Kultur Vad läser du just nu? Del 8

Jag har inte skrivit på länge och har hunnit läsa en hel del.

Ålevangeliet. Tyckte väldigt mycket om den. Rörande skildring av författarens relation till sin pappa och att ålen var så fascinerande hade jag ingen aning om.

Oceanen vid vägens slut, Neil Gaiman. Jag fattar inte att jag inte har läst den tidigare. Så bra. Men jag får fortfarande äckelrysningar av masken i hälen.

Sally Rooneys, Normala människor tyckte jag om, men jag tror att jag hade uppskattat den mer som yngre.

Allt går sönder av Chinua Achebe. Jag läser alldeles för sällan böcker av författare från andra delar av världen än Europa och USA. Den här var väldigt fin. Den utspelar sig i Nigeria i slutet av 1800-talet och skildrar hur samhället och dess urgamla traditioner raseras när europeerna kommer.

Tala är guld av Cammie McGovern. En helt fantastisk ungdomsbok om kärleken mellan Amy och Matthew. Amy har en CP-skada som bland annat gör att hon inte kan tala eller kontrollera sina ansiktsrörelser och Matthew lider av svårt tvångssyndrom. Älskade den.

Jag har lyssnat på Gaimans, Neverwhere (inläst av honom själv :love:) och American Gods.

Nu läser jag Donna Tartts, Steglitsan. Har Robert Graves, Cladius - guden och hans hustru Messalina på paus.
 
Dags för en deckare: Offer 2117 av Jussi Adler Olsen; den senaste (sista?) i serien om avdelning Q. Jag har gillat de andra, men blev klart besviken på denna. Personerna kändes inte som samma, handlingen var pladdrig och blodig samtidigt. :cautious:
 
Läser Stina Wollters Kring denna kropp.
Alltså jag älskar Stina och allt hon är och står för. Men boken går trööögt. Jag vill inte att den ska gå trögt, vill älska boken lika mycket som allt annat hon rör vid. Men det gör jag inte. Besvikelsen.
 
Lyssnade ut Box 21 av Roslund och Hellström häromdagen och blev så upprörd över hur olika de skildrade övergrepp mot män och kvinnor att jag var tvungen att lämna en kritisk recension av boken. Jag brukar aldrig recensera annars eftersom jag inte känner att det tjänar något syfte, men det här var så osmakligt att jag var tvungen. :cautious: Den här boken har ju typ hyllats och gjorts tv av, gah! Men jag skall inte spinna iväg i den här tråden, summerar med att jag tycker det är osmakligt med beskrivningar av sexuellt våld mot kvinnor där de beskrivs som någon slags mänskliga fleshlights, med fokus på vilka hål som penetreras, med vad, hur länge och hur många gånger. Våldtäkter mot män beskrivs som vad de är, övergrepp som ofta ledde till livslånga sår och om förtroende och trygghet som krossas, medan samma författarpar beskriver våldtäkter mot kvinnor nästan likt en våldspornografisk fantasi, nästan som att de inte är människor. Fy! Okej, spann iväg lite ändå but there you have it.
 
En deckare till: Karin Bojs Klickad. Karin Bojs deckardebut om journalisten Doris som försöker reda ut omständigheterna kring en ung kvinnas död. De har tillhört samma träningsgrupp och Doris misstänker mord. Samtidigt blir hon utsänd att bevaka Nobelpriset i medicin.

Boken spretar lite, det är många trådar och många personer runt omkring Doris. Troligen har författaren tänkt sig en fortsättning, för några av trådarna har inget avslut. Boken tar sig till slut och blir intressant. Att författaren är vetenskapsjournalist märks tydligt.
 
Men STÖN. Jag har inte läst deckare på jag vet inte hur länge. Nu fick jag nys om att någon skrivit flera böcker som utspelar sig i Helsingborgsmiljö, med huvudpersonen inom Helsingborgspolisen, och fick låna en. "Offer utan ansikte", författare "Ahnhem". Tydligen Stefan Percyval Ahnhem, född 1966. Jag sneglar på några recensioner. Böckerna verkar mycket uppskattade och spännande. Jag börjar läsa.

Sidan 14: (introduktion av en av de kvinnliga karaktärerna, huvudpersonens fru) "hon lossade hårklämman och lät sitt bruna hår falla. Träningen, som terapeuten hade ordinerat henne, hade helt klart gett resultat. Både fysiskt och psykiskt. Hon hade säkert gått ner fem-sex kilo. Hon hade aldrig varit tjock, snarare tvärtom. Men hennes anletsdrag hade blivit tydligare, vilket klädde henne."

Sidan 15: (introduktion av annan kvinnlig karaktär, huvudpersonens chef) "med andra handen förde hon upp solglasögonen i det blondlockiga håret, som tillsammans med den färgglada klänningen, de smala bruna benen och sandalerna fick henne att se tio år yngre ut än sina femtiotvå." (Det är hittills mycket oklart om denna kvinna nått sin chefsposition på grund av skicklighet i yrket, eller på grund av ett tilldragande och näpet yttre.)

Sidan 43: random - i alla fall så här långt random - kvinna på besök hemma hos mordoffrets fru: "en kraftig, på gränsen till tjock, kvinna stod i dörröppningen. Hon var klädd i en brun löst sittande klänning och hennes hår var svartfärgat förutom de innersta centimetrarna som lyste gråa. Hon såg trött och sliten ut. Framför allt såg hon avsevärt äldre ut än sina fyrtiotre, tänkte F (=den briljante och säkert otroligt bildsköne och vältränade manlige huvudpersonen, mitt tillägg)

Sidan 70: random - i alla fall så här långt random - kvinna som jobbar vid Öresundsbron när hjälten/huvudpersonen kommer åkandes i sitt hjältemodiga uppdrag: "F förstod inte vad det handlade om. Inte ens när han såg den överviktiga kvinnan komma mot honom." Fortsättning följer där den överviktiga kvinnan genast stöter på hjälten F, kommenterar att han är snygg (!) och frågar om han vill ha en kaka. Vilket F - föga förvånande! avböjer, innan han åker hem till sin vältränade fru, ni vet, hon som låter hårsvallet falla på ett förföriskt sätt. Den överviktiga och kärlekskranka kvinnan visar sig för övrigt heta "Kickan".

Alltså jag är fan helt mållös över detta skämt till inledning?! :eek: :arghh: :banghead: Boken är över 500 sidor lång. Hur länge ska jag uthärda om det fortsätter så här? Ni som läser lite mer deckare - författade på 2000-talet (jag syftar nu på 2000-talet EFTER Kristus) - är det här ett återkommande fenomen? Finns det nu levande män som skriver så här?! (tydligen, om det inte är dolda kameran) Och folk som läser det, och tänker att ja det var minsann en riktigt spännande och bra bok?
 
Senast ändrad:
Dags för en deckare: Offer 2117 av Jussi Adler Olsen; den senaste (sista?) i serien om avdelning Q. Jag har gillat de andra, men blev klart besviken på denna. Personerna kändes inte som samma, handlingen var pladdrig och blodig samtidigt. :cautious:
Jag håller på med den fjärde boken i den serien, Journal 64. Har gillat de andra tre så hoppas det fortsätter så :)
 
Håkan Nessers senaste, Halvmördaren. Nej, nej och nej. Håkan är en gammal favoritförfattare (Läs t ex Skuggorna och regnet, eller de tio böckerna om van Veeteren och c:o) men borde nog lägga ner författandet nu. Adalbert Hanzon gör upp med det förflutna och berättar äntligen sanningen om det som hände för fyrtio år sen - kanske. En helt osannolik historia berättad på ett knasigt sätt.
 
Men STÖN. Jag har inte läst deckare på jag vet inte hur länge. Nu fick jag nys om att någon skrivit flera böcker som utspelar sig i Helsingborgsmiljö, med huvudpersonen inom Helsingborgspolisen, och fick låna en. "Offer utan ansikte", författare "Ahnhem". Tydligen Stefan Percyval Ahnhem, född 1966. Jag sneglar på några recensioner. Böckerna verkar mycket uppskattade och spännande. Jag börjar läsa.

Sidan 14: (introduktion av en av de kvinnliga karaktärerna, huvudpersonens fru) "hon lossade hårklämman och lät sitt bruna hår falla. Träningen, som terapeuten hade ordinerat henne, hade helt klart gett resultat. Både fysiskt och psykiskt. Hon hade säkert gått ner fem-sex kilo. Hon hade aldrig varit tjock, snarare tvärtom. Men hennes anletsdrag hade blivit tydligare, vilket klädde henne."

Sidan 15: (introduktion av annan kvinnlig karaktär, huvudpersonens chef) "med andra handen förde hon upp solglasögonen i det blondlockiga håret, som tillsammans med den färgglada klänningen, de smala bruna benen och sandalerna fick henne att se tio år yngre ut än sina femtiotvå." (Det är hittills mycket oklart om denna kvinna nått sin chefsposition på grund av skicklighet i yrket, eller på grund av ett tilldragande och näpet yttre.)

Sidan 43: random - i alla fall så här långt random - kvinna på besök hemma hos mordoffrets fru: "en kraftig, på gränsen till tjock, kvinna stod i dörröppningen. Hon var klädd i en brun löst sittande klänning och hennes hår var svartfärgat förutom de innersta centimetrarna som lyste gråa. Hon såg trött och sliten ut. Framför allt såg hon avsevärt äldre ut än sina fyrtiotre, tänkte F (=den briljante och säkert otroligt bildsköne och vältränade manlige huvudpersonen, mitt tillägg)

Sidan 70: random - i alla fall så här långt random - kvinna som jobbar vid Öresundsbron när hjälten/huvudpersonen kommer åkandes i sitt hjältemodiga uppdrag: "F förstod inte vad det handlade om. Inte ens när han såg den överviktiga kvinnan komma mot honom." Fortsättning följer där den överviktiga kvinnan genast stöter på hjälten F, kommenterar att han är snygg (!) och frågar om han vill ha en kaka. Vilket F - föga förvånande! avböjer, innan han åker hem till sin vältränade fru, ni vet, hon som låter hårsvallet falla på ett förföriskt sätt. Den överviktiga och kärlekskranka kvinnan visar sig för övrigt heta "Kickan".

Alltså jag är fan helt mållös över detta skämt till inledning?! :eek: :arghh: :banghead: Boken är över 500 sidor lång. Hur länge ska jag uthärda om det fortsätter så här? Ni som läser lite mer deckare - författade på 2000-talet (jag syftar nu på 2000-talet EFTER Kristus) - är det här ett återkommande fenomen? Finns det nu levande män som skriver så här?! (tydligen, om det inte är dolda kameran) Och folk som läser det, och tänker att ja det var minsann en riktigt spännande och bra bok?
🤮🤮🤮
 
Men STÖN. Jag har inte läst deckare på jag vet inte hur länge. Nu fick jag nys om att någon skrivit flera böcker som utspelar sig i Helsingborgsmiljö, med huvudpersonen inom Helsingborgspolisen, och fick låna en. "Offer utan ansikte", författare "Ahnhem". Tydligen Stefan Percyval Ahnhem, född 1966. Jag sneglar på några recensioner. Böckerna verkar mycket uppskattade och spännande. Jag börjar läsa.

Sidan 14: (introduktion av en av de kvinnliga karaktärerna, huvudpersonens fru) "hon lossade hårklämman och lät sitt bruna hår falla. Träningen, som terapeuten hade ordinerat henne, hade helt klart gett resultat. Både fysiskt och psykiskt. Hon hade säkert gått ner fem-sex kilo. Hon hade aldrig varit tjock, snarare tvärtom. Men hennes anletsdrag hade blivit tydligare, vilket klädde henne."

Sidan 15: (introduktion av annan kvinnlig karaktär, huvudpersonens chef) "med andra handen förde hon upp solglasögonen i det blondlockiga håret, som tillsammans med den färgglada klänningen, de smala bruna benen och sandalerna fick henne att se tio år yngre ut än sina femtiotvå." (Det är hittills mycket oklart om denna kvinna nått sin chefsposition på grund av skicklighet i yrket, eller på grund av ett tilldragande och näpet yttre.)

Sidan 43: random - i alla fall så här långt random - kvinna på besök hemma hos mordoffrets fru: "en kraftig, på gränsen till tjock, kvinna stod i dörröppningen. Hon var klädd i en brun löst sittande klänning och hennes hår var svartfärgat förutom de innersta centimetrarna som lyste gråa. Hon såg trött och sliten ut. Framför allt såg hon avsevärt äldre ut än sina fyrtiotre, tänkte F (=den briljante och säkert otroligt bildsköne och vältränade manlige huvudpersonen, mitt tillägg)

Sidan 70: random - i alla fall så här långt random - kvinna som jobbar vid Öresundsbron när hjälten/huvudpersonen kommer åkandes i sitt hjältemodiga uppdrag: "F förstod inte vad det handlade om. Inte ens när han såg den överviktiga kvinnan komma mot honom." Fortsättning följer där den överviktiga kvinnan genast stöter på hjälten F, kommenterar att han är snygg (!) och frågar om han vill ha en kaka. Vilket F - föga förvånande! avböjer, innan han åker hem till sin vältränade fru, ni vet, hon som låter hårsvallet falla på ett förföriskt sätt. Den överviktiga och kärlekskranka kvinnan visar sig för övrigt heta "Kickan".

Alltså jag är fan helt mållös över detta skämt till inledning?! :eek: :arghh: :banghead: Boken är över 500 sidor lång. Hur länge ska jag uthärda om det fortsätter så här? Ni som läser lite mer deckare - författade på 2000-talet (jag syftar nu på 2000-talet EFTER Kristus) - är det här ett återkommande fenomen? Finns det nu levande män som skriver så här?! (tydligen, om det inte är dolda kameran) Och folk som läser det, och tänker att ja det var minsann en riktigt spännande och bra bok?
Jag har läst ett par böcker i den serien, hittade dem i bokhyllan när jag inte hade något att läsa. Fullständigt vidriga våldsskildringar och irriterande underliga karaktärer. Läste aldrig ut serien, jag blev äcklad och förbannad av böckerna.
 
Jag har läst ett par böcker i den serien, hittade dem i bokhyllan när jag inte hade något att läsa. Fullständigt vidriga våldsskildringar och irriterande underliga karaktärer. Läste aldrig ut serien, jag blev äcklad och förbannad av böckerna.
Skönt att höra ändå! En på jobbet bekräftade också denna uppfattning om boken, så nu känner jag mig inte bara som en överkänslig bitch i fula, löst sittande, icke färgglada, kläder. Med vita och tjocka ben. Och med färgat hår med ful utväxt på säkert en centimeter, som får mig att se gammal och sliten ut. :meh:

För övrigt blir jag också bara äcklad av varför det jämt måste frossas så i våldsskildringarna från alla dessa bestialiska seriemördare. Känns som att svenska deckare strävar efter att leda den utvecklingen?

Jag har ändå avverkat ett sjuttiotal sidor till idag. Tror att jag funnit en misstänkt mindre än en femtedel in i boken. Är det så, så är det ännu ett skäl till ett gravt underbetyg. Men nu får jag väl försöka läsa ut eländet för att kunna döma ut den helt säkert.
 
Men STÖN. Jag har inte läst deckare på jag vet inte hur länge. Nu fick jag nys om att någon skrivit flera böcker som utspelar sig i Helsingborgsmiljö, med huvudpersonen inom Helsingborgspolisen, och fick låna en. "Offer utan ansikte", författare "Ahnhem". Tydligen Stefan Percyval Ahnhem, född 1966. Jag sneglar på några recensioner. Böckerna verkar mycket uppskattade och spännande. Jag börjar läsa.

Sidan 14: (introduktion av en av de kvinnliga karaktärerna, huvudpersonens fru) "hon lossade hårklämman och lät sitt bruna hår falla. Träningen, som terapeuten hade ordinerat henne, hade helt klart gett resultat. Både fysiskt och psykiskt. Hon hade säkert gått ner fem-sex kilo. Hon hade aldrig varit tjock, snarare tvärtom. Men hennes anletsdrag hade blivit tydligare, vilket klädde henne."

Sidan 15: (introduktion av annan kvinnlig karaktär, huvudpersonens chef) "med andra handen förde hon upp solglasögonen i det blondlockiga håret, som tillsammans med den färgglada klänningen, de smala bruna benen och sandalerna fick henne att se tio år yngre ut än sina femtiotvå." (Det är hittills mycket oklart om denna kvinna nått sin chefsposition på grund av skicklighet i yrket, eller på grund av ett tilldragande och näpet yttre.)

Sidan 43: random - i alla fall så här långt random - kvinna på besök hemma hos mordoffrets fru: "en kraftig, på gränsen till tjock, kvinna stod i dörröppningen. Hon var klädd i en brun löst sittande klänning och hennes hår var svartfärgat förutom de innersta centimetrarna som lyste gråa. Hon såg trött och sliten ut. Framför allt såg hon avsevärt äldre ut än sina fyrtiotre, tänkte F (=den briljante och säkert otroligt bildsköne och vältränade manlige huvudpersonen, mitt tillägg)

Sidan 70: random - i alla fall så här långt random - kvinna som jobbar vid Öresundsbron när hjälten/huvudpersonen kommer åkandes i sitt hjältemodiga uppdrag: "F förstod inte vad det handlade om. Inte ens när han såg den överviktiga kvinnan komma mot honom." Fortsättning följer där den överviktiga kvinnan genast stöter på hjälten F, kommenterar att han är snygg (!) och frågar om han vill ha en kaka. Vilket F - föga förvånande! avböjer, innan han åker hem till sin vältränade fru, ni vet, hon som låter hårsvallet falla på ett förföriskt sätt. Den överviktiga och kärlekskranka kvinnan visar sig för övrigt heta "Kickan".

Alltså jag är fan helt mållös över detta skämt till inledning?! :eek: :arghh: :banghead: Boken är över 500 sidor lång. Hur länge ska jag uthärda om det fortsätter så här? Ni som läser lite mer deckare - författade på 2000-talet (jag syftar nu på 2000-talet EFTER Kristus) - är det här ett återkommande fenomen? Finns det nu levande män som skriver så här?! (tydligen, om det inte är dolda kameran) Och folk som läser det, och tänker att ja det var minsann en riktigt spännande och bra bok?
Jag läste också den där boken för ett tag sen, tyckte den lät väldigt spännande på utsidan men fick verkligen plåga mig igenom den. Förutom det du nämnt tycker jag huvudpersonen kändes helt meningslös och trist? Brydde mig egentligen inte om någon av dem och de fattade så idiotiska beslut hela tiden.
 
Lyssnade ut Box 21 av Roslund och Hellström häromdagen och blev så upprörd över hur olika de skildrade övergrepp mot män och kvinnor att jag var tvungen att lämna en kritisk recension av boken. Jag brukar aldrig recensera annars eftersom jag inte känner att det tjänar något syfte, men det här var så osmakligt att jag var tvungen. :cautious: Den här boken har ju typ hyllats och gjorts tv av, gah! Men jag skall inte spinna iväg i den här tråden, summerar med att jag tycker det är osmakligt med beskrivningar av sexuellt våld mot kvinnor där de beskrivs som någon slags mänskliga fleshlights, med fokus på vilka hål som penetreras, med vad, hur länge och hur många gånger. Våldtäkter mot män beskrivs som vad de är, övergrepp som ofta ledde till livslånga sår och om förtroende och trygghet som krossas, medan samma författarpar beskriver våldtäkter mot kvinnor nästan likt en våldspornografisk fantasi, nästan som att de inte är människor. Fy! Okej, spann iväg lite ändå but there you have it.
Skönt att inte vara den enda som reagerar! Tack:love:
 
Och den har de väl gjort tv av :confused:
Ja, jag känner mig ofta som en mupp när jag läser deckare. Jag känner ofta att det blir ett enligt mig ganska grisigt snaskande i elände (är det förtäckt våldsporr eller något annat?).

Jag tror/hoppas dock att de flesta som läser deckare läser dem som ett slags moderna folksagor - starkt formelbundna berättelser om hur ondska bekämpas och ordningen upprätthålls. Men samtidigt känns det ibland som att man inte alls behöver alltför detaljerade beskrivningar av allt ont gärningsmannen gör och hur han njuter av det. Plus då det ringa värde flickor och kvinnor ofta har i deckare.
 

Hästfolk, Häst, Avel, Grenar

Allmänt, Fritid, Barn

  • Läkartid och jobb

Hund, Katt, Andra Djur

  • Valp 2020

Bukefalos, Hästnyheter, Radannonser

Upp