Vård Vad gör man när hästen inte håller egentligen?

kacy.90

Trådstartare
Hej! Jag har en 13 årig SWB valack som jag köpte för snart 2 år sedan som min satsning mot medelsvår dressyr.

Direkt ifrån början när jag köpte honom var det inte allt som stämde. Han snubblande varje pass, flera gånger. I början trodde jag att det berodde på att jag inte fick ihop ridningen ordentligt då han gärna ville bli lite tung i handen. Efter några månader blev det inte bättre så vi åkte till klink. Där röntgades först ryggen där man hittade täta tornutskott på två ställen. Han behandlades och svarade bra men snubblingarna var kvar. Röntgade då halsen. Där hittade man röntgenförändringar/artros i de två sista halskotpelarna. Behandling igen...
Ingen skillnad på snubblet. Då ville veterinären att vi skulle göra ett tms-test. Det visade på att han hade långsamma neurologiska responser på både fram och bakben ( inte extrema värden men något fördröjd respons).

Här tog det stopp ett tag och veterinärerna hade inga fler idéer utöver MR som ändå inte kunnat lett till någon slags behandling.
Jag fick rådet att prova mig fram och se om det blev bättre/sämre med tiden.

Jag satt igång och började träna dressyr igen efter ett några månaders vila. Efter ett halvår lagom till sommaren tävlade jag L:A några gånger. Hittills kändes han ungefär som vanligt. Fin för med mesta men snubblade fortfarande en del. Varierad ridning, mycket i skogen.

I mitten på sommaren började han snubbla mer och i augusti blev han halt. Behandling i båda hovlederna fram. Återbesök. Behandling vänster hovled fram.
Därefter fick han sättas igång och jag tog det så lugnt jag bara kunde. Skritturer och sedan långsamt sätta igång med superkorta pass i ridhus. Nu efter 3 och en halv månad av lugn igångsättning (mest skritt) så vart han plötsligt tvärhalt i vänster fram igen. Vetrinär hittar inget fel! Metacam i en vecka sedan återbesök. Nu är han ren fram och tvärhalt höger bak. 2 grader högt och 4 grader lågt. Behandlad i kotan och återbesök om 3 veckor.

Vet knappt varför jag skriver här. Kanske hoppas på lite stöd eller tips. Det är så nedbrytande när allt faller isär. Klarar inte mycket mer nu... Veterinären verkar tveksam om man ens kommer hålla som promenadhäst. Vad ska man göra?
Min förhoppning nu är att han ska bli ”okej” så att jag kan lämna honom på foder till någon som vill rida lite lugnt i skogen några dagar i veckan i en stor lyxig lösdrift, men samtidigt... vem vill ha en häst som ”har fel på det mesta”?
 

Lovisaleonora

Moderator
Tyvärr måste jag säga att min erfarenhet är att när det är något som är fel, kommer grej efter grej som ett brev på posten. Eftersom hästen inte vill/kan jobba korrekt.

Resultatet blir att det är eviga behandlingar, ibland för samma åkomma, men ofta för nya saker efterhand som kroppen går sönder för att hästen inte vill belasta korrekt eftersom det kan vara obehagligt eller t o m göra ont i vissa sekvenser.
 
Hej! Jag har en 13 årig SWB valack som jag köpte för snart 2 år sedan som min satsning mot medelsvår dressyr.

Direkt ifrån början när jag köpte honom var det inte allt som stämde. Han snubblande varje pass, flera gånger. I början trodde jag att det berodde på att jag inte fick ihop ridningen ordentligt då han gärna ville bli lite tung i handen. Efter några månader blev det inte bättre så vi åkte till klink. Där röntgades först ryggen där man hittade täta tornutskott på två ställen. Han behandlades och svarade bra men snubblingarna var kvar. Röntgade då halsen. Där hittade man röntgenförändringar/artros i de två sista halskotpelarna. Behandling igen...
Ingen skillnad på snubblet. Då ville veterinären att vi skulle göra ett tms-test. Det visade på att han hade långsamma neurologiska responser på både fram och bakben ( inte extrema värden men något fördröjd respons).

Här tog det stopp ett tag och veterinärerna hade inga fler idéer utöver MR som ändå inte kunnat lett till någon slags behandling.
Jag fick rådet att prova mig fram och se om det blev bättre/sämre med tiden.

Jag satt igång och började träna dressyr igen efter ett några månaders vila. Efter ett halvår lagom till sommaren tävlade jag L:A några gånger. Hittills kändes han ungefär som vanligt. Fin för med mesta men snubblade fortfarande en del. Varierad ridning, mycket i skogen.

I mitten på sommaren började han snubbla mer och i augusti blev han halt. Behandling i båda hovlederna fram. Återbesök. Behandling vänster hovled fram.
Därefter fick han sättas igång och jag tog det så lugnt jag bara kunde. Skritturer och sedan långsamt sätta igång med superkorta pass i ridhus. Nu efter 3 och en halv månad av lugn igångsättning (mest skritt) så vart han plötsligt tvärhalt i vänster fram igen. Vetrinär hittar inget fel! Metacam i en vecka sedan återbesök. Nu är han ren fram och tvärhalt höger bak. 2 grader högt och 4 grader lågt. Behandlad i kotan och återbesök om 3 veckor.

Vet knappt varför jag skriver här. Kanske hoppas på lite stöd eller tips. Det är så nedbrytande när allt faller isär. Klarar inte mycket mer nu... Veterinären verkar tveksam om man ens kommer hålla som promenadhäst. Vad ska man göra?
Min förhoppning nu är att han ska bli ”okej” så att jag kan lämna honom på foder till någon som vill rida lite lugnt i skogen några dagar i veckan i en stor lyxig lösdrift, men samtidigt... vem vill ha en häst som ”har fel på det mesta”?
Tråkigt, en nit som jag gjorde var hovslagare. Bli inte arg nu eller bil arg nu alla hovslagare och veterinärer men det var ganska hemskt att spenderat så lång tid på något sånt. Jag har en hovslagare från travet som är utbildad och erfaren och har meriter av hastighet och gör att hästen får lättare att röra sig framåt. Han är fulare men korrektare skodd nu eftersom han kan röra sig. Fast jag vet inte om de tär fulare.
 
  • Gilla
Reactions: Lo_

kacy.90

Trådstartare
Jag har en duktig hovslagare som svetsar svindyra rundskor åt honom var 5-6 vecka. Veterinär och hovslagaren var i kontakt och diskuterade hur man skulle kunna sko i början på utredningen och veterinären är jättenöjd mer hur hans hovar ändrats sedan jag köpt honom.
Sen har det ju inte hjälpt så mycket i det här fallet men tror dessvärre inte jag kan skylla på min hovis 😓
 
Hej! Jag har en 13 årig SWB valack som jag köpte för snart 2 år sedan som min satsning mot medelsvår dressyr.

Direkt ifrån början när jag köpte honom var det inte allt som stämde. Han snubblande varje pass, flera gånger. I början trodde jag att det berodde på att jag inte fick ihop ridningen ordentligt då han gärna ville bli lite tung i handen. Efter några månader blev det inte bättre så vi åkte till klink. Där röntgades först ryggen där man hittade täta tornutskott på två ställen. Han behandlades och svarade bra men snubblingarna var kvar. Röntgade då halsen. Där hittade man röntgenförändringar/artros i de två sista halskotpelarna. Behandling igen...
Ingen skillnad på snubblet. Då ville veterinären att vi skulle göra ett tms-test. Det visade på att han hade långsamma neurologiska responser på både fram och bakben ( inte extrema värden men något fördröjd respons).

Här tog det stopp ett tag och veterinärerna hade inga fler idéer utöver MR som ändå inte kunnat lett till någon slags behandling.
Jag fick rådet att prova mig fram och se om det blev bättre/sämre med tiden.

Jag satt igång och började träna dressyr igen efter ett några månaders vila. Efter ett halvår lagom till sommaren tävlade jag L:A några gånger. Hittills kändes han ungefär som vanligt. Fin för med mesta men snubblade fortfarande en del. Varierad ridning, mycket i skogen.

I mitten på sommaren började han snubbla mer och i augusti blev han halt. Behandling i båda hovlederna fram. Återbesök. Behandling vänster hovled fram.
Därefter fick han sättas igång och jag tog det så lugnt jag bara kunde. Skritturer och sedan långsamt sätta igång med superkorta pass i ridhus. Nu efter 3 och en halv månad av lugn igångsättning (mest skritt) så vart han plötsligt tvärhalt i vänster fram igen. Vetrinär hittar inget fel! Metacam i en vecka sedan återbesök. Nu är han ren fram och tvärhalt höger bak. 2 grader högt och 4 grader lågt. Behandlad i kotan och återbesök om 3 veckor.

Vet knappt varför jag skriver här. Kanske hoppas på lite stöd eller tips. Det är så nedbrytande när allt faller isär. Klarar inte mycket mer nu... Veterinären verkar tveksam om man ens kommer hålla som promenadhäst. Vad ska man göra?
Min förhoppning nu är att han ska bli ”okej” så att jag kan lämna honom på foder till någon som vill rida lite lugnt i skogen några dagar i veckan i en stor lyxig lösdrift, men samtidigt... vem vill ha en häst som ”har fel på det mesta”?
Om hästen inte håller för sådan lätt ridning så är risken nog stor att han inte heller håller för lösdrift och lugn ridning heller. Hästen går ju inte särskilt mycket vad jag förstår som det är nu och blir ändå halt.

Oavsett så tycker jag innan du beslutar om han ska säljas som promenadhäst att testa och se om han håller för det så det inte är så att fodervärden sen står med en halt häst direkt.
 
Hej! Jag har en 13 årig SWB valack som jag köpte för snart 2 år sedan som min satsning mot medelsvår dressyr.

Direkt ifrån början när jag köpte honom var det inte allt som stämde. Han snubblande varje pass, flera gånger. I början trodde jag att det berodde på att jag inte fick ihop ridningen ordentligt då han gärna ville bli lite tung i handen. Efter några månader blev det inte bättre så vi åkte till klink. Där röntgades först ryggen där man hittade täta tornutskott på två ställen. Han behandlades och svarade bra men snubblingarna var kvar. Röntgade då halsen. Där hittade man röntgenförändringar/artros i de två sista halskotpelarna. Behandling igen...
Ingen skillnad på snubblet. Då ville veterinären att vi skulle göra ett tms-test. Det visade på att han hade långsamma neurologiska responser på både fram och bakben ( inte extrema värden men något fördröjd respons).

Här tog det stopp ett tag och veterinärerna hade inga fler idéer utöver MR som ändå inte kunnat lett till någon slags behandling.
Jag fick rådet att prova mig fram och se om det blev bättre/sämre med tiden.

Jag satt igång och började träna dressyr igen efter ett några månaders vila. Efter ett halvår lagom till sommaren tävlade jag L:A några gånger. Hittills kändes han ungefär som vanligt. Fin för med mesta men snubblade fortfarande en del. Varierad ridning, mycket i skogen.

I mitten på sommaren började han snubbla mer och i augusti blev han halt. Behandling i båda hovlederna fram. Återbesök. Behandling vänster hovled fram.
Därefter fick han sättas igång och jag tog det så lugnt jag bara kunde. Skritturer och sedan långsamt sätta igång med superkorta pass i ridhus. Nu efter 3 och en halv månad av lugn igångsättning (mest skritt) så vart han plötsligt tvärhalt i vänster fram igen. Vetrinär hittar inget fel! Metacam i en vecka sedan återbesök. Nu är han ren fram och tvärhalt höger bak. 2 grader högt och 4 grader lågt. Behandlad i kotan och återbesök om 3 veckor.

Vet knappt varför jag skriver här. Kanske hoppas på lite stöd eller tips. Det är så nedbrytande när allt faller isär. Klarar inte mycket mer nu... Veterinären verkar tveksam om man ens kommer hålla som promenadhäst. Vad ska man göra?
Min förhoppning nu är att han ska bli ”okej” så att jag kan lämna honom på foder till någon som vill rida lite lugnt i skogen några dagar i veckan i en stor lyxig lösdrift, men samtidigt... vem vill ha en häst som ”har fel på det mesta”?
Hög igenkänningsfaktor på en bekants häst, så himla jobbigt är det.

Min equiterapeut rehabiliterar hästar framgångsrikt med arbete på lång tygel där hästen får lära om från början hur den ska använda sin kropp. Det är så häftigt att se hästarna utvecklas med den typen av träning och min egen rygghäst är hållbar enbart på grund av det skulle jag tro.

Men med en såpass vuxen häst med så många och allvarliga fel är det inte säkert att det går och det tar tid. Räkna med ett år avsuttet, minst. Det är tyvärr inte många hästmänniskor som vill lägga den tiden och det jobbet. Man har ju hästen för ridningen.
 

kacy.90

Trådstartare
Nej. Dels går han på lösdrift redan men när han väl är inne har han inga såna tendenser alls.
 
Min häst höll inte för den typen av ridning jag ville hålla på med. Hon står nu på lösdrift hos en kompis och kompisen har betäckt henne. Lättare med ett sto på det sättet... Självklart beror det på vilken typ av skada, om det är ärftligt eller om hästen får ont av att vara dräktig.
 
Hej! Jag har en 13 årig SWB valack som jag köpte för snart 2 år sedan som min satsning mot medelsvår dressyr.

Direkt ifrån början när jag köpte honom var det inte allt som stämde. Han snubblande varje pass, flera gånger. I början trodde jag att det berodde på att jag inte fick ihop ridningen ordentligt då han gärna ville bli lite tung i handen. Efter några månader blev det inte bättre så vi åkte till klink. Där röntgades först ryggen där man hittade täta tornutskott på två ställen. Han behandlades och svarade bra men snubblingarna var kvar. Röntgade då halsen. Där hittade man röntgenförändringar/artros i de två sista halskotpelarna. Behandling igen...
Ingen skillnad på snubblet. Då ville veterinären att vi skulle göra ett tms-test. Det visade på att han hade långsamma neurologiska responser på både fram och bakben ( inte extrema värden men något fördröjd respons).

Här tog det stopp ett tag och veterinärerna hade inga fler idéer utöver MR som ändå inte kunnat lett till någon slags behandling.
Jag fick rådet att prova mig fram och se om det blev bättre/sämre med tiden.

Jag satt igång och började träna dressyr igen efter ett några månaders vila. Efter ett halvår lagom till sommaren tävlade jag L:A några gånger. Hittills kändes han ungefär som vanligt. Fin för med mesta men snubblade fortfarande en del. Varierad ridning, mycket i skogen.

I mitten på sommaren började han snubbla mer och i augusti blev han halt. Behandling i båda hovlederna fram. Återbesök. Behandling vänster hovled fram.
Därefter fick han sättas igång och jag tog det så lugnt jag bara kunde. Skritturer och sedan långsamt sätta igång med superkorta pass i ridhus. Nu efter 3 och en halv månad av lugn igångsättning (mest skritt) så vart han plötsligt tvärhalt i vänster fram igen. Vetrinär hittar inget fel! Metacam i en vecka sedan återbesök. Nu är han ren fram och tvärhalt höger bak. 2 grader högt och 4 grader lågt. Behandlad i kotan och återbesök om 3 veckor.

Vet knappt varför jag skriver här. Kanske hoppas på lite stöd eller tips. Det är så nedbrytande när allt faller isär. Klarar inte mycket mer nu... Veterinären verkar tveksam om man ens kommer hålla som promenadhäst. Vad ska man göra?
Min förhoppning nu är att han ska bli ”okej” så att jag kan lämna honom på foder till någon som vill rida lite lugnt i skogen några dagar i veckan i en stor lyxig lösdrift, men samtidigt... vem vill ha en häst som ”har fel på det mesta”?
Jag tror tyvärr man får inse att ibland kan man inte göra mer med såna hästar.

Nu beror det ju lite på hur och var pålagringarna i halsen sitter. Men ofta så måste man forcera igenom ett nytt rörelsemönster där man lyfter halsbasen och får en korrekt välvning av halsen med uppsugen underhals genom lyftet och det utsträckta i halsbasen.
Det jobbet gör väldigt få i Sverige snabbt nog för att få en paj häst att röra sig sundare och inte gå sönder under rehab redan.
Just att kunna forcera igenom och jobba emot det kroppen vill göra utan att trigga skadan är svårt!

Har man så mkt neurologiska problem med fynd i halskotpelaren får man också se till säkerhetsrisk för både häst och människa. Snubblingarna blir ju hyfsat sällan bättre på lång sikt. I många fall blir de värre. Att då sitta på en sån häst kan bli farligt om den vurpar.

Sen är hästar flyktdjur. De kan tuffa på med rätt stor smärta. Men att tappa balansen är fruktansvärt för ett djur som mentalt måste känna sig trygg i att de klarar av att fly. Det är en otrolig stress för dem att vara ur balans.
Det bör man också ta hänsyn till när man ser till vad hästen kan ha för framtida livskvalitet.

Hemsk sits du sitter i! Men rent krasst tror nog jag att det nog är dags att prata med vet om att låta hästen vandra vidare. Beklagar!
 
En häst med så stora problem hade jag aldrig vågat lämna bort på foder. Hur ska man kunna vara säker på att de har koll på hur den egentligen mår, att de inte gör mer med den än den klarar av etc, etc. Snällare mot en sådan häst att ta bort den än att lämna bort den, tycker jag. :( Beklagar din situation - måste vara fruktansvärt jobbigt!
 

kacy.90

Trådstartare
En häst med så stora problem hade jag aldrig vågat lämna bort på foder. Hur ska man kunna vara säker på att de har koll på hur den egentligen mår, att de inte gör mer med den än den klarar av etc, etc. Snällare mot en sådan häst att ta bort den än att lämna bort den, tycker jag. :( Beklagar din situation - måste vara fruktansvärt jobbigt!
j
En häst med så stora problem hade jag aldrig vågat lämna bort på foder. Hur ska man kunna vara säker på att de har koll på hur den egentligen mår, att de inte gör mer med den än den klarar av etc, etc. Snällare mot en sådan häst att ta bort den än att lämna bort den, tycker jag. :( Beklagar din situation - måste vara fruktansvärt jobbigt!
Jag skulle inte våga lämna bort honom utanför länet och förmodligen kräva att han har regelbundna vetchecks med vår veterinär. Jag håller med dig men sen kommer känslorna som tar över. Att ta bort en ganska ung, snäll och glad häst som trivs med att bara lufsa runt känns så sjukt hemskt. Jag vill ju verkligen ge honom alla chanser jag kan så han får leva. Sen är det här första gången jag måste ta ett sånt här svårt beslut, min förra häst var gammal och blev ordentligt sjuk så då vet man ju att man gör rätt i att ta bort...
 
j

Jag skulle inte våga lämna bort honom utanför länet och förmodligen kräva att han har regelbundna vetchecks med vår veterinär. Jag håller med dig men sen kommer känslorna som tar över. Att ta bort en ganska ung, snäll och glad häst som trivs med att bara lufsa runt känns så sjukt hemskt. Jag vill ju verkligen ge honom alla chanser jag kan så han får leva. Sen är det här första gången jag måste ta ett sånt här svårt beslut, min förra häst var gammal och blev ordentligt sjuk så då vet man ju att man gör rätt i att ta bort...
Jag förstår dig helt och fullt! Men jag hade inte vågat lämna bort om det inte vore till någon jag kände mycket väl. Du kan inte behålla honom själv då?
 
Jag höll på och kämpade med min gamla häst i 13 år. Han hade egentligen en helt hopplös benställning fram och fick pålagringar i kotorna redan som ung, vilket sedan gav diverse konsekvenser. Jag hade nog önskat att någon sa till mig betydligt tidigare att det här går inte - det är dags att ge upp. Nu dröjde det tills han var 20 år gammal och diagnosticerades med både spatt (som krävde ständig rörelse) och en skada på en sena (som hade behövt lång boxvila) innan en veterinär sa till mig att det nog var dags att avsluta, både för min och för hästens skull.

Jag ska inte säga att jag inte fick ut någonting av de totalt 14 år jag ägde honom för vi hade väldigt många fina stunder tillsammans trots allt, men alla återkommande behandlingar, igångsättningar, försök till rehabilitering och allt som skulle underlätta för honom var förknippat med så mycket oro, grubblande och sorg att det präglade hela mitt liv under många år. Det är nog först sedan jag köpte min nuvarande häst som jag förstått hur det egentligen borde vara att ha häst, och då är han ändå en olycksfågel som lyckats med både det ena och det andra i skadeväg han också, men det handlar inte om vetskapen om att han egentligen inte håller utan det är på något sätt en helt annan sak.

Jag kan inte säga att du ska göra antingen det ena eller det andra med din häst, men någonstans behöver man nog vara schysst mot sig själv och fundera på hur stor del av sitt liv man vill ägna åt att kämpa. Det kan bli ganska många år om man är envis... Sen om man bestämmer sig för att det inte är värt det så tror jag att det är schysstare mot hästen att låta den vandra vidare än att riskera att den hamnar i fel händer och far illa.
 

kacy.90

Trådstartare
Jag förstår dig helt och fullt! Men jag hade inte vågat lämna bort om det inte vore till någon jag kände mycket väl. Du kan inte behålla honom själv då?
Jag hade kunnat behålla honom om han blev ”frisk” absolut. Det är bara det att jag känner att om han bara ska gå i hagen vill jag att hagarna är bättre än de jag kan erbjuda. Vi har jättebra sommarhage som brukar funka bra maj till oktober men sen är det en mindre ganska tråkig vinterhagen tyvärr.

Sen vet jag inte riktigt om jag klarar av att se min ”framtidsdröm” bara gå och skrota i en hage varje dag. Jag älskar honom oerhört men kan inte låta bli att känna en sån stor sorg över allt man ”går miste om”.
Känner mig självisk men en del av mig känner att någon annan kanske kunde ge honom det jag inte riktigt klarar i dagsläget.
 

kacy.90

Trådstartare
Jag höll på och kämpade med min gamla häst i 13 år. Han hade egentligen en helt hopplös benställning fram och fick pålagringar i kotorna redan som ung, vilket sedan gav diverse konsekvenser. Jag hade nog önskat att någon sa till mig betydligt tidigare att det här går inte - det är dags att ge upp. Nu dröjde det tills han var 20 år gammal och diagnosticerades med både spatt (som krävde ständig rörelse) och en skada på en sena (som hade behövt lång boxvila) innan en veterinär sa till mig att det nog var dags att avsluta, både för min och för hästens skull.

Jag ska inte säga att jag inte fick ut någonting av de totalt 14 år jag ägde honom för vi hade väldigt många fina stunder tillsammans trots allt, men alla återkommande behandlingar, igångsättningar, försök till rehabilitering och allt som skulle underlätta för honom var förknippat med så mycket oro, grubblande och sorg att det präglade hela mitt liv under många år. Det är nog först sedan jag köpte min nuvarande häst som jag förstått hur det egentligen borde vara att ha häst, och då är han ändå en olycksfågel som lyckats med både det ena och det andra i skadeväg han också, men det handlar inte om vetskapen om att han egentligen inte håller utan det är på något sätt en helt annan sak.

Jag kan inte säga att du ska göra antingen det ena eller det andra med din häst, men någonstans behöver man nog vara schysst mot sig själv och fundera på hur stor del av sitt liv man vill ägna åt att kämpa. Det kan bli ganska många år om man är envis... Sen om man bestämmer sig för att det inte är värt det så tror jag att det är schysstare mot hästen att låta den vandra vidare än att riskera att den hamnar i fel händer och far illa.
Det är så svårt att sluta med: ”tänk om”. Tänk om han kan klara av att vara lycklig som sällskapshäst i några år till... tänk om han skulle kunna bli frisk och pigg livet ut?

Jag känner verkligen igen mig i det du skriver, man vänder verkligen ut och in på sig själv för att få det att funka. Man bär på så mycket oro att den knappt känns kul även de perioder kroppen på hästen håller ihop för vilken sekund som helst faller allt igen. Men sen älskar man ju sin vän och att ta beslutet att avsluta är inte lätt.. speciellt när det fortfarande fins en chans kvar...
 

kacy.90

Trådstartare
Är det någon som har nån erfarenhet av Kraniosakral terapi? En bekant pushar som satan på mig att jag ska prova det på min häst och verkar tycka att det är miraklet jag gått och väntat på. Jag mest känner att det är bullsh*. Iaf för fall som mitt.

Hur fan bemöter man alla förslag man får egentligen? ( då när man inte frågat såklart som i ett forum hehe) Har fått alla möjliga förslag som: ”folk som kan tala med djur mentalt”, till laser, till akademisk ridning, aluminiumskor och massor annat.

När man inte frågat om hjälp känner man ibland bara för att säga: snälla låt mina veterinärer, fysioterapeuter, equiterapeuter, hovslagare och mitt mentala sammanbrott sköta vårt tack👍 😬😬
 

Just nu

Hästfolk

Hästvård

Träning

Utrustning

  • Prova bettlöst?

Hästavel

Tävlingsgrenar

  • Körfolkets snacktråd 2

Forumstatistik

Trådar
440 655
Inlägg
8 408 758
Medlemmar
25 262
Senaste medlem
Secret Jack

Allmänt

Hem & Hobby

Barn

  • Långtidsamning

Hund

Katt

Andra Djur

Bukefalos

Hästnyheter

Upp