Vad gör en häst godtrogen och tacksam jämte mot mänskligheten?

Dressyrtjejen_97

Trådstartare
Funderar över och fascineras över detta fenomen. Vad gör att en häst blir "godtrogen" mänskligheten och extremt lätthanterlig och följsam mot människor? Är det genetiskt? Miljön? En ombination?

Tänker främst på H.H. Han är vad man nästan skulle kunna kalla för "halvt lobotomerad" och enligt de utsagor jag har, varit så under hela sitt liv. Basicly säger han "ja tack" till allt mänskligheten ger honom, och är så otroligt tacksam att det helt saknar gränser. Det är nästan som att ha en My-Little-Pony, fast levande, och jättestor. Tar upp hovarna. Inga konstigheter med hovslagarna. Går rakt in i såväl spolspilta som transport på första försöket. Gosar ihjäl veterinärer. Har en arbetsmoral som inte heller vet några gränser. Om han blir rädd så tvärnitar och fnorkar han bara.
Och sådär har han mig veterligen varit hela sitt liv. Första gången någon höll fram en grimma framför honom stoppade han instinktivt ner huvudet i den. Sa ja tack till såväl sadel och träns på första försöket. Inridningen gick på rekordfart.

Samtidigt beskrivs hans mamma inte alls som så extremt snäll. Fine, hon var absolut inte jobbig på något sätt, men betydligt mer avvaktande och försiktig, med betydligt högre intigritet. Hennes sätt verkar inte ha färgat av sig det minsta på honom. Funderar på om det kan vara de facto att han blev flaskmatad det första dygnet som gjort honom så godtrogen mänskligheten? Men samtidigt, ett dygn borde väl inte färga så mycket? Eller?

Nu menar jag absolut inte att gemene häst jag stött på varit monster, inte på något sätt, men H.H sticker verkligen ut i sin extrema tacksamhet jämte mot mänskligheten.... :love:
 
Allt handlar ju om hur vi hanterar djuren från början. Det där första dygnet har säkert varit oerhört viktigt.
Min treåring på 172cm sänker huvudet när tjejen på tio bast ska nå upp att sätta på honom grimman. Fram till han var ett år behövde han viss övertalning till nya saker, sen han stod tre veckor på djursjukhus köper han det mesta som ska göras. T ex raspa tänder utan lugnande eller bli varmskodd.
Hantering, hantering, hantering.
Är man en god ledare vill hästen följa, det ligger i deras natur. Är inte jag osäker, vet han att det jag säger vi ska göra kommer gå bra.
 
Detta är väl den vanliga arv och miljöfrågan. För hästar ärver vissa egenskaper och en häst med en dominant personlighet kommer aldrig bli en bra nybörjarhäst, lika lite som en häst som är väldigt vaken och i naturligt tillstånd hade varit en spejare i flocken kommer att släppa sitt beteende. Med bra miljö och god hantering blir båda varianterna lätta att hantera men de är ju fortfarande sina personligheter.

Båda mina hästar är väldigt lätthanterliga. Den ena är supertrygg i sig själv och har en ytterst stark integritet. Hon har fått en exemplarisk uppväxt i flock och god hantering. (Men jag har haft hennes helbror också som fått samma uppväxt, han var lika trygg men också mycket dominant.) Min andra är så så snäll, men tvärtom den första mycket osäker i sig själv. Han har definitivt inte fått så himla enkel uppväxt och blivit bannad när han gjort "fel" på ett hårt sätt.
 
Tror det är personlighet precis som för oss människor.
Jag är en skeptisk nej-sägare, sluten och anti. Min bror är öppen, vänlig och positiv. Samma föräldrar, samma uppväxt, samma förutsättningar.

Min gamla häst var extremt skeptisk och misstänksam mot allt nytt och alla förändringar. Långsint och tvär, dock snäll.
Optimal uppväxt, välhanterad och välutbildad av skicklig ryttare.

Men andra är en irländsk import. Typisk korsning från heden. Hanteras och inriden på typiskt irländsk manér.
En känslig individ men samtidigt mycket enklare än den gamle. Välvilligt inställd till allting, otroligt snäll och mjuk individ som alltid vill vara till lags.
 
Allt handlar ju om hur vi hanterar djuren från början. Det där första dygnet har säkert varit oerhört viktigt.
Min treåring på 172cm sänker huvudet när tjejen på tio bast ska nå upp att sätta på honom grimman. Fram till han var ett år behövde han viss övertalning till nya saker, sen han stod tre veckor på djursjukhus köper han det mesta som ska göras. T ex raspa tänder utan lugnande eller bli varmskodd.
Hantering, hantering, hantering.
Är man en god ledare vill hästen följa, det ligger i deras natur. Är inte jag osäker, vet han att det jag säger vi ska göra kommer gå bra.
Vet du - där är vi inte det minsta överens.

Oerhört mycket är gener. Minns en vår när vi hade två ston som fölade dagarna efter varandra. WS fölunge kom upp å fötter och kastade sig in bakom mama för att skydd. Gs föl tittade på min man, undrade vad han var för konstig person som satt där på huk och stapplade fram för att undersöka.

Visst kan man hantera fram tilltro i viss mån men inte fullt ut. Finns skygghet och försiktighet så komemr den att leva kvar. Finns det från början varm godmodighet och trygghet i människors närvaro så består den oftast.

Det där med att vara en "god ledare" köper jag inte.
 
Senast ändrad:
Vet du - där är vi inte det minsta överens.

Oerhört mycket är gener. Minns en vår när vi hade två ston som fölade dagarna efter varandra. WS fölunge kom upp å fötter och kastade sig in bakom mama för att skydd. Gs föl tittade på min man, undrade vad han var för konstig person som satt där på huk och stapplade fram för att undersöka.

Visst kan man hantera fram tilltro i viss mån men inte fullt ut. Finns skygghet och försiktighet så komemr den att leva kvar. Finns det från början varm godmodighet och trygghet i människors närvaro så består den oftast.

Det där med att vara en "god ledare" köper jag inte.

Jag håller med @Eloise att oavsett att hästarna såklart är olika individer, så är de vänliga, följsamma och samarbetsvilliga djur i grunden. Och oerhört mycket, till 98% hur de blir att hantera under människors hand beror på hur de hanteras .
 
Vet du - där är vi inte det minsta överens.

Oerhört mycket är gener. Minns en vår när vi hade två ston som fölade dagarna efter varandra. WS fölunge kom upp å fötter och kastade sig in bakom mama för att skydd. Gs föl tittade på min man, undrade vad han var för konstig person som satt där på huk och stapplade fram för att undersöka.

Visst kan man hantera fram tilltro i viss mån men inte fullt ut. Finns skygghet och försiktighet så komemr den att leva kvar. Finns det från början varm godmodighet och trygghet i människors närvaro så består den oftast.

Det där med att vara en "god ledare" köper jag inte.

Menar du att man aldrig kan få full tilltro från en häst som föddes försiktig?
 
Menar du att man aldrig kan få full tilltro från en häst som föddes försiktig?
Ja och nej.

En "grundpersonlighet" är svår att ändra. Precis om vi är hästar olika. En del är skämtsamma filurer, andra stöddiga sktistövlar, eller sällsskapsjuka kompisar osv osv. :)

En i grunden godmodig lugn häst är antagligen godmodig och lugn i större delen av sitt liv.
Är den däremot explosiv, försiktig och har lätt till flykt så är det en personlighet som är svår att ändra.

Vad vi däremot kan göra är att ge hästen dåliga erfarenheter så den blir mer fjär än den skulle varit om den hanterats vettigt.

Hantering och "uppfostran" och vad som är grunddrag i personligheten är inte samma sak. En häst kan vara försiktig och reaktiv men väldigt väluppfostrad.

Min favoritpersonlighet är den som säger -jag ser vad som händer men det struntar jag i. :D
 
Ja och nej.

En "grundpersonlighet" är svår att ändra. Precis om vi är hästar olika. En del är skämtsamma filurer, andra stöddiga sktistövlar, eller sällsskapsjuka kompisar osv osv. :)

En i grunden godmodig lugn häst är antagligen godmodig och lugn i större delen av sitt liv.
Är den däremot explosiv, försiktig och har lätt till flykt så är det en personlighet som är svår att ändra.

Vad vi däremot kan göra är att ge hästen dåliga erfarenheter så den blir mer fjär än den skulle varit om den hanterats vettigt.

Hantering och "uppfostran" och vad som är grunddrag i personligheten är inte samma sak. En häst kan vara försiktig och reaktiv men väldigt väluppfostrad.

Min favoritpersonlighet är den som säger -jag ser vad som händer men det struntar jag i. :D

Förstår vad du menar!
Min är en ”ser vad som händer, tänker fnorka lite, men sen struntar jag i det”.
Den passar mig :)
 
Det finns uppfödare som förespråkar att ta på fölen överallt (menar överallt, in i munnen ner i öronen mm) och ge flaska innan fölen rest sig för fösta gången och sedan ge flaska och tar på dom överallt några gånger första dygnet, detta för att dom tror att hästarna blir mer accepterande till nytt och litar mer på folk som äldre.
Om det stämmer låter jag vara osagt.
 
Det finns uppfödare som förespråkar att ta på fölen överallt (menar överallt, in i munnen ner i öronen mm) och ge flaska innan fölen rest sig för fösta gången och sedan ge flaska och tar på dom överallt några gånger första dygnet, detta för att dom tror att hästarna blir mer accepterande till nytt och litar mer på folk som äldre.
Om det stämmer låter jag vara osagt.
Har för mig att det finns forskning som visar väldigt entydigt att när hästen är 3-4 år spelar det här ingen som helst roll. Du kan lämna en häst i hagen och knappt röra den fram tills den är 2,5 och vid 4 års ålder är det ingen skillnad på den och på fölet som blev petad överallt och hanterad mycket som liten.

Ska se om jag hittar en källa!

Köpte en ohanterad åttamånaders för några år sedan, han är precis lika välhanterad och tillitsfull som sina jämnåriga, mer hanterade kompisar nu är de snart är fem.
 
Det finns uppfödare som förespråkar att ta på fölen överallt (menar överallt, in i munnen ner i öronen mm) och ge flaska innan fölen rest sig för fösta gången och sedan ge flaska och tar på dom överallt några gånger första dygnet, detta för att dom tror att hästarna blir mer accepterande till nytt och litar mer på folk som äldre.
Om det stämmer låter jag vara osagt.

Alla erfarna uppfödare jag varit i närheten av gör inte så. Det viktigaste är att sto och föl bondar, sedan kan människorna komma in i bilden.

Sedan anser jag att man inte ska avla på ston som är för knepiga i skallen. De för över väldigt mycket på sina föl.
 
Har för mig att det finns forskning som visar väldigt entydigt att när hästen är 3-4 år spelar det här ingen som helst roll. Du kan lämna en häst i hagen och knappt röra den fram tills den är 2,5 och vid 4 års ålder är det ingen skillnad på den och på fölet som blev petad överallt och hanterad mycket som liten.

Ska se om jag hittar en källa!

Köpte en ohanterad åttamånaders för några år sedan, han är precis lika välhanterad och tillitsfull som sina jämnåriga, mer hanterade kompisar nu är de snart är fem.

Stämmer bra - det finns etablerad forskning på det precis som du skriver och är utöver det rätt etablerat hos väldigt många uppfödare . Det är ofta hobbyhästägare med föl/unghästar som börjar hantera och fixa med dem väldigt mycket tidigare utifrån tron att hästarna då blir bättre osv .
 
Ska se om jag hittar en källa!

Studie som verkar ha följt hästarna under en lite längre period. https://www.sciencedirect.com/science/article/abs/pii/S0168159104002710

Hittade ett par andra studier som testade hästarna tidigare, och utan att ha hanterat kontrollgruppen alls, och då fanns det skillnader, vilket ligger i linje med vad den länkade studien säger.

Notera att jag bara har läst abstraktet och inte har någon uppfattning om hur välgjord studien är.
 
Alla erfarna uppfödare jag varit i närheten av gör inte så. Det viktigaste är att sto och föl bondar, sedan kan människorna komma in i bilden.

Sedan anser jag att man inte ska avla på ston som är för knepiga i skallen. De för över väldigt mycket på sina föl.
Turligt nog inte så vanligt i Sverige, många/ nästan alla större NH tränare sysslar och rekommenderar sådan hantering av föl.
 
Studie som verkar ha följt hästarna under en lite längre period. https://www.sciencedirect.com/science/article/abs/pii/S0168159104002710

Hittade ett par andra studier som testade hästarna tidigare, och utan att ha hanterat kontrollgruppen alls, och då fanns det skillnader, vilket ligger i linje med vad den länkade studien säger.

Notera att jag bara har läst abstraktet och inte har någon uppfattning om hur välgjord studien är.
Ska läsa igenom det, tack.
 
Tänkte bara säga att jag inte förespråkar att man lämnar ett föl i hagen totalt ohanterat - och då menar jag TOTALT ohanterat - fram till två års ålder och sedan försöker rida in den. Det blir hyfsat jobbigt för gemene man att hantera en sådan häst, så självklart bör man vardagshantera sitt föl, dvs leda och lyfta hovar osv. Men SPARSAMT.

Däremot, för en erfaren tränare är det betydligt lättare att ta en sådan totalt ohanterad tvååring som jag nämner ovan och få den ridbar, än en överhanterad, orädd, brötig tvååring.
 

Bukefalos, Hästnyheter, Radannonser

Allmänt, Barn, Dagbok

Hund, Katt, Andra Djur

Hästrelaterat

Omröstningar

Tillbaka
Upp