Vad har hänt med förmågan att uttrycka sig i skrift?

Jag har precis använt ordet "givit" i ett bokmanus jag jobbar med just nu. Jag funderade länge men "givit" kändes definitivt bättre och såg bättre ut. Men - jag misstänker att korrekturläsaren kommer att ändra det till "gett" (vi får se); det är viktigt att ett manus håller en konsekvent linje och i mitt fall väljer man de lite "nyare" orden. Jag tyckte t.ex. det var lite ledsamt att alla mina "något" bytts ut till "nåt" inte minst för att det ändrade melodin i meningarna. Men det handlade om att vara konsekvent texten igenom så jag fick finna mig i det.
Om något bytts ut mot "nåt" lär du nog inte få behålla givit heller. "Nåt" är talspråk och olämpligt att använda i vanlig text tycker jag.
 
Om något bytts ut mot "nåt" lär du nog inte få behålla givit heller. "Nåt" är talspråk och olämpligt att använda i vanlig text tycker jag.
Vi får se - det rör sig om två olika typer av böcker där den ena är mer talspråk (dagboksform) och den andra mer berättande. Jag hoppas slippa "gett"!
 
Det synsättet med studenterna som kunder har spridit sig så att även en hel del universitetslärare ser det så. Vilket då medför att om en student inte klarar en kurs ses det som att kunden inte fått det denne betalt för och att ansvaret för det ligger på läraren - kunden har alltid rätt. I praktiken släpper man numera, främst av ekonomiska skäl, igenom studenter med undermåliga kunskaper och det är inte ovanligt att man rättfärdigar det med resonemanget om studenten som kund.

Jag känner till det och tycker att utvecklingen är förskräcklig. Det kommer ut personen på våra arbetsplatser som formellt genomgått en utbildning men ändå inte kan det man ska kunna.

Har inte märkt av det i mitt eget yrke socionom, dit många duktiga flickor söker sig, men undrar över hur det börjar se ut inom andra yrkesområden? Har hört från bekanta om nyexade som har examen men inte kan något.
 
Jag tror att det finns många anledningar och att skolan är en del. Främst med anledning av upplägg/pedagogik där det till exempel länge ansetts gammaldags att arbeta med kunskap ska läras in utantill, men där ny forskning visar att det är jätteviktigt. Även mängdträning i läsning och skrivning verkar få mindre tid (utgår från barn i min närhet, men det har ju också varit så att teknik fått mer utrymme i läroplanen).
Jag tycker att det är ett svek när barn/ungdomar får gå igenom skolan med godkända betyg, men sedan inte klarar av en högskoleutbildning som de är behöriga till på grund av bristande språkkunskap.

Det blir en form av curlande som faktiskt förstör för barnen istället för att göra deras liv enklare. Livet blir så mycket svårare när man inte lärt sig ordentligt från grunden.

Läste någon diskussion på FB härom året där en mamma tyckte att det inte spelade så stor roll om hennes tonåring kunde ordentlig svenska eftersom det var engelska som gällde nu för tiden. Jag tänker att det synsättet stjälper för barnet istället för hjälper. Har man för låg kunskap om majoritetsspråket i samhället där man lever så blir man faktiskt handikappad.
 
Nej, bokslukaråldern lever. Jag har nyligen gått en kurs med fokus på läslust och samverkan mellan skolbibliotekarier och lärare och enligt litteraturen är barn i åldern 9-12 den åldersgrupp som läser allra mest.
Majoriteten av mina barn (jobbar på skolbibliotek) älskar att läsa och läser mycket. Varje gång de kommer till bibblan samlas vi i soffan och de berättar för varandra vad de läst. Det är helt underbart och väldigt inspirerande. Jag tycker att vi vuxna ska sluta kasta sten i glashus och i stället fundera över om vi verkligen är de läsande förebilder som barnen behöver.

Själv har jag aldrig lyssnat på en ljudbok och köper minst 20-25 böcker per år och lånar på biblioteket utöver det. Sen är jag fruktansvärt dålig på att göra mig av med böcker men måste snart ta tag i det. Får inte plats med fler bokhyllor i hemmet nu.:):angel: De gånger jag åker kollektivt så sitter jag hellre med en bok än med min mobiltelefon. När jag åker tåg eller flyger har jag alltid böcker med mig. Jag älskar att läsa och har inget tålamod eller koncentration att lyssna på ljudböcker.
 
Själv har jag aldrig lyssnat på en ljudbok och köper minst 20-25 böcker per år och lånar på biblioteket utöver det. Sen är jag fruktansvärt dålig på att göra mig av med böcker men måste snart ta tag i det. Får inte plats med fler bokhyllor i hemmet nu.:):angel: De gånger jag åker kollektivt så sitter jag hellre med en bok än med min mobiltelefon. När jag åker tåg eller flyger har jag alltid böcker med mig. Jag älskar att läsa och har inget tålamod eller koncentration att lyssna på ljudböcker.


Och jag då, som hatar att läsa böcker, tar mig sällan genom några överhuvudtaget, känner att jag åtminstone blir bättre förkovrad om jag ”läser” ljudböcker än om jag helt låter bli.
 
Undervisas ingen grammatik alls i skolan längre? Inte ens det mest basic som ordklasser? Är nog lite chockad tror jag.

Jag har ju börjat lära mig ett nytt språk nu på äldre dagar och känner att det hade ju varit oerhört mycket svårare om jag inte haft baskunskaper i grammatik. Hela lärandet går ju ut på att jag sedan innan faktiskt vet vad verb, substantiv, presens, possessiva pronomen mm faktiskt är, även om jag fått fräscha upp det lite. Hur ska jag veta hur jag hanterar olika former av ett ord om jag inte ens kan placera det i rätt ordklass?

Låter ju helt galet att grammatik är borttagen!
 
Inspirerad av @mandalaki s tråd om vad som hänt med e och är undrar jag vad som hänt med förmågan att uttrycka sig i skrift? Jag jobbar med att ta emot orosanmälningar på socialtjänsten och andelen som är märkligt formulerade och svåra att begripa har ökat markant. Tidigare var det mest de som svängde sig med fina ord som man inte riktigt behärskade, nu tycker jag mest att det är meningsbyggnadsfel och syftningsfel som gör dem svårbegripliga men också att man använder gamla ord i nya sammanhang.

Som exempel, härom året anmälde en skola att en elev hört en annan elev säga att denne blev slagen i matsalen. Givetvis tänker man att om eleven undviker matsalen så blir den inte slagen mer, men man hade hört en annan elev säga i matsalen att denne blev slagen hemma.

Nyligen har en beroendemottagning börjat skriva att patienten bejakar intag av alkohol eller droger. Vi har börjat undra om det handlar om att patienten svarat ja på frågan om denne använt alkohol eller droger.

I mitt jobb har det ibland blivit snudd på farligt när man menat något mycket allvarligare än vad man skrivit och ibland inte ens går att få tag i när vi försöker få ett förtydligande.

Jag ser det på andra ställen också, oftast på FB. Där kan jag förstå att det blir fel om man skriver snabbt, men om man själv lägger in något som en annons tycker jag att man borde anstränga sig för att skriva begripligt. Likadant här, där det ibland dyker upp användare som skriver svårbegripligt.

Jag funderar på om det handlar om att många inte läser på samma sätt som tidigare? Att man läser korta texter på nätet eller lyssnar på ljudböcker istället för lite längre texter.
Jag tror problemet är att sociala medier har exploderat där människor i alla möjliga åldrar slarvskriver med sina telefoner, och inte är särskilt noga med stavningen osv. Människor matas med detta hela dagarna och till slut vet man inte längre hur man stavar, för man har tappat känslan totalt. Jag märker det även för egen del att min känsla är totalt borta, och jag tror att vi framöver kommer se en stor förändring i hur man använder sig av det svenska språket, och vad som är acceptabelt. Jag tror även att vi kommer se ett enorm inflytande av engelska, som kommer blandas med svenskan.
 
Om något bytts ut mot "nåt" lär du nog inte få behålla givit heller. "Nåt" är talspråk och olämpligt att använda i vanlig text tycker jag.
Har precis insett att jag troligen stavat fel hela mitt liv på nått som i betydelsen något.
Har nu dubbelkollat och jo det stavat nåt och inte nått.
Ett ord jag dessutom använder en del. Men varför i hela friden har aldrig någon sagt till mig :arghh: ?
 
Har precis insett att jag troligen stavat fel hela mitt liv på nått som i betydelsen något.
Har nu dubbelkollat och jo det stavat nåt och inte nått.
Ett ord jag dessutom använder en del. Men varför i hela friden har aldrig någon sagt till mig :arghh: ?
Jag tror inte "nåt" är formellt accepterat så om båda stavningarna används är båda lika riktiga, eller felaktiga, tycker jag.
 
Nåt är för mig = springa/skarv i trä.. Skulle jag läsa en bok där "något" bytts ut mot "nåt" skulle jag nog inte fortsätta den, då det för mig skulle vara ett för dåligt språk.

Nått däremot funkar absolut och det är också vad jag skriver istället för något när jag är "lat".
 

Bukefalos, Hästnyheter, Radannonser

Allmänt, Barn, Dagbok

Hund, Katt, Andra Djur

Hästrelaterat

Omröstningar

  • Göra inlägg med mobilen
Tillbaka
Upp