Vad ska jag göra? *långt*

[dendaranonyma]

Om denna ligger fel får moderator flytta, visste inte riktigt vart jag skulle lägga den.

Jag behöver lite hjälp ang ett problem. Jag har en superfin häst, en unghäst på 4 år som har varit på inridning och nyligen kommit hem igen. Nu efter inridningen (som har gått hur bra som helst) så har hästen börjar slänga av mig vid uppsittning. När min ena tränare sitter upp är det inga problem, men så fort jag ska sitta upp tar det max 3-4 min och sedan ligger jag på backen igen.. Nu har jag verkligen ledsnat, jag vill inte sitta upp igen för att bara åka av på nytt.

Så min första tanke var att hästen måste säljas. Men vem vill köpa en häst som bara slänger av människor? Min tränare har erbjudit sig att ta sig an hästen ett tag framöver för tillridning, men tänk om problemet kvarstår? Hästen är genomkollad ua av veterinär, dock ej röntgad men det ska ordnas så snart som möjligt för att kolla så allting är okej med den. Hästen har en välanpassad utrustning, vargtänder utdragna för några månader sedan och är annars en väldigt glad och positiv häst som älskar att jobba. Kommer först i hagen och blir nästan sur när man inte tar in den hästen för en ridtur.

Jag håller just nu på att kolla lite annonser, för att se vad som finns på marknaden just nu om jag ska sälja min häst. Har hittar några stycken intressanta inom lämpligt område, inom min prisklass och som kan tänkas passa mig men det enda jag tänker på: "Tänk om det blir samma sak? Tänk om den också börjar slänga av mig vid uppsittning?" trots att det står i annonsen att den är hur snäll som helst etc. Jag har en stor klump i magen när jag tänker på att jag ska sitta upp på en ny häst. Lära känna en ny häst.

Min förra häst avlivades då det visade sig att den supertrevliga familjehästen som var tänkt som familjehäst hade problem med ryggen. Samma sak där, jag åkte av X antal gånger och hamnade på sjukhuset innan vi hittade felet. Jag är så förbannat ledsen över att inte kunna rida min nuvarande häst som är riktigt lovande och som var tänkt som en tävlingshäst på högre nivå, men samtidigt så vågar jag inte åka av igen och dra upp min skada (drog på mig en kraftig skada första gången jag åkte av som inte har blivit bra än, och som dessutom blev värre när jag åkte av sista gången) men samtidigt är det ju min häst som jag haft sedan den var föl. Jag har sett den hästen växa upp, jag har gjort allting med den. Men jag kan inte ha en häst som bara står i hagen och ser fin ut, den skulle må så dåligt av det och även jag.

Jag har en häst till i mitt stall som kommer bli ensam om min tränare tar sig an min unghäst. Så jag måste försöka hitta en till häst så snart som möjligt, men samtidigt kommer rädslan in i bilden. Tänk om det blir samma sak igen? Dessa förbannade tankar alltså.

Så, om ni hade varit i min sits.. Vad hade ni gjort då? Sålt unghästen och letat efter en läromästare? Tagit bort båda hästarna? (Den andra går ej att flytta eller sälja pga olika orsaker) Lagt av helt med hästarna?
Jag bara gråter och gråter. Utan hästarna, utan stallet är jag alldeles tom inombords. Det är ju detta jag älskar och brinner för, men är det ens värt att fortsätta?

(skriver med anonymt nick, om någon vet vem jag är så ta det via pm)

 

[Hanna_b]

Sv: Vad ska jag göra? *långt*

Om det hade varit min häst, hade jag först börjat med att röntga hästen bara för att kunna utesluta att den har ont. Om röntgen såg bra ut hade jag låtit min tränare ta hästen ett tag, och sedan tagit hjälp av tränare varje gång jag skulle sitta upp tills man fått bukt med problemet.
Dock skulle jag välja att sälja den om jag Kännde mig rädd och osäker.

Den har inte sadeltvång? En häst jag hade förut hade det, och han kunde reagera olika beroende på vem som satt upp.
Hur blir det om du linar den innan uppsittning?

 

[Lovisaleonora]

Sv: Vad ska jag göra? *långt*

Med tanke på din skada hade jag absolut sålt, gärna genom tränaren som tydligen har bra hand med hästen. Om inte tränare har något problem efter en månad med hästen hade jag inte brytt mig om att fördjupa någon undersökning för att leta fel. Däremot upplyst en ev. köpare om att hästen säljs för att du har problem med att du blir avslängd.

En liten sällskapsponny tycker jag man har nytta av i varje stall, även om man har två hästar. Det var först med två ridhästar och en shettis som det blev vettigt att ha stallet själv.

 

[dendaranonyma]

Sv: Vad ska jag göra? *långt*

Om det hade varit min häst, hade jag först börjat med att röntga hästen bara för att kunna utesluta att den har ont. Om röntgen såg bra ut hade jag låtit min tränare ta hästen ett tag, och sedan tagit hjälp av tränare varje gång jag skulle sitta upp tills man fått bukt med problemet.
Dock skulle jag välja att sälja den om jag Kännde mig rädd och osäker.

Den har inte sadeltvång? En häst jag hade förut hade det, och han kunde reagera olika beroende på vem som satt upp.
Hur blir det om du linar den innan uppsittning?

Röntgen ska ordnas så snart som möjligt, just för att utesluta ev smärta. Jag får dock ångest över att ens tänka på att jag ska sitta upp igen på den hästen, så jag tror inte att jag kommer sitta upp igen någonsin på den.

Sadeltvång har den inte, har aldrig visat något "tecken" på sadeltvång. Allting har bara gått som en dans ända tills nu.. Testade att lina sist jag skulle rida. Slutade med att hästen stegrade, bockade hur länge som helst, reste sig gång på gång, fortsatte bocka ända tills jag låg på backen. Då var den lugn igen..

 

[dendaranonyma]

Sv: Vad ska jag göra? *långt*

Med tanke på din skada hade jag absolut sålt, gärna genom tränaren som tydligen har bra hand med hästen. Om inte tränare har något problem efter en månad med hästen hade jag inte brytt mig om att fördjupa någon undersökning för att leta fel. Däremot upplyst en ev. köpare om att hästen säljs för att du har problem med att du blir avslängd.

En liten sällskapsponny tycker jag man har nytta av i varje stall, även om man har två hästar. Det var först med två ridhästar och en shettis som det blev vettigt att ha stallet själv.

Det är tränaren som kommer ha hand om eventuell försäljning, jag har aldrig sålt en häst tidigare så jag vänder mig till den jag litar på allra mest i detta sammanhang. Den kommer att bli röntgad ändå, för jag vill inte sälja en skadad/sjuk häst och riskera en ev tvist, har hört så många skräckhistorier om hästar som sålts som bra tävlingshästar och sedan visat sig vara oridbara pga skador. Och jag vill heller inte att min fina häst blir en vandringspokal, så den ev. köparen kommer naturligtvis bli upplyst om problemen.

Sällskapsponny har jag kollat efter, men med tanke på att hästen jag har kvar är en "sällskapsponny"/halvpensionerad skogsmulle som rids någon dag i veckan ut i skogen så känns det lite "trist" eller hur jag ska förklara det med en liten ponny till som bara står. Tanken var ju att jag skulle börja tävla igen, komma upp i klasserna. Men samtidigt kanske det vore bra med en sällskapsponny så min kropp får läka.. Det är så svårt det här!

 

[Rugge]

Sv: Vad ska jag göra? *långt*

Vilken tråkig situation :-(
Jag hade nog låtit tränaren ta hästen en period. Hen känner ju till hästens historia och även din, så Hen vet ju under vilka förutsättningar hen tar hästen. Självklart ska den röntgas innan något mer görs. Dels för att utesluta skada, men även för att.minimera risken för att ryttaren skadas.
Samtidigt får du även ett kvitto på att din häst är frisk, och om du väljer att sälja så är det ett bekymmer mindre.
Har full förståelse för att du inte vill sitta upp på hästen igen.

 

[Lovisaleonora]

Sv: Vad ska jag göra? *långt*

Skaffa en liten sällskapshäst, som på sin ålders höst kan få ta det lite lugnt. Som kan gå och skrota utan att du får dåligt samvete. Så kan du i lugn och ro känna efter om du vill ha en ny häst, när du vill ha en ny häst och vilket häst i så fall. Utan stress.

 

[Hanna_b]

Sv: Vad ska jag göra? *långt*

Okej, om du känner så hade jag absolut sålt, ingen tvekan om
Saken. Och har du en skada som är svårläkt tycker jag att det vore en dum ide' att hoppa upp på den igen.. Då skulle jag be tränaren om hjälp
att sälja istället

 

[tuaphua]

Sv: Vad ska jag göra? *långt*

Sånt där kan man aldrig säga åt någon annan vad den ska göra. Det ska kännas rätt för dig.

Däremot måste man tänka på vissa saker.

Och det är att när man som tränare utbildar hästar måste man utbilda dem för den som ska ha dem och inte en själv!
Det gör inte alla tränare. Jag vet inte hur det gått till i din hästs utbildning. Så det säger jag inget om.
Men lite frågor du kan fundera kring är:
Är din tränare van att utbilda åt andra? Har den mycket erfarenhet i just det?

En annan grej man måste fundera kring är hur atletisk är jag?
Ska man rida unghäst måste man ha rätt god balans och vara rätt atletisk iom att man måste våga sitta igenom en del saker.
Man kan inte pressa in en unghäst mellan hjälperna på samma sätt som man kan med en skolad häst. Och därför måste man kunna följa med i en del kast.
Har man bra balans och är följsam brukar man inte bli lika skraj.
Har man inte ridit alls på ett tag kanske man inte är så sadelfast.
Blir man skraj blir man lätt stel och oföljsam och åker lättare i backen.

Sen går det ju också att ta hästar avsuttet och därifrån lära in en hel del saker. Dels vänja dem vid känslor som kan uppstå uppsuttet, dels vid miljöer och ljud och även formge dem och träna in respons för hjälper/lydnad så man minimerar risken att åka av.
En lugn och eftergiven och formgiven häst brallar/reser sig/slänger sig inte på samma sätt som en häst i hög energi, spänd i fri form med skallen upp och som triggar på tygel eller skänkel tex.
En lydig häst kan vara hur jäkla pigg som helst utan att fara iväg så man dimper av.
Är det så att man missar de signalerna som gör att man klarar av att träna fram den lydnaden kan man lina hästen innan, se till att inte ge för mycket energi, ge mycket tuggtid, ha dem i stor och kuperad hage med många jämnåriga spolingar att leka med etc etc.

Det finns duktigt folk som arbetar med just sånt här.
Man får ställa sig frågan om man anser det vara värt det att bekosta den träningen, både ekonomiskt och emotionellt och tidsmässigt.
Och om man är snabb nog i reaktionerna själv att ha den typ av häst man har.
Vissa hästar är snabbare än andra och har mer energi än andra. De lämpar sig inte för de allra flesta.
Väljer man att behålla och försöka skulle jag kolla runt där jag bor vilka som är erkänt duktiga på just den typ av häst jag har och på att få dem safe, coola och lugna. Utbilda vidare och sätta energi i dem är inte svårt. Det är att få dem trygga, lugna och snudd på avtrubbade de flesta behöver. Sen när de är skolade kan man plocka fram mer energi. När man kan styra var den tar vägen.
Många säger sig vara bra på problemhästar - få är det.
Kolla efter de som fått hetsporrar, avkastarkungar, skenkulor etc etc att se snudd på efterblivet coola ut. Använd dig av dem!
Se till att det kan uppvisas resultat på det och inte bara snackar! Rosetter är mindre viktigt i ett sånt här stadie.

Lycka till!

 

[tuaphua]

Sv: Vad ska jag göra? *långt*

Kan du inte ens longera hästen hade jag aldrig satt mig på den. Det som inte går på backen går sällan bättre uppsuttet.

Börja där om du ska börja.

 

[dendaranonyma]

Sv: Vad ska jag göra? *långt*

Jättetråkig situation!

Tränaren känner både mig och hästen utan och innan, hen har hjälpt mig med olika hästar och alltid funnits där när jag haft en fundering så jag litar till 110% på min tränare!

Lovisaleonora_: Jag håller just nu på att leta en liten ponny till sällskap, har hittat några st som jag ska ringa på imorgon redan!

Hanna_b: Ja, min skada är tyvärr svårläkt. Över en månad sedan första fallet och jag har fortfarande svårt för vissa saker. Åkte in på akuten och blev röntgad, men inget brutet som tur var men blev en sådan kraftig smäll så det kommer ta tid!

tuaphua: Jag har faktiskt valt en tränare som inte har mängder av rosetter, utan hen har lång erfarenhet av olika sorters hästar, enormt kunnig med alla sorters hästar. Alla i min närhet har bara gott att säga om min tränare, hen tar sig an alla hästar och gör det jättebra. Dessutom har jag känt tränaren i många år, följt med på tävlingar och träningar, lärt mig enormt mycket så jag skulle aldrig kunna byta ut tränaren!

Min häst har varit en så lugn häst under hela inridningen, kunde ridas ut själv efter ett kort tag och testade tränaren en-två gånger och sen var det inga problem med det. Tränaren var helt förtvivlad när jag ringde och stortjöt () efter första avramlingen eftersom hästen aldrig gjort något sådant tidigare, men kom nästan direkt och tog tag i problemen. Tränaren red hästen några gånger efter första avramlingen utan problem, men när det var min tur igen så gick det inte alls..

Var lite otydlig med longeringen, hästen gick jättefint när jag linade den innan jag skulle rida men så fort båda fötterna var i stigbyglarna började den resa sig, bocka, resa sig igen ända tills jag låg på backen. Jag sitter inte upp om hästen lever rövare innan, det har jag lärt mig sedan tidigare.

 

[DarkInNight]

Sv: Vad ska jag göra? *långt*

Var lite otydlig med longeringen, hästen gick jättefint när jag linade den innan jag skulle rida men så fort båda fötterna var i stigbyglarna började den resa sig, bocka, resa sig igen ända tills jag låg på backen. Jag sitter inte upp om hästen lever rövare innan, det har jag lärt mig sedan tidigare.

Hur sätter du dig?

Fick en tanke på om det blir en "duns" i sadeln som gör att hästen smäller av?

Fundera lite över vad du gör som inte tränaren gör.

 

[Masse]

Sv: Vad ska jag göra? *långt*

När jag läser vad du skriver i den här tråden, så misstänker jag att orsaken ligger i din osäkerhet och rädsla för att bli avslängd. Den överförs omedvetet till hästen som ju inte är så gammal och van, hästen blir osäker och du blir "räddare".
Av den anledningen tror jag inte det blir problem om du säljer hästen för en ny köpare och jag tror att du inte kommer att få problem om köper en ny häst som är mer van. Men också att med hjälp av din tränare och kanske om du har möjlighet att rida någon annan häst under tiden, att du kan komma till rätta med problemet på den häst du har nu. När ni blir säkrare på varandra.

 

[dressyrteamet]

Sv: Vad ska jag göra? *långt*

Känns lite som den känner att du blir rädd eftersom den inte gör så med tränaren? bra att du ska röntga för att utesluta smärta...men annars lär det ju vara så att den känner din spänning. Unghästar kan ju vara lite smarta med det. Man får ju inte vara osäker, det utnyttjar dom gärna. Behåll inte en häst du är rädd för, det finns så många hästar där ute.

 

[Yeahnny]

Sv: Vad ska jag göra? *långt*

Jättetråkig situation!

Tränaren känner både mig och hästen utan och innan, hen har hjälpt mig med olika hästar och alltid funnits där när jag haft en fundering så jag litar till 110% på min tränare!

Lovisaleonora_: Jag håller just nu på att leta en liten ponny till sällskap, har hittat några st som jag ska ringa på imorgon redan!

Hanna_b: Ja, min skada är tyvärr svårläkt. Över en månad sedan första fallet och jag har fortfarande svårt för vissa saker. Åkte in på akuten och blev röntgad, men inget brutet som tur var men blev en sådan kraftig smäll så det kommer ta tid!

tuaphua: Jag har faktiskt valt en tränare som inte har mängder av rosetter, utan hen har lång erfarenhet av olika sorters hästar, enormt kunnig med alla sorters hästar. Alla i min närhet har bara gott att säga om min tränare, hen tar sig an alla hästar och gör det jättebra. Dessutom har jag känt tränaren i många år, följt med på tävlingar och träningar, lärt mig enormt mycket så jag skulle aldrig kunna byta ut tränaren!

Min häst har varit en så lugn häst under hela inridningen, kunde ridas ut själv efter ett kort tag och testade tränaren en-två gånger och sen var det inga problem med det. Tränaren var helt förtvivlad när jag ringde och stortjöt () efter första avramlingen eftersom hästen aldrig gjort något sådant tidigare, men kom nästan direkt och tog tag i problemen. Tränaren red hästen några gånger efter första avramlingen utan problem, men när det var min tur igen så gick det inte alls..

Var lite otydlig med longeringen, hästen gick jättefint när jag linade den innan jag skulle rida men så fort båda fötterna var i stigbyglarna började den resa sig, bocka, resa sig igen ända tills jag låg på backen. Jag sitter inte upp om hästen lever rövare innan, det har jag lärt mig sedan tidigare.

Prova att köpa en handhästgjord och bind sen fast hästen kort på en annan häst, och börja med att gå på ett inhängnad område, för att sen longera den lite så bunden utanpå. Sen tar du hjälp av din tränare som longerar dig på unghästen bunden på den andra trygga välutbildade och lydiga arbetshästen. Då kan unghästen inte busa och måste lyda och lyssna på det ni ber den om att göra. Det här är används mkt på Island på unghästar som gillar att busa och som man inte litar på att man kan hålla själva om den skulle sätta fart, har räddat mig från att åka av ett antal gånger Verkar som om unghästen måste fatta att det inte är så lätt att få ab dig sen framförallt, ge det tid, små steg

 

[Kattennizze]

Sv: Vad ska jag göra? *långt*

Jag hade köpt min drömhäst, en unghäst som verkligen var allt jag letade efter. Bra stam (jag har avelsintresse), etc etc. Allt gick bra vid inridningen och inkörningen, inga problem alls. Lugn och trevlig och positiv till arbete. Sen började hon plötsligt kasta av. Hon kastade inte heller av sin tränare och det som skilde oss åt ffa var då vikten, jag vägde betydligt mer än hon. Jag fattade ju att hästen hade ont nånstans och att min tyngd utlöste det. (eller att jag var mindre följsam och en sämre ryttare, det är svårt att säga) Men hon blev faktiskt utdömd och avlivad. Jag tappade allt självförtroende och jag skadade mig rejält vid ett tillfälle, något som jag lider av än idag, 10 år senare drygt. Summasummarum kan jag bara konstatera att det inte är värt det. Jag vill inte bli skadad mer av hästarna, det räcker bra med de skador jag har. Smågrejer händer alltid, det får man räkna med, men stora utmaningar är jag helt färdig med. Det finns givetvis inga garantier alls, men jag tänker vid nästa hästköp om något år endast köpa det som jag tror mig skada minst på. Jag hade sålt hästen således om jag vore TS.

 

[Fibusen]

Sv: Vad ska jag göra? *långt*

Har du sett när tränaren gör i ordning hästen och sitter upp? Kanske gör h*n något speciellt som inte du gör,och hästen reagerar då? Använder ni samma utrustning? Är det stor skillnad på era kroppar,längd,vikt m.m?

 

[bettysmatte]

Sv: Vad ska jag göra? *långt*

KL

Usch, vilken svår sits... Bara du kan ju avgöra hur mycket du känner för hästen, hur mycket du är redo att jobba för att lösa problemet och hur pass stor chansning du tror att det är med tanke på din skada.

Det låter ju bara så mystiskt att hästen gör så med dig och inte med tränaren. Personligen hade jag nog försökt att luska reda på VAD det är det beror på. Om problemet ligger hos dig eller hos hästen. Vad har tränaren för teori(er), om han/hon har några?

 

[Myzan87]

Sv: Vad ska jag göra? *långt*

Hade det varit min häst så hade jag tagit hjälp av tränaren att hitta vad felet är. Kanske kan du bli bättre på dina egna signaler och läsa av hästen lite bättre? Fundera igenom vad det är som gör att hästen bockar? Ställer du några krav på den som att gå fram när den stannat? Hur ser relationen ut mellan er två, litar hästen på dig och lyder dig?

Att tränaren tar sig an hästen tror jag inte gör någon skillnad eftersom denne inte har något problem med hästen. Har någon annan problem med hästen? Fungerar det att longera den först innan du sitter upp?

 

[dendaranonyma]

Sv: Vad ska jag göra? *långt*

Tack för alla svar! Ska försöka svara alla i ett inlägg..

När jag sätter mig så försöker jag få i båda fötterna i stigbyglarna utan att för den delen nudda med skänklarna, och sedan sakta sätter jag ner rumpan tills den är i sadeln. Det är det hästen är van vid.

Jag tror också att det kan vara mina spänningar och rädslan som är den stora boven i det hela. Jag fick sitta upp på min äldre skogsmulle idag, och trots att jag vet att den hästen är gudasnäll så var jag riktigt nervös. Klarade knappt av att rida pga skadan så blev bara en snabb uppsittning, skritt i 5 min och sedan räckte det. Nu är jag alldeles öm och har så ont så det blir soffläge för min del resten av kvällen..

Ska ringa min närmsta klinik i veckan för att boka tid, just nu är det isbana överallt så jag är inte direkt sugen på att köra iväg med släp. Funderar på att försöka ta det i januari när det förhoppningsvis är bättre väglag. Tänkte på samma gång låta de på kliniken göra en ordentlig besiktning på hästen, det kan vara bra att ha gjort när den ska säljas.

Tränaren och jag har gått igenom allt som hen har gjort med hästen. Från att hämta i hagen till ridning, just för att det ska bli så lika som möjligt. Tränaren är dock något kortare än mig, jag har längre ben och väger lite mer än tränaren. Vi använder samma utrustning, har testat olika bett på hästen men använder det som fungerar bäst just nu. Jag hinner aldrig ställa några krav på hästen, jag hinner knappt sätta mig i sadeln innan det bär iväg.

Idag har jag jobbat hästen lite från marken. Mitt hjärta brast när jag gick ut i hagen och hästen kommer med spetsade öron, gnäggar och verkligen kryper in i grimman. Den älskar verkligen att jobba, men nu står den bara i hagen som är ganska kuperad men en riktig isbana. En gång busade den till när jag ledde den till en annan hage där det inte var någon is, men efter att jag sagt åt den så blev den lugn igen. Gjorde lite ledarskapsövningar och så testade jag att bara hänga med armarna över ryggen på den, då stod den och halvsov. Hästen fick byta hage en stund, och där fick den busa av sig ordentligt. Men så fort grimskaftet sattes på blev den lugn och följde mig, till och med när jag släppte tillbaka den i den gamla hagen följde den efter mig.

Hästen är verkligen urmysig i all hantering, vill gärna vara nära men är ändå inte för "på". Men jag kan inte ha en häst som bara står, speciellt inte en sådan fin häst. Så jag satte mig ner med min familj och de stöttar mig i detta läge. Min underbara mor sa till och med att hon kan hjälpa till att leta efter en ny häst, eventuellt bli delägare i en så vi kan rida/köra ut tillsammans. Så nu är det helt klart, hästen kommer att säljas om inte röntgen visar något annat, då blir det avlivning. Även om mitt hjärta brister av bara tanken att skiljas från min fina häst, men jag kan inte ha en häst jag är rädd för.

Känner mig just nu som en värdelös hästägare. Alla planer och förhoppningar att kunna ta mig ut på tävlingsbanan igen, att klättra upp i klasserna och att utvecklas som ryttare är som bortblåst. Istället letar jag nu efter en snäll häst som jag kanske kan skritta ut på ibland. Självförtroendet är verkligen på botten just nu, det blev inte många timmars sömn under natten utan tankarna bara snurrade på hela tiden. Men förhoppningsvis kan jag hitta en underbar ny ägare till min häst samt hitta en häst som passar mig just nu och sedan när min kropp har läkt (om den ens gör det..) så kan jag börja kolla efter en tävlingshäst som kan ta mig upp i klasserna.