Bra fråga!
Jag ser fram emot en bra diskussion.
Det här är komplicerad materia, och väldigt intressant, eftersom mat alltmer har blivit ett sätt at uttrycka sin personlighet på, ungefär som en personlig klädstil, eller val av bilmärke.
Vuxna, var gränsen för vuxen går vill jag inte definiera just nu, ska naturligtvis få välja kost helt fritt, oavsett om det är nyttigt eller onyttigt. Vill någon följa en strikt matstandard av något slag så står det denne fritt. Däremot ser jag det inte som givet att alla tänkbara typer av kosthållning ska tillhandahållas på alla möjliga institutioner, det blir för komplext. Ett basutbud av blandkost, vegetarisk kost, och att all kost är deklarerad med sitt innehåll så att den som absolut vill (eller måste p.g.a allergi t.ex.) undvika vissa ingredienser har en möjlighet att göra det.
Ska verkligen barn i alla åldrar få välja mat/kost helt fritt?
Kan för stor fokusering på olika varianter av kostval eller dieter riskera att skapa ätstörningar?
Är det rimligt att mindre barn inte får en chans att prova på alla möjliga sorters smaker och konsistenser genom att snäva in sig i en speciell kost som utesluter vissa matvaror och/eller domineras av andra matvaror?
Är det inte litet som att säga nej till att läsa olika sorters böcker utan enbart att hålla sig till en författare eller en typ av litteratur för att man då befinner sig sin bekvämaste zon?
Kan verkligen små barn förstå konsekvenserna av sina val? Kan vi ens hävda att mindre barn är kapabla att göra kostval, eller speglar mindre barns val t.ex. föräldrarnas preferenser, eller kamraters eller äldre syskons val?
Nu förutsätter jag att mat till barnen är rimligt väl tillagad, och att man nyttjar råvaror på ett bra sätt, så att maten inte är "förstörd" av dålig hantering, men:
Det är som ung/liten man provar mat, en del saker kommer man inte att gilla, och aldrig vänja sig vid att äta, annat kommer man att lära sig uppskatta, en del saker gillar man från första början.
I hemmet får man möta sådan mat som är gängse i den familj man råkar tillhöra, men i skola/förskola, eller när man besöker kamrater, så får man (helt eller delvis) möta annan mat och andra tillagningsmetoder eller sätt att servera mat.
Precis som man möter andra människor med annan bakgrund, andra intressen, andra sätt att klä sig, och i största allmänhet andra människor än den egna familjen i ett socialt sammanhang.
Om man redan som väldigt liten förvägras de här mötena med olika sorters mat/matkultur, så ser jag det som att man förlorar, snarare än vinner något. Det är att göra sig en stor otjänst, där man förlorar insikter, och lär sig mindre, och kanske blir en vuxen, som har mindre lust runt mat, och som inte vågar smaka på mat som man inte redan känner till.
Om man sedan tittar på samhällets kostnader för en extremt individualiserad kost i skola och förskola, så riskerar individualiserade kostval att urholka samtlig kost, när pengarna ska räcka till väldigt mångas rätt att välja själv, kanske all mat blir sämre p.g.a. kostnaderna för de individuella valen.