Sorry Jillybean,
men dom ser dig inte alls som sin ledare. Att dom lyder i de flesta situationer bevisar inget i den vägen. Orsaken till ledarbristen kan vara fler. En sak som jag tror mig se direkt från ditt inlägg, är att du inte visar dom något förtroende. Själv skulle jag inte drömma om att ha mina hundar instängda i rastgård dygnet runt. Never! Har inte ens någon!
Mina hundar (schäffrar) har alltid levt ihop med sina människor och haft maximal frihet när det gäller utevistelse. Dom tillbringar mycket tid utomhus, alltid lösa och ofta ensamma.
Tänk dig själv, att alltid vara instängd i en rastgård (= fängelse) med kiss och bajslukt i näsan hela tiden och samtidigt ha behov av att fara runt och hålla koll på reviret.
Skit samma om du är rädd för vad fångvaktarna tar sig till, när dom fångat in dig igen ... du skulle också smita iväg så fort tillfälle gavs, och hålla dig borta så länge som möjligt.
Att dom hade piggsvinstaggar i nosen var väl inte konstigt. Det var väl första gången, dom fick tillfälle att kolla, vad ett piggsvin är för en krabat. Ditt fel.
Råd för att du skall få dom att lyda, är svårt att ge. Det är så mycket man inte vet om dig och dina hundar. Knappt något.
Eftersom dom verkar mer lyhörda när dom är en och en, skulle jag börja där. Dvs, att släppa ut dom en i taget, lära dom var revirgränserna går, arbeta lydnad (positiv inlärning!!!) samt fördjupa kontakten mellan mig själv och hunden. Arbete görs nog bäst i koppel i början, men sk "fritt följ" måste vara det mest prioriterade målet. Tipsen kom i omvänd ordning, ser jag.

Det blir lätt så, när man tänker på ett problem och dess lösning.
Hoppas jag inte tog i för mycket härovan, men jag skriver det jag tycker. Lycka till och skriv gärna mer om hur det går osv.
LIA