Vad är schysst?

Skurk

Trådstartare
Jag grubblar på vad som är schysst mot min partner och inte? Vi har varit tillsammans i ett par år, men bor inte ihop. Han säger att han älskar mig, vill ha mig och ser en framtid för oss. Han känns mera som en vän än som en käresta för mig. Jag har inte älskat honom (och inte någon annan heller) innan, men hela tiden tyckt mycket om honom. När relationen har svajat tidigare har han sagt att det gör inget att jag inte älskar honom. Han vill ha mig ändå så länge jag vill ha honom. Han är en bra människa, min enda riktigt nära vän, men det lilla sexuella intresse som fanns från min sida förut är borta. Tilläggas bör att jag känner ingen lust till någon annan heller och vill inte söka efter det. Celibat känns som om det skulle kunna vara helt ok.

Det här borde alltså vara enkelt. Avsluta relationen! Men det känns inte lika kristallklart när jag väger in andra omständigheter. Han är sedan en längre tid arbetslös och har nog ganska små möjligheter att få ett nytt jobb inom det han vill jobba med beroende bl.a. på ålder, nischad kompetens, liten arbetsmarknad och ovilja att flytta. Återstår att starta eget eller byta bana, men dit har han inte kommit riktigt än. Han har få vänner, en mycket liten släkt och är lite "nörd". För en tid sedan pratade jag med min mamma och hon tyckte att du kan inte göra slut med honom nu när han har det som han har det. Fast det känns inte schysst att vara tillsammans för att det är synd om någon eller bara för att han är snäll. Jag har hoppats att mina känslor för honom skulle växa igen för han är bra för mig på många sätt, kanske den bäste jag kan finna. Jag vill inte göra honom illa, men som det är nu gör jag mig själv illa. Det gör jag kanske om jag gör slut också. Jag vill egentligen inte vara ensam på sikt trots att jag klarar mig alldeles utmärkt på egen hand både ekonomiskt, praktiskt och socialt. Det tog lång tid innan jag träffade honom och jag är rädd för att jag inte vågar eller kan träffa någon ny. Jag är inte direkt ett fynd om man säger så.

Jag finns här ibland annars, men har av hänsyn till mig själv och min partner valt att skapa ett nytt nick. Vet inte riktigt vad jag vill få ut av tråden, men behövde skriva av mig. Misstänker att jag kommer att få höra "dumpa-kören", men hoppas att någon som har varit i en liknande situation kanske vill dela med sig.
 
Sv: Vad är schysst?

Det är lätt att tro att gräset är grönare någon annanstans.

Du trivs med honom. Nu har det gott tillsammans. Men det är ingen stor passion och det är inget himlastormande sexliv.

Det finns inte någon standardmall på hur en relation ska se ut. Men det finns många olika varianter.

Mår du inte bra i relationen ska du inte vara kvar. Men är det ok är svaret inte lika självklart.

Men vara tillsammans för att det är synd om honom - nä, vet du vad. Om jag fick reda på att en partner var med mig för att det var synd om mig skulle jag bli skogstokig tror jag.
 
Sv: Vad är schysst?

Jag tror att jag skulle reagera som du om någon var tillsammans med mig för att det är synd om mig. Alltså vill jag inte göra så mot någon heller, men frågan är om man ska ta hänsyn till yttre omständigheter eller inte innan man dumpar någon? Det är en sak om personen är en skitstövel eller relationen är iskall. En annan sak när det är en bra person, men inte ens fesljummet utan snarare rumstempererat.
 
Sv: Vad är schysst?

Jag tycker inte att du ska hålla fast vid denna relation för att du tycker synd om killen. Du ska inte stå tillbaka för hans väl om det inte är honom du vill ha. Kanske är det så att han behöver bli singel för att få drivkraft att förbättra sin situation i övrigt. Jag har haft ett ex som förvisso var snäll men som satt med offerkoftan på dygnet runt. Efter att jag gjorde slut tog han sig samman, fixade ett jobb (praktikplats), fixade egen lägenhet, tog tag i sin vikt m.m. Han fick drivkraften till det när jag inte längre fanns där och deppade tillsammans med honom. Han har inte träffat någon ny trots att många år har gått men han är över mig och han har nya intressen och nya saker att leva för och jag tror han är ganska nöjd.
 
Sv: Vad är schysst?

Att vara tillsammans med någon för att det är synd om den är em bra bit bortom min gräns fär vad jag tycker är schysst...!
 
Sv: Vad är schysst?

Jag vet inte hur gammal du är, hur länge ni varit tillsammans, om ni har barn gemensamt eller i tidigare förhållanden eller om det finns planer på barn i framtidsdrömmen...

Det låter som du egentligen aldrig har varit speciellt förälskad och jag kan inte tycka det är något större hinder för ett lyckligt äktenskap. I mina ögon fäster många för stor vikt vid romantiska känslor, som är övergående. En stark vänskap och att man litar på och trivs med varandra betyder ofta mer i det långa loppet. Visst är det mysigt med romantik men att man kommer överens om disken är minst lika viktigt.

Ensamhet, speciellt på äldre dagar, är inget vidare. Men ensamhet kan finnas i relationer också. Känner du dig ensam i relationen? Kan du vara dig själv fullt ut i relationen och leva på det sätt som du vill leva, även om han inte delar dina intressen eller vill samma sak som du vill?

Hur vill du att ditt liv ska vara? På vilket sätt hindrar relationen dig från att leva så? Jag tror att alla någon gång får den där känslan av "var det här allt" och då är det lätt att man sätter det i samband med partnern, men det kanske inte alls handlar om det egentligen. Kanske någon annan livsförändring skulle ha precis lika stor betydelse, eller mer.

Men.. en god vän till mig som levde i ett stabilt och lugnt äktenskap drabbades av en jättepassion i 50-årsåldern, och efter många förfärliga turer, när bådas skilsmässa var klara, lever de två nu tillsammans och är jättelyckliga. Hon skulle säga emot mig på alla punkter i det jag har skrivit, säga ungefär: lev inte kvar i ett ljumt äktenskap, sök istället lyckan, det är värt det.
 
Sv: Vad är schysst?

Säg att ni går isär, men tänk om du ångrar dig sen?

Tanten skrev bra.

Alla förhållanden är olika. Så länge man trivs så är det bra.
Trivs man inte längre, så då mår man inte bra och då får man gå vidare. Man kan inte stanna för att vara snäll mot någon. Det vore inte snällt..
 
Sv: Vad är schysst?

Du skall inte vara tillsammans med någon för någon annans skull.
Men kan vara det för din egen skull om du trivs med det.

Om du vill leva med honom så gör det och vill du inte så låt bli.
 
Sv: Vad är schysst?

Vi är alla helt olika och inget är rätt eller fel. Hur man lever relationsmässigt är något som kan se helt olika ut och det är även något som förändrats över tid.Kanske har det med mognad att göra kanske beror det på vilka personer man möter längs livets stig. Det som är viktigt enligt mig är att man känner lycka. Sin egen lycka. För vissa är det ett tryggt äktenskap, samma äktenskap skulle för någon annan kännas trist och tomt bara.

Jag är gift med en fantastisk person och vi hade det väldigt tryggt och trevligt. Men jag saknade galen passion. Min make är jordnära klok stabil så galna passioner är inget han skulle uppskatta alls. Jag mötte då min sambo som är typ som jag ibland och framförallt blir han inte oroad av mitt känsloliv. Vi blev helt omskakande kära. Totalt galet förälskade.
Jag ville då skilja mig för jag trodde det var något som man gjorde om man vill leva med någon annan.Men maken ville inte skilja sig och inte jag heller egentligen. Så vi blev särbo istället och det fungerar jättebra. Den nya mannen flyttade direkt in hos mig men har kvar sin gård och när endorfinerna lugnar sig lite flyttar han nog dit så min tid kan fördelas mer rättvist.

Mitt råd är alltså att byt inte ut utan lägg till istället!
 
Sv: Vad är schysst?

Jag tycker inte att du ska hålla fast vid denna relation för att du tycker synd om killen. Du ska inte stå tillbaka för hans väl om det inte är honom du vill ha. Kanske är det så att han behöver bli singel för att få drivkraft att förbättra sin situation i övrigt. Jag har haft ett ex som förvisso var snäll men som satt med offerkoftan på dygnet runt. Efter att jag gjorde slut tog han sig samman, fixade ett jobb (praktikplats), fixade egen lägenhet, tog tag i sin vikt m.m. Han fick drivkraften till det när jag inte längre fanns där och deppade tillsammans med honom. Han har inte träffat någon ny trots att många år har gått men han är över mig och han har nya intressen och nya saker att leva för och jag tror han är ganska nöjd.

Tack för ditt svar!:-) Jag tycker inte synd om honom, men det kanske lät så. Utöver arbetslösheten har han råkat ut för ett par andra smällar på senare tid. Det fick mig att undra om det är schysst att ge honom en smäll till innan han har återhämtat sig från de andra. Ett par av hans goda sidor är att han trots motgångarna inte har en offerkofta på sig och har drivkraft i jobbsökandet.
 
Sv: Vad är schysst?

Jag vet inte hur gammal du är, hur länge ni varit tillsammans, om ni har barn gemensamt eller i tidigare förhållanden eller om det finns planer på barn i framtidsdrömmen...

Det låter som du egentligen aldrig har varit speciellt förälskad och jag kan inte tycka det är något större hinder för ett lyckligt äktenskap. I mina ögon fäster många för stor vikt vid romantiska känslor, som är övergående. En stark vänskap och att man litar på och trivs med varandra betyder ofta mer i det långa loppet. Visst är det mysigt med romantik men att man kommer överens om disken är minst lika viktigt.

Ensamhet, speciellt på äldre dagar, är inget vidare. Men ensamhet kan finnas i relationer också. Känner du dig ensam i relationen? Kan du vara dig själv fullt ut i relationen och leva på det sätt som du vill leva, även om han inte delar dina intressen eller vill samma sak som du vill?

Hur vill du att ditt liv ska vara? På vilket sätt hindrar relationen dig från att leva så? Jag tror att alla någon gång får den där känslan av "var det här allt" och då är det lätt att man sätter det i samband med partnern, men det kanske inte alls handlar om det egentligen. Kanske någon annan livsförändring skulle ha precis lika stor betydelse, eller mer.

Men.. en god vän till mig som levde i ett stabilt och lugnt äktenskap drabbades av en jättepassion i 50-årsåldern, och efter många förfärliga turer, när bådas skilsmässa var klara, lever de två nu tillsammans och är jättelyckliga. Hon skulle säga emot mig på alla punkter i det jag har skrivit, säga ungefär: lev inte kvar i ett ljumt äktenskap, sök istället lyckan, det är värt det.

Tack för ditt tänkvärda svar!:-) Vi är medelålders. Att bilda familj ihop är alltså inte aktuellt, men han har barn sedan tidigare som nu är vuxna och utflyttade. Vi har varit tillsammans i ett par år.

Det stämmer att jag inte har varit speciellt förälskad och jag håller med dig om vikten av vänskap. Jag känner mig inte ensam i relationen, snarare tvärtom ibland att jag har ett större behov av ensamhet och få vara ifred (rumsligt och mentalt) än vad han har.

En annan av hans goda sidor är att han är helt ok med att jag har ett jobb som ofta kan ta mer än 40 h/v, att jag har häst och att jag behöver ha ett liv utanför relationen. Däremot tror jag inte att jag kan eller vill anpassa mig så mycket som behövs för att bo ihop. Vi har nyligen gjort det tillfälligt medan min lägenhet genomgick stambyte m.m. Under den tiden störde jag mig mera på hans ovanor än jag uppskattade hans goda sidor. Jag tyckte inte om hur det påverkade mig för det drog fram bl.a. tjatkärringen i mig. Jag vill inte leva 24/7 med hans husdjur trots att de ingick i paketet från början. Han säger att det är ok att jag inte vill flytta in permanent hos honom trots att det är det han helst vill.

Det jag saknar i relationen är t.ex. att jag vill känna att jag tycker att det är synd att inte få träffa honom ofta. Istället tar känslan av dåligt samvete för att vi inte ses över. Den känslan har jag dock skapat själv, han är oskyldig. Just nu känner jag inte att jag vill söka efter en annan man utan hellre vara ensam. Men i bakgrunden finns också en liten undran om det finns någon där ute som jag skulle kunna bli förälskad i och vilja leva med till 110%.
 
Sv: Vad är schysst?

Tack för att du berättade! Härligt att det funkar för er.:-) Men jag tror att min partner och jag är för monogama för den lösningen.
 

Liknande trådar

Relationer Träffade en kille på tinder för lite mer än ett år sedan. Han bodde 5 h ifrån mig men han jobbade mycket i samma stad som mig. Vi...
12 13 14
Svar
265
· Visningar
18 074
Senast: Whoever
·
Relationer I morgon ska jag träffa en person som är genomsnäll... eller nåt. Jag har träffat personen tidigare vid några tillfällen och trots...
15 16 17
Svar
323
· Visningar
19 362
Senast: Shaggy
·
Relationer Vet inte ens vart jag ska börja. Fick starta ett anonymt konto för jag känner att jag måste få skriva av mig lite just nu. Igår blev...
2 3 4
Svar
69
· Visningar
14 088
Senast: Bulldoozer
·
Skola & Jobb Dramatisk rubrik men det är så det känns :cry: Är inne i en djup kris och det känns som att jag håller på att förlora fotfästet. Jag...
Svar
3
· Visningar
731

Bukefalos, Hästnyheter, Radannonser

Allmänt, Barn, Dagbok

Hund, Katt, Andra Djur

  • Hundrädda
  • Hjälp mig utvärdera rasförslag?
  • Uppdateringstråd 29

Hästrelaterat

Omröstningar

Tillbaka
Upp