Vad är okej att skämta om? (Upplyftande memes, videos och tankar runt Covid-19)

Prio är att folk inte hamnar i fosterställning eller i offerrollen. Vilken annan väg folk väljer spelar ingen större roll.

Om någon nu hittar styrka i humor så bör vi vara glada för det.

Jag har bara väldigt svårt att förstå humor som är på andras bekostnad. Jag ser helt enkelt inte det roliga i det.
 
Jag tycker också att det är lite obehagligt att skämta om att döda sin partner och förstår inte humorn i det. Men men troligtvis är det vi som har en torr humor.
 
Oavsett vems bekostnad. Det är helt enkelt ett beteende jag inte tycker är roligt. Personer som skämtar grovt på andras bekostnad sjunker i anseende hos mig. Jag uppfattar det som ett elakt och negativt beteende.
Jag håller med dig om det gäller enskilda personer.
 
Jag tycker att man kan (och ska) skämta om allt. Går det över gränsen och bara är smaklöst så är det förstås inte kul. Problemet är väl att den gränsen går lite olika. Så visst kan man skämta om att ta livet av sin man. Eller fru. Eller incest/pedofiler/övervikt/kränktavitamän/rökning/religion... ...eller vad du vill.
 
Nu vill jag inte kritisera just dig Scata eller ni som gillat denna, utan mer generellt en fråga jag funderat på länge som denna bilden fick mig att tänka på. Moderator får gärna bryta ut till egen tråd om det passar. I alla fall: Jag förstår inte den här typen av humor, där en ska skratta åt hur en inte tycker om/en stör sig på sin partner. Om det är så illa så gå skilda vägar? Hade jag varit tillsammans med någon som skrattade åt sånt här hade jag tagit illa vid mig. Inte för att en inte får ha problem i sin relation, men det finns ju bättre sätt att hantera det på. Jag förstår verkligen inte. Kan någon förklara?
Personligen får jag lite ångest av vissa bilder, just denna t.ex. Snaror får mig omedelbart att associera till vidriga händelser, hur gärna jag än vill se humorn i bilden. Det går bara inte. Så jag skrattar inte åt såna bilder.
 
Oavsett vems bekostnad. Det är helt enkelt ett beteende jag inte tycker är roligt. Personer som skämtar grovt på andras bekostnad sjunker i anseende hos mig. Jag uppfattar det som ett elakt och negativt beteende.
Man måste inte tycka att allt är roligt. Folk har olika humor helt enkelt.

Jag har rätt mörk humor och kan skratta åt det mesta. Den här tyckte jag var skitkul men verkar också ha fått rätt blandade reaktioner där många bara tyckte det var osmakligt:
40.png

Det finns mer socialt accepterad humor jag inte tycker är rolig. Eftersom jag själv har haft mycket problem med min vikt genom livet tycker jag inte tjockisskämt är ett dugg roligt och tar ibland lite illa vid mig, men jag inser ju också att det är mitt problem. Det är liksom skillnad på att skämta om något och att specifikt håna någon. Sen kan man kanske låta bli att skämta om tjockisar om man har en tjockis i rummet, eller om handikappade i samma situation osv.

Man får helt enkelt inse att jaha, det där tyckte inte jag var så roligt men whatever och bara gå vidare. All humor är inte för alla.
 
Man måste inte tycka att allt är roligt. Folk har olika humor helt enkelt.

Jag har rätt mörk humor och kan skratta åt det mesta. Den här tyckte jag var skitkul men verkar också ha fått rätt blandade reaktioner där många bara tyckte det var osmakligt:
Visa bifogad fil 66415
Det finns mer socialt accepterad humor jag inte tycker är rolig. Eftersom jag själv har haft mycket problem med min vikt genom livet tycker jag inte tjockisskämt är ett dugg roligt och tar ibland lite illa vid mig, men jag inser ju också att det är mitt problem. Det är liksom skillnad på att skämta om något och att specifikt håna någon. Sen kan man kanske låta bli att skämta om tjockisar om man har en tjockis i rummet, eller om handikappade i samma situation osv.

Man får helt enkelt inse att jaha, det där tyckte inte jag var så roligt men whatever och bara gå vidare. All humor är inte för alla.

Hur kan du tycka att det är skitkul att nåpgon skämtar om att misshandla sitt barn???!
 
Jag tycker att man kan (och ska) skämta om allt. Går det över gränsen och bara är smaklöst så är det förstås inte kul. Problemet är väl att den gränsen går lite olika. Så visst kan man skämta om att ta livet av sin man. Eller fru. Eller incest/pedofiler/övervikt/kränktavitamän/rökning/religion... ...eller vad du vill.
Jo det är klart men om man har olika gränser så kommer det ju att bli fel. Jag är van att bli kallad fetto och matvrak av både kollegor och vänner så för mig spelar det egentligen ingen roll. Min fru började jobba på samma ställe som jag tog det inte lika bra utan blev väldigt nedstämd och började hårdträna och banta trots att hon inte behöver. Bara för en dålig jargong.

Jag hade ett ex en gång som ofta sa efter att vi bråkat eller att det hänt något annat som gjorde mig nedstämd: Ska du gå ut och hänga dig nu eller? Jag fattade inte vad hon menade riktigt men efter ett tag frågade jag vad det betydde och då menade hon att det var ett roligt skämt eftersom att det är så många fler killar än tjejer som tar livet av sig.

Jag har två morbröder, farfar, tre föredetta kollegor och två nära vänner som begått självmord. Jag har en deprimerad bror som jag är väldigt orolig för och har en stor klump i magen om att jag en dag ska hitta honom där. Min bästa vän är också djupt deprimerad efter en svår skilsmässa och ekonomiska problem och han skämtar ofta om att han vill ta livet av sig.

Jag har en vän och kollega som har en liten dotter. Dottern blev utsatt för otroliga våldtäkter och övergrepp under flera år av barnvakten som också var släkt. Det har givetvis blivit katastrofala följder för den lilla flickan men även familjen.

Jag förstår grejen att man ska kunna skämta om allt men som du säger så är gränserna så olika och många kan bli otroligt sårade eller illa till mods så jag tycker att ska man dra grova skämt bör det vara till folk man vet tycker att det är kul och kan ta det. Jag tycker det är väldigt osmakligt att tex börja skämta om fetton, eller pedofiler eller att man vill hänga sig eller döda sin partner i tex ett fikarum på arbetet.
 
Jo det är klart men om man har olika gränser så kommer det ju att bli fel. Jag är van att bli kallad fetto och matvrak av både kollegor och vänner så för mig spelar det egentligen ingen roll. Min fru började jobba på samma ställe som jag tog det inte lika bra utan blev väldigt nedstämd och började hårdträna och banta trots att hon inte behöver. Bara för en dålig jargong.

Jag hade ett ex en gång som ofta sa efter att vi bråkat eller att det hänt något annat som gjorde mig nedstämd: Ska du gå ut och hänga dig nu eller? Jag fattade inte vad hon menade riktigt men efter ett tag frågade jag vad det betydde och då menade hon att det var ett roligt skämt eftersom att det är så många fler killar än tjejer som tar livet av sig.

Jag har två morbröder, farfar, tre föredetta kollegor och två nära vänner som begått självmord. Jag har en deprimerad bror som jag är väldigt orolig för och har en stor klump i magen om att jag en dag ska hitta honom där. Min bästa vän är också djupt deprimerad efter en svår skilsmässa och ekonomiska problem och han skämtar ofta om att han vill ta livet av sig.

Jag har en vän och kollega som har en liten dotter. Dottern blev utsatt för otroliga våldtäkter och övergrepp under flera år av barnvakten som också var släkt. Det har givetvis blivit katastrofala följder för den lilla flickan men även familjen.

Jag förstår grejen att man ska kunna skämta om allt men som du säger så är gränserna så olika och många kan bli otroligt sårade eller illa till mods så jag tycker att ska man dra grova skämt bör det vara till folk man vet tycker att det är kul och kan ta det. Jag tycker det är väldigt osmakligt att tex börja skämta om fetton, eller pedofiler eller att man vill hänga sig eller döda sin partner i tex ett fikarum på arbetet.
Jag tycker det är hemskt att du får höra sådant från familj och kollegor och jag förstår att du tycker det är jobbigt. Om du orkar tycker jag du borde säga ifrån att det gör dig ledsen och du inte vill höra det, om de fortfarande propsar på att det "bara är ett skämt" så är de ju bara idioter.

Grejen är att man måste ju välja sin publik.. Med min partner och med vissa vänner har jag väldigt grov humor men på fikarummet på jobbet skulle jag aldrig få för mig att säga dylika saker. Dels för att jag vet att några skulle ta illa upp men också för att all humor som sagt inte är för alla, och vissa saker bör man kanske känna efter lite i förväg hur det eventuellt skulle tas emot innan man säger något. Det har ju inget att göra med vilken typ av humor man uppskattar egentligen utan det är bara grundläggande uppfostran.
 
Jag tycker mest att det är en humor som tillhör en jargong jag är trött på. Det där "Höhö, vänta bara" om hur eländigt allt kommer att bli när man gifter sig, typ. Om hur (ofta) heteronormativa par på något vis måste tycka illa om varandra.
Sedan tar jag inte det minsta anstöt av det, jag tycker bara det är trött humor. :)

Tror inte jag tycker något ämne är tabu att skämta om.
 
Jag tycker mest att det är en humor som tillhör en jargong jag är trött på. Det där "Höhö, vänta bara" om hur eländigt allt kommer att bli när man gifter sig, typ. Om hur (ofta) heteronormativa par på något vis måste tycka illa om varandra.
Sedan tar jag inte det minsta anstöt av det, jag tycker bara det är trött humor. :)

Tror inte jag tycker något ämne är tabu att skämta om.

Jag håller med dig förutom din sista mening. Jag tycker att det finns extremfall där det borde vara tabu att skämta.
 
Jag har oerhört mörk humor men jag tycker samtidigt att det finns tid och plats när viss typ av humor inte passar sig. Att sitta hemma på kammaren och skratta åt socialt icke-accepterad humor är en sak och det är helt okej, att posta samma humor på öppna forum eller framföra samma skämt inför en bredare publik som inte nödvändigtvis delar ens humor är vanskligt. Precis som med politiska åsikter, allmänna åsikter osv så tycker jag att man får välja sina tillfällen lite när det kommer till skämt och humor som generellt är att betrakta som gränsfall. Precis som att man inte bör sitta och kräka ur sig sina rasistiska åsikter högt i telefon medan man åker buss så bör man inte sitta i lunchrummet på jobbet och dra skämt som bygger på att kvinnor blir våldtagna eller barn misshandlas. Sånt kan man skratta åt när man kommer hem om man tycker det är kul, man behöver inte utsätta andra för det utan att de bett om det.
 
Jag har oerhört mörk humor men jag tycker samtidigt att det finns tid och plats när viss typ av humor inte passar sig. Att sitta hemma på kammaren och skratta åt socialt icke-accepterad humor är en sak och det är helt okej, att posta samma humor på öppna forum eller framföra samma skämt inför en bredare publik som inte nödvändigtvis delar ens humor är vanskligt. Precis som med politiska åsikter, allmänna åsikter osv så tycker jag att man får välja sina tillfällen lite när det kommer till skämt och humor som generellt är att betrakta som gränsfall. Precis som att man inte bör sitta och kräka ur sig sina rasistiska åsikter högt i telefon medan man åker buss så bör man inte sitta i lunchrummet på jobbet och dra skämt som bygger på att kvinnor blir våldtagna eller barn misshandlas. Sånt kan man skratta åt när man kommer hem om man tycker det är kul, man behöver inte utsätta andra för det utan att de bett om det.
Jag tycker det är svårare när det gäller internet. Det här till exempel är ju ett öppet diskussionsforum så här får man nog räkna med att det ibland yttras åsikter, tankar och humor man själv inte håller med om eller uppskattar men då får man helt enkelt bara ignorera det och gå vidare.

Det går ju liksom inte att hela tiden ta hänsyn till exakt alla, hur skulle det se ut? Vem bestämmer vilken humor som är "okej" och inte, var gränsen går? Det kan finnas något du tycker är roligt och harmlöst men som får mig att ta illa vid av en eller annan anledning.

Man kan liksom inte räkna med aldrig blir kränkt, ta illa vid sig eller ens höra något man själv inte tycker om, i så fall bör man nog inte vistas på nätet tror jag.
 
Jag tycker det är svårare när det gäller internet. Det här till exempel är ju ett öppet diskussionsforum så här får man nog räkna med att det ibland yttras åsikter, tankar och humor man själv inte håller med om eller uppskattar men då får man helt enkelt bara ignorera det och gå vidare.

Det går ju liksom inte att hela tiden ta hänsyn till exakt alla, hur skulle det se ut? Vem bestämmer vilken humor som är "okej" och inte, var gränsen går? Det kan finnas något du tycker är roligt och harmlöst men som får mig att ta illa vid av en eller annan anledning.

Man kan liksom inte räkna med aldrig blir kränkt, ta illa vid sig eller ens höra något man själv inte tycker om, i så fall bör man nog inte vistas på nätet tror jag.
Å andra sidan får man ju räkna med att folk kan ha någonting att säga om saken också, om man postar på öppet forum. :)
 
Jag tänker att den stora skillnaden är huruvida skämtet driver med en sunkig åsikt, eller ÄR en sunkig åsikt kamouflerad som skämt. T. ex. kan jag tycka det är roligt när bukefeminister skojar om kvinnans roll att stå vid spisen och behaga mannen, medan jag skulle ta väldigt illa vid mig av exakt samma "skämt" från ett gäng brötiga machomän.

På samma sätt är det med skämt om våld, rasism, alkoholism och annat elände. Det KAN vara roligt om det tydligt framgår att det är absurt, men väldigt obehagligt om jag uppfattar det som normaliserande. Vad jag vet om skämtarens värderingar är alltså grunden i om jag uppfattar humorn som rolig eller obehaglig.
 

Liknande trådar

Tjatter Jag snubblar hela tiden över memes och videos och sådant jag gärna vill dela men som inte passar i Covid-tråden. Den känns lite mer...
76 77 78
Svar
1 548
· Visningar
158 412
Senast: Rosett
·

Bukefalos, Hästnyheter, Radannonser

Allmänt, Barn, Dagbok

Hund, Katt, Andra Djur

Hästrelaterat

Omröstningar

Tillbaka
Upp