Vad gör vi? Kids edition - del 4

[Bexzor]

Alltså min lilla E är en liten rackare. Hon och hennes pappa var förbi förut för att hämta upp en av brödernas glömda väskor. Vi börjar prata om att att hon sover i sin säng hos sin pappa hela natten och hela tiden. När jag frågar om hon ska börja sova i sin säng igen här fick jag till svar "nej jag sova din säng i din hus och min säng i pappas hus". Jag tar det som ett nej då

 

[turbofling]

Jag förbereder mig för att ge barnen tråkiga besked i eftermiddag.
Ena kaninen är sjuk och hon kommer troligtvis inte att överleva. Nackdelen med djur .

 

[sthu]

Ätit mellanmål. Mosad banan och avokado. Det gick ner utan problem det med.
Det enda han inte äter med glädje och stor aptit är burk med biff stroganoff och ris. Han äter det, men motvilligt.

 

[Madde_padde]

Jag förbereder mig för att ge barnen tråkiga besked i eftermiddag.
Ena kaninen är sjuk och hon kommer troligtvis inte att överleva. Nackdelen med djur .

Ja fy samtidigt de är ”bra” att lära sig att livet inte finns för alltid.

 

[turbofling]

Ja, tyvärr är ju döden en del av livet.

Kaninen lever än men jag tror inte att hon överlever natten. Barnen har iaf sagt hejdå och försökte mata henne med favoritmaten men hon vill inte äta något. Tycker så synd om hennes kaninkompis, han varierar mellan att ligga helt nära henne till att oroligt skutta omkring.

 

[FeatherCloud]

Hämtade barnen tidigt eftersom jag är sjuk och har varit hemma hela dagen. Kul. Lillasyster är inne på fjärde skrika-gråta-sparka-utbrottet på en timme nu. Ge mig styrka.

 

[Blyger]

Ja, tyvärr är ju döden en del av livet.

Kaninen lever än men jag tror inte att hon överlever natten. Barnen har iaf sagt hejdå och försökte mata henne med favoritmaten men hon vill inte äta något. Tycker så synd om hennes kaninkompis, han varierar mellan att ligga helt nära henne till att oroligt skutta omkring.

Då borde du nog avliva, det låter inte alls bra att kaninen ska självdö.

 

[turbofling]

Då borde du nog avliva, det låter inte alls bra att kaninen ska självdö.

Det gör inte veterinären i vår by och jag kan inte göra det själv/vi har ingen här runt oss som kan göra det. En annan veterinär i närheten har tyvärr gått i pension.

Men kaninen verkar ändå lugn och jag tror inte att hon lider. Att åka iväg med henne långt skulle stressa henne och hon skulle nog må sämre av det, hon är en ganska rädd och skygg kanin.

(Veterinären vägrade att avliva våran katt för några är sen trots att han var gammal och väldigt sjuk, han var bara skinn och ben och orkade inte ens gå till kattlådan.
Men vet. ansåg att han skulle bli frisk igen med rätt foder trots att han tynande bort och vi verkligen bad om att han skulle få somna in) .

 

[Blyger]

Det gör inte veterinären i vår by och jag kan inte göra det själv/vi har ingen här runt oss som kan göra det. En annan veterinär i närheten har tyvärr gått i pension.

Men kaninen verkar ändå lugn och jag tror inte att hon lider. Att åka iväg med henne långt skulle stressa henne och hon skulle nog må sämre av det, hon är en ganska rädd och skygg kanin.

(Veterinären vägrade att avliva våran katt för några är sen trots att han var gammal och väldigt sjuk, han var bara skinn och ben och orkade inte ens gå till kattlådan.
Men vet. ansåg att han skulle bli frisk igen med rätt foder trots att han tynande bort och vi verkligen bad om att han skulle få somna in) .

Vilken mardröm

 

[FeatherCloud]

Hämtade barnen tidigt eftersom jag är sjuk och har varit hemma hela dagen. Kul. Lillasyster är inne på fjärde skrika-gråta-sparka-utbrottet på en timme nu. Ge mig styrka.

...sen (efter ett femte utbrott) åt hon nästan en hel laxfile och var sen glad resten av kvällen Hon är ljuvligt rolig när hon är på humör, och driver mig mot vansinnets rand alla andra stunder. Ni vet sådär när barnet säger en sak men sen blir galen för att man gör det som bads om. Gud så jag längtar tills denna fas är över...

 

[Mirre]

Har precis lagt dottern vilket är en kamp 9,5 av 10 gånger Orden sovdags och borsta tänder tycks ha någon slags utlösande effekt för att trigga utbrott. Idag roade vi oss med att kasta kläder på bröderna, gömma sig i vår säng, skrika för full hals och totalt vägra borsta tänderna och lägga sig Det är fruktansvärt dränerande att behöva ta den striden varje kväll.

 

[Midsommarblomster]

Gud så jag längtar tills denna fas är över...

Samma. Det verkar inte finnas något stopp just nu. Allt blir fel, allt måste förhandlas och utbrotten tar aldrig slut. Den senaste veckan har det tagit spinn till den grad att man märker att hon själv tappar kontrollen och börjar få panik vid några tillfällen. Idag satt jag på badrumsgolvet när hon fick ett utbrott över tandborstningen och bara försökte vänta ut det. Vad jag än sa gjorde saken värre och jag fick inte röra henne. Jag ser på blicken att hon är helt panikslagen själv så jag tänkte att herregud hur ska det här sluta. Tillslut chansar jag och börjar klia henne lite lätt på benen, då stannar hon upp. Så jag fortsätter över ryggen. Tänker att det kanske kan lugna ner systemet lite? Då gnyr hon lite och kryper sen upp i min famn.

Men ja, låt det ta slut snart? För allas skull.

 

[Kilauea]

Vi har också nån fas just nu, med 4-åringen. Dränerande är verkligen rätta ordet.
Så mycket som blir fel, så mycket skrik och gråt så fort det inte är som hon vill. Och så mammig.

 

[Bexzor]

Jag tycker det är fantastiskt hur vi på detta forum ser och hör hur man kämpar med att få ihop vardagen med barn samtidigt som de är helt underbara. Kontrasterna mellan högt och lågt, och framför allt så finns det säkert fler än mig som tragglar med dåligt samvete för att man inte orkar eller räcker till. Min barnvecka är så sjukt intensiv att min barnfria vecka mest går åt till återhämtning och vara själv så gott det går med ett vuxet barn hemma. Det som är mest skrämmande är att jag levt med högt tempo i många år men såg det normalt för det var vardag i mitt liv, och det finns inte heller någon avlastning att förlita sig på. Idag ser jag tillbaka i backspegeln att det var för intensivt och att det fanns inget annat val än skilsmässa för att vi båda skulle orka.

 

[FeatherCloud]

Samma. Det verkar inte finnas något stopp just nu. Allt blir fel, allt måste förhandlas och utbrotten tar aldrig slut. Den senaste veckan har det tagit spinn till den grad att man märker att hon själv tappar kontrollen och börjar få panik vid några tillfällen. Idag satt jag på badrumsgolvet när hon fick ett utbrott över tandborstningen och bara försökte vänta ut det. Vad jag än sa gjorde saken värre och jag fick inte röra henne. Jag ser på blicken att hon är helt panikslagen själv så jag tänkte att herregud hur ska det här sluta. Tillslut chansar jag och börjar klia henne lite lätt på benen, då stannar hon upp. Så jag fortsätter över ryggen. Tänker att det kanske kan lugna ner systemet lite? Då gnyr hon lite och kryper sen upp i min famn.

Men ja, låt det ta slut snart? För allas skull.

Så arg blir lilla E varje gång... Låser sig helt och skriker högre om jag pratar med henne och slåss eller sparkas om jag försöker ta på henne. Det brukar funka att fråga om hon vill att jag ska gå, då hulkar hon nej och kommer ur det litegrann, och sen kan vi kramas. Känner igen mig själv så oerhört mycket i henne, hur kroppen och huvudet bara låser sig i känslan LEDSEN, men det är ändå långt ifrån lätt att bemöta henne, jag vet ju knappt hur jag ska hantera mig själv

Måste också komma ur det här med att jag är så irriterad och stressad när jag lämnar. Sonen är en sengångare och det gör mig galen. Idag skällde jag på honom när han var extremt omständlig på skolan och då ville han för första gången inte ha någon kram innan jag gick. Aj i hjärtat.
Nu ska jag gå och lägga mig med min feber och gråta lite och fundera på vad jag egentligen håller på med...

 

[Guldaskig]

Så arg blir lilla E varje gång... Låser sig helt och skriker högre om jag pratar med henne och slåss eller sparkas om jag försöker ta på henne. Det brukar funka att fråga om hon vill att jag ska gå, då hulkar hon nej och kommer ur det litegrann, och sen kan vi kramas. Känner igen mig själv så oerhört mycket i henne, hur kroppen och huvudet bara låser sig i känslan LEDSEN, men det är ändå långt ifrån lätt att bemöta henne, jag vet ju knappt hur jag ska hantera mig själv

Måste också komma ur det här med att jag är så irriterad och stressad när jag lämnar. Sonen är en sengångare och det gör mig galen. Idag skällde jag på honom när han var extremt omständlig på skolan och då ville han för första gången inte ha någon kram innan jag gick. Aj i hjärtat.
Nu ska jag gå och lägga mig med min feber och gråta lite och fundera på vad jag egentligen håller på med...

Vår ena dotter är också riktigt seg med att ta på sig kläder, äta frukost, bortsta tänder, osv. Vi får påminna heeeela tiden vilket blir så otroligt tjatigt. Idag lyckades jag dessutom komma åt hennes lösa tand av misstag när jag borstade hennes tänder och det blev gråtfest såklart. Jag hanterade väl inte det särskilt bra och nu sitter jag här med dåligt samvete.

 

[Nordthor]

Precis som flera andra skriver. Humöret nu alltså . Vi har världens gladaste unge men just nu har han noll tålamod och tappar det så fort det inte blir som han tänkt. (Pappan säger att han ärvt det från mig .) Som tur är brinner han av ganska så snabbt och blir sedan glad igen men jag ser inte fram emot tiden då han ska vara långsur.

Idag är det jag och grabbarna. Ska strax försöka köra iväg och kombinera hundträning med barnrastning. Sen blir det hushållstjänst och förhoppningsvis träning för mig fram till sambon kommer hem ikväll. En liten skvätt sömn och sedan nattjobb. Helt klart en kaffekrävande livsstil just nu.

 

[turbofling]

Så arg blir lilla E varje gång... Låser sig helt och skriker högre om jag pratar med henne och slåss eller sparkas om jag försöker ta på henne. Det brukar funka att fråga om hon vill att jag ska gå, då hulkar hon nej och kommer ur det litegrann, och sen kan vi kramas. Känner igen mig själv så oerhört mycket i henne, hur kroppen och huvudet bara låser sig i känslan LEDSEN, men det är ändå långt ifrån lätt att bemöta henne, jag vet ju knappt hur jag ska hantera mig själv

Det där känner jag igen hos mig själv ocksa. Jag kan ocksa bli låst i ledsen och argkänslan och när jag som vuxen inte vet hur jag ska hantera det, hur ska då det lilla (eller lite större) barnet då kunna hantera det. Min 10åring har ett väldigt humör och hon uttrycker ofta att hon inte vet hur hon ska ha sina känslor under kontroll.

Dåliga samvetet hos mamman finns här också men jag försöker intala mig själv att vi bara är männsikor och inga maskiner, vi har också känslor som blir svåra att hantera ibland och orken tar slut. Vi får bli arga, ledsna och tappa humöret, det är ok. För jag tror nog att stunderna vi den förälder som vi vill vara är fler än de stunderna där orken tar slut.

 

[Midsommarblomster]

Jag tycker det är fantastiskt hur vi på detta forum ser och hör hur man kämpar med att få ihop vardagen med barn samtidigt som de är helt underbara. Kontrasterna mellan högt och lågt, och framför allt så finns det säkert fler än mig som tragglar med dåligt samvete för att man inte orkar eller räcker till. Min barnvecka är så sjukt intensiv att min barnfria vecka mest går åt till återhämtning och vara själv så gott det går med ett vuxet barn hemma. Det som är mest skrämmande är att jag levt med högt tempo i många år men såg det normalt för det var vardag i mitt liv, och det finns inte heller någon avlastning att förlita sig på. Idag ser jag tillbaka i backspegeln att det var för intensivt och att det fanns inget annat val än skilsmässa för att vi båda skulle orka.

Livet, och allt man lär sig på vägen, tänker jag på. Allt som man inte visste hur det skulle bli och hur det blev och det vackra i allting, ändå. Jag tycker också att det är fantastiskt att få läsa era historier och om er vardag.

När jag tänker tillbaks på förra året så tänker jag samma sak, hur orkade vi? Dottern var knappt 15 månader när vi fick en nyfödd, som vaknade varje timme om inte oftare ett helt år. Den enorma sömnbristen, återhämtningen från kejsarsnittet, vagnvägran, bära dygnet runt, dubbla vagnar till och från förskolan i snön och intensiteten i varje vaken timme. Jag undrar som sagt hur vi orkade men å andra sidan så gjorde vi ju inte det heller. Jag grät jämt och på kvällarna kunde jag inte resa mig upp. Det är tufft nu också till och från men det går inte att jämföra mot hur det var. Jag tror jag kommer behöva tid att bearbeta det.

Så allt det magiska också, i allt det här. Att få barn är verkligen en stark upplevelse. Högsta högt och lägsta lågt, om du frågar mig.

 

[FeatherCloud]

... och så berättar en på fritids att sonen lyssnat dåligt, stört och vägrat vara med på idrotten och "varit överallt". Vet aldrig vad jag ska göra med den informationen, jag brukar kunna hantera det hemma, oftast är han upprörd över något, men det viftade hen bort att hen inte hade märkt...