Vad har ni svårt att hantera?

[Miran]

Inspirerad av tråden om att hantera misslyckanden undrar jag vad ni annars tycker är svårt att hantera? Det kom ju upp en massa bra tips i den tråden och vi kanske kan tipsa varandra inom andra områden också?

Själv har jag väldigt svårt att hantera relationer när jag känner mig sviken. Inte otrohetsgrejs utan känslan när man upptäcker att någon man tycker mycket om och tror att man är vän med t.ex pratar illa om en bakom ens rygg eller uttalar sig föraktfullt om en sätt att vara eller leva. Jag önskar verkligen att jag kunde strunta i det, men jag blir orimligt ledsen. Sedan blir jag arg och sedan går det aldrig över.

 

[mandalaki]

Orättvisor. Jag ballar ur när jag känner mig orättvist behandlad, blir en rightfighter och nästan dör om jag inte får förklara mig så att det blir rättvist igen.

 

[tanten]

Jag är inge bra på att hantera kritik och pikar. De taggarna sitter kvar.

En känd hästprofil stod en gång mitt på en mässa o hojtade att jag var oseriös. (han var halvt om halvt spekulant på en uppfödning och skulle ha den till tävlingshäst. Jag sålde den billigare till en ridklubb) Det bar jag med mig länge och var ledsen. Samma med lögner som spritts om mig. De gör mig halvt galen.

Så överlag har jag svårt att klara sånt som riktas mot mig.

 

[Petruska]

(Upplevda) krav på konformism.

Det gäller tusen småsaker. Genusnormativt beteende och utseende. Att förväntas gilla sådant som väldigt många andra gillar och som det tas för givet att alla gillar (tex stränder och bad). Att förväntas drömma om och sträva efter sådant som flertalet människor i min situation antas drömma om och sträva efter (vanliga exempel är typ drömbostäder och karriärframgångar, men det kan vara annat också).

 

[honung]

Svek och orättvisor. Har förvisso blivit bättre med åren på att hantera orättvisor då jag IBLAND inser att jag förlorar på andra områden om jag krigar för att FÅ RÄTT. Ibland är det lättare att rycka på axlarna och gå vidare.
Att folk inte kan skilja på sak och person. Det drabbar mig hela tiden och har så gjort i hela mitt liv. Jag skulle hellre DÖ än att omgiva mig med ja-sägare som delar alla mina uppfattningar om allt här i livet. När människor intar en aggressiv hållning för att man inte har samma åsikt om en sak medan man delar grundvärderingar i trehundra andra åsiktdiken kan få mig att hyperventilera över hur KORKADE och KORTTÄNKTA folk ibland är. Det gör mig riktigt upprörd hur slarviga många är med sina medmänniskorelationer ibland.

Arrogans.

 

[Hoarfrost]

Religion. Alltså, jag tycker det är helt ok att människor är religiösa. Men jag har så himla svårt för att vara tyst när jag märker att religionen förstör människors liv på något sätt. Eller när jag förväntas göra religiösa saker som sjunga psalmer i kyrkan eller be bordsbön för att det annars skulle ses som otrevligt. Jag vill inte och tänker inte vara med, jag deltar liksom inte i religioner av en anledning. Har till och med svårt att gå in i kyrkor för det kryper i hela kroppen och jag vill bara ut.
På samma tema: alla former av människor som använder pseudovetenskap för att tjäna pengar på andra människors okunskap och olycka.

Ta komplimanger. Alltså hur svarar man på en komplimang? Måste man ge komplimanger tillbaka? Personen måste skoja om den tycker jag är bra på något sätt? Vet inte alls hur jag ska bete mig.

Småprat. Fattar inte, kan inte. Det hjälper inte ens om den andra personen "leder" samtalet, det dör ändå ut och blir obekväm tystnad till slut. Jag har försökt, men jag lyckas banne mig aldrig.

 

[mandalaki]

Småprat. Fattar inte, kan inte. Det hjälper inte ens om den andra personen "leder" samtalet, det dör ändå ut och blir obekväm tystnad till slut. Jag har försökt, men jag lyckas banne mig aldrig.

Åh, småprat. Det är nog min bästa gren. Jag är rentav förvånad över hur bra jag med åren blivit på att dra igång och underhålla småprat.

Ibland blir det t o m lite för mycket. I de perioder jag varit sjuk/sjukskriven och inte träffat så många kan jag till min förfäran upptäcka att JAG är den där damen som står och gafflar med kassörskan på Ica. DET kan jag ha lite svårt att hantera.

 

[Görel]

Åh, småprat. Det är nog min bästa gren. Jag är rentav förvånad över hur bra jag med åren blivit på att dra igång och underhålla småprat.

Ibland blir det t o m lite för mycket. I de perioder jag varit sjuk/sjukskriven och inte träffat så många kan jag till min förfäran upptäcka att JAG är den där damen som står och gafflar med kassörskan på Ica. DET kan jag ha lite svårt att hantera.

Känner skamset igen mig. Från att i ungdomen inte ha kunnat småprata alls, gått omvägar för att slippa folk som förväntade sig småprat etc, har jag vid dryga 50 utvecklat det till fulländning

 

[Petruska]

Åh, småprat. Det är nog min bästa gren. Jag är rentav förvånad över hur bra jag med åren blivit på att dra igång och underhålla småprat.

Ibland blir det t o m lite för mycket. I de perioder jag varit sjuk/sjukskriven och inte träffat så många kan jag till min förfäran upptäcka att JAG är den där damen som står och gafflar med kassörskan på Ica. DET kan jag ha lite svårt att hantera.

En kompis till mig säger att det där bara är ett helt adekvat ålderstecken. Tanter berättar för mycket vad än det gäller, helt enkelt. En oemotståndlig impuls, som kommer stup i ett.

 

[mandalaki]

Känner skamset igen mig. Från att i ungdomen inte ha kunnat småprata alls, gått omvägar för att slippa folk som förväntade sig småprat etc, har jag vid dryga 50 utvecklat det till fulländning

Ja! Och till en viss gräns är ju det faktiskt en bra kompetens.

En kompis till mig säger att det där bara är ett helt adekvat ålderstecken. Tanter berättar för mycket vad än det gäller, helt enkelt. En oemotståndlig impuls, som kommer stup i ett.

Det är väl där det skaver lite. Jag känner allt oftare att jag ger onödigt mycket information till helt okända människor som ändå inte vill ha den.

 

[honung]

Åh, småprat. Det är nog min bästa gren. Jag är rentav förvånad över hur bra jag med åren blivit på att dra igång och underhålla småprat.

Ibland blir det t o m lite för mycket. I de perioder jag varit sjuk/sjukskriven och inte träffat så många kan jag till min förfäran upptäcka att JAG är den där damen som står och gafflar med kassörskan på Ica. DET kan jag ha lite svårt att hantera.

#metoo! Jag skulle aldrig kunnat jobba med service och nära människor inom vården om jag inte hade svart bälte i att småprata! Folk tror att vi fått en otroligt snabb och djup kontakt medan man egentligen inte sagt ett skvatt om sig själv bara rasslat ur sig bekräftelser på vad den andra sagt och sen har vi ju väääädret!

 

[mandalaki]

#metoo! Jag skulle aldrig kunnat jobba med service och nära människor inom vården om jag inte hade svart bälte i att småprata! Folk tror att vi fått en otroligt snabb och djup kontakt medan man egentligen inte sagt ett skvatt om sig själv bara rasslat ur sig bekräftelser på vad den andra sagt och sen har vi ju väääädret!

Inom vården är det nog jätteviktigt, ja. För att avdramatisera situationer som annars kunde vara svåra för vårdtagaren.

 

[Petruska]

Det är väl där det skaver lite. Jag känner allt oftare att jag ger onödigt mycket information till helt okända människor som ändå inte vill ha den.

Jag tror att det är för att de inte ska uppfatta oss tanter som tanter. Vi säger en massa extra, och virrigt irrelevanta saker, för att inte framstå som virrigt irrelevanta tanter.

 

[mandalaki]

Jag tror att det är för att de inte ska uppfatta oss tanter som tanter. Vi säger en massa extra, och virrigt irrelevanta saker, för att inte framstå som virrigt irrelevanta tanter.

Jag tycker att jag verkar trevlig när jag håller på sådär. Men du menar att jag kan verka virrig? Aj fan.

 

[Petruska]

Jag tycker att jag verkar trevlig när jag håller på sådär. Men du menar att jag kan verka virrig? Aj fan.

Sedan jag hade den där minnesluckan, har jag blivit väldigt observant på beteenden som tycks syfta till att dölja att man inte riktigt hänger med, eller bara förhindra andra från att tro att man inte riktigt hänger med.

 

[Petruska]

#metoo! Jag skulle aldrig kunnat jobba med service och nära människor inom vården om jag inte hade svart bälte i att småprata! Folk tror att vi fått en otroligt snabb och djup kontakt medan man egentligen inte sagt ett skvatt om sig själv bara rasslat ur sig bekräftelser på vad den andra sagt och sen har vi ju väääädret!

Den förmågan har jag med krisande studenter! Ovärderligt för att skapa trygghet när någons insida är i kaos. (Vilket så klart mycket oftare är fallet i sjukvården än i utbildningssystemet.)

 

[Björk]

Åh, småprat. Det är nog min bästa gren. Jag är rentav förvånad över hur bra jag med åren blivit på att dra igång och underhålla småprat.

Ibland blir det t o m lite för mycket. I de perioder jag varit sjuk/sjukskriven och inte träffat så många kan jag till min förfäran upptäcka att JAG är den där damen som står och gafflar med kassörskan på Ica. DET kan jag ha lite svårt att hantera.

Igenkänning på den... jag är typ översocial o har svårt att berätta något utan att brodera ut o köra en lång monolog. Folk tröttnar på att lyssna såklart!

 

[Björk]

En kompis till mig säger att det där bara är ett helt adekvat ålderstecken. Tanter berättar för mycket vad än det gäller, helt enkelt. En oemotståndlig impuls, som kommer stup i ett.

Då har jag nog varit tant sen jag var typ ... 18?

 

[Björk]

Inspirerad av tråden om att hantera misslyckanden undrar jag vad ni annars tycker är svårt att hantera? Det kom ju upp en massa bra tips i den tråden och vi kanske kan tipsa varandra inom andra områden också?

Själv har jag väldigt svårt att hantera relationer när jag känner mig sviken. Inte otrohetsgrejs utan känslan när man upptäcker att någon man tycker mycket om och tror att man är vän med t.ex pratar illa om en bakom ens rygg eller uttalar sig föraktfullt om en sätt att vara eller leva. Jag önskar verkligen att jag kunde strunta i det, men jag blir orimligt ledsen. Sedan blir jag arg och sedan går det aldrig över.

Jag kan bli väldigt sårad av kritik - kan ibland ta det alldeles för personligt.

 

[Bison]

Min översvallande empati för vissa människor. Jag kan bli gråtfärdig och tänka på personen väldigt lång tid.
En för mig helt okänd person. Jag blir så himla berörd av vissa och det har jag svårt att hantera.