Vad kommer du INTE att gå tillbaka till att göra när pandemin är över?

Roheryn

Trådstartare
Lite spinoff på tråden om vad vi skulle göra om pandemin tog slut idag. Vad har du gjort som du inte skulle gå tillbaka till att göra? Vad har du inte saknat? Vad har varit en lättnad att slippa?

För egen del vet jag faktiskt inte om jag någonsin vill se insidan av ett köpcentrum igen - något så andefattigt och tråkigt som att tillbringa en förmiddag med shopping, det kan jag faktiskt inte tänka mig! Så skönt det har varit (och är) att "inte kunna"!

Och jag saknar inte jobbresor - vill aldrig mer sätta mig i ett flygplan 06.40 till Frankfurt igen. Eller någon annanstans som jag inte valt själv. Den delen av mitt jobb ska jag nog faktiskt försöka undvika för alltid. Eller byta jobb!
 
Jag som avskyr kroppskontakt kommer förhoppningsvis aldrig behöva ta någon jag inte vill själv i hand igen ”för det minsann är så vi i Sverige hälsar” och jag hoppas att andra etniciteter slipper den diskussionen också...
Det vore faktiskt ganska skönt om vi kunde släppa på ta i hand och kramas (med människor man inte är nära) efter pandemin.
Det finns ju igentlingen ingen anledning om man tänker efter...
Upplever att många har haft som vana att kramas när man ses som ett hej och sedan kramas som ett hej då. Bekanta man inte träffar super mkt.
Hoppas det lättar på det...
 
Ingenting faktiskt. Jag gör bara saker jag vill i vanliga fall. Jobbet kommer att bli lättare när vi slipper alla skyddskläder. Jag kramas inte när jag inte vill så det är inte ett bekymmer för mig. I mitt liv har det inte skett någon positiv förändring pga pandemin. Känns enbart skönt att tänka på en återgång till det normala!
 
Lite spinoff på tråden om vad vi skulle göra om pandemin tog slut idag. Vad har du gjort som du inte skulle gå tillbaka till att göra? Vad har du inte saknat? Vad har varit en lättnad att slippa?

För egen del vet jag faktiskt inte om jag någonsin vill se insidan av ett köpcentrum igen - något så andefattigt och tråkigt som att tillbringa en förmiddag med shopping, det kan jag faktiskt inte tänka mig! Så skönt det har varit (och är) att "inte kunna"!

Och jag saknar inte jobbresor - vill aldrig mer sätta mig i ett flygplan 06.40 till Frankfurt igen. Eller någon annanstans som jag inte valt själv. Den delen av mitt jobb ska jag nog faktiskt försöka undvika för alltid. Eller byta jobb!

Det lockade inte innan heller med 6-flyget till Amsterdam och vidare flight till möte ett par timmar med kund och hemma igen vid 23-tiden om man hade tur och inte fastnade. Ibland hann man äta något alls utöver mackan på planet. Sade dock ifrån om den typen av resor (=i mina ögon galenskaper) redan långt innan pandemin kom...
 
Att inte gå tillbaks och förminska mina behov av egentid eller att tvinga mig att umgås med andra, befinna mig i sociala situationer som tar för mycket av min energi.
Som autistisk har jag äntligen förstått hur pass mycket vår värld, vardag faktiskt fungerar utefter neurotypiska personers sätt att att vara och på ett vis som därför oftast är bättre anpassade efter extroverta personers behov.

Att få se hur neurotypiska personer, de som har en extroverts behov av social samvaro med andra, må så dåligt över hur de begränsats har varit en aha upplevelse för mig. Det har fått mig att inse att det är inte konstigt att jag personligen kämpar med att balansera en vardag och känna att min energi räcker till, för hela mitt liv har jag fått sätta åtsidan mina behov för att må bra, för samhället fungerar som det gör.

Min tanke är att många människor med mig, har mått precis lika dåligt tills det här hände, som många neurotypiska/extroverta personer mår nu över att inte få sina behov tillgodosedda.
 
Jag kommer inte återgå till att jobba på kontoret fem dagar i veckan. Nån dag i veckan kommer bli hemifrån.
+1 på den.
Plus att jag aldrig mer kommer att pyssla med sjuknärvaro, eftersom det är så enkelt för mig att jobba hemifrån. Jag kommer ta med mig laptoppen hem varenda gång jag varit inne på kontoret, och vaknar jag med halsont/snuva/huvudvärk så är det hemmakontoret som gäller. Punkt.
 
Jag kommer nog inte att fortsätta tro att jag är sån social eremit utan något större behov av att umgås med andra människor. Jag har insett att jag behöver få prata och diskutera med andra människor (och inte bara i telefon) för att må bra. Sen kommer jag fortsätta jobba hemifrån, men det gjorde jag redan innan pandemin så det räknas inte.
 

Liknande trådar

  • Låst
  • Artikel
Dagbok Snart har jag varit anställd på mitt nuvarande jobb i fem månader. Fem månader, och jag har ännu inte hittat min roll, min mening eller...
Svar
3
· Visningar
609
  • Låst
  • Artikel
Dagbok Det är morgon, och jag sätter mig i bilen för att köra till jobbet. Jag har för länge sen slutat bry mig om klockan. Ingen på jobbet...
Svar
6
· Visningar
690
  • Låst
  • Artikel
Dagbok Behöver nog mest skriva av mig lite. Jag upplever mig väldigt sällan nöjd och tillfreds med livet. Just nu har jag hamnat i en riktig...
Svar
14
· Visningar
1 770
  • Låst
  • Artikel
Dagbok Det är bevisat. Fyra dagar. Fyra dagar provade jag att "jobba" 25%. 5:e dagen var jag hemma. Med en sån fruktansvärd värk i nacken...
Svar
5
· Visningar
784

Bukefalos, Hästnyheter, Radannonser

Allmänt, Barn, Dagbok

Hund, Katt, Andra Djur

Hästrelaterat

Upp