Vad ska jag ta mig till? *försöker läsa in matten och sliter mitt hår*

[modig2017]

Högst oklart vad jag vill med denna tråd... Men det kanske finns någon som har bra förslag på vad man kan göra... Eller så behöver jag bara göra mig av med lite frustration...

Jag är inte högskolebehörig, för den grundläggande behörigheten saknar jag matten, men överlag saknar jag ganska många poäng, jag har ett slutbetyg ifrån gymnasiet (som kommunens studievägledare undrar varför jag har fått och varför jag inte bara fått ett betygsdokument, man kan tydligen bara få ett slutbetyg så oavsett så kan jag inte göra något åt det hur irriterad jag än är). Jag hade fått för mig att folkhögskola skulle kunna vara en bra idé, men när pratade med studievägledaren så menade hon att det var bortkastad tid iom att jag inte kunde få något nytt slutbetyg och att det skulle ta mig flera år. Hon tyckte istället att jag skulle läsa upp matten och söka på real kompetens (heter det så??) och göra högskoleprovet. Jag förklarade för henne att det kommer inte gå. Jag kommer inte kunna göra högskoleprovet, jag är för svag i både matten och engelskan. Hon övertalade mig till att jag skulle söka kommunens distanskurs i matte för att läsa upp gymnasiematten, och nu sitter jag här.
Första hemuppgiften skulle varit inlämnad i måndags, nästa ska vara inne på tisdag och jag har prov på onsdag. Jag har gjort 3 sidor av typ 20 som ska göras. Och jag försöker verkligen, jag sitter verkligen och försöker men det går inte, jag fattar inte, och även om jag fattar principen på HUR jag ska göra, så kan jag inte "förstå" grunden i hur jag tex ska veta vad jag ska svara på frågan ? x ? =111
Jag läser matten på distans och inser hur osmart det var, samtidigt jobbar jag 100% så jag känner inte att jag har möjlighet att gå på klassrumslektioner.

Anledningen till att jag måste läsa upp matten är för att jag vill gå på högskola. Samtidigt som jag inser att klarar jag inte ens gymnasiematte så är det ju ingen idé att försöka läsa något öht på högskola?

Någon som har någon idé? Vad ska jag ta mig till??

 

[Snurrfian]

Högst oklart vad jag vill med denna tråd... Men det kanske finns någon som har bra förslag på vad man kan göra... Eller så behöver jag bara göra mig av med lite frustration...

Jag är inte högskolebehörig, för den grundläggande behörigheten saknar jag matten, men överlag saknar jag ganska många poäng, jag har ett slutbetyg ifrån gymnasiet (som kommunens studievägledare undrar varför jag har fått och varför jag inte bara fått ett betygsdokument, man kan tydligen bara få ett slutbetyg så oavsett så kan jag inte göra något åt det hur irriterad jag än är). Jag hade fått för mig att folkhögskola skulle kunna vara en bra idé, men när pratade med studievägledaren så menade hon att det var bortkastad tid iom att jag inte kunde få något nytt slutbetyg och att det skulle ta mig flera år. Hon tyckte istället att jag skulle läsa upp matten och söka på real kompetens (heter det så??) och göra högskoleprovet. Jag förklarade för henne att det kommer inte gå. Jag kommer inte kunna göra högskoleprovet, jag är för svag i både matten och engelskan. Hon övertalade mig till att jag skulle söka kommunens distanskurs i matte för att läsa upp gymnasiematten, och nu sitter jag här.
Första hemuppgiften skulle varit inlämnad i måndags, nästa ska vara inne på tisdag och jag har prov på onsdag. Jag har gjort 3 sidor av typ 20 som ska göras. Och jag försöker verkligen, jag sitter verkligen och försöker men det går inte, jag fattar inte, och även om jag fattar principen på HUR jag ska göra, så kan jag inte "förstå" grunden i hur jag tex ska veta vad jag ska svara på frågan ? x ? =111
Jag läser matten på distans och inser hur osmart det var, samtidigt jobbar jag 100% så jag känner inte att jag har möjlighet att gå på klassrumslektioner.

Anledningen till att jag måste läsa upp matten är för att jag vill gå på högskola. Samtidigt som jag inser att klarar jag inte ens gymnasiematte så är det ju ingen idé att försöka läsa något öht på högskola?

Någon som har någon idé? Vad ska jag ta mig till??

Ta ett djupt andetag, på Youtube finns det många bra filmer hur man löser olika tal. Läser du på heltid? I såna fall be om att gå ner till halvfart, försök få tid att vara med på någon lektion. Be om hjälp här, det finns många som är duktiga på att förklara.
Beroende på vad du ska läsa på högskolan så behöver du inte räkna det minsta. Jag läser mitt fjärde år och den tuffaste matten har varit att räkna ut vilket klassrum vi ska vara i. Men försök att träna upp engelskan, det är mycket kurslitteratur på engelska.

 

[Parat]

Först och främst: VAD vill du läsa på högskola? Det finns massor av utbildningar där det räcker med grundläggande behörighet (alltså "endast" Matte A). Vill du läsa på högskola så måste du tyvärr ta dig igenom den kursen på något sätt, men därefter kommer du inte behöva bry dig om matematik nämnvärt alls, såvida du inte tänkt läsa vidare inom naturvetenskap på något sätt (för då krävs oftast minst Matte B).

För det andra: folkhögskola är verkligen TOPPEN! Jag läste själv upp min högskolebehörighet på folkhögskola och för min del var det så himla bra. Det är en helt annan skolkultur och man får ta mycket i sin egen takt. Så jag tycker definitivt att du ska testa söka in på Allmän linje på någon folkhögskola nära dig Jag håller inte alls med om att det skulle vara något slöseri med tid, oavsett ålder. Jag var själv bara 20 år gammal då, men det var väldigt blandade åldrar i min klass. Det kanske dessutom kan hjälpa dig i matten, för man kan få väldigt mycket stöd av läraren på folkhögskola (så var det i alla fall för mig).

Och, gällande betyg. Slutbetyg kan man endast få från en slutförd gymnasieutbildning med betyg i alla grundläggande ämnen, men när man söker in till högskola/universitet hamnar man i olika urvalsgrupper beroende på hur skolgången sett ut innan. Slutbetyg från gymnasiet är en urvalsgrupp, Komvux är en, högskoleprovet är en grupp, folkhögskola är en osv. Alla utbildningar har olika antal platser till de olika grupperna, ca 1-2 personer per program/kurs brukar kunna bli antagna på betyg från folkhögskola. Det är dock inte alls lika många i den urvalsgruppen som de med slutbetyg från gymnasiet. Så, fundera på vad du vill plugga och kolla sedan upp antagningsstatistiken för den utbildningen på uhr.se, för där står det exakt hur många som blivit antagna inom de olika urvalsgrupperna och på vilka poäng.

 

[Elo]

Folkhögskola är toppen och man *kan* läsa bara typ 1 år om det är enstaka ämne man saknar (min bror behövde läsa upp engelskan för att få gymnasiekompetens).

 

[Piek]

Jag har fått mycket mattehjälp här på forumet, många är väldigt duktiga på att förklara på ett begripligt sätt så fråga och förklara vad du behöver hjälp med.

Matte är logiskt men känns ofta väldigt svårt innan man förstår logiken

 

[Liran]

Högst oklart vad jag vill med denna tråd... Men det kanske finns någon som har bra förslag på vad man kan göra... Eller så behöver jag bara göra mig av med lite frustration...

Jag är inte högskolebehörig, för den grundläggande behörigheten saknar jag matten, men överlag saknar jag ganska många poäng, jag har ett slutbetyg ifrån gymnasiet (som kommunens studievägledare undrar varför jag har fått och varför jag inte bara fått ett betygsdokument, man kan tydligen bara få ett slutbetyg så oavsett så kan jag inte göra något åt det hur irriterad jag än är). Jag hade fått för mig att folkhögskola skulle kunna vara en bra idé, men när pratade med studievägledaren så menade hon att det var bortkastad tid iom att jag inte kunde få något nytt slutbetyg och att det skulle ta mig flera år. Hon tyckte istället att jag skulle läsa upp matten och söka på real kompetens (heter det så??) och göra högskoleprovet. Jag förklarade för henne att det kommer inte gå. Jag kommer inte kunna göra högskoleprovet, jag är för svag i både matten och engelskan. Hon övertalade mig till att jag skulle söka kommunens distanskurs i matte för att läsa upp gymnasiematten, och nu sitter jag här.
Första hemuppgiften skulle varit inlämnad i måndags, nästa ska vara inne på tisdag och jag har prov på onsdag. Jag har gjort 3 sidor av typ 20 som ska göras. Och jag försöker verkligen, jag sitter verkligen och försöker men det går inte, jag fattar inte, och även om jag fattar principen på HUR jag ska göra, så kan jag inte "förstå" grunden i hur jag tex ska veta vad jag ska svara på frågan ? x ? =111
Jag läser matten på distans och inser hur osmart det var, samtidigt jobbar jag 100% så jag känner inte att jag har möjlighet att gå på klassrumslektioner.

Anledningen till att jag måste läsa upp matten är för att jag vill gå på högskola. Samtidigt som jag inser att klarar jag inte ens gymnasiematte så är det ju ingen idé att försöka läsa något öht på högskola?

Någon som har någon idé? Vad ska jag ta mig till??

Om Mattecentrum har någon verksamhet i din kommun eller i någon annan kommun i närheten kan du gå på deras övningstimmar på kvällarna och fråga om hjälp. Du kan dessutom kolla www.matteboken.se på nätet, där varje årskurs gås igenom på ett lättfattligt och pedagogiskt sätt med övningsexempel.

Har du kanske någon kompis, släkting eller kollega som är säker på matte som du kan fråga? Mitt sista råd är att börja räkna tal innan du har förstått allt, för förståelsen kommer att öka med varje tal du gör. Ett annat vanligt misstag matte-eleverna gör är att de inte läser det som står i matematikboken. Kolla exemplen där och härma när du räknar. Matte 1 kan alla som vill och anstränger sig lite klara, så det är inte en omöjlig uppgift även om det känns så nu.

 

[MM]

Matte är logiskt men känns ofta väldigt svårt innan man förstår logiken

Jag är lite allergisk mot såna här svar och vill bara svara allmänt och inte specifikt till dig även om det blir ett citat från dig. För vissa blir matte aldrig logiskt oavsett hur mycket man försöker förstå. Varför jag säger det är för att jag vill att TS ska förstå att det är okej att man kanske aldrig förstår och det är inget fel på en för det. Det behöver bli sagt eftersom många tolkar ens mattekunskaper som ett mått på ens intelligens vilket är jättefel. Det betyder dock inte att man kan lära sig matten ändå.

Med det sagt TS, jag läste upp matten på distans förra året och trodde jag skulle begå självmord över boken vissa dagar. Jag har en npfproblematik som ställer till det med men nu har jag turen att min make är superbra på matte så han kunde hjälpa mig mycket och dessutom fick jag jättebra hjälp från en gäng här på buke. Ni vet vilka ni är som både orkade lyssna på min ångest och hjälpa mig med att lösa tal
Kollade mycket på Youtube också! Finns en lärare där som förklarar enkelt så man fattar.

Till det nationella provet bad jag kommunen om mer tid och fick även välja plats i salen + längre paus mellan delproven. De var väldigt tillmötesgående. Jag bara mailade den ansvarige för provet och förklarade att jag behöver anpassningar.

Det var jättejobbigt men jag klarade det. Matte är dock inget jag förstår idag trots att jag tog mig igenom kursen. Det är helt obegripligt faktiskt men gör som det står i boken, gör klart kursen och se aldrig tillbaka

 

[Ramona]

Anledningen till att jag måste läsa upp matten är för att jag vill gå på högskola. Samtidigt som jag inser att klarar jag inte ens gymnasiematte så är det ju ingen idé att försöka läsa något öht på högskola?

Men så funkar det inte. Det beror ju givetvis på vilken typ av utbildning du vill gå, men ska du inte läsa avancerad ekonomi eller matematik är det sällan man behöver de där gymnasiekunskaperna.

 

[modig2017]

Ta ett djupt andetag, på Youtube finns det många bra filmer hur man löser olika tal. Läser du på heltid? I såna fall be om att gå ner till halvfart, försök få tid att vara med på någon lektion. Be om hjälp här, det finns många som är duktiga på att förklara.
Beroende på vad du ska läsa på högskolan så behöver du inte räkna det minsta. Jag läser mitt fjärde år och den tuffaste matten har varit att räkna ut vilket klassrum vi ska vara i. Men försök att träna upp engelskan, det är mycket kurslitteratur på engelska.

Låter ändå betryggande att höra att man inte behöver den där jävla helvetes matten allt för mycket

 

[modig2017]

Jag är lite allergisk mot såna här svar och vill bara svara allmänt och inte specifikt till dig även om det blir ett citat från dig. För vissa blir matte aldrig logiskt oavsett hur mycket man försöker förstå. Varför jag säger det är för att jag vill att TS ska förstå att det är okej att man kanske aldrig förstår och det är inget fel på en för det. Det behöver bli sagt eftersom många tolkar ens mattekunskaper som ett mått på ens intelligens vilket är jättefel. Det betyder dock inte att man kan lära sig matten ändå.

Med det sagt TS, jag läste upp matten på distans förra året och trodde jag skulle begå självmord över boken vissa dagar. Jag har en npfproblematik som ställer till det med men nu har jag turen att min make är superbra på matte så han kunde hjälpa mig mycket och dessutom fick jag jättebra hjälp från en gäng här på buke. Ni vet vilka ni är som både orkade lyssna på min ångest och hjälpa mig med att lösa tal
Kollade mycket på Youtube också! Finns en lärare där som förklarar enkelt så man fattar.

Till det nationella provet bad jag kommunen om mer tid och fick även välja plats i salen + längre paus mellan delproven. De var väldigt tillmötesgående. Jag bara mailade den ansvarige för provet och förklarade att jag behöver anpassningar.

Det var jättejobbigt men jag klarade det. Matte är dock inget jag förstår idag trots att jag tog mig igenom kursen. Det är helt obegripligt faktiskt men gör som det står i boken, gör klart kursen och se aldrig tillbaka

Jag har själv ADHD och det kan säkert vara den som spökar lite oxå. Det är inte tillräckligt intressant så jag tappar fokus eller nått åt det hållet. Sen har jag intalat mig ganska hårt att jag klarade inte detta på gymnasiet, varför skulle jag klara det nu, själv hemma...

När jag väl fått in skiten i huvudet så sitter det helt okej där. Problemet med detta är alltså att jag dels måste få in själva regeln i huvudet och det tar en evig tid, som nu när jag håller på med negativa tal som enligt mig inte alls är logiskt. Jag försöker hitta egna små minnes regler som i detta fall att två personer som klickar (positivt) blir ett bra par, två personer som inte klickar och är för olika ger minus...

Så nu när jag har greppat det så ska jag lära mig en ny regel kring delbarhet eller vad fan det hette och det är liksom fullt nu, det går inte. och även om jag förstår principen med tex faktorträd så kan jag inte se vilka tal som jag ska sätta in när boken har svaret och jag ska ge själva talet (tex ? x ? = 68) Jag kan verkligen inte se vilka tal som ska in.

 

[modig2017]

Jag har fått mycket mattehjälp här på forumet, många är väldigt duktiga på att förklara på ett begripligt sätt så fråga och förklara vad du behöver hjälp med.

Matte är logiskt men känns ofta väldigt svårt innan man förstår logiken

Som jag nämnde tidigare så kan jag i vissa delar förstå själva räkneprincipen men kan inte se vilka siffror som ska stå istället för ? i frågan ? x ? =68 i tex ett faktorsträd.

Sen kan ni få säga at matte är logiskt, men för mig är inte tex negativatal eller bråk logiska någonstans...

 

[Kilauea]

Jag är lite allergisk mot såna här svar och vill bara svara allmänt och inte specifikt till dig även om det blir ett citat från dig. För vissa blir matte aldrig logiskt oavsett hur mycket man försöker förstå. Varför jag säger det är för att jag vill att TS ska förstå att det är okej att man kanske aldrig förstår och det är inget fel på en för det. Det behöver bli sagt eftersom många tolkar ens mattekunskaper som ett mått på ens intelligens vilket är jättefel. Det betyder dock inte att man kan lära sig matten ändå.

Amen. För mig blir matte aldrig logiskt. Jag har inte dyskalkyli, men jag förstår inte matte. Jag har försökt, jag har kämpat, jag har svurit, jag har gråtit och jag har just nu gett upp. Jag försökte mig på matte på distans förra året, för att kunna söka ett par utbildningar. Men det gick inte. Bottenrekord på nationella provet (4 av typ 60 poäng ). Jag insåg mig besegrad och gav upp och har nu (nästan) accepterat att matematik är inte nåt för mig.

 

[Snurrfian]

Som jag nämnde tidigare så kan jag i vissa delar förstå själva räkneprincipen men kan inte se vilka siffror som ska stå istället för ? i frågan ? x ? =68 i tex ett faktorsträd.

Sen kan ni få säga at matte är logiskt, men för mig är inte tex negativatal eller bråk logiska någonstans...

Någonting gånger någonting ska bli 68, då är det bra att kunna gångertabellen men annars kan man slå i miniräknaren, 68 delat med 4 är lika med 17. 4×17=68

 

[Monifa]

Någonting gånger någonting ska bli 68, då är det bra att kunna gångertabellen men annars kan man slå i miniräknaren, 68 delat med 4 är lika med 17. 4×17=68

Bygger vidare på det här. Följd frågan kan ju bli "hur vet du att du kan dela med fyra". Finns en rad med knep för att veta delbarhet men man kan börja med att titta på sista siffran i 68 (8) som är delbar med 4. Också delbar med 2 (34x2=68).

Ts:

Jag läser matematik i min lärarutbildning och kan varmt rekommendera böcker som förklarar grunder. Hojta om du vill ha tips
Jag har egentligen inte svårt för matte men har många luckor från låg och mellanstadiet vilket gör att allt som bygger på det jag saknar (mycket) blir tusen gånger svårare.

Lycka till!

 

[modig2017]

Bygger vidare på det här. Följd frågan kan ju bli "hur vet du att du kan dela med fyra". Finns en rad med knep för att veta delbarhet men man kan börja med att titta på sista siffran i 68 (8) som är delbar med 4. Också delbar med 2 (34x2=68).

Ts:

Jag läser matematik i min lärarutbildning och kan varmt rekommendera böcker som förklarar grunder. Hojta om du vill ha tips
Jag har egentligen inte svårt för matte men har många luckor från låg och mellanstadiet vilket gör att allt som bygger på det jag saknar (mycket) blir tusen gånger svårare.

Lycka till!

Tack snälla för tipset!

 

[Monifa]

Tack snälla för tipset!

Här har du hela

 

[MM]

Jag har själv ADHD och det kan säkert vara den som spökar lite oxå. Det är inte tillräckligt intressant så jag tappar fokus eller nått åt det hållet. Sen har jag intalat mig ganska hårt att jag klarade inte detta på gymnasiet, varför skulle jag klara det nu, själv hemma...

När jag väl fått in skiten i huvudet så sitter det helt okej där. Problemet med detta är alltså att jag dels måste få in själva regeln i huvudet och det tar en evig tid, som nu när jag håller på med negativa tal som enligt mig inte alls är logiskt. Jag försöker hitta egna små minnes regler som i detta fall att två personer som klickar (positivt) blir ett bra par, två personer som inte klickar och är för olika ger minus...

Så nu när jag har greppat det så ska jag lära mig en ny regel kring delbarhet eller vad fan det hette och det är liksom fullt nu, det går inte. och även om jag förstår principen med tex faktorträd så kan jag inte se vilka tal som jag ska sätta in när boken har svaret och jag ska ge själva talet (tex ? x ? = 68) Jag kan verkligen inte se vilka tal som ska in.

Jag förstår precis!
Jag har två barn med ADHD utöver min egen npfproblematik. Kan säga att det är deras fader som pluggar matte med barnet och inte jag, det skulle bli katastrof
Det som hjälper mitt barn (pratar om ett av barnen då det andra barnet har annan npfproblematik som särskiljer deras problematik och inte kan jämföras här) är repetition, repetition och repetition!
Barnet har otroligt lätt för att lära sig när det som du säger, är något som motiverar och vissa ämnen är mer än väl godkända utan att barnet behöver öppna boken. Men matten är inte så motiverande (även om även den är mer än väl godkänd!) men det som funkar då är att repetera. Hjärnan funkar som du vet lite annorlunda och jag har märkt både på mitt barn och på mig själv att det är lättare att lära när jag ser någon utföra något samtidigt som jag lyssnar = Youtube. Jag tar in information så mycket enklare visuellt och mitt visuella minne är starkt och det som räddat mig i många situationer i matten. Fundera över vilken del av ditt minne som är din starka sida och dra nytta av det. Är det det visuella? Det auditiva? Funkar det bättre i en kombination? Learning by doing?
När du hittar den teknik som passar dig så kommer det att gå lättare. Jag hittade min teknik och fixar jag det som är hopplös på siffror så gör du det med!

 

[Nepenthe]

Jag fattade aldrig matematiken, tragglade länge och när de sänkte kraven på elektrikerutbildningen så kom jag in där ändå!

Allt blir lättare för mig när det sätts i ett sammanhang och man varvar teori med praktik.

Fick jobb som tekniker efterår och nu är jag anställd ingenjör och fattar fortfarande inte matematiken!
Hade jag gått universitetsvägen och pluggat 5år istället för att jobba 5år så hade jag haft lån, huvudvärk men nu har jag inga lån och jobb!

 

[MM]

Amen. För mig blir matte aldrig logiskt. Jag har inte dyskalkyli, men jag förstår inte matte. Jag har försökt, jag har kämpat, jag har svurit, jag har gråtit och jag har just nu gett upp. Jag försökte mig på matte på distans förra året, för att kunna söka ett par utbildningar. Men det gick inte. Bottenrekord på nationella provet (4 av typ 60 poäng ). Jag insåg mig besegrad och gav upp och har nu (nästan) accepterat att matematik är inte nåt för mig.

Har inte dyskalkyli jag heller tror jag, eftersom jag förstår hur jag ska göra, men det finns ingen som helst logik i matte och jag anser att jag annars är en väldigt logiskt tänkande person, men inte med siffror. Jag fick 11 rätt på nationella när jag läste upp matte 1a. Jag vet att jag hade kunnat få mycket högre poäng men man måste kunna huvudräkning, det går på tid, människor omkring låter, man hör klockan ticka, hur någon skruvar sig på stolen, hörlurar var förbjudna, jag klarade inte av att fokusera, hamnade i dagdrömsläge och ja, listan kan göras lång... Allt som gör att någon med en npfproblematik får det ännu svårare fanns under prövningen. När jag gjorde proven hemma man skulle svara på datorn under kursen hade jag alltid högsta betyg men då var miljön anpassad eftersom jag anpassat den samt att man hade ett dygn på sig att lämna in så jag kunde sitta och lösa talen utan tidspress (Nä, jag fuskade aldrig eftersom jag visste hur man gjorde även om jag behöver orimligt mycket tid på mig). Även utan en npfproblematik kan matte vara hemskt ologiskt. Matte är verkligen inte för alla. Men jag tycker ändå inte du ska ge upp om det är vad du vill göra. Plugga hemma då och då tills det fastnar och testa igen längre fram

 

[chiiliacanth]

Förstår inte helt situationen... Har du slutbetyg men inte grundläggande behörighet i matten? Alltså matte B (2b?) Vad vill du läsa på högskolan?

Jag var i precis samma situation som du. Jag hade matte A från gymnasiet men inte matte B (matte A numera 2A? matte B 2B-C? begriper inte riktigt nuvarande systemet) och försökte läsa in matten på komvux på distans. Det gick inget vidare, men sökte sen in på högskolan och sökte då en utbildning där matte B ej behövdes utan det räckte med ett betyg i matte A. Hade du kunnat göra så?
Jag skrev även högskoleprovet 3 gånger och fick inget toppresultat, men det räckte till utbildningen jag sökte som hade ett minimum på 0,8 vilket jag klarade. Kom ihåg att skriver du kasst på matten på HP kompenseras det om du skriver bra på den verbala delen!

Angående distanskursen skulle jag råda dig att använda https://www.matteboken.se/ , gå igenom 9ans matte upp till gymnasiet!Det gjorde att"det lossnade" med matten för mig.
Använd även youtube som många säger. Eller sök dig till en "mattestuga" i din kommun. Komvux mm brukar anordna sådant.
Funkar det inte på distans , se ifall du kan byta till en grupp som erbjuder 1-2 pluggmöten i veckan så att du får hjälp. I min kurs på komvux var det kvällstid 2 ggr i veckan, inte obligatoriska, men hjälpte lite.