Vad gör man med hästarna vid en kris?

[Venus_in_Furs]

Har tänkt på nu med ”ökade hotet” mot Sverige, vad gör man med sina hästar om Sverige skulle vara under fullskalig attack? Såklart osannolikt men vi har ex undersökt var närmsta skyddsrum finns och så men vad gör man med hästar och ev andra husdjur? Ffa om man bor nära en större stad och militärt strategiska mål och inte ”middle of nowhere”

 

[Elo]

Om något händer finns stor risk att jag blir fast på jobbet med okänd möjlighet att ta mig därifrån.

Katterna får vänner ta hand om. Hästen... beror på årstid. Ev kan andra ta hand om den några dagar/veckor annars är planen att han tas bort. Kan låta kallt men kan jag inte ta hand om honom och det finns risk för att resurser tar slut så finns det inga andra alternativ.

 

[grodan21]

Om något händer finns stor risk att jag blir fast på jobbet med okänd möjlighet att ta mig därifrån.

Katterna får vänner ta hand om. Hästen... beror på årstid. Ev kan andra ta hand om den några dagar/veckor annars är planen att han tas bort. Kan låta kallt men kan jag inte ta hand om honom och det finns risk för att resurser tar slut så finns det inga andra alternativ.

Det var mitt allternativ när jag häst. Funderade mycket på detta för fyra år sedan när Ryssland gick in i Ukraina

 

[Hippocampus]

Hamnar vi i krig kommer jag ta bort hästarna omedelbart.

 

[Teilani]

Islandshästar, bor på landet, egen mark, i första hand skulle de klara sig rätt bra. Ett par skulle nog behöva tas bort när vintern kommer, men jag skulle inte vara beredd att ta bort alla direkt.
Beroende på hur tuff vintern blir skulle de kanske klara sig även utan stödfodring. Inte som de runda bollar de är idag så klart, men det räknar jag inte med att människorna kommer att vara heller.
En vinter som denna skulle det nog inte gå, men andra år ligger det snö kanske nån vecka.
Som sagt, jag skulle inte ta bort alla direkt, jag skulle kunna leva med att de blev lite svältfödda, om det innebar att de överlevde till nästa sommar. Men jag skulle inte låta någon av dem dö av svält så klart.

 

[Blyger]

Keep calm and carry on.
Jag hade fortsatt livet så gott som möjligt. Egen gård så hästarna stannar. Tänker som @Teilani att krisar det får man avliva men inte i första taget. Blir det svält äter vi väl upp shettisen.

 

[Alexandra_W]

Jag får hoppas att stallägaren hade kan ta hand om hästen tills jag kan fixa det. Jag kommer behöva vara fast på jobbet ett bra tag. Katterna skulle jag ta bort direkt, de är seniorer båda två och ingen av dem skulle fara väl ens av att lyssna till flyglarm och bomber.

 

[karamelldrottningen]

De har säkert fått den här. Har dock inte läst i den än. Bara bläddrat. Den är väl inte anpassad just för hästföretag kanske. Får återkomma.

Tänker man får göra det bästa av situationen. Följa läget och så

 

[SiZo]

Finns det absolut inget sätt att ta hand om dem själv (att det gått så långt att hö osv är slut...) så hade jag helt enkelt släppt ut hästen. Vi har nu studier på russen, som var växande unghästar, klarade sig rätt så bra på 10 hektar. Vad gör de då om de släpps ut helt.

Avliva är det sista jag skulle göra. Hästar är en bra matreserv att ha om det skulle gå så pass långt. Bor jag på landet så skulle jag inte direkt söka mig till skyddsrum heller. Det är bara att utsätta sig för ännu mer risk.

 

[Alexandra_W]

Finns det absolut inget sätt att ta hand om dem själv (att det gått så långt att hö osv är slut...) så hade jag helt enkelt släppt ut hästen. Vi har nu studier på russen, som var växande unghästar, klarade sig rätt så bra på 10 hektar. Vad gör de då om de släpps ut helt.

Avliva är det sista jag skulle göra. Hästar är en bra matreserv att ha om det skulle gå så pass långt. Bor jag på landet så skulle jag inte direkt söka mig till skyddsrum heller. Det är bara att utsätta sig för ännu mer risk.

Inte som personlig kritik utan en fundering. Gäller inte bara dig utan andra.

Tänker du att du i krig ska kunna vara hemma och ta hand om djuren på samma vis som nu? Alltså att du är på arbetet x timmar per dag men sen kommer hem och kan ta hand om djuren. Och problemet skulle vara om det inte gick få tag på foder?

För 15 år sedan om någon ställt mig denna fråga hade jag svarat precis som dig. Och varit helt inne på att jag skulle vara hemma endera helt eller utanför arbetet och kunna ta hand om hem och djur. Och problemen skulle vara typ värme, elektricitet, vatten osv och hur man ordnar det.

Så kommer det förvisso vara för vissa - men långt från alla. En stor del av befolkningen är krigsplacerad hos sin arbetsgivare. Och där riskerar man att bli fast. De flesta förväntas klara minst 72 h på arbetsplatsen utan hjälp utifrån med mat mm. Och risken är väldigt stor att vid händelse av krig kommer det vara betydligt längre tid än 72 h innan jag kommer hem igen.

Även de som inte är krigsplacerade har totalförsvarsplikt. Dvs kan bli ”inkallade” att arbeta där regeringen bestämmer i princip

För att ge lite perspektiv så har det på mitt jobb flera gånger diskuterats problematiken där bägge föräldrarna till minderåriga barn är krigsplacerade och alltså omedelbart ska inställa sig. Vem ska då ta hand om barnen? Och svaret är i princip alltid ”be en vän eller granne eller någon”.

Sen kommer ju samhället hitta en mer funktionell ny vardag över tid, lotta-kåren mfl kommer kunna hjälpa lantbrukare osv.
Men det är lite vanskligt att räkna med att kunna vara ”hemma” och ta hand om djuren som vanligt. Ändå verkar väldigt många tänka så. Eller tänka att ”då tar jag familjen och djuren åker till stugan i skogen och där kan jag klara mig på konserver och höförrådet i ett år”

 

[Sryoqwe]

Jag hade fått ta bort några hästar. Shettisen hade inte klarat sig (kan inte gå på bete) och ena islänningen är för känslig för att vara till nytta, han hade bara stressat om det hände något här. Resten hade fått klara sig och bidra i arbetet. De är eller kan lätt bli både rid- och körbara vilket hade underlättat mycket. Vi har mycket skog och ängar runt så det hade nog inte varit alltför svårt att hitta foder.

Katterna hade också klarat sig, kanske att de äldre hade fått tas bort. Fåren och kaninerna är väldigt bra att ha i krissituationer, klarar sig hyfsat bra på det vi har här. Hönsen är svårare men det går att ha ett lager med foder som klarar sig länge.

Risken för att det blir något vidare aktivt krig just här är visserligen låg, så det spelar in. Är vi bara tillräckligt självförsörjande klarar vi oss nog bra.

 

[Habina]

Jag har ordnat med fullservice, så min förhoppning är att stallägaren fortsätter ta hand om hästarna så länge det behövs. Jag är krigsplacerad på jobbet så kommer behöva vara där. Men jag är rätt praktiskt lagd av mig och beredd att ta bort hästarna vid kris, dock inte förrän det verkligen behövs.

 

[Blyger]

@Alexandra_W jag tänker nog att jag kommer hem så småningom och tills dess får jag hoppas att grannar kan ge djuren vatten, typ.

Har också barn.

En annan grej; det är sällan ett helt land är utsatt samtidigt, eller vad man ska säga. Det kommer inte regna bomber överallt från Ystad till Haparanda.

 

[Habina]

Inte som personlig kritik utan en fundering. Gäller inte bara dig utan andra.

Tänker du att du i krig ska kunna vara hemma och ta hand om djuren på samma vis som nu? Alltså att du är på arbetet x timmar per dag men sen kommer hem och kan ta hand om djuren. Och problemet skulle vara om det inte gick få tag på foder?

För 15 år sedan om någon ställt mig denna fråga hade jag svarat precis som dig. Och varit helt inne på att jag skulle vara hemma endera helt eller utanför arbetet och kunna ta hand om hem och djur. Och problemen skulle vara typ värme, elektricitet, vatten osv och hur man ordnar det.

Så kommer det förvisso vara för vissa - men långt från alla. En stor del av befolkningen är krigsplacerad hos sin arbetsgivare. Och där riskerar man att bli fast. De flesta förväntas klara minst 72 h på arbetsplatsen utan hjälp utifrån med mat mm. Och risken är väldigt stor att vid händelse av krig kommer det vara betydligt längre tid än 72 h innan jag kommer hem igen.

Även de som inte är krigsplacerade har totalförsvarsplikt. Dvs kan bli ”inkallade” att arbeta där regeringen bestämmer i princip

För att ge lite perspektiv så har det på mitt jobb flera gånger diskuterats problematiken där bägge föräldrarna till minderåriga barn är krigsplacerade och alltså omedelbart ska inställa sig. Vem ska då ta hand om barnen? Och svaret är i princip alltid ”be en vän eller granne eller någon”.

Sen kommer ju samhället hitta en mer funktionell ny vardag över tid, lotta-kåren mfl kommer kunna hjälpa lantbrukare osv.
Men det är lite vanskligt att räkna med att kunna vara ”hemma” och ta hand om djuren som vanligt. Ändå verkar väldigt många tänka så. Eller tänka att ”då tar jag familjen och djuren åker till stugan i skogen och där kan jag klara mig på konserver och höförrådet i ett år”

Under pandemin (som såklart inte var krig, men kris) hade vi på vårt jobb uppdelat olika nivåer av viktiga jobb. De som hade minst viktiga jobb fick göra sånt som passa barn och handla mat åt andra. Nu behövde de planerna aldrig sättas i handling, men jag tänker att det blir samma vid krig. Två viktiga personer som har barn = annan personal tar hand om barnen. Allt ska ju fortsätta funka och man ska inte behöva oroa sig för barnen (eller de gamla).

 

[fio]

Men tror ni verkligen det hjälper att ha hästar på fullservice om det blir krig? Eller att någon kommer prioritera att åka och ta bort era hästar? Well det tror inte jag.

 

[SiZo]

Inte som personlig kritik utan en fundering. Gäller inte bara dig utan andra.

Tänker du att du i krig ska kunna vara hemma och ta hand om djuren på samma vis som nu? Alltså att du är på arbetet x timmar per dag men sen kommer hem och kan ta hand om djuren. Och problemet skulle vara om det inte gick få tag på foder?

För 15 år sedan om någon ställt mig denna fråga hade jag svarat precis som dig. Och varit helt inne på att jag skulle vara hemma endera helt eller utanför arbetet och kunna ta hand om hem och djur. Och problemen skulle vara typ värme, elektricitet, vatten osv och hur man ordnar det.

Så kommer det förvisso vara för vissa - men långt från alla. En stor del av befolkningen är krigsplacerad hos sin arbetsgivare. Och där riskerar man att bli fast. De flesta förväntas klara minst 72 h på arbetsplatsen utan hjälp utifrån med mat mm. Och risken är väldigt stor att vid händelse av krig kommer det vara betydligt längre tid än 72 h innan jag kommer hem igen.

Även de som inte är krigsplacerade har totalförsvarsplikt. Dvs kan bli ”inkallade” att arbeta där regeringen bestämmer i princip

För att ge lite perspektiv så har det på mitt jobb flera gånger diskuterats problematiken där bägge föräldrarna till minderåriga barn är krigsplacerade och alltså omedelbart ska inställa sig. Vem ska då ta hand om barnen? Och svaret är i princip alltid ”be en vän eller granne eller någon”.

Sen kommer ju samhället hitta en mer funktionell ny vardag över tid, lotta-kåren mfl kommer kunna hjälpa lantbrukare osv.
Men det är lite vanskligt att räkna med att kunna vara ”hemma” och ta hand om djuren som vanligt. Ändå verkar väldigt många tänka så. Eller tänka att ”då tar jag familjen och djuren åker till stugan i skogen och där kan jag klara mig på konserver och höförrådet i ett år”

Den hästhållning jag har haft förr har inneburit kanske 5 min jobb/dag. Hinner jag inte det så tänker jag att det går utmärkt att släppa ut dem också, precis som om höet var slut. Orsaken är inte viktig liksom, vad som händer som gör att man inte kan ta hand om det - släpp ut dem. Så mitt inlägg var lite märkligt val att välja att rikta det här till.

 

[Habina]

Men tror ni verkligen det hjälper att ha hästar på fullservice om det blir krig? Eller att någon kommer prioritera att åka och ta bort era hästar? Well det tror inte jag.

Beror ju på vad man tänker att fullservice ska hjälpa mot? I mitt fall tänker jag endast om jag blir fast på jobbet (mycket troligt, har bunkrat mediciner för detta scenario) och därmed inte kan åka ut till hästarna.

Faller det bomber runt stallen så kommer givetvis inte fullservice hjälpa. Då får jag bara hoppas att hästarna dör snabbt.

 

[Alexandra_W]

Den hästhållning jag har haft förr har inneburit kanske 5 min jobb/dag. Hinner jag inte det så tänker jag att det går utmärkt att släppa ut dem också, precis som om höet var slut. Orsaken är inte viktig liksom, vad som händer som gör att man inte kan ta hand om det - släpp ut dem. Så mitt inlägg var lite märkligt val att välja att rikta det här till.

Jag tänker inte så mycket på hinner - det gör man garanterat OM man är hemma. Jag tänker mer på att man inte kan räkna med att vara hemma på x tid eller regelbundet

 

[Alexandra_W]

@Alexandra_W jag tänker nog att jag kommer hem så småningom och tills dess får jag hoppas att grannar kan ge djuren vatten, typ.

Har också barn.

En annan grej; det är sällan ett helt land är utsatt samtidigt, eller vad man ska säga. Det kommer inte regna bomber överallt från Ystad till Haparanda.

Nej men själva den fiktiva diskussionen utgår som jag förstår det om kriget plötsligt kommer dit man själv är.

 

[Alexandra_W]

Under pandemin (som såklart inte var krig, men kris) hade vi på vårt jobb uppdelat olika nivåer av viktiga jobb. De som hade minst viktiga jobb fick göra sånt som passa barn och handla mat åt andra. Nu behövde de planerna aldrig sättas i handling, men jag tänker att det blir samma vid krig. Två viktiga personer som har barn = annan personal tar hand om barnen. Allt ska ju fortsätta funka och man ska inte behöva oroa sig för barnen (eller de gamla).

Fast så är det inte på min arbetsplats (myndighet). Det är det som blivit tydligt i diskussionerna - det ordnas ingen lösning för anställdas barn. Utan man förväntas ordna det med vänner, bekanta, grannar etc.

Och det kan jag - trots att jag inte har barn - känna är ett mycket större problem än vem som ska ta hand om sällskapsdjur