Vad kan/ska skolan göra? Barn som ligger före

pollex

Trådstartare
Vi var nyligen på utvecklingssamtal för äldsta barnet, som går i fyran. Vid samtalet fick vi höra att han ligger väldigt långt fram i nästan alla/alla teoretiska ämnen. I slutet av samtalet kom det upp som förslag att han skulle testa att kliva upp en årskurs.

Jag känner dock en viss tvekan till hur bra det är att göra det. Han trivs ändå i skolan även om han periodvis tycker att själva undervisningen inte är så stimulerande. Han har goda vänner, tycker om sin klass och har utrymme för olika "extra" saker.

Så nu tänker jag att jag behöver prata med skolan om vad det finns för olika möjligheter. Det är ju inte en nyhet att han ligger före, men jag upplever att det fungerade bättre på lågstadiet som på ett annat sätt hade strukturer med nivåindelade grupper och en lärare som hade en plan.

Innan jag pratar med skolan funderar jag lite kring vad man kan begära. Det känns som ett naturligt första steg att få en klarare bild av vad man gör redan idag, jag vet att han får extra uppgifter men jag vet inte om det finns någon sorts plan kring det. Men jag skulle gärna ta emot input både om vad man som elev har rätt till i en sådan här situation (t ex, har man "rätt" till att ha en plan för undervisningen?) och vad man rent praktiskt kan göra (kan man accelerera vissa ämnen och "tenta" av dem/gå vidare, antingen relativt självständigt med lärarens stöd eller kanske genom att gå vissa lektioner tillsammans med andra årskurser? Kan skolan skapa grupper inom årskursen där de som behöver mer utmaningar kan få det? Kan vi som föräldrar göra något?). Vad säger ni?
 
Jag har inget svar på vad skolan (eller ni) kan/bör/ska föra men vill komma med en reflexion gällande att hoppa upp en klass.
Bara för att sonen är väldigt före nu så är det inte helt säkert att han kommer att ligga så mycket före hela tiden. De andra kan komma ikapp senare, eller han vara/bli mindre bra på annat senare (beror på vad det är som gör att han ligger före nu, kommer han att göra det också när det blir mer reflekterande över kunskaperna?). Det senare är väl i o f störst risk om han inte får tillräcklig stimulans nu och därför "lägger av" (been there ...). Om han nu är van vid att ha lätt för sig, hur blir det då om de andra är långt före? Vilken hjälp kommer han få för att ta igen det som han skulle ha fått det här året? Tänker mest på matte där allt framöver bygger på grunder som befästs tidigt. Det är viktigt att skolan försäkrar att han inte missar något moment, det kanske inte märks förrän längre fram annars.
Är det vanligt att eleverna i en klass är av blandad ålder? När mina började skolan var det populärt att utnyttja att föräldrarna kunder välja att barnen skulle börja vid 6. Är det fortfarande vanligt, dvs är det olika åldrar i klasserna ändå? Om man är ensam om att vara ett år yngre så märks det knappast när man är 10-11, om några år blir det desto tydligare. Ett år senare in i puberteten, inte få gå på barnförbjuden bio eller få moppe samma år som klasskamraterna märks. Kanske mer för killar än tjejer.
Jag hoppas verkligen att er son kan få den stimulans han behöver i det sammanhang där han trivs. Eller att han får en bra övergång till en högre klass om det bedöms bäst.
 
Alla elever har rätt till att bli utmanade på sin egen nivå. Det är också där skolan skall lägga sin undervisning.

Med det sagt; detta gäller ALLA eleverna i en klass. Helt ärligt är det svårt ibland.

Jag är inte för att flytta upp en klass om han är väl socialt integrerad i klassen han går nu. Det är inte roligt att vara året yngre (eller äldre!) än sina klasskamrater speciellt inte om man redan har ett gäng vänner som då inte går i samma årskurs.

Angående grupper "för de som kommit längre" så har forskning visat att nivåindelad undervisning minskar lärandet för både individen och gruppen som helhet så det undviks i svenska skolor.

Nej, man kan (egentligen) inte tenta av ämnen i grundskolan då de inte är kurser. Det finns några få undantag* men tror inte att de är applicerbara här.

Självklart skall skolan (läraren) ha en plan för klassen som helhet och eleven som individ. Hur långsträckande dessa planer är varierar beroende på lärare, ämne, elev och eventuella svårigheter/styrkor. Man arbetar ju dessutom utifrån många olika planer samtidigt. Övergripande på kursplansnivå, sen vad man skall göra under året, denna termin, detta arbetsområde, denna lektion.

Som förälder kan man göra hur mycket som helst. Just nu är det ju pest så besök på museum osv kanske inte är att rekommendera men spela instrument, träna sport, måla/rita/skulptera, spela spel (gärna med taktiska/logiska inslag), ha kul, diskutera det de lärt sig i skolan och utveckla det hemma.

*Tex elev som bott 5 år i USA gjorde prov i engelska för att sedan kunna lägga den tiden på att plugga extra svenska istället.
 
Jag har svårt att se hur "ett år senare med moppe/barnförbjuden film" ska vara bra argument för att inte gå upp en klass. Alla skaffar ju inte ens moppe. Puberteten slår till vid olika åldrar så "ett år senare in i puberteten" är ju inte heller hugget i sten, nån är tidig och nån är senare och inget vet man på förhand.

Däremot är det skittråkigt att sitta av lektioner eller försöka ha grupparbeten med klasskompisar som ligger långt efter. Rekommenderar/erbjuder skolan att gå upp ett år hade jag tagit det.
 
Läraren ska kunna anpassa och utmana i den klass han går.
Vad gäller att gå upp en klass så skulle jag helt kort säga att OM han har kompisar i nya klassen, så kanske. Man flyttar till kompisar, inte från.
(Kan utveckla mer senare, frågan var aktuell förboss för många år sen)
 
Inga bra svar från mej men, hade skolan föreslagit att gå upp en klass hade jag nog hoppat på det tåget. Om det inte går att få mer utmaning i nuvarande klass.

Jag låg också före, lärarna både på låg-mellan- och högstadiet gjorde vissa indelningar eller uppgifter för de elever som behövde lite mer utmaning. Vilket jag tyckte var jättebra. Så man kan hålla jämna steg med andra elever och känna att man hade lagom utmaning mot både sej själv och faktiskt andra också.
Men lite blev det också att jag slutade lägga manken till, jag hade så lätt för mej ändå.

Särskilt på gymnasiet där jag absolut inte ville sticka ut och alltid få klassas som nån sorts plugghäst och den 'som alltid hade högst betyg', fast jag knappt behövde plugga för det.
Där ångrar jag idag att jag smög runt och inte vågade visa framfötterna. Jag ville vara så lagom och jämn med mina klasskamrater att jag med flit höll tillbaka och det syns tydligt på betygen, de var riktigt bra ändå men nu i vuxen ålder är jag ledsen över att jag inte gjorde mitt bästa. För att jag inte ville visa mej på styva linan.
 
Nu är det här inte så relaterat till att hoppa upp årskurser, men ni har just nu en jätteviktig uppgift! Medan skolan fortfarande är "lätt" och ni som föräldrar har mer insyn i ämnena och kanske kan hjälpa till, försök se till att han verkligen lär sig studieteknik och att man ibland behöver anstränga sig!

Det är inte helt ovanligt, pratar från egen erfarenhet, att barn som har det väldigt lätt för sig i grundskolan gå in i en vägg senare i plugglivet, ibland redan i gymnasiet. Detta eftersom de aldrig har fått lära sig hur man pluggar. De har aldrig behövt anstränga sig för att få godkänt eftersom högsta betyget har uppnåtts hur lätt som helst. Att gå ifrån att flyga förbi alla "lätta" ämnen till att behöva plugga för att ens klara kursen gör så ont för en tonåring som dessutom inte vet hur man pluggar.

Med det sagt skulle jag säga att ni ska flytta upp honom. Skolan har sällan resurser för att skapa en individanpassad plan och risken finns att han får en massa häften med extrauppgifter som bara är repetition av vad han redan klarat. Låt honom inte fastna i att det är för lätt att klara alla ämnen, utan se till att han får utmaningar och behöver anstränga sig. Det kommer han tjäna på sen!
 
Nu är det här inte så relaterat till att hoppa upp årskurser, men ni har just nu en jätteviktig uppgift! Medan skolan fortfarande är "lätt" och ni som föräldrar har mer insyn i ämnena och kanske kan hjälpa till, försök se till att han verkligen lär sig studieteknik och att man ibland behöver anstränga sig!

Det är inte helt ovanligt, pratar från egen erfarenhet, att barn som har det väldigt lätt för sig i grundskolan gå in i en vägg senare i plugglivet, ibland redan i gymnasiet. Detta eftersom de aldrig har fått lära sig hur man pluggar. De har aldrig behövt anstränga sig för att få godkänt eftersom högsta betyget har uppnåtts hur lätt som helst. Att gå ifrån att flyga förbi alla "lätta" ämnen till att behöva plugga för att ens klara kursen gör så ont för en tonåring som dessutom inte vet hur man pluggar.

Med det sagt skulle jag säga att ni ska flytta upp honom. Skolan har sällan resurser för att skapa en individanpassad plan och risken finns att han får en massa häften med extrauppgifter som bara är repetition av vad han redan klarat. Låt honom inte fastna i att det är för lätt att klara alla ämnen, utan se till att han får utmaningar och behöver anstränga sig. Det kommer han tjäna på sen!
Hur lär man sig studieteknik när det "inte behövs"? Tycker det är jättesvårt att föreställa mig.
 
Har inga råd om vad ni kan kräva av skolan men kan ju bidra med mitt perspektiv, dvs understryka det du egentligen redan är inne på, att ni bör få skolan att stimulera och möta barnet bättre.

Jag hade oerhört lätt för mig genom hela grundskolan. Men det fanns aldrig på kartan att flytta upp en klass eller anpassa undervisningen för mig. I lågstadiet fick jag flera gånger titta på när kompisarna gjorde något jag redan kunde, eftersom jag lärde mig läsa vid 5. I mellanstadiet var jag ofta klar före övriga men fick inga extra uppgifter, men fick däremot ofta höra att jag störde dom andra iom att jag pratade etc. Högstadiet och gymnasiet kunde jag utmana mig lite mer men jag har ändå inga direkta minnen av att jag ä behövde göra läxor för att hänga med. Första smällen kom i matte E som för första gången i mitt liv innebar något svårt, jag blev med nöd och näppe godkänd. Universitetet har också varit utmanande, inte svårt, men jag har verkligen aldrig lärt mig vare sig studieteknik eller att orka anstränga mig när det är svårt, tråkigt eller jobbigt. Jag klarar mig oftast fortfarande genom att fatta fort, men även i jobbet märker jag att jag får kämpa med dom tunga uppgifterna, hjärnan stänger av.

Svårt att säga vad/hur mycket som varit annorlunda om skolan kunnat möta upp mer, och vad som varit likadant såklart. Men jag tror helt klart att det det är viktigt att skolan anpassar sig efter barnet och kan stimulera mer. Personligen hade jag föredragit att vara kvar i samma klass men det är säkert individuellt.
 
Jag röstar för att man hellre ska ge extrauppgifter med breddning och fördjupning. Typ problemlösningsuppgifter, mer komplex information. Eller något annat kunskapsområde som inte ens ingår i läroplanen.

Om jag ser till innehållet i skoluppgifterna på min tid så var det inte som att femman hade något som var direkt mer utmanande eller utvecklande än fyran. Det var bara lite mer av ungefär samma. Europa istället för Sverige i OÄboken. En massa repetitionsuppgifter i matteboken.

Att flytta upp ger sysselsättning med att läsa ikapp ett tag, sedan sitter man igen och är duktigare än de andra, bara på ett annat trappsteg. Sen tänker jag att de flesta elever inte ligger lika mycket före i de andra ämnena som ex. slöjd, musik och gympa så man tar ifrån dem undervisning där.

Tänker att man bör ha koll på vad elevens duktighet grundas på för att agera rätt också. Snabb inlärning/bra minne, generellt hög intelligens, specifik förmåga i t.ex. matte/logik eller språk/verbalt... Vad kommer att tillföra sysselsättning resp. stimulans? Ska man göra mer av det man är bra på eller mer av annat?
 
Jag röstar för att man hellre ska ge extrauppgifter med breddning och fördjupning. Typ problemlösningsuppgifter, mer komplex information.
Instämmer!

Det finns flera aspekter på det där med att flyttas upp en klass.
Dels, som jag skrev i mitt förra inlägg, så flyttas man ofta från sina klasskompisar och inte till sina kompisar. Det är också ett sätt att "sticka ut" som inte nödvändigtvis ses som positiv i elevgrupper och det kan ju givetvis bli orsak till utfrysning. ("du ska inte tro att du är nåt")
Dels finns ju viss risk att man missar en del moment i vissa ämnen. Även om man ligger före så är det ju inte sällan som skolan har en plan att vissa delar av ett ämne gås igenom i 4an, andra i 5an respektive 6an. Och hoppar man då över en av de årskurserna är ju risken, som sagt, att man missar några bitar.

Många jämför med hur det var när vi själva var unga och gick i skolan. Många fler än jag har suttit ostimulerade genom grundskolan. Idag är skolan upplagd på ett annat sätt och oavsett vilken årskurs man går i så ska läraren ge eleverna uppgifter på den nivå som behövs. Jag vet att det inte alltid görs och kanske ser skolpersonalen att det blir lättare för dem själva om de puttar upp en elev till nästa årskurs. Jag vet inte. Men man kan, som förälder, faktiskt kräva att ens barn ska få individanpassade uppgifter.

När min äldsta skulle börja 2an fick vi frågan om hen inte ville flyttas upp en klass. I vårt fall lite extra speciellt eftersom vår skola är så liten och det var bara en elev som skulle börja 3an då. (hör väl även till saken att 1-3 undervisas i samma klassrum) Vi ville inte det, just för att vårt barn inte skulle behöva flytta från sina kompisar. (och helt rätt beslut med facit i hand) Det blev en annan lösning, där vårt barn fick byta ut en svenskatimme i veckan mot engelska ett år i förväg, mest för att eleven i 3an skulle han någon att läsa engelska tillsammans med.
Samma barn har i gymnasiet blivit erbjuden att tenta av mattekurser och gå vidare med svårare utmaningar, men valt att inte göra så.
Jag har också ett barn som i princip hela låg- och mellanstadiet haft mattebok för "nästa årskurs" för att få utmaningar. Det har också fungerat bra.
 
Jag får återkomma och svara lite mer detaljerat när jag har möjlighet att sitta vid en dator, men tack alla som har svarat hittills! Väldigt intressant att höra era olika infallsvinklar.
 
Inte läst hela tråden men har barnet väl utvecklade sociala förmågor? Vad säger barnet själv?

Jag är inte emot att flytta upp för att få mer utmaning OM barnet är mogen socialt och kan passa in med ett år äldre elever. Och kanske till och med må bra av det för att klasskamraterna som är året äldre kan ge en annan social utmaning. Tänker både i relationer men även skolarbete där man arbetar med andra klasskamrater.

Hade också tagit i beaktande hur den högre årskursen är både utifrån grupp och vem läraren är och hur denne arbetar.
 
Mitt mellanbarn flyttade upp en klass mitt i terminen i 4de klass. Han fick med sig 3 kompisar och de gjorde en 4-5a av klassen. Det fungerade mycket bra. De tre poljkar som följde med upp fick också en bättre skolgång med bättre resultat. De gick om 6an och fick en lysande start i högstadiet. Min son gick till 7de klass i en skola med större individuella möjligheter (Kunskapsskolan) och gick ut grundskolan med lysande betyg. Han behövde ett högre tempo för att trivas. Annars så blev han uttråkad och började stöka runt i stället.
Som vuxen så väljer han sitt tempo själv.
Och det går fort.

Edit. Det var nog redan i 3an.
 
Medan skolan fortfarande är "lätt" och ni som föräldrar har mer insyn i ämnena och kanske kan hjälpa till, försök se till att han verkligen lär sig studieteknik och att man ibland behöver anstränga sig!

Det är inte helt ovanligt, pratar från egen erfarenhet, att barn som har det väldigt lätt för sig i grundskolan gå in i en vägg senare i plugglivet, ibland redan i gymnasiet.
Det där argumentet är totalt meningslöst.
Man tar det när det kommer.
Varken jag, mina barn eller barnens fäder har haft något problem med den omställningen.
Det är bara att växla upp när det händer och ta reda på hur man gör.
Fråga någon som redan har gjort det är ju lämpligt.
Yngste sonen har glidit genom skolan hela vägen fram till studier i Teknisk Fysik. Nu i andra terminen så har han börjat att behöva anstränga sig.
Och då så gör han liksom bara så.
Okej, litet disciplin också så ordnar det upp sig.
 
Det där argumentet är totalt meningslöst.
Man tar det när det kommer.
Varken jag, mina barn eller barnens fäder har haft något problem med den omställningen.
Det är bara att växla upp när det händer och ta reda på hur man gör.
Fråga någon som redan har gjort det är ju lämpligt.
Yngste sonen har glidit genom skolan hela vägen fram till studier i Teknisk Fysik. Nu i andra terminen så har han börjat att behöva anstränga sig.
Och då så gör han liksom bara så.
Okej, litet disciplin också så ordnar det upp sig.
Fast jag och ganska många andra har haft problem då vi som barn inte lärde oss studieteknik och disciplin. Själv gled jag ned i en otroligt lång depression då jag i gymnasiet började känna mig värdelös och korkad eftersom jag inte klarade allt på första försöket, då jag inte alls var van vid att behöva anstränga mig.

"Lite disciplin" kan vara direkt skadligt att kalla det, när det gäller någon som under hela grundskoleperioden klarat precis allt hur lätt som helst och sen kommer till gymnasiet där uppgifterna är svårare och klasskamraterna har bättre vanor.
 
Fast jag och ganska många andra har haft problem då vi som barn inte lärde oss studieteknik och disciplin. Själv gled jag ned i en otroligt lång depression då jag i gymnasiet började känna mig värdelös och korkad eftersom jag inte klarade allt på första försöket, då jag inte alls var van vid att behöva anstränga mig.

"Lite disciplin" kan vara direkt skadligt att kalla det, när det gäller någon som under hela grundskoleperioden klarat precis allt hur lätt som helst och sen kommer till gymnasiet där uppgifterna är svårare och klasskamraterna har bättre vanor.

Jag instämmer verkligen här, jag har samma erfarenhet.
 
Det där argumentet är totalt meningslöst.
Man tar det när det kommer.
Varken jag, mina barn eller barnens fäder har haft något problem med den omställningen.
Det är bara att växla upp när det händer och ta reda på hur man gör.
Fråga någon som redan har gjort det är ju lämpligt.
Yngste sonen har glidit genom skolan hela vägen fram till studier i Teknisk Fysik. Nu i andra terminen så har han börjat att behöva anstränga sig.
Och då så gör han liksom bara så.
Okej, litet disciplin också så ordnar det upp sig.
Det behöver inte vara ansträngning och disciplin det hänger på.
Har man aldrig använt eller reflekterat över studieteknik eller hur man ens gör för att syssla med aktiv inlärning så är det svårt att uppfinna de koncepten på egen hand när vägledning inte längre finns.

Jag blev helt ställd när jag skulle göra C-uppsats och plötsligt upplevde att inte kunde hålla all info i huvudet.
Hur gör man då? Hur hanterar man att saker inte bara far in och ut i huvudet av sig själva? Vad ska man tänka för att sortera och hitta informationen när man måste göra något aktivt för att det ska ske? Hur gör man anteckningar på ett funktionellt sätt?

Plugga kan jag knappt fortfarande, alltså lära mig något som ska läras in för att jag bestämmer att nu ska detta läras. Är i princip utlämnad åt vad som spontanfastnar av sig själv och det är grymt opraktiskt. Försöker man fråga någon om det när man är 25+ så fattar de inte frågan...
 
5% av alla elever anses vara särbegåvade och stöter på "problem" i skolan. Ett sätt att lösa det på kan vara uppflytt till annan klass. Det kan även vara att man är kvar i sin åldersadekvata klass och läser vissa ämnen med högre årskurser. Det kan vara flera årskurser högre upp. Ett tredje är att man får andra uppgifter som tangerar flera ämnen och ligger inom ens intressesfär, då är ofta en specialpedagog eller liknande involverad eftersom det blir svårt att hinna med som lärare.

Vi har själva en SB son och för oss ligger det närmast till hands att han blir kvar i sin klass och läser vissa ämnen med andra årskurser. Vi har dock inte riktigt skolan med på det tåget än.

Tipsar om att söka till Filurum på FB. Då får du kontakt med andra föräldrar till SB barn. 👍

Håller med som ngn annan nämnt a att det är viktigt med studieteknik. Är själv SB, satt av hela skoltiden utan att någonsin läsa en läxa, fick VG och MVG i allt ändå. Började läsa juridik på universitetet och hade ingen aning om hur man läste på egen hand 🙄
 
Jag har inget svar på vad skolan (eller ni) kan/bör/ska föra men vill komma med en reflexion gällande att hoppa upp en klass.
Bara för att sonen är väldigt före nu så är det inte helt säkert att han kommer att ligga så mycket före hela tiden. De andra kan komma ikapp senare, eller han vara/bli mindre bra på annat senare (beror på vad det är som gör att han ligger före nu, kommer han att göra det också när det blir mer reflekterande över kunskaperna?). Det senare är väl i o f störst risk om han inte får tillräcklig stimulans nu och därför "lägger av" (been there ...). Om han nu är van vid att ha lätt för sig, hur blir det då om de andra är långt före? Vilken hjälp kommer han få för att ta igen det som han skulle ha fått det här året? Tänker mest på matte där allt framöver bygger på grunder som befästs tidigt. Det är viktigt att skolan försäkrar att han inte missar något moment, det kanske inte märks förrän längre fram annars.
Är det vanligt att eleverna i en klass är av blandad ålder? När mina började skolan var det populärt att utnyttja att föräldrarna kunder välja att barnen skulle börja vid 6. Är det fortfarande vanligt, dvs är det olika åldrar i klasserna ändå? Om man är ensam om att vara ett år yngre så märks det knappast när man är 10-11, om några år blir det desto tydligare. Ett år senare in i puberteten, inte få gå på barnförbjuden bio eller få moppe samma år som klasskamraterna märks. Kanske mer för killar än tjejer.
Jag hoppas verkligen att er son kan få den stimulans han behöver i det sammanhang där han trivs. Eller att han får en bra övergång till en högre klass om det bedöms bäst.

Ja, de frågor du tänker på är sådant som jag tänkt på också. Inte så mycket att han inte skulle "hålla" rent inlärnings-/kunskapsmässigt för det känner jag mig lugn med, men mer de där aspekterna kring att situationen med att vara nya i en klass, yngst och med ett eventuellt behov av att läsa ikapp moment som de andra hunnit göra. Just att ha en plan för missade moment känns ju väldigt viktigt, och det har jag ingen aning om hur skolan har tänkt kring.

Jag har inte jättebra koll på hur stor åldersblandning det är i klasserna nu, jag känner till ett par stycken som flyttat upp en årskurs och någon som gått om, men jag tror/har hört att det är väldigt svårt att få börja skolan ett år tidigare nu så det verkar inte särskilt förekommande.
 

Liknande trådar

Småbarn Sonen 4,5 år har haft det lite kämpigt på förskolan i höst. Alla hans vänner slutade för att börja på skolan, och han har inte riktigt...
2 3
Svar
40
· Visningar
8 557
Senast: Soapbubble
·
Övr. Barn Har en son på 6 år. Han är utredd som 4,5 åring för autism,men då han fick normalt resultat på pappret så slogs det bort. Nu började...
2 3
Svar
46
· Visningar
8 870
Senast: Fraegd
·
Relationer Jag velar fram och tillbaka i en relation just nu om hur jag ska göra. Börjar från början.. Vi träffades ganska snabbt efter att jag...
2
Svar
39
· Visningar
5 057
Skola & Jobb Snart färdig lärare, tjohoo vad alla drar i en! Jag har fått fem jobberbjudanden och det är ju helt fantastiskt... MEN det känns...
2
Svar
24
· Visningar
3 133
Senast: Cilva
·

Bukefalos, Hästnyheter, Radannonser

Allmänt, Barn, Dagbok

Hund, Katt, Andra Djur

Hästrelaterat

Omröstningar

Tillbaka
Upp