt boende gör det i minst lika hög grad?)

Nej, nu har tråden utvecklats till att tala m för @Petruska hur människor och boende på landet fungerar, sen svarar hon med argument varför de exempel som dras inte berör henne.

Den här tråden är som att ställa frågan 'hur långt är ett snöre? i en förskoleklass på roliga timmen! Hysterisk diskussion egentligen, där vuxna människor ser det som ett lite småarrogant ställningskrig istället för socialt utbyte. Jag är himla glad att vi alla är olika och att vi sprider ut oss. I sverige är vi ca 24 personer på varje kvadratkilometer, det tycker jag känns helt okej faktiskt.


(för övrigt, som 'granne på buke' så tänker jag alltid "undrar om hon ligger utslagen med migrän stackaren?" när du inte syns till här. )

 

[Ullmerkott]

KL

(Jag har haft migrän och försöker läsa ikapp, ser att det som vanligt verkat hamna i vad som är bäst, landet eller stan. Det är synd. T ex @Ullmerkott, du tycker synd om de som bor i innerstan och ursäktar ditt raljerande med att stadsboende idealiseras i tråden. Du ser inte att lantligt boende gör det i minst lika hög grad?)

Jag syftar inte enbart på denna tråd utan på hela samhället. Tittar man på bostadspriserna i Stockholms innerstad jämfört med motsvarande boende i Norrlands inland kan man nästan ana en strukturell skillnad.

 

[Lycan]

Delvis KL
Ja, sådär kan ju gårdsliv se ut rätt ofta. Samtidigt är det långt ifrån alla som har en gård bara för att man bor på landet. I den kommun där jag bor är mer än hälften av alla landsbygdshushåll vanliga villor och småhus med ganska ordinära tomter, som utbrutna ur vilket villaområde som helst. Utan stängsel att laga, skog att sköta, djur att fodra eller ladugårdar att byta tak på. Och jag tror(!) att de flesta av dem värmer huset på annat sätt än med ved idag. Många av gårdarna i sin tur är lant- och skogsbruk i produktion, alltså lika mycket yrkesmässig arbetsplats som bostad. Sett till alla hushåll "på landet" häromkring så tror jag att gårdar för enbart privatboende är rätt liten.

Beror nog på var i avlånga Sverige man bor också. Här ser jag de flesta pyssla med ved eller pellets. Men nu har vi totalt kommit ifrån ämnet varför man väljer att bo på platser med långt till grannar.

Hur långt till närmsta granne ska det vara för att det ska vara långt till grannen?

 

[lil-sis]

Nja, kanske. Vi betalar kanske någon tusenlapp i elräkning på vintern och på sommaren ligger räkningen en bra bit under tusenlappen. Annars är det sopor, försäkring och lån som kostar. I den närmaste staden är hyran förvisso billig men ligger fortfarande högre än totalkostnaden för vårat hus. Det är som du säger bilen som kostar men där går det att välja bilar som är billigare att äga. Låg skatt och förbrukning osv. Dessutom har jag märkt att även folk i staden tenderar till att äga en bil.

Off topic: Kan inte den där j**** grannhunden hålla käft!!

Jag hänvisade med flit till mig själv och mina kostnader.

 

[hollypolly]

När jag bodde på en gård på landet visste jag nästan vilka alla på flera kilometers avstånd var och nu när jag bor i lägenhet vet jag knappt vilka grannarna i samma hus är. Tycker det är mer anonymt i stan trots allt.

 

[mandalaki]

(för övrigt, som 'granne på buke' så tänker jag alltid "undrar om hon ligger utslagen med migrän stackaren?" när du inte syns till här. )

Faktum är att du alltid har rätt.

Och i går kväll och i morse hade jag önskat lite samarbete med någon granne, jag visste nämligen att efter kl 09 åker jag på 850 spänn i böter om jag inte lyckas ta mig ner och parkera om bilen (gatsopning). Ett par gånger har jag fått en sådan bot och legat i sängen och vetat att nu åker jag dit, men jag kan bara inte genomföra det.

08:50 var jag dock i tillräckligt skick för att gå ner och göra det. Det gick bra, trots at jag glömt den planerade spypåsen.

 

[mandalaki]

Jag syftar inte enbart på denna tråd utan på hela samhället. Tittar man på bostadspriserna i Stockholms innerstad jämfört med motsvarande boende i Norrlands inland kan man nästan ana en strukturell skillnad.

Fast det är väl inte så svårt att förstå varför?

 

[Petruska]

Faktum är att du alltid har rätt.

Och i går kväll och i morse hade jag önskat lite samarbete med någon granne, jag visste nämligen att efter kl 09 åker jag på 850 spänn i böter om jag inte lyckas ta mig ner och parkera om bilen (gatsopning). Ett par gånger har jag fått en sådan bot och legat i sängen och vetat att nu åker jag dit, men jag kan bara inte genomföra det.

08:50 var jag dock i tillräckligt skick för att gå ner och göra det. Det gick bra, trots at jag glömt den planerade spypåsen.

När jag är på jobbet är jag nästan din granne. Säg till mig!

 

[Ullmerkott]

Fast det är väl inte så svårt att förstå varför?

Antagligen för att en jäkla massa människor VILL bo där?

Det jag verkar misslyckas med att få fram är att det naturligtvis inte, på samhällsnivå, är SYND om innerstadsborna. De har bevisligen resurser nog att skaffa något väldigt många vill ha. Många av dem har inflytelserika positioner i näringslivet och politiken. Stadsbon, och då framför allt innerstadsbon, är norm. Jag tycker inte det är värre att raljera lite över dem än över män, vita eller normsnygga.

 

[Raderad medlem 6459]

Jag tycker inte det är värre att raljera lite över dem än över män, vita

Jag är böjd att hålla med .

 

[mandalaki]

Antagligen för att en jäkla massa människor VILL bo där?

Det jag verkar misslyckas med att få fram är att det naturligtvis inte, på samhällsnivå, är SYND om innerstadsborna. De har bevisligen resurser nog att skaffa något väldigt många vill ha. Många av dem har inflytelserika positioner i näringslivet och politiken. Stadsbon, och då framför allt innerstadsbon, är norm. Jag tycker inte det är värre att raljera lite över dem än över män, vita eller normsnygga.

Att flest bor i städer ser jag som en vanlighet, inte som en norm. De flesta som inte bor i städer gör det väl för att de inte vill bo i städer, inte för att de inte kan. Om inte annat visar väl den här tråden det? Och de som bor i städer gör det väl ofta av praktiska skäl. Nära till jobb, skola, service. Inte för att de har stadsliv som något högre ideal.