Lies lies lies av Adele Parks
Daisy, Simon och Millie utgör en helt vanlig medelklassfamilj. Simon dricker ibland lite för mycket, men han har ett krävande jobb och då är det väl helt normalt att vilja släppa loss lite? Det var i alla fall så det började.
Den här boken är lite svår att summera då den likt en prinsesstårta har många lager, och jag tycker det är synd att skriva för mycket om den då den berättar sin egen historia så väl. Boken är ett mycket väl författat relationsdrama som slår snabbt och hårt, men inte utan ömhet. Vissa böcker talar om vad som händer med karaktärerna, men den här boken visar oss. Vi blir inte en fluga på väggen utan vi bjuds in i Daisy och Simons sinnen. Vi lär känna dem, allt är nära, allt kunde drabba oss.
The Body Lies av Jo Baker
Under sin graviditet utsätts hon för ett överfall. Hon klarar sig utan skador, men sedan dess hukar hon för London's många skuggor, kastar rädda ögonkast runt hörn och känner sig ständigt som en hare i jägarens sikte. För att få komma bort söker hon en jobb som gästlektor på ett universitet många mil bort. Hennes man stannar i London under tiden, och hon tar med sig sonen Sammy. Redan i början av kursen märker hon att en av eleverna har emotionella problem och vill hjälpa honom, men vet inte hur.
Den är boken är typ en thriller, men långt ifrån en "vanlig" thriller. Tempot är lägre, stämningen byggs upp långsamt. Man ser tåget komma rusandes på spåren, men kan inte stoppa olyckan från att ske. Tonen är lite syrligt brittisk, folk är ibland skenheliga, udda typer som man inte riktigt förstår sig på, och "the pure and simple truth is rarely pure, and never simple".
Angående min liknelse med tåget som kommer rusande så har jag sett vissa kritisera boken just för detta - att krisen inte kommer som en blixt från klar himmel. Voliá! Det sedvanliga skammandet kryper fram. Vem som helst kunde ju se att det skulle bli sådär, varför gjorde hon inte si och så, räknas det ens eftersom hon gjorde X, och så vidare. Det blir inte mindre skrämmande för att kritiken berör en fiktiv kvinna.
För egen del tycker jag det är en av bokens styrkor då människor för det mesta lever i nuet, missar varningsflaggor, trivialiserar och försöker göra livet behagligt för sina medmänniskor.
Nog om det - Jo Baker är en skicklig författarinna. Hennes prosa är elegant och målande utan att det känns som att hon skriver en massa fluff. Hon bygger stämning väldigt väl, och lyckas dessutom skriva en helt annan sorts thriller än de jag är van vid. Boken är inte perfekt, men för mig är den mästerlig.
Ska börja med Minas hus tror jag.
