Kan också tillägga att min egen uppfattning är att jag gillar Kristin Hannahs böcker, men att de ibland egentligen är lite mörka för min smak - och att Kate Quinn skriver liknande historiska skönlitterära böcker som jag också tycker om, men som inte är lika mörka. Men, som sagt, Näktergalen är bättre när det gäller mörkhet än De fyra vindarna (som jag fick läsa i korta stycken på kvällen, och sedan läsa någon roligare bok direkt efter det innan jag skulle somna
)Jag har läst både The Nightingale och The Great Alone på engelska och uppfattade dem inte som svårlästa. Jag älskade The Great Alone och tyckte the Nightingale var bra.
Näktergalen är en av de böcker som har gett störst intryck på mig av hennes böcker. Så himla berörande, tycker den är väldigt bra.
Om du gillar Kate Quinn (vilket flera här verkar göra?) så kan jag rekommendera Natasha Lester, ganska liknande andra världskrigsskildringar, men också med en koppling till nutid.Kan också tillägga att min egen uppfattning är att jag gillar Kristin Hannahs böcker, men att de ibland egentligen är lite mörka för min smak - och att Kate Quinn skriver liknande historiska skönlitterära böcker som jag också tycker om, men som inte är lika mörka. Men, som sagt, Näktergalen är bättre när det gäller mörkhet än De fyra vindarna (som jag fick läsa i korta stycken på kvällen, och sedan läsa någon roligare bok direkt efter det innan jag skulle somna
) och den var väldigt bra om än dyster, naturligtvis. Jag kallade henne däremot ganska nyligen i tråden för eländenas drottningOm du gillar Kate Quinn (vilket flera här verkar göra?) så kan jag rekommendera Natasha Lester, ganska liknande andra världskrigsskildringar, men också med en koppling till nutid.
Jag har läst The French Photographer och håller just nu på med The three lives of Alix st Pierre.
F ö läste jag häromveckan en Kristin Hannah, The Women, den utspelar sig under och efter Vietnamkriget (många krig just nu, måste nog byta genre
Vad var det @Mineur döpte henne till - eländets mästarinna eller nåt?
Ja! Det var ju du! Jag kom ihåg att det var någon på M och jag vet att @Mineur läst henne ju men ära den som äras bör!Jag kallade henne däremot ganska nyligen i tråden för eländenas drottning
Jame!Haha ja det var jag men @Mineur höll med om att det var passande
Jag också!Jame!
Fast jag gillar henne, både The Great Alone och The Women bar jag med mig mentalt i flera veckor efter att jag läst ut dem.
Dock läser jag gärna nån lättsmält deckare eller liknande emellan.
Jag har läst de flesta av hennes böcker som finns på svenska och Kvinnorna ligger på byrån hemma hos särbon och väntar på att bli läst. 
Om du gillar Kate Quinn (vilket flera här verkar göra?) så kan jag rekommendera Natasha Lester, ganska liknande andra världskrigsskildringar, men också med en koppling till nutid.
Jag har läst The French Photographer och håller just nu på med The three lives of Alix st Pierre.
F ö läste jag häromveckan en Kristin Hannah, The Women, den utspelar sig under och efter Vietnamkriget (många krig just nu, måste nog byta genre
Vad var det @Mineur döpte henne till - eländets mästarinna eller nåt?
Det hade absolut kunnat vara jagJag kallade henne däremot ganska nyligen i tråden för eländenas drottning
Jag har ganska starka åsikter om Kristin Hannah och blir ganska provocerad av hur hopplöst eländiga många av hennes böcker är. Jag har absolut ingenting emot emotionellt tunga böcker, snarare tvärtom, men det är som att hon verkligen letar fram de allra värsta livsödena och katastroferna under en viss period i historien och sedan fullkomligen vältrar sig i det. The Four Winds klarade jag inte av att läsa klart av den anledningen, och med The Women var det på håret att jag gav mig (där slogs jag främst av hur många olika sorters eländen hon lyckades få in i en bok, och då inte enbart krigsrelaterade, just när man tyckte att det började ljusna lite så kom det liksom en ny katastrof). Läsglädjen förtogs mycket av allt ändlöst lidande, tyvärr.Åh jag håller med!
