Vad kan jag göra för att stötta? (missfall)

[Acto]

Vet inte om denna tråd bör ligga här under allmänt eller under barn. Moderatorn får gärna flytta tråden om den ligger fel.

Min bästa kompis fick igår missfall och jag känner mig handfallen gällande hur jag kan hjälpa henne (samt hennes man). Såg tyvärr hennes meddelande mkt sent igår kväll så kunde inte ringa henne igår. Ringde tidigare men fick inte tag på henne. I mitt sms igår natt så skrev jag b.la. att jag skulle ringa idag och om hon inte orkade prata så var det bara att inte svara, så lite osäkert om jag inte fick tag i henne pga. av jobbet eller pga. av hur hon mår.

Hur stöttar man någon som har fått missfall?
Än så länge har jag bara uttryckt hur ledsen jag är och så, men vad ger det min vän egentligen. Både jag och min andra nära vän har båda frågat om vi kan göra något, vad som helst, men vad det skulle vara vet jag inte ens om min kompis vet.

Funderar på att skicka blommor, men kanske vill man inte få det heller. Vill mest med blommorna förmedla att jag tänker på henne och att jag finns här.

Någon som har några råd?

 

[cewe]

Du har visat genom sms att du finns där för henne när och om hon behöver det. Mer behöver du nog inte göra. Låt henne ta kontakten istället.

Skulle för min egen del tycka det blev konstigt både ge och få blommor i en sån situation, men vi är alla olika där.

 

[Ingela_S]

Jag håller med ovanstående. Jag skulle inte velat ha mitt misslyckande (som jag tyckte det kändes som) mer uppmärksammat än så.

Tyckte själv att det var lättast att prata med andra som varit med om samma sak. Min bästa kompis (som inte varit med om missfall) pratade jag mycket med om annat för att skingra tankarna och känna att världen trots allt snurrar vidare.

 

[Lingon]

I vilken vecka var hon?

Jag fick ett missfall tidigt och även om jag var väldigt ledsen så hade jag nog inte uppskattat uppmärksamhet kring det. Blommor och sånt hade nog fått det att kännas som om det var ett barn jag förlorat och inte bara en liten klump celler. Det hade nog blivit svårare för mig att intala mig själv att det "bara" var en klump celler om folk runt omkring hade betett sig som om det var ett barn jag förlorat. Men alla är olika.

Men det är så klart en helt annan sak om det var ett sent missfall!

 

[athena_arabians]

@Acto: Jag håller med @cewe, blommor känns lite konstigt. Om du absolut vill ge något hade jag hellre plockat ihop en delikatesskorg (i stil med lite "pampering").

 

[Eloise]

Bara visa att du finns där för henne. Och det känns som du gjort det.
Brukar ni ge blommor när något ledsamt händer? Om ja, så kanske det är rätt att ge?

När en vän till mig råkade ut för missfall så gjorde jag matlådor och köpte till godis till henne som jag åkte dit och lämnade, hon glömde lätt äta när hon var ledsen. De Är var uppskattat av henne.

 

[Badger]

Vet inte om denna tråd bör ligga här under allmänt eller under barn. Moderatorn får gärna flytta tråden om den ligger fel.

Min bästa kompis fick igår missfall och jag känner mig handfallen gällande hur jag kan hjälpa henne (samt hennes man). Såg tyvärr hennes meddelande mkt sent igår kväll så kunde inte ringa henne igår. Ringde tidigare men fick inte tag på henne. I mitt sms igår natt så skrev jag b.la. att jag skulle ringa idag och om hon inte orkade prata så var det bara att inte svara, så lite osäkert om jag inte fick tag i henne pga. av jobbet eller pga. av hur hon mår.

Hur stöttar man någon som har fått missfall?
Än så länge har jag bara uttryckt hur ledsen jag är och så, men vad ger det min vän egentligen. Både jag och min andra nära vän har båda frågat om vi kan göra något, vad som helst, men vad det skulle vara vet jag inte ens om min kompis vet.

Funderar på att skicka blommor, men kanske vill man inte få det heller. Vill mest med blommorna förmedla att jag tänker på henne och att jag finns här.

Någon som har några råd?

Håller med @Lingon, och jag tror det helt och hållet beror på person. Jag har ju varit med om ett tidigt missfall och mer stöttning än oj så synd varken behövdes eller önskades.

Så om din väninna är känslosam och gärna vill tala ut och vill ha blommor ofta så är det kanske vad hon vill nu också. Om hon inte är det kanske hon inte vill ha det.

 

[Acto]

Tack för alla svar. Det ni säger är anledningen till att även jag känner mig osäker på att skicka blommor. Min andra kompis vill dock verkligen göra det. Får fundera några varv till.

@Lingon om jag räknar rätt nu så var hon i vecka 13 eller 14.

 

[julgrisen]

Det är ju svårt att säga utan att känna henne, själv tyckte jag precis som nån annan skrev ovan att det som kändes bättre var att prata med andra som varit med om samma sak. Min lillasyster skickade blommor till oss och jag tyckte det var ett väldigt fint sätt att visa att hon tänkte på oss, så för mig blev det rätt. Det jag hade absolut svårast för var folk som sa att ”det är bara att försöka igen” eller ”du kommer snart bli gravid igen”, det kändes dels som ett förringande av mina känslor av att ha förlorat ett barn även om det var tidigt, men också stressande ifall jag faktiskt inte skulle lyckas bli gravid snart igen, det vet man ju aldrig.
Tycker du verkar ha gjort vad du kunnat genom att visa att du finns där om hon vill prata och inte pressa henne.

 

[SaraXX]

När jag hade en skittuff period i mitt liv packade min syster (som bor rätt långt ifrån) ner efterrätt och skickade det på posten. Jag blev så himla glad, det kändes så lyxigt och var inget som jag hade orkat göra själv just då. Jag har fortfarande kvar den lilla lappen hon skrev uppsatt på kylen, det var snart 6 år sedan.
Själv har jag postat chokladkakor till folk.

Kanske något sådant skulle kunna vara en fin gest till din vän? Men du känner ju henne bäst.

 

[Viva]

Det är jättesvårt. Hade bekanta som hade begravning, tog bilder, hade insamling och pratade gärna om förlusten. Min släkting ville inte ha något om det, vi "fick" inte ens lägga en nalle på graven. Båda dessa var då sena missfall i de sista veckorna men vad jag menar är väl att folk sörjer väldigt olika. Om man inte är säker tänker jag att man faktiskt kan fråga; Jag vill gärna stötta dig om möjligt, finns det något jag kan göra för dig?

 

[em-pirre]

Jag hade inte alls velat prata eller ha uppmärksamhet alls. Det är ju helt beroende på person.

 

[tott]

Tror, utan att ha egen erfarenhet av missfall, att det inte är bra att göra ett tidigt missfall till en så stor grej. Det är jättevanligt med missfall, och jag tycker det borde pratas mera om det. Jag personligen vet många som fått missfall och ändå är det absolut säkert många fler av mina bekanta som drabbats.
Skicka inga blommor, men ta kanske med lite kakor eller nåt och åk dit på fika. Ge en (coronatids-)kram och visa att du bryr dig.

 

[zassoo]

När det hände mig (i vecka 12) kände jag ett behov av att prata om det med mina närmaste och även att ta del av andras erfarenheter. Hade inte velat få blommor.

Det var också viktigt för mig att få lov att känna mig riktigt jävla skitledsen, för det var jag.

 

[Klura]

Fråga henne! När min kompis fick missfall samlade en grupp av vänner ihop till ett presentkort på typ hungrig.se, så de kunde beställa mat om de inte orkade laga.

 

[Acto]

Tack igen för alla svar. Eftet diskussion med min andra kompis så skickade vi inga blommor även om vi båda känner att vi vill göra ngt. Vi har självklart skrivit till henne att vi tänker så mkt på henne etc. och om det finns ngt vi kan göra så är vi där.

 

[Ramona]

Jag har fått flera missfall. Den bästa trösten jag någonsin fått när det kommer till mina missfall var faktiskt mitt första missfall i vecka 13, när läkaren sa att jag skulle vara glad över att min kropp var så frisk så den stötte bort det som ändå inte var livsdugligt. Det tog jag med mig in i de andra missfallen.

 

[em-pirre]

Jag har fått flera missfall. Den bästa trösten jag någonsin fått när det kommer till mina missfall var faktiskt mitt första missfall i vecka 13, när läkaren sa att jag skulle vara glad över att min kropp var så frisk så den stötte bort det som ändå inte var livsdugligt. Det tog jag med mig in i de andra missfallen.

Samtidigt är det många som hört samma sak och det kan kännas som en käftsmäll. Så igen, det som funkar för en kan vara grymt hemskt för en annan.

 

[em-pirre]

Ps jag har haft ett par MA och hade någon sagt så åt mig som det sades åt @Ramona hade jag blivit skogstokig.

Inget som nån sa eller gjorde hjälpte. Jag ville vara ifred och om jag minns rätt åt jag typ en hel banoffeekaka.

Blommor hade gjort det värre. Ett meddelande med att mina vänner finns där hade räckt utmärkt.

 

[lil-sis]

Tror, utan att ha egen erfarenhet av missfall, att det inte är bra att göra ett tidigt missfall till en så stor grej. Det är jättevanligt med missfall, och jag tycker det borde pratas mera om det. Jag personligen vet många som fått missfall och ändå är det absolut säkert många fler av mina bekanta som drabbats.
Skicka inga blommor, men ta kanske med lite kakor eller nåt och åk dit på fika. Ge en (coronatids-)kram och visa att du bryr dig.

Hur menar du med ”inte bra”?