Vad är rimligt? Preferenser ang. mat

Men föräldrarna är i regel kompetenta/välbärgade/välutbildade nog att kompensera för den mängden kött som barnen äter på förskola/skola?
Nej det skulle jag väl verkligen inte säga? Tror inte vi skulle haft någon fetmaepidemi om föräldrarna i regel var kompetenta/välbärgade/välutbildade nog att kompensera.

Nu behöver de inte kompensera och ändå hade 1/3 av flickorna järnbrist efter mensen.

Om du läste länkarna fanns ju ett visst samband mellan att barnen äter hyggligt och att föräldrarna är högt utbildade. Men välbärgad gissar jag spontant inte har ett dugg med saken att göra med tanke på hur kött kostar just nu (dvs lite för billigt kanske).

Av ett antal standardrätter tex som föräldrar och barn älskar i barntidningen för några år sedan presenterades pannkakor med sylt skyhögt i näringsvärde över de andra alternativen. Som var köpta köttbullar med pulvermos, snabbmackisar med "denniskorv" och dyl. Innehöll berikat mjöl, ägg och mjölk nämligen och sylt var på gränsen till grönsak, nästan.

Och med risk för att ovanstående låter lite snorkigt så ja jag vet att jag inte är mycket bättre själv faktiskt (även om vi iofs lagar maten nästan alltid från grunden iofs.) för lite grönsaker och för mycket pasta garanterat trots att vi försöker.
 
Jo men det finns ju hemkunskap och de kör ju på det. Haken är att ingenting verkar fastna, men jag tycker absolut att det är berömvärt att de försöker. Finns även med i ämnet idrott och hälsa, men som sagt, verkar ha begränsad effekt jämfört med att låta barnen springa runt istället.

Faktum är att såvitt jag förstått så pratas det mycket om hur man ska äta i skolan (kanske lite mer och lite rakare än jag själv skulle hanterat ämnet faktiskt... -ät inte mycket för då blir ni tjocka! jag brukar försöka hålla det på ett mer finkänsligt plan om jag skulle ta upp ämnet.)
Uppenbarligen lärs det ut på fel sätt när så många inte har en aning om något alls. Inte ens vilka mängder som är normalt att äta har folk koll på. Ingen hade ju accepterat en undervisning i svenska som var så dålig att knappt ingen lär sig skriva och läsa men när det kommer till vad vi behöver äta för att må bra accepteras det märkligt nog. De jag har träffat som har koll inklusive mig själv har inte lärt sig det i skolan utan senare av eget intresse. Inte ens dietisten jag fick träffa en gång hade koll. Hen föreslog att jag skulle äta gröna ärtor för att få i mig protein. Det var det enda vegetariska hon kunde komma på som innehöll protein... Sorgligt är bara förnamnet.

Vad/hur/när och i vilken mängd man ska äta är känsligt och att säga att barn inte ska äta för mycket (vad är ens för mycket?) för att de då blir tjocka är bara så fel det kan bli. Det skadar mer än det gör nytta.
 
Åt specialkost från 7an då jag är överkänslig mot en hel del, innan dess petade jag bara bort det jag inte tålde. men specialkosten var alltid otroligt tråkig, fick i högstadiet i regel bara korv och potatis eller liknande när det var ngt jag inte kunde äta.
Och i gymnasiet var det i kyckling med salt (aldrig ngt bra kryddad) och potatis med yoghurt...
Och då var det "bara" fisk, skaldjur, rotfrukter, citrus frukter och nötter som jag inte åt.
Och i gymnasiet så var det en restaurang vi åt på :(. Deras veganska alternativ var alltid superbra, men av ngn anledning så måste kockar ha morötter i allt så kunde nästan aldrig äta samma som ngn annan. :(.

(Och ja potatisen jag fick kunde jag sällan äta då den var så hård att jag reagerade på den med, så blev ofta bara kyckling och yoghurt jag kunde äta ändå. )

Är nu dessutom vegetarian och är nog alla skolköks mardröm :/.

Verkar som att så fort man har allergier så blir folk helt förlamade i köket och tar fram det tråkigaste dom kan komma på.
 
Senast ändrad:
Nej? Varför skulle det vara det? Jag har varit vegetarian i 36 år. De två gånger jag har haft järnbrist har det berott på stora blodförluster. Även som gravid låg mitt hb stadigt på 130. Äter man en ensidig kost kan man få brister men inte för att man äter vegetariskt. Däremot har vissa inom vården försökt slå i mig de där dumheterna att jag efter de här stora blodförlusterna måste äta kött för att få upp järndepåerna igen. Jag har avfärdat det som okunskap.
Vi som ärvt våra förfäders gjutjärnskastruller o grytor drabbas ytterst sällan av järnbrist.
 
Uppenbarligen lärs det ut på fel sätt när så många inte har en aning om något alls. Inte ens vilka mängder som är normalt att äta har folk koll på. Ingen hade ju accepterat en undervisning i svenska som var så dålig att knappt ingen lär sig skriva och läsa men när det kommer till vad vi behöver äta för att må bra accepteras det märkligt nog. De jag har träffat som har koll inklusive mig själv har inte lärt sig det i skolan utan senare av eget intresse. Inte ens dietisten jag fick träffa en gång hade koll. Hen föreslog att jag skulle äta gröna ärtor för att få i mig protein. Det var det enda vegetariska hon kunde komma på som innehöll protein... Sorgligt är bara förnamnet.

Vad/hur/när och i vilken mängd man ska äta är känsligt och att säga att barn inte ska äta för mycket (vad är ens för mycket?) för att de då blir tjocka är bara så fel det kan bli. Det skadar mer än det gör nytta.

Men när var det? Jag är inte vegetarian längre, pga en kombination av allergi mot baljväxter, samt lättja, men var det fram till för 18 år sedan. Skillnaden i kunskap nu mot då, hos allt från kockar till dietister, är enorm. Ville man äta något annat än vegetarisk tallrik (burkmajs, burkchampinjoner, tomatskivor, gurkskivor, strimlad isbergssallad och en klick keso) så fick man åka till Stockholm och äta på Hermans i Gamla stan eller Krishnarörelsens restaurang Govindas på Kungsholmen.

På den tiden bodde jag i annan stad och en kollegas sambo som var kock blev nyfiken och frågade vad vegetarianer egentligen äter. Jag lånade honom ett gäng kokböcker, bl.a. en från den legendariska restaurangen Crank’s. Han blev superinspirerad och jätteförvånad. I hans värld så älskade vegetarianer råkost med keso, men så är det ju inte. Jag tycker att det har hänt oändligt mycket både vad gäller utbud och kunskap.
 
Men när var det? Jag är inte vegetarian längre, pga en kombination av allergi mot baljväxter, samt lättja, men var det fram till för 18 år sedan. Skillnaden i kunskap nu mot då, hos allt från kockar till dietister, är enorm. Ville man äta något annat än vegetarisk tallrik (burkmajs, burkchampinjoner, tomatskivor, gurkskivor, strimlad isbergssallad och en klick keso) så fick man åka till Stockholm och äta på Hermans i Gamla stan eller Krishnarörelsens restaurang Govindas på Kungsholmen.

På den tiden bodde jag i annan stad och en kollegas sambo som var kock blev nyfiken och frågade vad vegetarianer egentligen äter. Jag lånade honom ett gäng kokböcker, bl.a. en från den legendariska restaurangen Crank’s. Han blev superinspirerad och jätteförvånad. I hans värld så älskade vegetarianer råkost med keso, men så är det ju inte. Jag tycker att det har hänt oändligt mycket både vad gäller utbud och kunskap.
Menar du när jag pratade med dietisten? Isåfall var det ca 5 år sedan när gastroparesen började bli riktigt illa och jag spydde upp allt jag åt. Vi enades om att det jag behövde var näringsdrycker och diskuterade inte vanlig mat mer.

Jag upplever fortfarande att kunskapen om vegetarisk mat inom restaurangbranschen är väldigt låg. Det är på indiska restauranger man kan få god vegetarisk mat häromkring. Dietister kan jag inte uttala mig om då jag inte har diskuterat kost med någon sedan då för fem år sedan. Jag blir enormt glad och överraskad de få gånger jag erbjuds riktig vegetarisk mat ute och uttrycker alltid min glädje över att de kan det här, dvs. jag berömmer alltid. På sonens bröllop överöste jag cateringfirman med beröm. Inte nog med att de hade stenkoll på vad allt innehöll, de hade dessutom gjort riktigt god vegetarisk mat anpassad för både laktsointolerans och gastropares.
 
Menar du när jag pratade med dietisten? Isåfall var det ca 5 år sedan när gastroparesen började bli riktigt illa och jag spydde upp allt jag åt. Vi enades om att det jag behövde var näringsdrycker och diskuterade inte vanlig mat mer.

Jag upplever fortfarande att kunskapen om vegetarisk mat inom restaurangbranschen är väldigt låg. Det är på indiska restauranger man kan få god vegetarisk mat häromkring. Dietister kan jag inte uttala mig om då jag inte har diskuterat kost med någon sedan då för fem år sedan. Jag blir enormt glad och överraskad de få gånger jag erbjuds riktig vegetarisk mat ute och uttrycker alltid min glädje över att de kan det här, dvs. jag berömmer alltid. På sonens bröllop överöste jag cateringfirman med beröm. Inte nog med att de hade stenkoll på vad allt innehöll, de hade dessutom gjort riktigt god vegetarisk mat anpassad för både laktsointolerans och gastropares.

Oj! Man får verkligen hoppas att dietistens okunskap var ett undantag.
 
Har du en riktig invändning mot individens rätt att bestämma över sina egna värderingar och hur viktiga och "konstituerande" de är, eller vill du vända det till en strikt filosofisk diskussion? Inget av det passar trådämnet riktigt.

Nej, det har jag inte. Men jag kan ge argument för varför det är rimligt att ge den ene företräde när sådana rättigheter kommer i konflikt med varandra.
 
Nej, det har jag inte. Men jag kan ge argument för varför det är rimligt att ge den ene företräde när sådana rättigheter kommer i konflikt med varandra.

Jag har läst argument för det förut och finner de inte det minsta rimliga och hamnar alltid i konflikt med individens rätt att bestämma sina egna värderingar och hur viktiga de är. Det är dessutom något som i princip aldrig behöver hamna i konflikt med varandra så länge varje individ ges den suveräna rätten. (Konflikter med annat är uppenbart möjliga.)

Det funkar bra om person A tycker att flygande spaghettimonster budskap är viktiga, person B har en Gud som är viktig, person C tycker att vetenskap är viktigt och person D tycker att bokstaven D ska styra livet och person E tycker inte att nåt alls är särskilt viktigt. De kan tycka att alla andras uppfattning är komplett idiotisk och felaktig , så länge de respekterar varandras individuellt suveräna rätt att ha den.

Att någon annan ska bestämma över vad en individ ska ha för värderingar och vilka som är konstituerande är helt barockt. Jag kan inte ens tänka ut långsökta argument.

Men har lite med tråden att göra
 
Jag har läst argument för det förut och finner de inte det minsta rimliga och hamnar alltid i konflikt med individens rätt att bestämma sina egna värderingar och hur viktiga de är. Det är dessutom något som i princip aldrig behöver hamna i konflikt med varandra så länge varje individ ges den suveräna rätten. (Konflikter med annat är uppenbart möjliga.)

Det funkar bra om person A tycker att flygande spaghettimonster budskap är viktiga, person B har en Gud som är viktig, person C tycker att vetenskap är viktigt och person D tycker att bokstaven D ska styra livet och person E tycker inte att nåt alls är särskilt viktigt. De kan tycka att alla andras uppfattning är komplett idiotisk och felaktig , så länge de respekterar varandras individuellt suveräna rätt att ha den.

Att någon annan ska bestämma över vad en individ ska ha för värderingar och vilka som är konstituerande är helt barockt. Jag kan inte ens tänka ut långsökta argument.

Men har lite med tråden att göra

Ingen har väl påstått att någon annan ska bestämma vad vi ska ha för värderingar. Vad jag säger är olika rättigheter som vi uppfattar att vi har till följd av våra värderingar kan komma i konflikt med varandra och att det är rimligt att kunna ge välgrundade argument (dvs. ge skäl för) för varför en viss form av rättighetsanspråk ska ges företräde framför andra när det inträffar.

Att du sedan anser att smakpreferenser hamnar i samma kategori som preferenser baserade på livsåskådningar må så vara, men det är en ganska skrämmande, ignorant och uppblåst uppfattning.
 
Ingen har väl påstått att någon annan ska bestämma vad vi ska ha för värderingar. Vad jag säger är olika rättigheter som vi uppfattar att vi har till följd av våra värderingar kan komma i konflikt med varandra och att det är rimligt att kunna ge välgrundade argument (dvs. ge skäl för) för varför en viss form av rättighetsanspråk ska ges företräde framför andra när det inträffar.

Att du sedan anser att smakpreferenser hamnar i samma kategori som preferenser baserade på livsåskådningar må så vara, men det är en ganska skrämmande, ignorant och uppblåst uppfattning.

Om de hamnar i samma kategori eller inte bestämmer individen själv. Allt annat är barockt.
 

Liknande trådar

Kropp & Själ Jag reflekterar lite kring hur trender går och har växlat fram och tillbaka kring kost och vår syn på kost, hälsa och vad som är...
4 5 6
Svar
116
· Visningar
12 638
Kropp & Själ Orkar inte vara anonym.... I våras fick jag tillfälle att vara med i en smärtstudie gjord av Örebros universitet för att få hjälp med...
11 12 13
Svar
244
· Visningar
27 676
Senast: EmmaW
·
Äldre Jag satt och läste i tråden om dunskandalen och såg att diskussionen om kött, päls etc togs upp där. Tyckte det var bra med en spinoff...
20 21 22
Svar
430
· Visningar
23 954
Senast: hastflicka
·
Äldre Nytt tillfälligt nick då det är känsligt. Kort sammanfattning: Där jag bor finns en mindre förläggning med c:a 20 asylsökande unga...
4 5 6
Svar
115
· Visningar
9 773

Bukefalos, Hästnyheter, Radannonser

Allmänt, Barn, Dagbok

Hund, Katt, Andra Djur

  • Uppdateringstråd 29
  • Att ångra en valp
  • Senast tagna bilden XV

Hästrelaterat

  • Artroskopi äldre häst
  • Födda 2022
  • Mängd olja och lucern

Omröstningar

Tillbaka
Upp