Vad gör ni på sommarloven?

Midsommarblomster

Trådstartare
Det kommer en konkret frågeställning, låt mig bara ventilera först.

Vi har ett landställe i Norra Roslagen. Det var min farfar som köpte en skogstomt 1969 och byggde sedan tre hus på den. Pappa var med och spikade på huset som 6-åring och har sedan dess spenderat sina somrar där, och det har jag och mina syskon också gjort. Vi har fiskat, åkt båt, täljt barkbåtar, åkt flakmoppe, plockat blåbär och fångat spigg vid klipporna. Nu är vi där med våra barn, och någonstans har jag nog antagit att det är såhär livet ska fortsätta. Somrarna i skärgården.

Men, nu har det börjat smyga sig på att pappa funderar på att sälja. Hans föräldrar gick tyvärr bort alldeles för unga och sedan dess har han tagit över det själv. Alla hans barn är nu vuxna, han närmar sig pensionsåldern och känner att kroppen inte orkar längre. Han har inte råd att ta in hantverkare, så han gör allting själv och orken tryter. Stället har blivit ett måste och en ständig boja. Han drömmer om ett friare liv, kanske köpa en husbil, ta med sig hunden och se Europa. Jag vill ge honom en kram och säga ”släpp taget”, även om hela min själ fullkomligt går i bitar.

Nu måste vi fundera på om det är vi som ska befria honom från huset, eller om vi också ska släppa taget. Det är inte aktuellt för mina syskon. Vi kan och har råd, men marginalerna blir små. Huset är värderat till 40% av vad vi köpte vårt eget hus för, så det är inte fickpengar för oss. Samtidigt är huset en mötesplats och en tillflykt från stan. Pappa, mamma och svärfar bor i lägenheter här i Stockholm. Bortsett från svärmor som flyttat hem till Dalarna så har vi ingen släkt utanför storstan som vi kan hälsa på. Jag inser att jag är så präglad av livet med landställe att jag inte ens vet vad vi skulle göra med vår lediga tid utan det. Samtidigt så måste jag ju också försöka visualisera det, för köper vi huset och väljer att lägga alla våra pengar där så måste det ju vara för att det är det vi verkligen vill med vårt liv. Inte bara av nostalgi och för att jag inte förstår vad som annars skulle kunna vara.

Jag ser framför mig hur det ställe som jag älskat så högt hela mitt liv skulle kunna bli vårt eget. Hur det skulle kunna stanna en generation till. Hur pappa skulle kunna få ha kvar det, som han ändå också så gärna vill, fast befriad från allt arbete. Hur våra barn, precis som vi, fick växa upp där. Att ge dem det som jag fick. Jag ser också en ekonomi med betydligt mindre marginal, skakigt världsläge och räntor som kryper uppåt igen. Jag ser underhåll av hus hemma och stort landställe. Oförutsedda kostnader som trillar in och minskad frihet.

Och samtidigt.. vad är jag här för?

Ja, som ni hör så är det stora känslor och tankar som virvlar runt, såklart. Jag ber er inte om råd, för hur ska man ens kunna ge det i sådana här lägen. Vi är ju alla så olika. Men, vad jag skulle behöva er hjälp med är inspiration kring vad andra barnfamiljer gör med sin lediga tid. Kanske är huset viktigt för oss, eller så kanske väntar oss något annat, som vi vill mer. Jag vet inte. Så.. hur ser er lediga tid ut? Vad gör ni på jullov, höstlov, sportlov och sommarlov med barnen?
 
Senast ändrad:
Tråkigt svar; vi är mest hemma. Gör utflykter, en övernattning, zoo, museum. Någon vecka utomlands då och då. Hälsar på min familj på västkusten.

I slutet på förra året köpte vi husvagn så hoppas på lite fler utflykter :)

Har en gård med renoveringsbehov och hästar, men vet inte om det är en stark begränsande faktor.
 
Vi diskuterade sommarstuga idag, då makens farfars livsverk är till salu (farfarn dog för kanske 9 år sedan, något år efter såldes sommarstugan och de som köpte då säljer nu). Men vi kom fram till, att hur sentimentalt det än är, så vill vi inte ha sommarstuga. Dels är det ett till hus att sköta och dels uppskattar jag att se olika saker. Mamma och pappa har sommarstuga där vi får vara hur mycket vi vill dessutom.
På somrarna är vi hemma, hos päronens sommarstugor (ja, för att vara korrekt är de skilda och har varsin sommarstuga i samma område), åker på utflykter, besöker min moster i Halmstad, åker på andra semestertrippar osv. Somrarna går fort!
 
Köpt husvagn, åker runt i Sverige med den. Ibland ut med båten och sover nån natt i skärgården. Vi har katt så lite låsta då det måste bokas katthotell osv. Mycket dagsutflykter, grillar korv, åker till pärlor längs Göta kanal och äter lunch, har pool hemma så ibland "bara" vara hemma också.
 
Makens familj har sommarstuga på en helt magisk plats och för mig som ingift är det helt självklart att vi en dag ska ta över. Svåger med familj är mer skeptiska men maken har alltid sett sommarstugan som sin hjärteplats och på vägen har den också blivit min.

Nu har vi inte skolbarn än på ett tag och jag jobbar oregelbundet med helger/storhelger plus roterande semesterschema på sommaren (alltså julisemester var tredje år) så våra semestrar anpassas efter mitt schema. Vi bor också 30 respektive 45 mil från våra familjer så blir en del körande på lov/semestrar. Övrig ledig tid renoverar vi vårt nuvarande hus där en del i framtidsplanen är att flytta till ön där sommarstugan ligger (lägre huspriser, kunna jobba mindre, vara närmare sommarhuset och kunna åka dit lättare).

Har inte längre någon önskan eller längtan efter utlandssemestrar, vill inte flyga och känns som att jag rest "klart". Känner mig som en 80-åring i en 37årig småbarnsmammas kropp men jag gillar att vara hemma med min familj och påta i trädgården 😂
 
Mina föräldrar har alltid hyrt hus på sommaren. Vissa hus (ett på Gotland, ett i Stockholms skärgård och ett i Helsingland) har vi återkommit till under flera år. När man återkommer till ett hus under tre - fyra - sju sommarveckor var och varannan sommar så blir det ens eget på sätt och vis.

Det kräver kanske lite mer planering och framförhållning och jag har ingen koll på hur kostnadskalkylen ser ut. Men det går absolut att leva sommarstugeliv utan att tumma på frihet och flexibilitet.
 
Det kommer en konkret frågeställning, låt mig bara ventilera först.

Vi har ett landställe i Norra Roslagen. Det var min farfar som köpte en skogstomt 1969 och byggde sedan tre hus på den. Pappa var med och spikade på huset som 6-åring och har sedan dess spenderat sina somrar där, och det har jag och mina syskon också gjort. Vi har fiskat, åkt båt, täljt barkbåtar, åkt flakmoppe, plockat blåbär och fångat spigg vid klipporna. Nu är vi där med våra barn, och någonstans har jag nog antagit att det är såhär livet ska fortsätta. Somrarna i skärgården.

Men, nu har det börjat smyga sig på att pappa funderar på att sälja. Hans föräldrar gick tyvärr bort alldeles för unga och sedan dess har han tagit över det själv. Alla hans barn är nu vuxna, han närmar sig pensionsåldern och känner att kroppen inte orkar längre. Han har inte råd att ta in hantverkare, så han gör allting själv och orken tryter. Stället har blivit ett måste och en ständig boja. Han drömmer om ett friare liv, kanske köpa en husbil, ta med sig hunden och se Europa. Jag vill ge honom en kram och säga ”släpp taget”, även om hela min själ fullkomligt går i bitar.

Nu måste vi fundera på om det är vi som ska befria honom från huset, eller om vi också ska släppa taget. Det är inte aktuellt för mina syskon. Vi kan och har råd, men marginalerna blir små. Huset är värderat till 40% av vad vi köpte vårt eget hus för, så det är inte fickpengar för oss. Samtidigt är huset en mötesplats och en tillflykt från stan. Pappa, mamma och svärfar bor i lägenheter här i Stockholm. Bortsett från svärmor som flyttat hem till Dalarna så har vi ingen släkt utanför storstan som vi kan hälsa på. Jag inser att jag är så präglad av livet med landställe att jag inte ens vet vad vi skulle göra med vår lediga tid utan det. Samtidigt så måste jag ju också försöka visualisera det, för köper vi huset och väljer att lägga alla våra pengar där så måste det ju vara för att det är det vi verkligen vill med vårt liv. Inte bara av nostalgi och för att jag inte förstår vad som annars skulle kunna vara.

Jag ser framför mig hur det ställe som jag älskat så högt hela mitt liv skulle kunna bli vårt eget. Hur det skulle kunna stanna en generation till. Hur pappa skulle kunna få ha kvar det, som han ändå också så gärna vill, fast befriad från allt arbete. Hur våra barn, precis som vi, fick växa upp där. Att ge dem det som jag fick. Jag ser också en ekonomi med betydligt mindre marginal, skakigt världsläge och räntor som kryper uppåt igen. Jag ser underhåll av hus hemma och stort landställe. Oförutsedda kostnader som trillar in och minskad frihet.

Och samtidigt.. vad är jag här för?

Ja, som ni hör så är det stora känslor och tankar som virvlar runt, såklart. Jag ber er inte om råd, för hur ska man ens kunna ge det i sådana här lägen. Vi är ju alla så olika. Men, vad jag skulle behöva er hjälp med är inspiration kring vad andra barnfamiljer gör med sin lediga tid. Kanske är huset viktigt för oss, eller så kanske väntar oss något annat, som vi vill mer. Jag vet inte. Så.. hur ser er lediga tid ut? Vad gör ni på jullov, höstlov, sportlov och sommarlov med barnen?
Vi är hemma. Huset och trädgården kräver sitt med renovering, odlingar osv. Barnen och jag åker 2-3 nätterna bort till mormor/morfar samt något resmål i Sverige. I övrigt gör vi dagsutflykter med utgångspunkt från hemmet.

Jag har möjlighet att få en tomt avstyckad nära mitt föräldrahem och bygga mig en stuga nära vatten, men jag vill inte lägga pengar eller fokus på två hus samtidigt. I framtiden, när barnen är större och jag äldre, kan jag se mig själv sälja mitt stora härke till hus i utbyte mot något mindre boende, och kanske en enkel stuga och en husbil. Men det är väl sisådär 15-20 år dit.
 
Det finns ett lantställe som mamma och morbror äger just nu, som funnits i släkten sen innan jag föddes. Brukar försöka vara där några veckor varje sommar, jag skulle gärna spendera hela somrarna där men det är tyvärr inte möjligt pga djur mm hemma.

Min tanke är att ta över mammas del när hon inte orkar ha det kvar, sambon skulle nog gärna vara där med om vi ägde det.
Det är verkligen mitt paradis på jorden, så relaterar till din känsla över din pappas ställe.

Annars är vi mest hemma, bor i hus och renoverar så vi har alltid massor att göra och även trädgården is a work in progress.
 
Mina föräldrar har alltid hyrt hus på sommaren. Vissa hus (ett på Gotland, ett i Stockholms skärgård och ett i Helsingland) har vi återkommit till under flera år. När man återkommer till ett hus under tre - fyra - sju sommarveckor var och varannan sommar så blir det ens eget på sätt och vis.

Det kräver kanske lite mer planering och framförhållning och jag har ingen koll på hur kostnadskalkylen ser ut. Men det går absolut att leva sommarstugeliv utan att tumma på frihet och flexibilitet.
Så är jag också uppvuxen. Mina föräldrar hyrde alltid via "Bo på lantgård", i Blekinge, Småland och Östergötland. Ju större jag och min bror blev desto längre hemifrån Malmö tog vi oss. På det sättet fick vi nya närområden att upptäcka. Ställen vi gillade till återkom vi till flera år i rad. Pappa jobbade som snickare så han ville inte ta hand om ett hus på fritiden.

Själv bor jag idag med min egna familj på en liten gård. Somrarna/ledigheter spenderas hemma och med små dagsutflykter. Det är nästintill omöjligt att resa bort när man har många djur (och en väldigt ängslig hund) och ett rätt begränsat kontaktnät. Men vi trivs bäst hemma så vi klagar inte 🥰
 
Vi har inget landställe, och hade inte det som liten heller. Familjen bor i Stockholm så vi har inte heller några att åka och hälsa på.

Men vi reser rätt mycket. I sommar blir det iallafall en vecka på visningsö. Sen ska vi till high chaparall och Kolmården. Mina svågrar har landställen, men där brukar vi bara sova någon natt per år.

vi är hemma en del och åker då på en hel del dagsutflykter. Men det är nog mycket för att mina barn är väldigt nöjda och glada när vi gör lite mer saker.

Sommarställe hade varit mysigt, men det är för dyrt om man ska ha något relativt nära.
 
Vi har hästar och smådjur, och åker därför inte iväg långt mer än en gång per sommar. Brukar ha hyrt stuga eller åkt med husvagnen som nu är såld.

Däremot brukar vi göra många dagsutflykter och bada i olika sjöar.
Vi har ju liksom oasen hemma hos oss, hästar på gräsmattan, höns som gräver sönder trädgårdslanden, och hus i solläge.

Om det är ekonomin som är ett tungt vägande argument, har ni kikat på möjligheten att hyra ut under perioder ni inte tänkt bruka fastigheten? Kolla t.ex på AirBnb hur prisbilden ser ut i området och om de boenden som finns är mycket bokade.
 
Det kommer en konkret frågeställning, låt mig bara ventilera först.

Vi har ett landställe i Norra Roslagen. Det var min farfar som köpte en skogstomt 1969 och byggde sedan tre hus på den. Pappa var med och spikade på huset som 6-åring och har sedan dess spenderat sina somrar där, och det har jag och mina syskon också gjort. Vi har fiskat, åkt båt, täljt barkbåtar, åkt flakmoppe, plockat blåbär och fångat spigg vid klipporna. Nu är vi där med våra barn, och någonstans har jag nog antagit att det är såhär livet ska fortsätta. Somrarna i skärgården.

Men, nu har det börjat smyga sig på att pappa funderar på att sälja. Hans föräldrar gick tyvärr bort alldeles för unga och sedan dess har han tagit över det själv. Alla hans barn är nu vuxna, han närmar sig pensionsåldern och känner att kroppen inte orkar längre. Han har inte råd att ta in hantverkare, så han gör allting själv och orken tryter. Stället har blivit ett måste och en ständig boja. Han drömmer om ett friare liv, kanske köpa en husbil, ta med sig hunden och se Europa. Jag vill ge honom en kram och säga ”släpp taget”, även om hela min själ fullkomligt går i bitar.

Nu måste vi fundera på om det är vi som ska befria honom från huset, eller om vi också ska släppa taget. Det är inte aktuellt för mina syskon. Vi kan och har råd, men marginalerna blir små. Huset är värderat till 40% av vad vi köpte vårt eget hus för, så det är inte fickpengar för oss. Samtidigt är huset en mötesplats och en tillflykt från stan. Pappa, mamma och svärfar bor i lägenheter här i Stockholm. Bortsett från svärmor som flyttat hem till Dalarna så har vi ingen släkt utanför storstan som vi kan hälsa på. Jag inser att jag är så präglad av livet med landställe att jag inte ens vet vad vi skulle göra med vår lediga tid utan det. Samtidigt så måste jag ju också försöka visualisera det, för köper vi huset och väljer att lägga alla våra pengar där så måste det ju vara för att det är det vi verkligen vill med vårt liv. Inte bara av nostalgi och för att jag inte förstår vad som annars skulle kunna vara.

Jag ser framför mig hur det ställe som jag älskat så högt hela mitt liv skulle kunna bli vårt eget. Hur det skulle kunna stanna en generation till. Hur pappa skulle kunna få ha kvar det, som han ändå också så gärna vill, fast befriad från allt arbete. Hur våra barn, precis som vi, fick växa upp där. Att ge dem det som jag fick. Jag ser också en ekonomi med betydligt mindre marginal, skakigt världsläge och räntor som kryper uppåt igen. Jag ser underhåll av hus hemma och stort landställe. Oförutsedda kostnader som trillar in och minskad frihet.

Och samtidigt.. vad är jag här för?

Ja, som ni hör så är det stora känslor och tankar som virvlar runt, såklart. Jag ber er inte om råd, för hur ska man ens kunna ge det i sådana här lägen. Vi är ju alla så olika. Men, vad jag skulle behöva er hjälp med är inspiration kring vad andra barnfamiljer gör med sin lediga tid. Kanske är huset viktigt för oss, eller så kanske väntar oss något annat, som vi vill mer. Jag vet inte. Så.. hur ser er lediga tid ut? Vad gör ni på jullov, höstlov, sportlov och sommarlov med barnen?

Jag har släktingar i Stockholm som hade lite samma dilemma som dig. Min fars ena tremänning (som är lite äldre än mig... syskonen skaffade barn lite utspritt) äger stugan vi härstammar ifrån här i byn (jag TROR pappa föddes där). Hon älskar den där stugan högt och har försakat saker för att ha råd med den men det är hennes paradis. Det var inte ett val att inte hålla kvar den.

Hennes föräldrar som ägde stugan köpte ett till ställe här i byn för de ville ha något större och modernare. När syskonens pappa gick bort och deras mamma började blir skröplig så tog syskonen över den stugan, med ett ytterst noggrant skrivet avtal. Inget av syskonen (eller syskonbarnen för den delen) ville blir av med kopplingen hit till byn.

Skulle något sådant kunna fungera?
 
Har en gård med renoveringsbehov och hästar, men vet inte om det är en stark begränsande faktor.

Inte alls en tråkigt svar, och inte alls tråkigt att vara hemma. Jag tänker att just "hemma" måste variera kraftigt efter hur man bor. Gård med djur är ju en livsstil i sig, med mycket sysselsättning och stimulans.
 
Vi har gjort lite olika saker på somrarna, men dom senaste två åren har vi varit i Danmark på Jellinge Camping. Därifrån har vi gjort dagsutflykter till typ Legoland och liknande. Vi har fram tills nu bott i lägenhet i Gbg men har nu köpt hus på mindre ort i Småland som vi flyttar in i till sommaren så i år kommer vi bara vara där och greja, sambon kommer dessutom jobba hela sommaren så det blir väl sonen och jag som hänger mest men vi har en badsjö på promenadavstånd från huset så gissar att vi kommer hänga mycket där.

Själv var jag alltid på en fantastisk liten ö i Göteborgs skärgård som heter Knarrholmen när jag var liten, den var då ägd av IF Metall som hyrde ut stugorna för en billig peng till sina fackanslutna och lite annat löst folk (läs: ensamstående småbarnsmorsor med begränsad budget). Tyvärr såldes den ön sedermera till rikingar som byggde bungalows och jag har inte satt min fot där sedan dess, det känns för sorgligt liksom.
 
Om det är ekonomin som är ett tungt vägande argument, har ni kikat på möjligheten att hyra ut under perioder ni inte tänkt bruka fastigheten? Kolla t.ex på AirBnb hur prisbilden ser ut i området och om de boenden som finns är mycket bokade.

Jag skulle också skriva hyra ut? Om du inte vill hyra ut till helt okända så kanske lägga upp på Facebook så vänner och bekanta ser?

Det går absolut. Vi funderar såklart mycket kring varför vi vill ha huset, och en starkt bidragande faktor för mig är vad vi skulle kunna ge andra genom att äga det. Inom familjen bor som sagt de flesta i lägenhet i Stockholm, och att kunna erbjuda fri tillgång till den där platsen skulle vara fint. När barnen har långa sommarlov och våra föräldrar är pensionerade skulle de kunna vara uppe med mor- och farföräldrar när vi måste jobba. Mamma skulle kunna åka upp spontant en solig helg i april om hon vill. Vi skulle kunna ge något till andra, och göra det enklare för storfamiljen att ses och skapa minnen tillsammans. Så som det alltid varit inom pappas familj, men nu även fler. Jag ser också framför mig att vi skulle vilja vara där mycket på sommarhalvåret men även kanske höst- och sportlov ibland. Så att hyra ut det skulle sätta lite käppar i hjulet för den visionen. Men, det är ju också en trygghet att alternativet skulle finnas om räntorna skulle dra iväg igen eller någon utav oss skulle bli av med jobbet.
 
Har inte längre någon önskan eller längtan efter utlandssemestrar, vill inte flyga och känns som att jag rest "klart". Känner mig som en 80-åring i en 37årig småbarnsmammas kropp men jag gillar att vara hemma med min familj och påta i trädgården 😂

Lite samma här faktiskt. Jag vill gärna visa barnen andra delar av världen, vid tillfällen, men bortsett från det så har jag insett att utlandssemester inte riktigt är min grej faktiskt. Jag gillar att se andra kulturer, höra andra språk och testa ny mat. Men ärligt talat blir jag ganska rastlös av att såsa runt, ligga vid en pool och äta på restaurang. Jag gillar att vara ledig men jag är en rastlös själ som gärna vill ha projekt att pyssla med. Jag vill rycka ogräs, skrapa gammal färg eller kratta löv. Jag gillar att göra, inte bara vara. Klimatkrisen bidrar givetvis också till visionen om ett semesterliv i Sverige.
 
Jag har släktingar i Stockholm som hade lite samma dilemma som dig. Min fars ena tremänning (som är lite äldre än mig... syskonen skaffade barn lite utspritt) äger stugan vi härstammar ifrån här i byn (jag TROR pappa föddes där). Hon älskar den där stugan högt och har försakat saker för att ha råd med den men det är hennes paradis. Det var inte ett val att inte hålla kvar den.

Hennes föräldrar som ägde stugan köpte ett till ställe här i byn för de ville ha något större och modernare. När syskonens pappa gick bort och deras mamma började blir skröplig så tog syskonen över den stugan, med ett ytterst noggrant skrivet avtal. Inget av syskonen (eller syskonbarnen för den delen) ville blir av med kopplingen hit till byn.

Skulle något sådant kunna fungera?

Det finns nog absolut möjligheter att diskutera, så det ska vi göra. Jag tror att det som gör det lite krångligt för mig är att vi är fem syskon. Jag vill helst inte samäga om jag kan undvika det. Möjligtvis med en annan, egen vald, part. Men vi är lite för många och lite för olika som personer. Jag befarar att det skulle kunna påverka relationerna när allt ska kommas överens om, och saker som beslut och ekonomi kring renoveringar kommer in i bilden.

Det andra är att det kan hända att tankarna kring försäljning också kommer ur en vilja göra någonting annat av de pengar som huset kan ge. De har pratat om att köpa boende här i Stockholm, då de bor i hyresrätt nu och egentligen skulle vilja byta område och kanske bosätta sig vid skogsbrynet till något av naturreservaten. Nu när pensionen närmar sig vill de också se över sina utgifter och kanske inte behöva vara belånade alls. Med det sagt så kan det ju finnas mellanvägar, och jag tror inte att de ännu har landat i vad de verkligen vill göra kommande år. Pappa säger att han kanske har 10-15 år kvar med energi i kroppen, och funderar mycket kring vad han vill göra med de åren. Inte lägga om tak, verkar det ju som i varje fall. Jag tror de ser en ekonomisk frihet framför sig som kommer ut den generationens möjlighet att sälja sitt hus. Men vem vet, jag tror alla de här tankarna behöver få mogna lite. Både hos pappa och hos oss. Hade ekonomin varit stabilare så hade jag inte tvekat. Vi har pengarna, och lönerna. Men när båda våra arbetsplatser drabbats av en del varsel, mitt yrke sannolikt är till 80% ersatt av AI inom några år och det pågår fullskaliga handelskrig och ekonomiska kriser som gör tvära kast och röda grafer i sparandet så är vi också väldigt ödmjuka inför vår egen sårbarhet.
 
Vi brukar vara lediga ca 5 veckor på sommaren. 1-2 veckor åker vi iväg. Typ hyr en stuga, i somras bytte vi hus med en dansk familj.

Resten av tiden är vi hemma eller i sommarstugan som mina föräldrar delar med min moster (och som var mormors från början ). Mina barn älskar att vara där precis som jag gjorde när jag var liten.

Skulle vi inte ha stugan skulle vi nog resa mer på sommaren. Vara borta 2-3 veckor. Kanske köpa ett eget sommarställe

För mig låter det som att det är mer ekonomi än arbete som går dit att tveka?
 

Liknande trådar

Hästnyheter

Bukefalos, Radannonser

Allmänt, Dagbok

Barn

Hund

Katt, Andra Djur

Hästrelaterat

Omröstningar

Tillbaka
Upp