Vad har ni för drömmar/mål?

[Killaloe]

Att ha roligt, vara snäll, göra mig själv och andra glada. Varför behöver allt vara så stort? Jag tror att när man känner frid och njuter av vardagen så behöver man inte alla dessa mål (som ibland rent ut av kan vara en verklighetsflykt) .

Självklart behöver det inte vara stora mål/planer/drömmar. Eller vara stora för någon annan! En av mina största drömmar är tex att jag någon gång ska få vakna upp efter en natts sömn och känna mig utvilad och ha en hel dag utan att ha ont i kroppen. Det låter antagligen inte jättestort för en utomstående, men för mig är det jättestort på ett sätt (och litet på andra). Så jag tänker att (typ) alla livsdrömmar och mål är bra, så länge dom bidrar till ett bättre mående (och inte sker på bekostnad av andras liv/hälsa)

Mitt enda mål är att vara lycklig, och det jobbar jag på varje dag. Det går bra

Vilket himla fint mål! och att det dessutom går bra!

I övrigt har jag inga mål. Är sjukt nöjd och tillfredsställd med mitt liv just nu.

Så himla härligt det låter! Önskar att fler kunde få känna så.

 

[tornblomma]

Att bidra till att göra sitt bästa för att barnen utvecklas till välfungerande samhällsmedborgare och ansvarstagande arvtagare.

Jävlar vad pretentiöst!

Mitt mål är nog att inte vara så välfungerande och ansvarstagande. Har så svårt att mäta livet på det sättet. Att en liksom är ”i hamn” om en bara ynglat av sig innan 30, skaffat en ok partner, en villa utan topplån och är såhär lagom och klädsamt nöjd så att föräldrarna kan slappna av och känna att stafettpinnen är överlämnad. Och att allt detta ska upprepas och typ bilda ett slags livets fredagsmys och mening in i oändligheten

 

[Ceta]

Jag hade som mål/dröm att ha familj före trettio, vilket misslyckats fatalt då jag är singel och barnlös och 30+. Är SÅ glad att mina föräldrar aldrig satt det pressen på mig dock!

Just nu är drömmen en egen hund, och iom jobbyte i februari finns möjligheterna till det Så nu är det bara att hitta rätt individ

 

[tanten]

Det är väl mer en dröm än ett mål men...

Jag skulle vilja bo på en mindre gård i Sörmland, själv utan man eller barn, och jobba med marknadsföring av något slag.
Hur realistiskt det är man vid snart 21.5 års ålder har 1.5 års utbildning kvar, bor hemma och fortfarande inte har körkort, låter jag vara osagt, men drömma kan man ju alltid.

Låter som högst normala mål som de flesta klarar.

Utbildningen och körkortet klarar du med tiden.
Gårdar i Sörmland torde vara skapligt dyra dock så det kräver nog sparande under ganska många år.

 

[Petruska]

Jävlar vad pretentiöst!

Mitt mål är nog att inte vara så välfungerande och ansvarstagande. Har så svårt att mäta livet på det sättet. Att en liksom är ”i hamn” om en bara ynglat av sig innan 30, skaffat en ok partner, en villa utan topplån och är såhär lagom och klädsamt nöjd så att föräldrarna kan slappna av och känna att stafettpinnen är överlämnad. Och att allt detta ska upprepas och typ bilda ett slags livets fredagsmys och mening in i oändligheten

Det hela påminner mig om min vuxne son (dock under 30) som nu har läst diverse ämnen med yrken i stil med bibliotekarie, arkivarie, översättare och lärare i tankarna - och som strax efter nyår påbörjar sin utbildning mot att bli plåtslagare!

Jag är en redan i förväg mycket stolt mor, som planerar examensfesten dit jag enbart ska bjuda forskare, konstnärer och författare.

Sonen påpekade fnittrande att alternativen är begränsade, med tanke på vilka borgarbrackor jag umgås med!

Ibland känner jag verkligen att uppfostran har lyckats!

 

[Kattennizze]

Jag har inga mål jag ska kirra jag försöker klara mig bara. Det räcker med att jobba liksom, bara det att kliva upp varje morgon känns som en jäkla topp-prestation banne mig.