Vad gör vi? CI *101

[athena_arabians]

Försöker att inte ta ut det på honom men han kan ju inte undgå att märka att jag är förbannad och ledsen, även om jag inte skäller på honom. Grät i bilen på vägen hem och sitter själv inne i arbetsrummet med dörren stängd nu. Det går bara inte att låtsas som ingenting.

Det förstår jag verkligen, jag hade också varit ledsen och arg. Du ska inte behöva låtsas som om inget har hänt för det har det ju och du har som @AraSlei sa rätt till dina känslor. Men det kan nog vara smart att hålla sig på sin kant ett tag tills du lugnat ner dig, saker sagda i affekt leder sällan till något bra.

 

[Philosophia]

Nä, mina föräldrar bokade tyvärr biljetterna utan någon som helst ekonomiskt skydd eller ombokning (det är ca 2-3000 kr extra för sånt och det blir satans dyrt väldigt fort) så biljetterna är i sjön tyvärr, vilket gör mig ännu mer förbannad.


Försöker att inte ta ut det på honom men han kan ju inte undgå att märka att jag är förbannad och ledsen, även om jag inte skäller på honom. Grät i bilen på vägen hem och sitter själv inne i arbetsrummet med dörren stängd nu. Det går bara inte att låtsas som ingenting.

Kolla med försäkringsbolaget - eller betalkortets försäkring om det betalades med bankkort. Det måste ju kunna betraktas som sjukdom.

Jag tycker att du har rätt att vara ledsen. Din sambo rår inte för det, men han måste också ta ansvar och kanske inte chansa på att det går att åka när det troligtvis inte fungerar. Kan vi hjälpa dig på något sätt så att du kan få åka ändå?

 

[bettysmatte]

Är så exktremt jävla asless. Var tänkt att jag och sambon skulle åkt ned till mina föräldrar i utlandet en vecka nu när vi har semester, allt packat och klart, vi åker till flygplatsen och när det är dags att gå ombord så klappar sambons nerver ihop och vi får vända om och åka hem igen. Ja jag vet att det är orättvist och fel att bli arg på någon som har problem de inte kan rå för eller hjälpa, men jag kan inte låta bli! Har inte träffat föräldrarna på 2 fucking år och nu när man äntligen ska åka ned så förstörs allt i sista sekunden. Vårt redan incheckade bagage lyckades de kasta av och det kommer hemskickat till oss senare i veckan. Pendlar mellan att vara förbannad och bara ledsen och besviken... Var exakt samma visa när vi skulle åka på resa med jobbet i höstas, vi fick hoppa av bussen 5 min innan den skulle avgå för att han inte fixade det. Fan ta mig sista gången jag försöker resa någonstans med honom dit man inte åker med egen bil...

Var är föräldrarna någonstans? Är det på såpass avstånd att det går att ta sig dit på ett par dagar med bil?

 

[iNHALE]

Det förstår jag verkligen, jag hade också varit ledsen och arg. Du ska inte behöva låtsas som om inget har hänt för det har det ju och du har som @AraSlei sa rätt till dina känslor. Men det kan nog vara smart att hålla sig på sin kant ett tag tills du lugnat ner dig, saker sagda i affekt leder sällan till något bra.

Nä jag är inte den som kräker ur mig en massa skit, jag är den typen som blir tyst och inåtsluten. Även om jag är förbannad och besviken så är jag inte så pass förbannad att jag inte vet vad jag säger, tack och lov. Har suttit och storlipat en stund nu med hundens urna i famnen och nu känns det lite bättre.

Kolla med försäkringsbolaget - eller betalkortets försäkring om det betalades med bankkort. Det måste ju kunna betraktas som sjukdom.

Jag tycker att du har rätt att vara ledsen. Din sambo rår inte för det, men han måste också ta ansvar och kanske inte chansa på att det går att åka när det troligtvis inte fungerar. Kan vi hjälpa dig på något sätt så att du kan få åka ändå?

Det har jag knappt ens tänkt på att det skulle funka. Men går det att få sånt på försäkringen utan att läkare varit inblandad? Tänker att man måste ju kunna styrka sjukdomen. Han har förvisso en dokumenterad historia av mentala problem och har gått hos kurator regelbundet hela vintern och våren, men det är ju inte direkt samma sak som en pinfärsk läkarundersökning och diagnosen brutet lårben.

Det största problemet just nu är pengar. Om jag avbryter min semester och tar ut den i höst istället när flygbiljetterna är billigare så går det, men samtidigt behöver jag vara ledig från helvetet på jobbet. Kanske kan funka med en 50/50 lösning, 2 veckor nu och 2 veckor i september.

Var är föräldrarna någonstans? Är det på såpass avstånd att det går att ta sig dit på ett par dagar med bil?

Portugal. Det är avsevärda mil, timmar och dieselpengar det kostar att bila dit.

 

[tornblomma]

Jag köpte precis choklad för över 500 kr. Det känns härligt småvulgärt.

Rimligt!!

 

[Magiana]

Åskskurarna avlöser varandra. Jag får ju inget gjort ute, men regnet behövs. Jag har ont om vatten i mina regnvattentunnor/tankar.

Vem startar ny tråd?

 

[hastflicka]

Nä jag är inte den som kräker ur mig en massa skit, jag är den typen som blir tyst och inåtsluten. Även om jag är förbannad och besviken så är jag inte så pass förbannad att jag inte vet vad jag säger, tack och lov. Har suttit och storlipat en stund nu med hundens urna i famnen och nu känns det lite bättre.


Det har jag knappt ens tänkt på att det skulle funka. Men går det att få sånt på försäkringen utan att läkare varit inblandad? Tänker att man måste ju kunna styrka sjukdomen. Han har förvisso en dokumenterad historia av mentala problem och har gått hos kurator regelbundet hela vintern och våren, men det är ju inte direkt samma sak som en pinfärsk läkarundersökning och diagnosen brutet lårben.

Det största problemet just nu är pengar. Om jag avbryter min semester och tar ut den i höst istället när flygbiljetterna är billigare så går det, men samtidigt behöver jag vara ledig från helvetet på jobbet. Kanske kan funka med en 50/50 lösning, 2 veckor nu och 2 veckor i september.


Portugal. Det är avsevärda mil, timmar och dieselpengar det kostar att bila dit.

Fundera pa 2 veckor i September nar du kan aka sjalv och kolla om det gar att fa ut nagot pa forsakringen. Jag har full forstaelse for att du ar ledsen och besviken.

 

[iNHALE]

Fundera pa 2 veckor i September nar du kan aka sjalv och kolla om det gar att fa ut nagot pa forsakringen. Jag har full forstaelse for att du ar ledsen och besviken.

Det är nog inte så mycket på honom som person utan mest på hela situationen tror jag.

 

[bettysmatte]

Portugal. Det är avsevärda mil, timmar och dieselpengar det kostar att bila dit.

Fast Portugal skulle jag nog faktiskt se som en högst rimlig resa med bil. Kanske planera in en rolig rutt, där man får se lite på vägen dit också ?

 

[mandalaki]

Nä jag är inte den som kräker ur mig en massa skit, jag är den typen som blir tyst och inåtsluten. Även om jag är förbannad och besviken så är jag inte så pass förbannad att jag inte vet vad jag säger, tack och lov. Har suttit och storlipat en stund nu med hundens urna i famnen och nu känns det lite bättre.


Det har jag knappt ens tänkt på att det skulle funka. Men går det att få sånt på försäkringen utan att läkare varit inblandad? Tänker att man måste ju kunna styrka sjukdomen. Han har förvisso en dokumenterad historia av mentala problem och har gått hos kurator regelbundet hela vintern och våren, men det är ju inte direkt samma sak som en pinfärsk läkarundersökning och diagnosen brutet lårben.

Det största problemet just nu är pengar. Om jag avbryter min semester och tar ut den i höst istället när flygbiljetterna är billigare så går det, men samtidigt behöver jag vara ledig från helvetet på jobbet. Kanske kan funka med en 50/50 lösning, 2 veckor nu och 2 veckor i september.


Portugal. Det är avsevärda mil, timmar och dieselpengar det kostar att bila dit.

När jag kollat vad som gäller för försäkringar i liknande fall så har den inte täckt vid försämring av sjukdom man redan hade. Det är nog risken att det skulle vara fallet här.

 

[mandalaki]

Fast Portugal skulle jag nog faktiskt se som en högst rimlig resa med bil. Kanske planera in en rolig rutt, där man får se lite på vägen dit också ?

Men det låter väl inte så rimligt att kasta sig iväg ensam med bil till Portugal? Sådana bilresor kräver ju en hel del planering.

 

[iNHALE]

Fast Portugal skulle jag nog faktiskt se som en högst rimlig resa med bil. Kanske planera in en rolig rutt, där man får se lite på vägen dit också ?

Eftersom vi ska lägga om taket på hela huset så finns det inte riktigt pengar eller tid att kuska ned genom Europa med bil. Helst vill man ju ha minst 4-5 dagar på plats nere i Portugal och om man samtidigt vill kunna turista lite på vägen dit och hem får man nog avsätta ytterligare 4-5 dagar minst. Sen är det inte bara all diesel och värdeminskning på bilen utan övernattning på vägen också (om man inte bäddar och sover i bilen vill säga). I dagsläget känns det inte som ett alternativ tyvärr men kan nog bli i framtiden.

 

[bettysmatte]

Men det låter väl inte så rimligt att kasta sig iväg ensam med bil till Portugal? Sådana bilresor kräver ju en hel del planering.

Ensam? Jag läste att @iNHALE s sambo kunde resa om det var med egen bil (läste jag fel?). Jag tänkte att de båda kunde bila tillsammans till Portugal. Det behöver ju inte nödvändigtvis hända denna sekunden heller - det tror jag väl inte att jag skrev?

 

[mandalaki]

Ensam? Jag läste att @iNHALE s sambo kunde resa om det var med egen bil (läste jag fel?). Jag tänkte att de båda kunde bila tillsammans till Portugal. Det behöver ju inte nödvändigtvis hända denna sekunden heller - det tror jag väl inte att jag skrev?

Jag fattade det som att det är nu de har semester och att hans ångest gällde resor överhuvudtaget.

Men oavsett om det är fel så tror jag inte att en bilresa dit är ett så verksamt tips i akutläget när de bara är så ledsna båda två.

 

[iNHALE]

Ensam? Jag läste att @iNHALE s sambo kunde resa om det var med egen bil (läste jag fel?). Jag tänkte att de båda kunde bila tillsammans till Portugal. Det behöver ju inte nödvändigtvis hända denna sekunden heller - det tror jag väl inte att jag skrev?

Det är miljön kring folkmassor som han har problem med, speciellt inomhus där luften fort blir lite halvdålig och ljudvolymen från människorna är mer påträngande än ute. Spelar ingen roll om det är främlingar eller en buss full med kollegor från jobbet. Han mår illa, blir yr och kallsvettig och börjar kräkas. Så ska det resas så är det i dagsläget endast resor där vi kan åka med bil och inte behöver trängas i flygplan, tågvagnar och bussar med dålig luft, konstiga lukter och oväsen.

 

[Modest]

@iNHALE Ursäkta en kanske fräck fråga; hur kommer det sig att du inte åkte själv? Du behöver absolut inte svara såklart.

 

[iNHALE]

@iNHALE Ursäkta en kanske fräck fråga; hur kommer det sig att du inte åkte själv? Du behöver absolut inte svara såklart.

Sambon sa det när vi satt där vid gaten att jag fick åka själv om jag ville, men iom att han var så dålig att han periodvis låg ned på golvet pga yrsel så kändes det inte aktuellt att lämna honom där att ta sig hem bäst han kunde. Jag hade inte velat bli lämnad på golvet ensam i ett sånt läge. Hade också haft oerhört svårt att sitta på planet i nästan 4 timmar utan att kunna ringa och kolla om han kommit hem eller om han kört ihjäl sig på vägen. Dessutom mår han oerhört dåligt efteråt, förståeligt. Mycket skuldkänslor och ångest för att han "förstört" resan för oss osv, och han har en historia av panikångest och panikattacker. Senast var i höstas när jag var ivägrest med min avdelning på jobbet och han ringde mitt under ett seminarium jag satt på och nästan skrekgrät i telefonen och ville att jag skulle komma hem. Inget självskadande eller liknande finns i bilden, men det känns olämpligt nog ändå att bara sticka när man vet hur han mår. Hade han åkt på vanlig magsjuka eller liknande och varit "frisk" i övrigt hade jag kunnat åka själv utan större problem, för då vet jag att han är okej för övrigt, men när problemen är mentala blir det mycket mer oberäknerligt.

 

[Modest]

Sambon sa det när vi satt där vid gaten att jag fick åka själv om jag ville, men iom att han var så dålig att han periodvis låg ned på golvet pga yrsel så kändes det inte aktuellt att lämna honom där att ta sig hem bäst han kunde. Jag hade inte velat bli lämnad på golvet ensam i ett sånt läge. Hade också haft oerhört svårt att sitta på planet i nästan 4 timmar utan att kunna ringa och kolla om han kommit hem eller om han kört ihjäl sig på vägen. Dessutom mår han oerhört dåligt efteråt, förståeligt. Mycket skuldkänslor och ångest för att han "förstört" resan för oss osv, och han har en historia av panikångest och panikattacker. Senast var i höstas när jag var ivägrest med min avdelning på jobbet och han ringde mitt under ett seminarium jag satt på och nästan skrekgrät i telefonen och ville att jag skulle komma hem. Inget självskadande eller liknande finns i bilden, men det känns olämpligt nog ändå att bara sticka när man vet hur han mår. Hade han åkt på vanlig magsjuka eller liknande och varit "frisk" i övrigt hade jag kunnat åka själv utan större problem, för då vet jag att han är okej för övrigt, men när problemen är mentala blir det mycket mer oberäknerligt.

Jag förstår. Vad svårt det låter. Hoppas att han kan få och vill ta emot hjälp.

 

[iNHALE]

Jag förstår. Vad svårt det låter. Hoppas att han kan få och vill ta emot hjälp.

Han har inte varit speciellt motvals på den punkten tidigare men tror det krävs lite kraftigare tag om man ska få bukt med detta än att bara gå och prata lite hos en kurator. Ska ta ett snack med honom om det när han vaknar. Även om vi sällan reser så är detta ett jätteproblem när vi väl gör det (det är ju omöjligt...) och det känns inte bra att jag ska behöva åka till mina föräldrar ensam för att han inte pallar med resan. Mina föräldrar är rätt gamla, speciellt farsan och det enda jag kan tänka är att när en av dem dör så kommer jag, som det ser ut nu, få åka ensam till begravningen och sitta där själv.

 

[Killaloe]

Låser tråden eftersom det finns en ny /mod