Gnägg Vad hade husarerna för hästar?

Min äldsta är över 100 år :)
Spännande! Ser också nu när jag granskar texten noggrannare att det står att den är född 1933 och något som nog ska vara ett namn tolkar det som Larer vall.tuger eller möjligtvis tyger om det kan vara någon ledning. Vet ju dock ej vad vall. står för isåfall. Men födelseåret kanske är lite till hjälp.
 

Görel

Moderator
Är rätt säker på att jag hittat hästen i digitalt museum som är den som min släkting ritat av (ser att det står 1932 på tavlan och inte 1933, ramen dolde en del av siffran):

https://digitaltmuseum.se/021016962883/mustang-tiger-vall-fodd-ar-1932-e-grafit-all-hotxx-pysslon-fantom-uppf

"Mustang" Tiger Vall född år 1932 E Grafit- all Hotxx - Pysslon - Fantom, uppf Hilding Borg Landsbro Vetlanda.
Det är logiskt, Grafit var förr 1929 och All Hot xx 1900. Mamman finns säkert i någon av mina stamböcker :)
 
Hittade ett annat kort på min släkting i digitalt museum som säger lite mer om hästen: på bilden (får felmeddelande när jag försöker lägga in den som bild här så klicka på länken):

https://digitaltmuseum.se/021015521815/major-sven-littorin-har-som-volontar-14-4-pa-stamhast-25-4-panigen-efter/media?slide=0

Texten under lyder:

"Major Sven Littorin här som volontär 14/4 på stamhäst 25/4 "Pånigen" efter Isterman - Othello född 1914 - uppfödare godsägare Stockenfelt, Vartofta gård."

Här vet man alltså både uppfödare och härstamning samt födelseår
Så fina hästar på hans bilder.
 
Hittade ett annat kort på min släkting i digitalt museum som säger lite mer om hästen: på bilden (får felmeddelande när jag försöker lägga in den som bild här så klicka på länken):

https://digitaltmuseum.se/021015521815/major-sven-littorin-har-som-volontar-14-4-pa-stamhast-25-4-panigen-efter/media?slide=0

Texten under lyder:

"Major Sven Littorin här som volontär 14/4 på stamhäst 25/4 "Pånigen" efter Isterman - Othello född 1914 - uppfödare godsägare Stockenfelt, Vartofta gård."

Här vet man alltså både uppfödare och härstamning samt födelseår
Världen är bra liten, gården där hästen han sitter på kommer ifrån köpte sen en släkting till mig :)
 

Görel

Moderator
Hade varit kul att veta även vem mamman var!
Hon fanns tyvärr inte. Det finns inte heller någon Pysslon. Med tanke på hur hästen ser ut kan jag tänka mig att den inte är renrasigt varmblod utan mormor kan vara ardenner eller något som har gett färgen. Därefter har man betäckt henne med en fullblodshingst, och fått ett äkta halvblod. Mamman är då inte stamboksberättigad, därför finns hon inte i stamboken.
 
Hon fanns tyvärr inte. Det finns inte heller någon Pysslon. Med tanke på hur hästen ser ut kan jag tänka mig att den inte är renrasigt varmblod utan mormor kan vara ardenner eller något som har gett färgen. Därefter har man betäckt henne med en fullblodshingst, och fått ett äkta halvblod. Mamman är då inte stamboksberättigad, därför finns hon inte i stamboken.
Tack för informationen jättesnällt att du gjorde ett försök att leta iallafall och tog dig tid! Det uppskattar jag!
 
Ja hästarna var tydligen hans stora passion hela livet. Jag vet att han gjorde sin officersutbildning på Karlberg där den tydligen ges än idag och att han därefter gick ridskolan Strömsholm 1924-1925. Det var väl på den tiden helt militär verksamhet.
Blå Stjärnorna fick gå utbildning där också ibland :) eller i alla fall senare. (de var ju också iofs militärkopplade) farmors syster fick gå ridkurser där. Hon sa stolt att de var riktigt läskiga och hårda. Om du var rädd för din häst och klagade, det gjorde en flicka, fick du en värre och man skulle kunna leda dem från hagen i örat. Hon var iofs född 23 så det måste ha varit minst 18 år senare, antagligen mer pga krig.
 
Blå Stjärnorna fick gå utbildning där också ibland :) eller i alla fall senare. (de var ju också iofs militärkopplade) farmors syster fick gå ridkurser där. Hon sa stolt att de var riktigt läskiga och hårda. Om du var rädd för din häst och klagade, det gjorde en flicka, fick du en värre och man skulle kunna leda dem från hagen i örat. Hon var iofs född 23 så det måste ha varit minst 18 år senare, antagligen mer pga krig.
Spännande det visste jag inte. Kan tänka mig att det inte var några lightkurser precis. Jag har träffat min släktings dotter vid några tillfällen och hon sa att hon red militärhästar (dock var hon ju naturligtvis inte med under Strömsholmstiden utan är född senare) under större delen av sin uppväxt och det var ridhus med dubbla mått och ibland ställde ju hästarna till det lite och det var inte alltid så lätt att få ordning på det hela. De hade ju lite plats att springa på i ett ridhus med dubbla mått. Hästarna var ju tränade för att fungera i fält och krigssituationer med militärer och inte i första hand för dressyr eller hoppning med yngre tjejer som vägde ganska lätt och de hade oftast en sträng major eller överste som ridlärare.
 
Spännande det visste jag inte. Kan tänka mig att det inte var några lightkurser precis. Jag har träffat min släktings dotter vid några tillfällen och hon sa att hon red militärhästar (dock var hon ju naturligtvis inte med under Strömsholmstiden utan är född senare) under större delen av sin uppväxt och det var ridhus med dubbla mått och ibland ställde ju hästarna till det lite och det var inte alltid så lätt att få ordning på det hela. De hade ju lite plats att springa på i ett ridhus med dubbla mått. Hästarna var ju tränade för att fungera i fält och krigssituationer med militärer och inte i första hand för dressyr eller hoppning med yngre tjejer som vägde ganska lätt och de hade oftast en sträng major eller överste som ridlärare.
Jo jag uppfattade det som att de var jättehårda och inte tolererade någon rädsla alls utan man fick göra det som de sa. Och militärer som ridlärare. Har kvar hennes ridbyxor på landet också, de är jättehäftiga med uttag för knäna, tyvärr kan jag inte ha dem men är så nyfiken på om de inte är magiskt bekväma att rida i.
 
Den är nog inte så hög? Kanske 160?

De skulle ju vara handsbredden lägre än rekryten var hög och sedan tror jag inte 170 och 175 hästar var så himla vanliga 1920. De var inte vanliga när jag började rida heller (såvitt jag vet).

Sedan hur mycket red han? Sett en bunt argentinare och fransmän som rider mycket och inte är jättelånga, de studsar helt enkelt bara upp till stigbygeln, dvs hopp på höger fot så att vänster ploppar in i stigbygeln och sedan svingar upp utan att lägga någon större tyngd varken i sadeln eller stigbygeln.
Ja, det var nog ett krav att de kunde sitta upp utan pall 😊 vet bara att han var "stamanställd".
 
Jo jag uppfattade det som att de var jättehårda och inte tolererade någon rädsla alls utan man fick göra det som de sa. Och militärer som ridlärare. Har kvar hennes ridbyxor på landet också, de är jättehäftiga med uttag för knäna, tyvärr kan jag inte ha dem men är så nyfiken på om de inte är magiskt bekväma att rida i.
Har en kompis som red på ridskola på 60-talet och deras lärare var hård men rättvis som det heter. Vägra rida den häst han valt fanns inte, grina fick man inte, och varje lektion fick de galoppera med knut på tygeln, armarna rakt ut och inga stigbyglar...de blev säkert jätteduktiga ryttare, men jag hade aldrig vågat....
 
Min morfar var stamanställd ryttare på 10- och 20-talet....

Jag har ärvt några foton från bl.a Eksjö och K1 i Stockholm....

Det finns foton på när dom hoppade genom levande hinder och massa annat.

Ska se om jag hittar dom ifall ni vill se dom 🤗🥰🤪
 
Har en kompis som red på ridskola på 60-talet och deras lärare var hård men rättvis som det heter. Vägra rida den häst han valt fanns inte, grina fick man inte, och varje lektion fick de galoppera med knut på tygeln, armarna rakt ut och inga stigbyglar...de blev säkert jätteduktiga ryttare, men jag hade aldrig vågat....
Så var det när jag började rida på ridskola i slutet av 70-talet med. Fram till -86-87 iallafall var det fortfarande så på den ridskolan jag red på innan en ny betydligt mjukare person tog över driften. Ridläraren var en gammal militär och han skötte ridskolan som en miltäranläggning. Vi hade fortfarande kronhästar när jag började, alltså hästar som ägdes av staten och som lånades ut till ridskolor. Att komma tillbaka till ridskolan värld i slutet av 90-talet (då inte som elev utan som anställd) och se förvandlingen var en upplevelse och även om jag tycker att det var bättre med de betydligt mildare utlärningsmetoderna som var då (och är nu) så ser jag faktiskt endel fördelar med att lära sig så som jag gjorde. Att galoppera utan tyglar och stigbyglar gjorde vi första terminen och att hoppa likadant var så man lärde sig helt enkelt. Inget ryckande i några munnar, man lärde sig var balansen skulle vara och att styra med sitsen även om man kanske inte fattade att det var det man gjorde. Vi fick önska häst en gång per år, till jul, men det var såklart ingen garanti att man fick sin önskehäst och att klaga på det fanns nog inte ens i tanken.
Gjorde man fel på ett sådant sätt att hästen for illa kunde ridläraren slita ner en från hästen, satt upp och visade hur det skulle gå till, fortfarande med cigaretten hängandes i mungipan... Att få beröm eller få veta när man gjorde rätt fanns inte utan sa han inget så var det bra. Man visste aldrig om det verkligen var rätt eller om han bara inte såg att man gjorde fel. Inget toppensätt att lära sig på precis.
 
Så var det när jag började rida på ridskola i slutet av 70-talet med. Fram till -86-87 iallafall var det fortfarande så på den ridskolan jag red på innan en ny betydligt mjukare person tog över driften. Ridläraren var en gammal militär och han skötte ridskolan som en miltäranläggning. Vi hade fortfarande kronhästar när jag började, alltså hästar som ägdes av staten och som lånades ut till ridskolor. Att komma tillbaka till ridskolan värld i slutet av 90-talet (då inte som elev utan som anställd) och se förvandlingen var en upplevelse och även om jag tycker att det var bättre med de betydligt mildare utlärningsmetoderna som var då (och är nu) så ser jag faktiskt endel fördelar med att lära sig så som jag gjorde. Att galoppera utan tyglar och stigbyglar gjorde vi första terminen och att hoppa likadant var så man lärde sig helt enkelt. Inget ryckande i några munnar, man lärde sig var balansen skulle vara och att styra med sitsen även om man kanske inte fattade att det var det man gjorde. Vi fick önska häst en gång per år, till jul, men det var såklart ingen garanti att man fick sin önskehäst och att klaga på det fanns nog inte ens i tanken.
Gjorde man fel på ett sådant sätt att hästen for illa kunde ridläraren slita ner en från hästen, satt upp och visade hur det skulle gå till, fortfarande med cigaretten hängandes i mungipan... Att få beröm eller få veta när man gjorde rätt fanns inte utan sa han inget så var det bra. Man visste aldrig om det verkligen var rätt eller om han bara inte såg att man gjorde fel. Inget toppensätt att lära sig på precis.
Jag började också rida på ridskola på 70-talet men där fanns inte den kopplingen till militären, jag minns iaf inga hårda tag. Dagens föräldrar skulle väl få spatt om ungarna blev behandlade på det viset idag...
 

Hästdiskussioner nu

Övrigt-diskussioner nu

Dagbok

Radannonser

Hästnyheter

Bukefalos

Upp