Vad hände, har jag blivit intresserad av en "gubbe" och nu då?

Vad härligt att ni delar med er av era tankar och erfarenheter, tack.

En liten uppdatering från mig blir att vi både messat lite och pratat ett par gånger till i telefon nu. Allt känns bara fint med honom, och jag förstår att vi båda känt att det klickade till mellan oss. Han har uttryckt sig med att vad härligt att höra din röst igen, jag ser så fram emot fredag ( då vi ska ses) och att han berättade att han vart rädd hela tiden att avslöja sin ålder för att jag då skulle dra direkt. Jag visste ju redan hur gammal han var,han visste inte att jag visste. Men jag föredrar att prata med någon ansikte mot ansikte, inte i telefon och sms, det blir lätt feltolkningar.

Tankarna fortsätter mest med att även jag ser fram väldigt mycket mot att ses igen, men vill ändå försöka hålla det så mycket som möjligt på en vänskaplig plan innan vi känner varandra lite bättre. Situationen känns fortfarande så märklig att det blev så här, men jag känner ju hur glad jag blir av honom också.
 
Vad härligt att ni delar med er av era tankar och erfarenheter, tack.

En liten uppdatering från mig blir att vi både messat lite och pratat ett par gånger till i telefon nu. Allt känns bara fint med honom, och jag förstår att vi båda känt att det klickade till mellan oss. Han har uttryckt sig med att vad härligt att höra din röst igen, jag ser så fram emot fredag ( då vi ska ses) och att han berättade att han vart rädd hela tiden att avslöja sin ålder för att jag då skulle dra direkt. Jag visste ju redan hur gammal han var,han visste inte att jag visste. Men jag föredrar att prata med någon ansikte mot ansikte, inte i telefon och sms, det blir lätt feltolkningar.

Tankarna fortsätter mest med att även jag ser fram väldigt mycket mot att ses igen, men vill ändå försöka hålla det så mycket som möjligt på en vänskaplig plan innan vi känner varandra lite bättre. Situationen känns fortfarande så märklig att det blev så här, men jag känner ju hur glad jag blir av honom också.


En liten uppdatering innan jag avslutar denna tråd för min del, om ni nu inte vill diskutera det lilla problemet som uppstått istället :-)

Efter ett par veckor med dagliga samtal och sms, var det då äntligen dags att träffas igen. Lika fint som förra gången och det blev en övernattning till, men soffan byttes ut mot sängen. Inget sex, bara lite mys. Vi har pratat och pratat, och jag kände att jag fick fram det mesta jag ville säga om att ta dagen som den kommer, ett steg i taget, inte planera så mycket, utan: Att känner vi att vi vill ses och umgås så gör vi det, vi vet ju om åldern båda två och ingen vet vad som händer i framtiden.

Han verkade absolut förstå och höll med, men samtidigt känner jag att det rusar på lite fort ändå. Våra scheman krockar fortfarande hela tiden. Tiden finns knappt att ses, och ses mer, är något vi båda vill ändå. Igår var vi båda lediga under em och jag föreslog en promenad och fika ute i det vackra vädret. Ännu en mysig stund blev det, men sen kom ett sms på kvällen där allvaret kom in. Inte ordagrant men i stora drag : Kommer drömma om dig i natt, du är helt underbar. Min dotter vill gärna träffa dig, vill du följa med dit ( datum och klockslag).

Men nej, jag vill inte träffa hans barn redan, vilket jag skrev tillbaka. Vet inte om han blev sårad, han svarade bara ok tillbaka. Tror inte ett dugg han är sur, men jag blir lite rädd att han redan vill blanda in sin familj, vi känner ju knappt varandra, även om kemin är så bra den bara kan vara. Men här sitter jag iallafall och bara känner mig trygg, lite förälskad och längtar till nästa träff :heart
 
Men nej, jag vill inte träffa hans barn redan, vilket jag skrev tillbaka. Vet inte om han blev sårad, han svarade bara ok tillbaka. Tror inte ett dugg han är sur, men jag blir lite rädd att han redan vill blanda in sin familj, vi känner ju knappt varandra, även om kemin är så bra den bara kan vara. Men här sitter jag iallafall och bara känner mig trygg, lite förälskad och längtar till nästa träff :heart
Du behöver inte träffa dottern om du inte vill, men samtidigt kan jag tycka att det är lite gulligt att han ändå är så pass seriös i det hela och att han gillar dig så mycket att han vill att du ska träffa dottern. Sen beror det ju på hur allvarligt man ser på sånt som att träffa familj. Jag träffar gärna familj tidigt. För mig handlar det inte om hur seriöst ett förhållande är utan om att lära känna personen jag har en relation med.

Ett litet inlägg i debatten är att jag är tillsammans med en 15 år yngre man. Vi har varit tillsammans ett tag nu och han är verkligen världens bästaste. Jag brukar skämta om att han kommer att få putta mig i rullstolen när den dagen är kommen, men han verkar inte ha någonting emot det, vilket är konstigt. Själv hade jag aldrig utsatt mig för att vara tillsammans med någon som är så mycket äldre. Bara vetskapen om att jag ska gå till jobbet och han ha kul för att han är ledig känns jättejobbig för mig som ser mitt jobb som ett nödvändigt ont. Jag vill ju också vara pensionär!! :D
 
En liten uppdatering innan jag avslutar denna tråd för min del, om ni nu inte vill diskutera det lilla problemet som uppstått istället :-)

Efter ett par veckor med dagliga samtal och sms, var det då äntligen dags att träffas igen. Lika fint som förra gången och det blev en övernattning till, men soffan byttes ut mot sängen. Inget sex, bara lite mys. Vi har pratat och pratat, och jag kände att jag fick fram det mesta jag ville säga om att ta dagen som den kommer, ett steg i taget, inte planera så mycket, utan: Att känner vi att vi vill ses och umgås så gör vi det, vi vet ju om åldern båda två och ingen vet vad som händer i framtiden.

Han verkade absolut förstå och höll med, men samtidigt känner jag att det rusar på lite fort ändå. Våra scheman krockar fortfarande hela tiden. Tiden finns knappt att ses, och ses mer, är något vi båda vill ändå. Igår var vi båda lediga under em och jag föreslog en promenad och fika ute i det vackra vädret. Ännu en mysig stund blev det, men sen kom ett sms på kvällen där allvaret kom in. Inte ordagrant men i stora drag : Kommer drömma om dig i natt, du är helt underbar. Min dotter vill gärna träffa dig, vill du följa med dit ( datum och klockslag).

Men nej, jag vill inte träffa hans barn redan, vilket jag skrev tillbaka. Vet inte om han blev sårad, han svarade bara ok tillbaka. Tror inte ett dugg han är sur, men jag blir lite rädd att han redan vill blanda in sin familj, vi känner ju knappt varandra, även om kemin är så bra den bara kan vara. Men här sitter jag iallafall och bara känner mig trygg, lite förälskad och längtar till nästa träff :heart
Fortsätt, det är så mysigt att läsa om lite kärlek.
 
Jag skulle absolut vänta med att blanda in familjen. För mig är det närmast lite oväntat att han alls har pratat om dig med sin dotter redan.

Ja, här vill ja vänta, minst några månader. Jag blev lika snopen jag, men jag vet att de har en bra relation. Dels så körde hon honom till mig i fredags ( vi bor inte i samma stad även om det är nära), och dels ringde dottern medan vi satt och fikade, och han sa då mitt namn och att vi just satt och fikade, så hon vet ju att vi ses. Även om jag inte är beredd att gå så långt som att träffa henne nu, känns det ju ändå bra att det inte finns någon ovilja iallafall. Jag vet ju däremot inte hur mycket han sagt om mig, om han nämnt åldersskillnaden och liknande.
 
Du behöver inte träffa dottern om du inte vill, men samtidigt kan jag tycka att det är lite gulligt att han ändå är så pass seriös i det hela och att han gillar dig så mycket att han vill att du ska träffa dottern. Sen beror det ju på hur allvarligt man ser på sånt som att träffa familj. Jag träffar gärna familj tidigt. För mig handlar det inte om hur seriöst ett förhållande är utan om att lära känna personen jag har en relation med.

Ett litet inlägg i debatten är att jag är tillsammans med en 15 år yngre man. Vi har varit tillsammans ett tag nu och han är verkligen världens bästaste. Jag brukar skämta om att han kommer att få putta mig i rullstolen när den dagen är kommen, men han verkar inte ha någonting emot det, vilket är konstigt. Själv hade jag aldrig utsatt mig för att vara tillsammans med någon som är så mycket äldre. Bara vetskapen om att jag ska gå till jobbet och han ha kul för att han är ledig känns jättejobbig för mig som ser mitt jobb som ett nödvändigt ont. Jag vill ju också vara pensionär!! :D

Jag ser nog lite mer allvarligt på att träffa hans närstående och familj. Dels för att jag verkligen vill kunna stå upp för vad jag känner ( jag vet ju vad jag känner idag, men vi känner ju knappt varandra så väl än), men också att jag vill kunna erbjuda att jag är en person som troligtvis återkommer i er familj framöver. Det vågar jag inte lova idag. Vem vill inte vara pensionär? ;-) Önskar dig all lycka med din kärlek.
 
Ja, här vill ja vänta, minst några månader.
Hade någon man inte velat träffa mina anhöriga på några månader hade jag dumpat honom faktiskt. Jag är först och främst inte intresserad av att dejta någon som är så osäker på mig att det tar flera månader för honom att vilja träffa min familj. Är han inte nyfiken på var jag kommer ifrån och hur min familj är?

Dessutom är jag intresserad av en socialt anpassad man som man kan ta med överallt utan att skämmas, och det innebär att han bör klara av att träffa min familj oavsett om vi är tillsammans eller inte egentligen. Det där seriösa där mina anhöriga undrar om han kommer att ses igen är helt ovidkommande.
 
Hade någon man inte velat träffa mina anhöriga på några månader hade jag dumpat honom faktiskt. Jag är först och främst inte intresserad av att dejta någon som är så osäker på mig att det tar flera månader för honom att vilja träffa min familj. Är han inte nyfiken på var jag kommer ifrån och hur min familj är?

Dessutom är jag intresserad av en socialt anpassad man som man kan ta med överallt utan att skämmas, och det innebär att han bör klara av att träffa min familj oavsett om vi är tillsammans eller inte egentligen. Det där seriösa där mina anhöriga undrar om han kommer att ses igen är helt ovidkommande.
Jag tänker att det är en relation med en person jag vill ha. Att få en familj och släkt på köpet är inte särskilt angeläget för min del. Så jag ser ingen anledning att skynda på med den delen.
 
Hade någon man inte velat träffa mina anhöriga på några månader hade jag dumpat honom faktiskt. Jag är först och främst inte intresserad av att dejta någon som är så osäker på mig att det tar flera månader för honom att vilja träffa min familj. Är han inte nyfiken på var jag kommer ifrån och hur min familj är?

Dessutom är jag intresserad av en socialt anpassad man som man kan ta med överallt utan att skämmas, och det innebär att han bör klara av att träffa min familj oavsett om vi är tillsammans eller inte egentligen. Det där seriösa där mina anhöriga undrar om han kommer att ses igen är helt ovidkommande.

Jag kan förstå att man vill involvera sin kärlek med familjen. Men, varför så bråttom? Det tar tid att lära känna varandra. Jag skulle snarare se det som ett varningstecken om någon var bombsäker på mig efter så kort tid, för då har personen sannolikt fallit för sin idé av mig snarare än.. mig.
 
Jag kan förstå att man vill involvera sin kärlek med familjen. Men, varför så bråttom? Det tar tid att lära känna varandra. Jag skulle snarare se det som ett varningstecken om någon var bombsäker på mig efter så kort tid, för då har personen sannolikt fallit för sin idé av mig snarare än.. mig.
Eller för sin idé om ett förhållande, och så fanns du (eller för all del jag) till hands.
 
Jag kan förstå att man vill involvera sin kärlek med familjen. Men, varför så bråttom? Det tar tid att lära känna varandra. Jag skulle snarare se det som ett varningstecken om någon var bombsäker på mig efter så kort tid, för då har personen sannolikt fallit för sin idé av mig snarare än.. mig.
Men det är väl just för att man testar personen som man tar med den överallt?? Du och jag tänker verkligen helt annorlunda i denna frågan. Jag vill lära känna personen och låta andra människor få träffa honom. I ärlighetens namn finns det människor runt omkring mig med rätt stark social kompetens och massa åsikter, och jag vill jättegärna höra om de märkt någonting som jag inte tänkt på än.
 
En liten uppdatering innan jag avslutar denna tråd för min del, om ni nu inte vill diskutera det lilla problemet som uppstått istället :-)

Efter ett par veckor med dagliga samtal och sms, var det då äntligen dags att träffas igen. Lika fint som förra gången och det blev en övernattning till, men soffan byttes ut mot sängen. Inget sex, bara lite mys. Vi har pratat och pratat, och jag kände att jag fick fram det mesta jag ville säga om att ta dagen som den kommer, ett steg i taget, inte planera så mycket, utan: Att känner vi att vi vill ses och umgås så gör vi det, vi vet ju om åldern båda två och ingen vet vad som händer i framtiden.

Han verkade absolut förstå och höll med, men samtidigt känner jag att det rusar på lite fort ändå. Våra scheman krockar fortfarande hela tiden. Tiden finns knappt att ses, och ses mer, är något vi båda vill ändå. Igår var vi båda lediga under em och jag föreslog en promenad och fika ute i det vackra vädret. Ännu en mysig stund blev det, men sen kom ett sms på kvällen där allvaret kom in. Inte ordagrant men i stora drag : Kommer drömma om dig i natt, du är helt underbar. Min dotter vill gärna träffa dig, vill du följa med dit ( datum och klockslag).

Men nej, jag vill inte träffa hans barn redan, vilket jag skrev tillbaka. Vet inte om han blev sårad, han svarade bara ok tillbaka. Tror inte ett dugg han är sur, men jag blir lite rädd att han redan vill blanda in sin familj, vi känner ju knappt varandra, även om kemin är så bra den bara kan vara. Men här sitter jag iallafall och bara känner mig trygg, lite förälskad och längtar till nästa träff :heart

Vad bra att du sa nej om du tyckte att det kändes för på. Fast det behöver ju inte vara så att han är superpå och ser det som ett viktigt steg att presentera dig för sin dotter som blivande familjemedlem. Det kan ju helt enkelt bara vara dottern som är nyfiken på vem han träffar och tjatar om att få träffa dig.
 
Träffade makens mamma typ på andra träffen, lite svårt att inte träffa henne när han fortfarande bodde hemma :p. Tror det olika hur det är från familj till familj, i vår familj är det inget konstigt att det hänger på nån ny partner/kompis/bekant det är ingen som drar några stora växlar på det.

Hur har det gått @Rugguggla
 
Senast ändrad:
Men det är väl just för att man testar personen som man tar med den överallt?? Du och jag tänker verkligen helt annorlunda i denna frågan. Jag vill lära känna personen och låta andra människor få träffa honom. I ärlighetens namn finns det människor runt omkring mig med rätt stark social kompetens och massa åsikter, och jag vill jättegärna höra om de märkt någonting som jag inte tänkt på än.

Jo visst, jag reagerade på att du skrev att du inte ville att personen skulle vara så osäker på dig. Testar man en person så är det väl precis det man är, tänker jag, och av helt naturliga skäl. Jag hade nog inte dumpat en person jag gillade varken av anledningen att hen är osäker på mig, det kan man ju vara en lång tid, eller att hen har en annan syn på när man kan/bör träffa familjen än vad jag har :)
 
Träffade makens mamma typ på andra träffen, lite svårt att inte träffa henne när han fortfarande bodde hemma :p. Tror det olika hur det är från familj till familj, i vår familj är det inget konstigt att det hänger på nån ny partner/kompis/bekant det är ingen som drar några stora växlar på det.

Hur har det gått @Rugguggla
Jag tycker det är känsligare med barn än med mamma.
 
Vad bra att du sa nej om du tyckte att det kändes för på. Fast det behöver ju inte vara så att han är superpå och ser det som ett viktigt steg att presentera dig för sin dotter som blivande familjemedlem. Det kan ju helt enkelt bara vara dottern som är nyfiken på vem han träffar och tjatar om att få träffa dig.
Det skulle jag inte se som mitt problem om det var min nya dejts vuxna dotter.

Om jag misstänkte att mina egna barn skulle vara nyfikna på det sättet, hade jag väntat ett bra tag med att berätta om en ny dejt för dem.

Vi pratar ju om utflugna barn. Någon gång måste väl även föräldrar få tillbaka makten över sitt eget liv!?
 

Liknande trådar

Relationer Träffade en kille på tinder för lite mer än ett år sedan. Han bodde 5 h ifrån mig men han jobbade mycket i samma stad som mig. Vi...
12 13 14
Svar
265
· Visningar
17 917
Senast: Whoever
·
Relationer Jag har blivit ghostad. Det gör ont, jag är ledsen och jag saknar honom. Jag vill ha svar - vad var det som hände? Eller egentligen hade...
Svar
11
· Visningar
1 738
Senast: Stefffie
·
  • Artikel
Dagbok Den 7 Februari 2023 ändrade jag mitt liv för alltid. Jag gick upp för en bro som en man kom ner som kvinna. Det var en ganska kall...
12 13 14
Svar
278
· Visningar
35 439
Hästmänniskan Hej, Jag vet att det finns många trådar om detta men av de som jag hittat är det många inaktiva och jag önskar verkligen stöd just nu...
Svar
10
· Visningar
2 048

Bukefalos, Hästnyheter, Radannonser

Allmänt, Barn, Dagbok

Hund, Katt, Andra Djur

Hästrelaterat

Omröstningar

  • Göra inlägg med mobilen
Tillbaka
Upp