Vad ska jag göra med min ridning?

Jag fick besked om att jag inte får byta ridgrupp till hösten, vilket orsakade en hel del besvikelse och satte igång tankar om vad jag egentligen vill med min ridning.
Vad det kommer bli av min ordinarie ridgrupp vet jag i och för sig inte riktigt, då gruppen både har bytt ridlärare och som jag uppfattade det även många av eleverna. Känslan från de sista gångerna jag red i gruppen var att det hade blivit mycket lägre nivå (på grund av att ridläraren var tvungen att lägga tid på att förklara vad en öppna och sluta överhuvudtaget är för några av eleverna, vilket också ledde till att vi var tvungna att harva mycket längre i varje övning innan vi fick någon ny utmaning), men jag är inte helt säker på om dom eleverna var fasta i gruppen eller bara inhoppare...

I vilket fall så är det ändå ganska sällan jag har upplevt att jag får ut nånting rent utvecklingsmässigt av en ridlärare på ridskolelektioner. Jo, i den sena gruppen som jag ville byta till, så upplevde jag faktiskt att ridläraren fick mig att tänka till. Men annars är ridläraren för mig mest en person som talar om vilka övningar vi ska göra... Och jag vet inte om jag är helt nöjd med det.

Så här sitter jag med en missnöjeskänsla som jag inte riktigt vet vad jag ska göra av. Jag har ju försökt intala mig själv att jag bara ska tänka på ridningen som ren motion, som istället för att gå till gymmet. Men jag lyckas uppenbarligen inte med det. Det bubblar fram frustration ändå, men det stora problemet är att jag inte vet vad jag vill!

Jag satte mig igår och googlade lite desperat efter alternativ, men landar återigen i att det inte finns några alternativ där jag bor. Om man vill ägna sig åt hästar finns det tre lösningar: ha egen häst, vara medryttare eller rida på ridskola. Punkt.

Aaaargh! Jag är återigen den runda klossen som inte passar in i det fyrkantiga hålet...

När jag började på min nuvarande ridskola igen förra våren så konstaterade jag att den ridskolan ändå är den jag trivs bäst på av alla ridskolor. Och jag gav mig själv några utmaningar: att utveckla mig själv i hoppningen genom att hoppa mer, och att ställa upp på några klubbtävlingar. Och nu har jag gjort det, men det känns inte som att det har lett vidare, utan nu står jag här på ruta ett igen och frågar mig: ”Och vad nu då?”

Vad jag INTE trivs med med ridskoleridningen är främst att det är så styrt och enformigt. Jag har ingen möjlighet att påverka själv eller tänka själv. Och jag har ingen möjlighet att utveckla en relation med någon häst jag verkligen gillar, eller jobba vidare på att utveckla min ridning på någon häst. Det finns inte heller riktigt ”min typ” av häst där, ingen som jag trivs jättebra med (skulle vara farbror Ägrim då, men han är ju så knackig så han går inte så många lektioner längre och får inte längre hoppa heller, så det är ju inte jätteofta jag får chans att sitta på honom). Och så rider vi bara dressyr i ridhus varje gång (ja eller skuttar några hinder ibland).

Vad jag trivs med med ridskoleridningen är att jag överhuvudtaget får träffa hästar och får möjlighet att rida.
Samt ibland är det skönt att det är enkelt, bekvämt och ansvarslöst. Men samtidigt är det enkla, bekväma och ansvarslösa också något jag kan känna mig missnöjd med...

Vad jag längtar efter mest just nu (bara ren känsla alltså, inte någon logik nånstans utan bara vad hjärtat säger att det längtar efter ):
- Få lära känna en och samma hästindivid, någon som är ”min typ”, som jag tycker jättemycket om och trivs med och tycker är rolig att rida
- Variation. Kunna rida ut mer, eller träna dressyr i andra miljöer än på banan, tex på en äng eller i skogen. Eller göra nånting helt annat: frihetsdressyr, arbeta hästen från marken, lekar, westernridning, körning, whatever – bara det är variation! Jag RUTTNAR på att harva i ridhuset jämt!
- Få möjlighet att arbeta efter eget huvud och möjlighet att försöka arbeta mer långsiktigt och varierat med att lösa problem eller utvecklas tillsammans
- Prestationslöshet; att jag inte känner att jag måste leva upp till krav eller vara duktig hela tiden bara för att jag känner att folk har förväntningar på mig, att det sitter folk på läktaren och tittar eller för att jag är klassad till att rida på en viss nivå...
- En nordsvensk! Fan vad jag längtar efter en nordsvensk (av någon anledning jag inte begriper).

OK. Det är vad hjärtat säger. Men vad VILL jag då? Rent logiskt/praktiskt alltså: hur mycket tid har jag, hur mycket pengar kan jag lägga, hur mycket ansvar vill jag ta? Vad vill jag ha för lösning? Om jag nu är hänvisad till att välja mellan dom tre alternativ som finns: egen häst, medrytteri eller ridskoleridning?
Jaa, vad ska jag säga. Det enda jag kommer fram till är att hjärnan säger att inget av alternativen passar.

Egen häst innebär för stor kostnad, för mycket tid och för stort ansvar.
Medrytteri innebär att jag fortfarande är begränsad i vad jag får göra och dessutom att jag har prestationskrav på mig - för att inte tala om hur svårt det är att hitta både en häst och en hästägare som passar, samt att det är en fantastisk grund för konflikter och missförstånd att ta hand om någon annans ögonsten... (det är åtminstone den erfarenhet jag har).
Och med ridskoleridning kan jag i stort sett inte få nånting av det hjärtat längtar efter.

Så vad ska jag göra? Vad finns det för lösning? Vad är det jag inte har tänkt på? Vilka möjligheter är det som jag inte ser?
Eller är jag trots allt inne i en återvändsgränd - går situationen helt enkelt inte att lösa?...