Vad ska vi göra åt detta?

Ja, jag uppmärksammade några exempel och ska läsa igenom tråden nogrannare. Men jag själv har inte hört särskilt mycket alls i de nyhetskanaler jag använder, kanske beror det bara på ouppmärksamhet... Jag tycker bara att jag borde känna till saker innan någon skriver om dem på bukefalos. T.ex. det med abortlagarna i Texas läste jag först om här och fick googla på. och samma med det i artikeln i trådstarten. Därav frågan.

Att bredda sin bubbla kan ju vara en utmaning, eller att fundera över varför sådana nyheter går en förbi.
 
Jag tänker att vi alla måste göra det vi kan. Bra diskussion, vad kan man göra mer är välkommen. Konkret gör jag saker som att vid minsta tecken på hbtq-motstånd/rädsla/hat, visa var jag står. Påvisa kopplingen mellan de konservativa krafter som är på frammarsch och den ofrihet det medför för alla. Se till att aldrig någonsin någon i min närhet kommer undan om de visar ett fult tryne i frågorna.

Men det är inte tillräckligt, såklart. Däremot tänker jag om fler gjorde som jag, skulle det kunna vara tillräckligt för att trycka ned och hålla bort hatet och dess verkningar.

Om de som känner ett behov av att yttra sig för att trycka ned andra och visa sitt fula tryne, visste att det alltid kommer att brännas som fan, tänker jag att det minskar rejält. Och är vi många som alltid reagerar, kommer det att brännas. Om vi bara står tysta och hoppas att eländet ska sluta ändå, sår vi frön till acceptans av hatet.

Sen om man orkar, kan man i samtal,förklara hur orimligt det är att denna frihet inte skulle existera. Hur orimligt det är att andras uppfattningar ska styra någons liv på det sättet. Särskilt om det är yngre som ramlat ned i ett sånt hål av hat, ibland kopplat till SD, ibland till religion.
Problemet är ju att de flesta som är till exempel HBTQ tvingas göra som jag; nämn inget och visa inget om du inte är säker på att det är en trygg miljö - och de trygga miljöerna är inte så vanliga. Och även om det var tryggt för mig att säga ifrån, så är det sällan någon vädrar dylika åsikter inför mig. Kvinnohatare vädrar sällan sitt hat i det öppna, men det har i alla fall blivit mer accepterat (men inte lätt!) att säga ifrån och hitta stöd som kvinna.

Som queer har i alla fall inte jag den möjligheten. Stödet finns sällan, utan det är en stor risk att säga ifrån - och vi undviker miljöer och sammanhang där hat mot oss florerar, så det där personliga samtalet finns inte. Sen ska en orka också, orka kämpa för sin existens i vardagen. Om en transperson till exempel stått i kö för vård i flera år och knappt orkar leva längre blir det lite svårt att ta diskussionen på jul på ett bra sätt, tror jag.

Och hur gör vi i det offentliga? Hur kan det vara att dessa saker inte blir förstasidesstoff? Ska HBTQ-personer försöka storma tv-studiorna för att få vara med i samtalet? Varför påverkar det inte SD-väljare när till exempel Hörby tar ner prideflaggan?
 
Att bredda sin bubbla kan ju vara en utmaning, eller att fundera över varför sådana nyheter går en förbi.

Det är ju därför jag frågar. För att det här är ämnen som är viktiga för mig. Om jag läser om sådant på svt.se eller hör det på P4 så går det mig inte förbi, utan fastnar (men jag är ofta dålig på att följa nyheter alls). Det som jag tycker är viktigt att hänga med i vill jag inte missa. Så tar jag information från fel(/för få?) kanaler eller har de kanaler jag nämnde också rapporterat?

Men jag ska nog inte skriva mer. Det ger nog ändå inget till ämnet i tråden.
 
Det är ju därför jag frågar. För att det här är ämnen som är viktiga för mig. Om jag läser om sådant på svt.se eller hör det på P4 så går det mig inte förbi, utan fastnar (men jag är ofta dålig på att följa nyheter alls). Det som jag tycker är viktigt att hänga med i vill jag inte missa. Så tar jag information från fel(/för få?) kanaler eller har de kanaler jag nämnde också rapporterat?

Men jag ska nog inte skriva mer. Det ger nog ändå inget till ämnet i tråden.

Ja, båda de kanalerna har rapporterat om t ex Texas abortlagar, Polens HBTQ-fria zoner och inskränkta rättigheter i Ungern.
 
Jag tänkte för några år sedan att nu, nu äntligen kommer det snart vara accepterat att älska vem man vill, att vara vem man vill, klä sig som man vill, leva som man vill och inga kvinnor behöver vara rädda för att bli tafsade på eller ses som ett ting istället för människor. Jag fick till och med mothugg här på bukefalos när jag skrev att mitt bonusbarnbarn får ta emot precis samma skit som min dotter och jag själv fick ta emot i skolan och flera menade att så är det inte längre. Ingen tafsas på på krogen längre utan att vakter reagerar osv. Nu står vi här några år senare och det känns som om hela världen faller handlöst ner i ett svart hål. Aborträtten tafsas det på i flera länder och inte sedan 80-talet har jag upplevt så mycket hat hos alldeles vanliga svenssons i verkligheten, dvs. inte online. Hat som nu har blivit så normaliserat att folk inte verkar reagera på det längre.

Jag vet inte vad man ska göra åt eländet men jag vet att jag inte kommer låta sådant stå oemotsagt när jag hör det. Vi måste fortsätta framåt, inte gå bakåt.
 
Det är ju därför jag frågar. För att det här är ämnen som är viktiga för mig. Om jag läser om sådant på svt.se eller hör det på P4 så går det mig inte förbi, utan fastnar (men jag är ofta dålig på att följa nyheter alls). Det som jag tycker är viktigt att hänga med i vill jag inte missa. Så tar jag information från fel(/för få?) kanaler eller har de kanaler jag nämnde också rapporterat?

Men jag ska nog inte skriva mer. Det ger nog ändå inget till ämnet i tråden.
Kan rekommendera att följa tex tnkvrt, vardagsrasismen, transpatientforening, folketsjuristbyra på instagram, läsa Pink News, hålla koll genom RFSL... Säkert fler jag inte kommer på nu. Leta och du skall finna.
 
Problemet är ju att de flesta som är till exempel HBTQ tvingas göra som jag; nämn inget och visa inget om du inte är säker på att det är en trygg miljö - och de trygga miljöerna är inte så vanliga. Och även om det var tryggt för mig att säga ifrån, så är det sällan någon vädrar dylika åsikter inför mig. Kvinnohatare vädrar sällan sitt hat i det öppna, men det har i alla fall blivit mer accepterat (men inte lätt!) att säga ifrån och hitta stöd som kvinna.

Som queer har i alla fall inte jag den möjligheten. Stödet finns sällan, utan det är en stor risk att säga ifrån - och vi undviker miljöer och sammanhang där hat mot oss florerar, så det där personliga samtalet finns inte. Sen ska en orka också, orka kämpa för sin existens i vardagen. Om en transperson till exempel stått i kö för vård i flera år och knappt orkar leva längre blir det lite svårt att ta diskussionen på jul på ett bra sätt, tror jag.

Och hur gör vi i det offentliga? Hur kan det vara att dessa saker inte blir förstasidesstoff? Ska HBTQ-personer försöka storma tv-studiorna för att få vara med i samtalet? Varför påverkar det inte SD-väljare när till exempel Hörby tar ner prideflaggan?
Jag menar att alla måste göra det, och de som kan bli utsatta måste få låta bli om de känner sig utsatta. Men målet måste vara att utsattheten minskar. Vi ska väl utvecklas som samhälle. Jag vill att alla ska känna att stod finns hos oss andra .

Jag tycker alltså inte att det ska behövas orimligt många hbtq-personer i offentligheten för att dessa rättigheter ska försvaras och alla angrepp på dem sablas ned omedelbart.

Men jag delar ju din oro, det jag önskar är inte det som händer just nu.
 
Jag menar att alla måste göra det, och de som kan bli utsatta måste få låta bli om de känner sig utsatta. Men målet måste vara att utsattheten minskar. Vi ska väl utvecklas som samhälle. Jag vill att alla ska känna att stod finns hos oss andra .

Jag tycker alltså inte att det ska behövas orimligt många hbtq-personer i offentligheten för att dessa rättigheter ska försvaras och alla angrepp på dem sablas ned omedelbart.

Men jag delar ju din oro, det jag önskar är inte det som händer just nu.
Nej, det är väl kanske den där attityden att "det där får ni ta hand om själva" som gör det. Fast det känns ändå konstigt när vi tar med abortlagstifning och kvinnors rättigheter i bilden? Att kvinnor vill ha slut på sexuella trakasserier och våld, men ändå tex röstar SD, talar ju för att något fattas i ekvationen.

Men jag vet inte. Något har hänt. Till och med Margaret Atwood vill numera reducera kvinnlig identitet till reproduktionsförmåga, hon som skrivit om faran i att göra just det? Så det är något som får människor som varit starkt övertygade att ändra åsikt, och det skrämmer mig.
 
Nej, de här sakerna blir tyvärr sällan uppmärksammade på det sätt de förtjänar, som de hot de är. Så som svar på din fråga: Vi som måste hålla koll på sånt här för att det handlar om vår personliga frihet gör det. Men en del av varför jag startade tråden är ju just för att jag har svårt att förstå hur människor kan rycka på axlarna inför det, särskilt när det sker inom EU och inom Sverige.
Dt väcker så många funderingar inom mig. Jag tillhör dem som inte så berörda. Jag är vit, hetero, medelklass och vistas i den politiska vita mitten. Alltså har jag inte så mycket kontakt med problematiken. Jag har vänner som lever i samkönade relationer och det har aldrig varit nåt speciellt med det. Inte så att ämnet diskuterats, det har varit så självklart. Varken i mina flöden eller omgivning möter jag annat än förståelse

I min enfaldiga bubbla har jag trott att allt blivit bättre. För att jag inte möter problemen. Uppenbarligen behöver jag vara mer vaksam och läsa på mer. för rycker på axlarna gör inte.

Min enda lösning är att prata om det och protestera när fula trynen dyker upp och nedsättande åsikter vädras.
 
Tyvärr ser jag inte samma sak. Det finns en enorm polarisering hos ungdomen, som drivs på av sociala medier och influeras av starka ideologiska krafter. Unga kvinnor är utsatta för sexism och senast i Eslöv var det någon som märkte ut HBTQ-personer på en karta för att döda dem (skolattacken). Det går inte att bara hoppas för mig. Jag måste göra något så att jag och mina nära kan gå trygga.
Samtidigt så verkar det mycket mer naturligt för gymnasieungdomar att vara lite könsöverskridande nu än när jag själv var i den åldern. Min dåvarande pojkvän var den enda jag kände som hade lite smink ibland. Min dåvarande bästis kom ut som gay långt senare. När jag tittar på ungdomarna idag så är det liksom inte en lika stor grej att avvika från normen. Men visst, det finns ju fortfarande en stark norm i samhället och det är aldrig enkelt eller ens riskfritt att avvika. Mitt ex måste utåt sett leva som en man för att kunna behålla jobb och en relation till sina föräldrar. Det är så fruktansvärt sorgligt att det ska behöva vara så 2021.
 
Samtidigt så verkar det mycket mer naturligt för gymnasieungdomar att vara lite könsöverskridande nu än när jag själv var i den åldern. Min dåvarande pojkvän var den enda jag kände som hade lite smink ibland. Min dåvarande bästis kom ut som gay långt senare. När jag tittar på ungdomarna idag så är det liksom inte en lika stor grej att avvika från normen. Men visst, det finns ju fortfarande en stark norm i samhället och det är aldrig enkelt eller ens riskfritt att avvika. Mitt ex måste utåt sett leva som en man för att kunna behålla jobb och en relation till sina föräldrar. Det är så fruktansvärt sorgligt att det ska behöva vara så 2021.
Hmm, så när vi talar om att göra modeindustrin mer könsöverskridande skrivs det om att det inte behövs för det är på andra håll vi måste se till att skydda friheter och rättigheter, men när jag startar en tråd om dessa friheter och rättigheter så är det nog med att ungdomar är lite könsöverskridande för att vi ska sitta tryggt i båten? Jag vet att det inte var du som skrev så i förra tråden, men det är intressant hur vi som upplever detta hotet högst personligt ska göra ja... precis inget alls åt det?

För det första så är det inte säkert att lite könsöverskridande bland ungdomar följer med dem upp i åldrarna. Det blev knappast slut på krig efter hippierörelsen, t.ex. För det andra så är ju försämringen för kvinnor och HBTQ-personer i full gång, både internationellt och i Sverige, så vad ungdomar har på sig verkar inte ha så stor påverkan. Större påverkan verkar det ha att SVT sänder missvisande dokumentärer, att kända feminister uttrycker transhat, att den konservativa högern får lov att attackera både aborträtt och skydd av våldsutsatta kvinnor utan större mothugg (eller försämrade siffror).

Jag tänker inte vänta och se. Vänta och se innebär att människor nära mig kan komma att dö, att få avsevärt försämrade livsbetingelser, att vi går tillbaka in i förtryckande könsroller. Något måste göras, mer än att hoppas på ungdomarna.
 
Dt väcker så många funderingar inom mig. Jag tillhör dem som inte så berörda. Jag är vit, hetero, medelklass och vistas i den politiska vita mitten. Alltså har jag inte så mycket kontakt med problematiken. Jag har vänner som lever i samkönade relationer och det har aldrig varit nåt speciellt med det. Inte så att ämnet diskuterats, det har varit så självklart. Varken i mina flöden eller omgivning möter jag annat än förståelse

I min enfaldiga bubbla har jag trott att allt blivit bättre. För att jag inte möter problemen. Uppenbarligen behöver jag vara mer vaksam och läsa på mer. för rycker på axlarna gör inte.

Min enda lösning är att prata om det och protestera när fula trynen dyker upp och nedsättande åsikter vädras.
Så du är en av dem som inte ser att t.ex. SD för en politik mot HBTQ-personer och utsatta kvinnor? Att deras framväxt inte är en risk?
 
Så du är en av dem som inte ser att t.ex. SD för en politik mot HBTQ-personer och utsatta kvinnor? Att deras framväxt inte är en risk?
Jag ser SD, tro mig. :( Men kanske förminskar jag deras betydelse. I grunden är de ju rena tomtar och då kanske det är lätt att tro att de itne kan göra så stor skada.

Men återigen. Jag är ju ute på extremt tunn is eftersom jag inte möter detta. jag står inte i nån skottlinje helt enkelt. Och mitt umgänge hyser inga sådana åsikter (i alla fall inte så jag hör)

De enda gånger jag hört riktigt avståndstagande mot HBTQ-personer är från ganska nykomna invandrare. Det smärtar mig att det finns även på andra ställen.

Måhända är jag naivt optimistisk. Men jag tror att SD minskar i betydelse i takt med att de som kom i den stora flyktingvågen inlemmas i samhället.
 
Jag ser SD, tro mig. :( Men kanske förminskar jag deras betydelse. I grunden är de ju rena tomtar och då kanske det är lätt att tro att de itne kan göra så stor skada.

Men återigen. Jag är ju ute på extremt tunn is eftersom jag inte möter detta. jag står inte i nån skottlinje helt enkelt. Och mitt umgänge hyser inga sådana åsikter (i alla fall inte så jag hör)

De enda gånger jag hört riktigt avståndstagande mot HBTQ-personer är från ganska nykomna invandrare. Det smärtar mig att det finns även på andra ställen.

Måhända är jag naivt optimistisk. Men jag tror att SD minskar i betydelse i takt med att de som kom i den stora flyktingvågen inlemmas i samhället.
Hur kan du säga att de minskar i betydelse när de kommer närmare och närmare regering? Det är inte som att deras politik blir på något sätt förändrad, snarare verkar det som att i just HBTQ-frågor och kvinnoförtryck blir de starkare i sina ordalag ju mer stöd liknande åsikter får internationellt. De är inte tomtar. De har aldrig varit tomtar. De är ett reellt hot mot vår demokrati.

Men jag känner igen mig i att det är svårt när ens umgänge inte vädrar sådana åsikter. Det där samtalet och ifrånsägandet hittar inte sin plats. Men på det stora hela ökar hotet väldigt fort nu, så något måste ju göras.
 
Nu får jag säkert skit för detta, men jag anser att detta definierande av människor är en rot till det onda. Att definiera en människas olikhet anser jag inte gynnar eller stärker olikheter, istället separerar man folk och gynnar grupperingar. Jag vill ha ett jämställt samhälle där vi sida vid sida, utan skillnad på etnisk bakgrund, religös tro eller ej och sexuella preferenser jobbar tillsammans för acceptans. Måste det vara så komplicerat?
 
Nu får jag säkert skit för detta, men jag anser att detta definierande av människor är en rot till det onda. Att definiera en människas olikhet anser jag inte gynnar eller stärker olikheter, istället separerar man folk och gynnar grupperingar. Jag vill ha ett jämställt samhälle där vi sida vid sida, utan skillnad på etnisk bakgrund, religös tro eller ej och sexuella preferenser jobbar tillsammans för acceptans. Måste det vara så komplicerat?
Tyvärr har det blivit det. Men förklara gärna hur du menar att det du skriver är en lösning på problemet så som det står idag. På vilket sätt stoppar det lagar om försämrad tillgång till abort om vi slutar kalla folk för kvinnor och män? På vilket sätt försvinner de HBTQ-fria zonerna i Polen för att vi slutar sätta ord på folks sexualitet? På vilket sätt får kvinnor och HBTQ-personer i Italien skydd från våld för att vi slutar prata om problemet? På vilket sätt öppnas gränserna för flyktingar om vi tar bort alla namn på religion och nation?
 
Tyvärr har det blivit det. Men förklara gärna hur du menar att det du skriver är en lösning på problemet så som det står idag. På vilket sätt stoppar det lagar om försämrad tillgång till abort om vi slutar kalla folk för kvinnor och män? På vilket sätt försvinner de HBTQ-fria zonerna i Polen för att vi slutar sätta ord på folks sexualitet? På vilket sätt får kvinnor och HBTQ-personer i Italien skydd från våld för att vi slutar prata om problemet? På vilket sätt öppnas gränserna för flyktingar om vi tar bort alla namn på religion och nation?
Jag har inte sagt att vi ska sluta kalla folk för kvinnor och män, jag har inte sagt att alla gränser ska öppnas, jag har inte sagt att vi ska ta bort namn på religion eller nation. Jag ser oss alla som människor, jag ser länder, samhällen, kulturer, människor - och vi har alla samma värde som vi ska värna om. Jag bryr mig inte ett smack om dina sexuella preferenser, vem du tillber eller inte. Jag vill som sagt ha ett jämställt samhälle, varken mer eller mindre.
 
Jag har inte sagt att vi ska sluta kalla folk för kvinnor och män, jag har inte sagt att alla gränser ska öppnas, jag har inte sagt att vi ska ta bort namn på religion eller nation. Jag ser oss alla som människor, jag ser länder, samhällen, kulturer, människor - och vi har alla samma värde som vi ska värna om. Jag bryr mig inte ett smack om dina sexuella preferenser, vem du tillber eller inte. Jag vill som sagt ha ett jämställt samhälle, varken mer eller mindre.
Okej, så du beskrev målet vi alla vill nå till. Tyvärr är det ju inte så att vi kan önska och trolla och vara där. Så vad menar du att vi ska göra åt problemet nu?
 
Okej, så du beskrev målet vi alla vill nå till. Tyvärr är det ju inte så att vi kan önska och trolla och vara där. Så vad menar du att vi ska göra åt problemet nu?
Hur ska vi få fred på jorden? Hur ska vi få slut på mäns våld - mot kvinnor, barn och varandra. Hur ska vi lösa klimatfrågan och världssvälten? Jag vet - man står vanmäktig. Ändå får man ju inte känna/tänka så, då har man gett upp. Men.... Vad tycker du själv? Hur tänker du?
 

Bukefalos, Hästnyheter, Radannonser

Allmänt, Barn, Dagbok

Hund, Katt, Andra Djur

Hästrelaterat

Omröstningar

Tillbaka
Upp