Vad ska man göra? Distans, öppet, inget alls

Zimzallabim

Trådstartare
Jag velar fram och tillbaka i en relation just nu om hur jag ska göra. Börjar från början..

Vi träffades ganska snabbt efter att jag blev singel efter ett kortare förhållande på 1år, tanken var egentligen från början att ligga för att jag då skulle flytta utomlands 3mån senare och stanna utomlands i 3år. (förutom när man åker hem för att hälsa på)

Så vi båda var på det klara med att jag flyttar och han var tydlig med att han inte vill ha ett distansförhållande när det gäller utanför Sveriges gränser så att säga. Båda väldigt öppna och tydliga från början, men vi klickade ju så hårt två människor kan klicka. Vi upplever att vi aldrig kunnat kommunicera på det här sättet tidigare med andra personer och allt fungerar utmärkt. Upp över öronen förälskade vet vi inte riktigt hur vi ska göra och vi pratar väldigt mkt om olika alternativ, men jag känner att jag behöver inblick från annat håll som blir lite mer objektivt.

Detta är alltså en person jag kan tänka mig att bygga en framtid med, men problemet ligger i att han blivit bedragen x antal gånger tidigare och vi har bara känt varandra ett kort tag så ett distansförhållande i 3år är inget han säger sig klara av. Han mår väldigt dåligt. Mkt hjärnspöken osv. Inget jag egentligen vill utsätta honom för.

Så vi lekte lite med tanken på ett öppet förhållande, med vissa regler osv såklart. Han sa att det skulle ta bort rädslan för otrohet osv, men samtidigt också ge honom möjlighet till att ligga såklart. Med tanke på att vi inte kommer kunna ses med flertalet månader emellan. Jag vet inte hur jag kommer reagera eller så, men det är klart tanken på att han skulle ligga med någon annan är jobbig då jag i grund och botten är monogam av mig. Å andra sidan har jag tidigare haft flera KK's helt utan känslor från min sida, så jag kan skilja på sex och känslor. Det är däremot svårare när man har såpass starka känslor för någon, jag kan lix inte tänka mig att ligga med någon annan heller? Om ni förstår vad jag menar.

Alternativt är väl egentligen att bara försöka vara vänner, inte prata om vilka eller om man ligger med någon och sedan ta upp relationen om 3år då. Men det känns svårt att se att det finns kvar något?

Jag är velig. Vet inte vad jag ska göra tänka eller tycka i allt det här. Jag vill ju vara med honom, bara honom egentligen och jag tycker inte det är konstigt att man inte vill ha distans utomlands i 3år heller så jag förstår honom. Vilket säkert kan ändras men som planen är nu hade jag tänkt jobba utomlands på olika platser i minst 2år i alla fall, helst 3år då.

Förlåt för super rörigt inlägg, men någon med erfarenheter kring ämnet kanske kan bidra med synpunkter.

Är jag super naiv? Borde jag bara glömma mina känslor för den här personen och gå vidare? Eller är det värt att hitta någon lösning som fungerar för oss båda?
 
Om ni är "rätt" för varandra, kan han inte flytta med?

Det är absolut en tanke som finns, men allt beror på om han kommer in till hösten på något han vill studera eller inte. Han har rest mkt tidigare så han har heller inte det behovet som jag har då jag valde att studera först och resa/jobba efter istället

Inte helt uteslutet alltså, men högst troligt att han kommer in på något. Glömde skriva med det
 
Jag och min nuvarande stod inför samma problem. Vi beslöt oss för att inte vara ihop undertiden.
Vi hittade tillbaka när han kom tillbaks till Sverige och har nu varit förlovade i 4 år.

Härligt att ni hittade tillbaka till varandra!!

Under dessa år hade ni mycket kontakt eller väldigt sällan? Ingen alls?
 
Härligt att ni hittade tillbaka till varandra!!

Under dessa år hade ni mycket kontakt eller väldigt sällan? Ingen alls?
Han hade sporadisk mobiltäckning så väldigt sporadiskt. Jag var dock en av dem han hade mest kontakt med har jag fått veta i efterhand.

Jag hade tillomed ett annat förhållande undertiden han var borta. Men det gick ändå!

När han kom tillbaks så var det som att han aldrig hade varit borta typ.
 
Han hade sporadisk mobiltäckning så väldigt sporadiskt. Jag var dock en av dem han hade mest kontakt med har jag fått veta i efterhand.

Jag hade tillomed ett annat förhållande undertiden han var borta. Men det gick ändå!

När han kom tillbaks så var det som att han aldrig hade varit borta typ.

Tack för svar, finns ju alltid en möjlighet i framtiden helt enkelt. När båda är på samma plats :)
 
Jag ser inte riktigt hur ett öppet förhållande skulle lösa problemet? Ett öppet förhållande kräver i min värld ännu mer tillit till varandra än en monogam relation egentligen och det verkar vara tilliten som brister hos honom/er? Eller är det bristen på sex? (Iom att det var viktigt för honom(?) att få ha sex under tiden)

Om jag var i dina skor skulle jag antingen testa distans ändå, med en option kanske att han kan flytta efter? Eller faktiskt släppa det och se om det är aktuellt att ta upp när du kommer hem igen.
 
Jag ser inte riktigt hur ett öppet förhållande skulle lösa problemet? Ett öppet förhållande kräver i min värld ännu mer tillit till varandra än en monogam relation egentligen och det verkar vara tilliten som brister hos honom/er? Eller är det bristen på sex? (Iom att det var viktigt för honom(?) att få ha sex under tiden)

Om jag var i dina skor skulle jag antingen testa distans ändå, med en option kanske att han kan flytta efter? Eller faktiskt släppa det och se om det är aktuellt att ta upp när du kommer hem igen.

Som jag förstått det på honom så säger han att han litar på mig, men att tidigare erfarenheter gör att han mår dåligt av situationen. Samt bristen på sex då gör att han föreslog ett öppet förhållande. Jag skulle väl egentligen kunna unna honom det, jag själv har däremot inget behov av att ligga med andra som jag känner nu iaf. Det är väl mest att jag inte vet om jag kommer må dåligt av det eller inte innan det skett. Det är en jobbig tanke men inte så att jag börjar gråta. Svårt att förklara känslan.

ja det finns ju en del alternativ.
 
Jag kan tycka det är svårt att hitta personer som man verkligen klickar med, komma gott överens med är nått annat, gör man med typ alla, iaf ytligt, men riktigt sådär att man bara "hittar" varandra och fungerar riktigt bra ihop är svårt att hitta. Så,..av den anledningen hade jag haft svårt för att bara släppa. Öppet förhållande hade inte jag klarat, måste vara monogam lr inget alls tror jag, hade nog sagt att det får bli å se vad händer när båda bor på samma plats igen.

Har haft distansförhållande i ca 1 år, det fungera ok och det gick ändå hyfsat snabbt, vi kunde ju ses lite också, har ni möjlighet till det? 3 år går ju egentligen också relativt snabbt :)

Tror egentligen det är värre för den som är hemma, mest då den som reser har fullt upp med uppleva nya saker och platser.
 
Men varför ha något sorts definierat förhållande alls? Ni kan väl träffas när möjlighet ges och träffa andra om ni vill? Jag förstår inte vad ni skulle få ut av att definiera det som öppet eller långdistans?

Nä det är väl detta jag lägger mest värde i tänker jag. Som det ser ut nu
 
Jag kan tycka det är svårt att hitta personer som man verkligen klickar med, komma gott överens med är nått annat, gör man med typ alla, iaf ytligt, men riktigt sådär att man bara "hittar" varandra och fungerar riktigt bra ihop är svårt att hitta. Så,..av den anledningen hade jag haft svårt för att bara släppa. Öppet förhållande hade inte jag klarat, måste vara monogam lr inget alls tror jag, hade nog sagt att det får bli å se vad händer när båda bor på samma plats igen.

Har haft distansförhållande i ca 1 år, det fungera ok och det gick ändå hyfsat snabbt, vi kunde ju ses lite också, har ni möjlighet till det? 3 år går ju egentligen också relativt snabbt :)

Tror egentligen det är värre för den som är hemma, mest då den som reser har fullt upp med uppleva nya saker och platser.


Precis, komma överens kan man göra med många men att hitta varandra så som vi gjort är ovanligt. Aldrig hänt mig tidigare och jag trodde inte man kunde klicka bättre än vad jag gjort tidigare, men det här är en annan dimension så att säga. Så ja det kanske är bättre som flera sagt att "lägga det på hyllan" så länge.

Vi kanske kan ses om 4mån som först, därefter kanske kring jul och sedan är det nog 6mån till nästa gång det första året. Jag byter sedan jobb och land är det tänkt i min plan så jag vet inte riktigt hur kommande år ser ut. Jag har absolut inget emot distansen, det är motparten och jag respekterar ändå det sett ur hur situationen ser ut så att säga.

Jag reser inte så jätte mycket det är väl mest att jag bor utomlands och jobbar på samma plats. Lite avskiljt, visst åker jag och umgås med kollegor osv på stan, men det är inte jätte mycket upptäckande osv eftersom jag är här för att jobba :) men ja det är säkerligen jobbigare för honom då han är kvar men i en vardag där jag inte längre finns kvar. Jag har ju bytt vardag helt kan man säga.
 
Som jag förstått det på honom så säger han att han litar på mig, men att tidigare erfarenheter gör att han mår dåligt av situationen. Samt bristen på sex då gör att han föreslog ett öppet förhållande. Jag skulle väl egentligen kunna unna honom det, jag själv har däremot inget behov av att ligga med andra som jag känner nu iaf. Det är väl mest att jag inte vet om jag kommer må dåligt av det eller inte innan det skett. Det är en jobbig tanke men inte så att jag börjar gråta. Svårt att förklara känslan.

ja det finns ju en del alternativ.
Jag förstår inte riktigt hur han kan tycka situationen blir mindre jobbig om ni har öppet förhållande på distans än ett monogamt förhållande på distans. Allt handlar om tillit. Du kan ju bli kär i/bli intresserad av/tycka någon annan var roligare oavsett. Personligen skulle jag även ha svårt för att han vill ”täcka upp” för bristen av sex i och med distansen, men det är såklart olika hur man ser på det. Är han medveten om att det öppna förhållandet går åt båda hållen? (Även om du i dagens läge inte vill ligga med någon annan, kan se annorlunda ut om några månader). Men jag är nog inne på @durachiny linje om att ni inte ska definera förhållandet, ses när ni vill och kan och utan några ”krav”/förväntningar på varandra.
 
Jag förstår inte riktigt hur han kan tycka situationen blir mindre jobbig om ni har öppet förhållande på distans än ett monogamt förhållande på distans. Allt handlar om tillit. Du kan ju bli kär i/bli intresserad av/tycka någon annan var roligare oavsett. Personligen skulle jag även ha svårt för att han vill ”täcka upp” för bristen av sex i och med distansen, men det är såklart olika hur man ser på det. Är han medveten om att det öppna förhållandet går åt båda hållen? (Även om du i dagens läge inte vill ligga med någon annan, kan se annorlunda ut om några månader). Men jag är nog inne på @durachiny linje om att ni inte ska definera förhållandet, ses när ni vill och kan och utan några ”krav”/förväntningar på varandra.
Precis mina tankar.
 
Jag kan inte se annat än att jag i din situation bara skulle låta det hela bero. Utan att bestämma något. Kommunicera med honom när du har flyttat om du känner för det. Vara med andra om du känner för det. Inte vara med andra om du inte vill.

Om han då gör slut, så är det ju tråkigt. Men hans beslut. Hans issues, skulle jag försöka slippa befatta mig med.
 

Liknande trådar

Relationer Träffade en kille på tinder för lite mer än ett år sedan. Han bodde 5 h ifrån mig men han jobbade mycket i samma stad som mig. Vi...
12 13 14
Svar
265
· Visningar
18 024
Senast: Whoever
·
  • Artikel
Dagbok Ja, jag är 38 år och det slår aldrig fel att prata med mor eller moster. De kan va glatt men det kommer ALLTID en "gör såhär" från dem...
2 3
Svar
43
· Visningar
3 114
Senast: Nepenthe
·
Kropp & Själ Kan inte sova utan ligger och snurrar i sängen och funderar på något som psykoterapeuten sa till mig i dag. Jag ska besluta mig. För...
2
Svar
21
· Visningar
1 342
Senast: tuaphua
·
Relationer Hur mycket är egentligen värt att offra för kärlek? Är 38 år, har varit tillsammans med min pojkvän i ett år. Han bor 1 timmes bilfärd...
5 6 7
Svar
132
· Visningar
12 649
Senast: Ramona
·

Bukefalos, Hästnyheter, Radannonser

Allmänt, Barn, Dagbok

Hund, Katt, Andra Djur

Hästrelaterat

Omröstningar

Tillbaka
Upp