Vad är rimligt? Preferenser ang. mat

[sjoberga]

Ingen har väl påstått att någon annan ska bestämma vad vi ska ha för värderingar. Vad jag säger är olika rättigheter som vi uppfattar att vi har till följd av våra värderingar kan komma i konflikt med varandra och att det är rimligt att kunna ge välgrundade argument (dvs. ge skäl för) för varför en viss form av rättighetsanspråk ska ges företräde framför andra när det inträffar.

Att du sedan anser att smakpreferenser hamnar i samma kategori som preferenser baserade på livsåskådningar må så vara, men det är en ganska skrämmande, ignorant och uppblåst uppfattning.

Jag kan tycka att konkreta smakpreferenser konstituerar en människa mer än vilka fantasifulla legender om världens skapelse man tror är riktig. Men jag har ingen rätt att bestämma vilket som är viktigast eller mest legitimt för en annan människa.

Att du överprövar andra människors möjlighete att ha smakpreferenser som del av en livsåskådning är för mig barockt.

 

[sjoberga]

Med sådana uppfattningar är det inte undra på att det är krig i världen.

Nej, det är då vi helt slipper krig trots att det finns 6 miljarder olika värderingsset representerade.

 

[Philosophia]

Nej, det är då vi helt slipper krig trots att det finns 6 miljarder olika värderingsset representerade.

... som kommer i konflikt med varandra.

 

[sjoberga]

Nä, det är ju det som är poängen. Att individen förstår att de är mina suveräna och att jag inte kan överpröva andras eller tycka att mina övertrumfar dina , för någon annan än mig.

Krig skapas ofta när någon försöker pådyvla andra vad som ska vara deras värderingar, även om det finns andra anledningar till krig som inte har med diskussionen att göra.

I stil med vad du försöker göra när du begränsar andras rätt att bestämma vilka element som får ingå i en legitim livsåskådning för dem.

 

[honung]

Ingen har väl påstått att någon annan ska bestämma vad vi ska ha för värderingar. Vad jag säger är olika rättigheter som vi uppfattar att vi har till följd av våra värderingar kan komma i konflikt med varandra och att det är rimligt att kunna ge välgrundade argument (dvs. ge skäl för) för varför en viss form av rättighetsanspråk ska ges företräde framför andra när det inträffar.

Att du sedan anser att smakpreferenser hamnar i samma kategori som preferenser baserade på livsåskådningar må så vara, men det är en ganska skrämmande, ignorant och uppblåst uppfattning.

Men allvarligt talat, mat i offentlig verksamhet handlar om så väldigt mycket mer(annat?) än smakpreferenser. Vi pratar om att typ 2,6 miljoner portioner mat och då har jag inte räknat med antal portioner inom försvar och inom kriminalvård och säkert en hel del till offentliga verksamheter som inte räknas till barnomsorg, skola, kommunal vård och omsorg och landsting. Måltider som är skattefinansierade. I en ideologisk utopi kan alla få sina smakpreferenser tillgodosedda, jag tror verkligheten ser annorlunda ut där man måste prioritera bredare än s m a k p r e f e r e n s e r betyder och innebär.

Mer rotmos och fläsk till folket säger jag.

 

[Philosophia]

Men allvarligt talat, mat i offentlig verksamhet handlar om så väldigt mycket mer(annat?) än smakpreferenser. Vi pratar om att typ 2,6 miljoner portioner mat och då har jag inte räknat med antal portioner inom försvar och inom kriminalvård och säkert en hel del till offentliga verksamheter som inte räknas till barnomsorg, skola, kommunal vård och omsorg och landsting. Måltider som är skattefinansierade. I en ideologisk utopi kan alla få sina smakpreferenser tillgodosedda, jag tror verkligheten ser annorlunda ut där man måste prioritera bredare än s m a k p r e f e r e n s e r betyder och innebär.

Mer rotmos och fläsk till folket säger jag.

Men det du skriver motsätter ju inte alls det jag säger. Jag inledde ju med att säga att man bör prioritera utifrån ett bredare perspektiv än just smakpreferenser. Samhällets resurser är begränsade ur många perspektiv - både ekonomiskt och rent fysiskt. Jag vet att det är ett reellt problem att ta hänsyn till alla kostpreferenser. Det blir dyrare och mer resurskrävande för den som ska leverera maten, t.ex. i skolmatsalen.

Det är därför rimligt, menar jag, att erbjuda sådan mat som faktiskt inkluderar flest och erbjuda specialkost endast till dem som har ett verkligt behov av det. Och när intressen ska viktas mot varandra (t.ex. "jag vill inte äta mat utan kött för jag tycker inte att det är en komplett måltid" mot "jag vill inte äta kött eftersom det bidrar till djurs lidande"/"jag vill inte äta griskött för det strider mot mina religiösa övertygelser"/"jag vill inte äta kött eftersom det är en belastning på klimatet") så tvingas vi bedöma vems/vilkas intressen som får väga tyngst.

 

[Görel]

Uppenbarligen lärs det ut på fel sätt när så många inte har en aning om något alls. Inte ens vilka mängder som är normalt att äta har folk koll på. Ingen hade ju accepterat en undervisning i svenska som var så dålig att knappt ingen lär sig skriva och läsa men när det kommer till vad vi behöver äta för att må bra accepteras det märkligt nog. De jag har träffat som har koll inklusive mig själv har inte lärt sig det i skolan utan senare av eget intresse. Inte ens dietisten jag fick träffa en gång hade koll. Hen föreslog att jag skulle äta gröna ärtor för att få i mig protein. Det var det enda vegetariska hon kunde komma på som innehöll protein... Sorgligt är bara förnamnet.

Vad/hur/när och i vilken mängd man ska äta är känsligt och att säga att barn inte ska äta för mycket (vad är ens för mycket?) för att de då blir tjocka är bara så fel det kan bli. Det skadar mer än det gör nytta.

Bara apropå okunniga dietister, jag träffade en ung dietist för en fem år sedan som predikade att det enda man blir fet av är fett, socker och och annat hade ingenting med fetma att göra. När jag sa att jag vägrar att äta margarin p g a innehållet kunde hon inte alls acceptera det utan predikade att smör är gift.
Så det finns tyvärr fler dietister i modern tid med väldigt dålig koll.

 

[MiniLi]

Bara apropå okunniga dietister, jag träffade en ung dietist för en fem år sedan som predikade att det enda man blir fet av är fett, socker och och annat hade ingenting med fetma att göra. När jag sa att jag vägrar att äta margarin p g a innehållet kunde hon inte alls acceptera det utan predikade att smör är gift.
Så det finns tyvärr fler dietister i modern tid med väldigt dålig koll.

Var det verkligen en dietist då? Inte någon näringsfysiolog, matcoach eller liknande?

Jag kommer i kontakt med en hel del dietister i jobbet, kanske har haft tur som möter de vettiga bara

 

[Görel]

Var det verkligen en dietist då? Inte någon näringsfysiolog, matcoach eller liknande?

Jag kommer i kontakt med en hel del dietister i jobbet, kanske har haft tur som möter de vettiga bara

Man hade ju kunnat hoppas, men dietist var titeln hon använde, och jag grävde inte djupare i det. Täby sjukhus.

 

[MiniLi]

Man hade ju kunnat hoppas, men dietist var titeln hon använde, och jag grävde inte djupare i det. Täby sjukhus.

Usch då!

 

[sjoberga]

Men det du skriver motsätter ju inte alls det jag säger. Jag inledde ju med att säga att man bör prioritera utifrån ett bredare perspektiv än just smakpreferenser. Samhällets resurser är begränsade ur många perspektiv - både ekonomiskt och rent fysiskt. Jag vet att det är ett reellt problem att ta hänsyn till alla kostpreferenser. Det blir dyrare och mer resurskrävande för den som ska leverera maten, t.ex. i skolmatsalen.

Det är därför rimligt, menar jag, att erbjuda sådan mat som faktiskt inkluderar flest och erbjuda specialkost endast till dem som har ett verkligt behov av det. Och när intressen ska viktas mot varandra (t.ex. "jag vill inte äta mat utan kött för jag tycker inte att det är en komplett måltid" mot "jag vill inte äta kött eftersom det bidrar till djurs lidande"/"jag vill inte äta griskött för det strider mot mina religiösa övertygelser"/"jag vill inte äta kött eftersom det är en belastning på klimatet") så tvingas vi bedöma vems/vilkas intressen som får väga tyngst.

Fast nu ändrar du förutsättningar igen. ”Jag vill inte äta mat utan kött för att det är min övertygelse att det är så det ska vara och att det är en viktig del av mig. ” är inte mindre legitimt än någon annan typ av livsåskådning. Det är individens värdering och inte upp till dig att överpröva.

Att du tycker smak övertrumfas av etik är din värdering, som inte bör begränsa någon annan människas värdering. Och inte heller behöver konflikterna bli stora gentemot annat och absolut aldrig gentemot varandra.

Inte att svaga smakpreferenser i allmänhet ska väga tyngre än livsåskådning, men smakpreferenser kan mycket väl utgöra en del av en livsåskådning , måhända ovanlig sådan.

 

[Lena Furberg]

https://kunskapskanalen.se/program/17378/dokument-utifran-kottatarens-dilemma

Jag länkar till den mycket mycket sevärda franska dokumentären jag nämnt tidigare. Den är inte någon veganpropaganda utan mycket saklig och intressant. Se den gärna när ni har tid!

 

[athena]

https://kunskapskanalen.se/program/17378/dokument-utifran-kottatarens-dilemma

Jag länkar till den mycket mycket sevärda franska dokumentären jag nämnt tidigare. Den är inte någon veganpropaganda utan mycket saklig och intressant. Se den gärna när ni har tid!

Jag tyckte den var generellt sett dålig och otroligt intetsägande... den blandar ett antal sinsemellan oförenliga perspektiv på vad som är viktigt att beakta när man värderar rätt och fel i livsmedelsproduktionen. Väldigt hoppigt och spretigt - inget jag skulle rekommendera för bättre förståelse iaf.

 

[TinyWiny]

Bara apropå okunniga dietister, jag träffade en ung dietist för en fem år sedan som predikade att det enda man blir fet av är fett, socker och och annat hade ingenting med fetma att göra. När jag sa att jag vägrar att äta margarin p g a innehållet kunde hon inte alls acceptera det utan predikade att smör är gift.
Så det finns tyvärr fler dietister i modern tid med väldigt dålig koll.

Sorgligt

 

[Philosophia]

Det är individens värdering och inte upp till dig att överpröva.

Nu råkar jag inte vara ensam om att mena att det både är möjligt och önskvärt att göra just detta (inte pröva om värderingarna är rimliga, utan hur de ska vägas vid risk för exempelvis intressekonflikt). Det råkar finnas ett helt akademiskt fält som sysslar med just sådana frågor. En värdering och vägning av vilka värden som åberopas som ska vägas tyngst görs hela tiden: När vi talar om hur begränsade resurser bör fördelas, vilka prioriteringar som bör göras i sjukvården, om ett läkemedel ska få godkännas, vilken forskning som ska få bedrivas, etc. etc. etc. etc.

 

[Magnum]

Bara apropå okunniga dietister, jag träffade en ung dietist för en fem år sedan som predikade att det enda man blir fet av är fett, socker och och annat hade ingenting med fetma att göra. När jag sa att jag vägrar att äta margarin p g a innehållet kunde hon inte alls acceptera det utan predikade att smör är gift.
Så det finns tyvärr fler dietister i modern tid med väldigt dålig koll.

Skrämmande!

Jag har träffat dietister under utbildning som ALDRIG varit i ett kök innan.

Mitt företags dietist säger samma sak.
På kurserna går unga tjejer (ja oftast) som inte har någon direkt erfarenhet av mat typ alls.

Vår dietist har jobbat som kock och diverse inom kök/mat och kan matlagning.
J a g kan nog tycka att det är en förutsättning för ett så viktigt yrke som just dietist.

 

[Lena Furberg]

Jag tyckte den var generellt sett dålig och otroligt intetsägande... den blandar ett antal sinsemellan oförenliga perspektiv på vad som är viktigt att beakta när man värderar rätt och fel i livsmedelsproduktionen. Väldigt hoppigt och spretigt - inget jag skulle rekommendera för bättre förståelse iaf.

Tyckte du? Oj, jag tyckte den var väldigt intressant...... Nu vet jag ju inte vad du jobbar med, men för en redan insatt i problematiken med jorden etc kanske den är för enkel och ger inget nytt? Jag vet inte. Jag tyckte den var väldigt bra!

 

[athena]

Tyckte du? Oj, jag tyckte den var väldigt intressant...... Nu vet jag ju inte vad du jobbar med, men för en redan insatt i problematiken med jorden etc kanske den är för enkel och ger inget nytt? Jag vet inte. Jag tyckte den var väldigt bra!

Jag jobbar med livsmedelsproduktion och har gjort hela mitt liv, i princip. Jag skulle inte säga att det var för enkelt utan just för spretigt, och den visar ingenting om vad de egentliga problemen är... vad är verkligen viktigt för hållbar utveckling? Därtill blandar dokumentären hejvilt utan att ta någon hänsyn till de globala skillnader som finns.

 

[Petruska]

Fast nu ändrar du förutsättningar igen. ”Jag vill inte äta mat utan kött för att det är min övertygelse att det är så det ska vara och att det är en viktig del av mig. ” är inte mindre legitimt än någon annan typ av livsåskådning. Det är individens värdering och inte upp till dig att överpröva.

Att du tycker smak övertrumfas av etik är din värdering, som inte bör begränsa någon annan människas värdering. Och inte heller behöver konflikterna bli stora gentemot annat och absolut aldrig gentemot varandra.

Inte att svaga smakpreferenser i allmänhet ska väga tyngre än livsåskådning, men smakpreferenser kan mycket väl utgöra en del av en livsåskådning , måhända ovanlig sådan.

En skillnad mellan det du skriver och det @Philosophia skriver i den här frågan, är att hen skriver att det uppstår intressekonflikter då vi måste väga intressen mot varandra och avgöra vilka som är de viktigaste. I den värld där vi slipper detta, beror det på att inga intressekonflikter uppstår, och vi har ännu aldrig sett en sådan värld. Vidare skriver hen att hen kan ge argument som visar hur vissa intressen på ett rimligt förnuftigt sätt kan ges företräde framför andra. I just den här frågan, alltså.

Utan att efterfråga hens argument, skriver du att det hen skriver är barockt. Därutöver skriver du att det är upp till individen att avgöra vilka intressen och värderingar som är viktigast för vederbörande. Jag undrar då hur du, med detta som bas för ett rimligt rationellt och sammanhängande resonemang, skulle göra då intressen krockar. Du ger vad jag kan se inte minsta antydan om att det problemet skulle finnas eller ens kunna uppstå. Men just det bör vi ju ändå kunna bli eniga med @Philosophia inte är fallet. Intressekonflikter finns ideligen.

 

[Badger]

Uppenbarligen lärs det ut på fel sätt när så många inte har en aning om något alls. Inte ens vilka mängder som är normalt att äta har folk koll på. Ingen hade ju accepterat en undervisning i svenska som var så dålig att knappt ingen lär sig skriva och läsa men när det kommer till vad vi behöver äta för att må bra accepteras det märkligt nog. De jag har träffat som har koll inklusive mig själv har inte lärt sig det i skolan utan senare av eget intresse. Inte ens dietisten jag fick träffa en gång hade koll. Hen föreslog att jag skulle äta gröna ärtor för att få i mig protein. Det var det enda vegetariska hon kunde komma på som innehöll protein... Sorgligt är bara förnamnet.

Vad/hur/när och i vilken mängd man ska äta är känsligt och att säga att barn inte ska äta för mycket (vad är ens för mycket?) för att de då blir tjocka är bara så fel det kan bli. Det skadar mer än det gör nytta.

Jo eller så struntar man i det? Eller så är det jättesvårt att lära sig genom att få informationen i text och muntligt samtidigt som föräldrarna lär in ett helt annat beteende varje dag?

Jag tycker det är lite lustigt faktiskt att det inte går in alls i folk att tex chips borde man äta ganska lite av. Men det är nog för gott, all reklam säger motsatsen, chipsen ligger bra till i affären, det finns "nyttiga" rotsakschips osv. För mycket arbetar emot helt enkelt? Hela samhället måste ändras lite?

Det är ju visat i ett test att många barn -de som lätt lägger på sig lite, just de barnen blir mycket påverkade av TV-reklam för att äta. Medan andra inte reagerar alls. Som vanligt har jag tappat artikeln, ligger säkert ngnstans på Gudiols sidor.

Sedan äter vi ju tydligen trots allt fler grönsaker och så än tidigare, vi bara äter mer av allting annat också.

Men samtidigt minns man ju hemkunskapen och hur man skrattade åt deras frukostar och jag skrattar ännu åt dem även om både tallriksmodellen och pyramiden ju väl håller även idag.
Dvs fil och flingor och två ostmackor och ett glas juice. Det finns inte en chans att jag skulle kunna få i mig det till frukost och om jag åt så istället för en macka så skulle jag gå upp i vikt (alltså jag personligen).

Jag tycker nog faktiskt att man kan säga till barn att de ska äta tills de blir mätta, inte övermätta, så de inte får ont i magen när de springer och leker sedan.