Vad ska vi göra åt detta?

[EmmaBovary]

och @EmmaBovary det var vi tre och någon mer som diskuterade Ekis Ekman och för min del gör det inget att diskussionen inte fortsätter, jag tyckte inte det kändes särskilt givande.

Men du måste väl hålla med om att det är en relevant diskussion sett till den här tråden? Som en del av en helhet.

 

[EmmaBovary]

Missade som sagt att hänvisa till den nya tråden där diskussionen om Kajsa Ekis Ekman fortsätter, ber om ursäkt för det! https://www.bukefalos.se/threads/kajsa-ekis-ekman-utbruten-fran-vad-ska-vi-goera-at-detta.1505107/

Tycker man inte att den utbrutna diskussionen är intressant eller relevant för sig själv så går det utmärkt att ignorera den, men vi fick in två rapporter om att en utbrytning vore på sin plats och jag gjorde bedömningen att det var lämpligt

/Mod

Kommer andra exempel också brytas ut? Dvs. är det lönt att peka på specifika fall som illustrerar en utveckling som berör trådens ämne?

 

[Eurydome]

Men du måste väl hålla med om att det är en relevant diskussion sett till den här tråden? Som en del av en helhet.

Det var ju jag som startade sidospåret, så ja. Å andra sidan bad @Nahar sedan specifikt om att hålla det ämnet utanför tråden och sådant kan ju ibland vara rimligt att ta hänsyn till. Det känns dock som att du tycker att min åsikt i frågan om ifall diskussionen ska brytas ut eller inte liksom säger något om mig som person. Och jag vet dels inte vad det skulle vara (men gissningsvis ett tecken på transfobiska tendenser eller något sånt) och dels bryr jag mig inte eftersom jag inte är intresserad av att diskutera vidare.

 

[Mineur]

Kommer andra exempel också brytas ut? Dvs. är det lönt att peka på specifika fall som illustrerar en utveckling som berör trådens ämne?

Du får gärna rapportera om du ser något annat som du tycker bör brytas ut, så tar vi ställning till det då. Men jag kan ju inte garantera att det faktiskt blir så, det beror naturligtvis på! Det är helt omöjligt för oss moderatorer att hålla koll på alla trådar och deras utveckling, vad som eventuellt hör hemma här där eller någon annanstans, särskilt eftersom vi naturligtvis inte läser alla trådar, så vi är väldigt beroende av att andra hojtar när de tycker att det är dags för utbrytning eller annan moderering av något slag!

/Mod

 

[EmmaBovary]

Du får gärna rapportera om du ser något annat som du tycker bör brytas ut, så tar vi ställning till det då. Men jag kan ju inte garantera att det faktiskt blir så, det beror naturligtvis på! Det är helt omöjligt för oss moderatorer att hålla koll på alla trådar och deras utveckling, vad som eventuellt hör hemma här där eller någon annanstans, särskilt eftersom vi naturligtvis inte läser alla trådar, så vi är väldigt beroende av att andra hojtar när de tycker att det är dags för utbrytning eller annan moderering av något slag!

/Mod

Jag menade alltså inte som att jag tycker att fler saker borde brytas ut, mer om det är lönt att tillföra något till trådens diskussion, eller om det ändå bara kommer brytas ut.

 

[Mineur]

Jag menade alltså inte som att jag tycker att fler saker borde brytas ut, mer om det är lönt att tillföra något till trådens diskussion, eller om det ändå bara kommer brytas ut.

Aha! Anade nästan att jag missuppfattade dig där.

Självklart ska ni fortsätta diskutera trådens ämne! Jag förstår inte alls varför det har blivit en sådan stor grej av de 15 inlägg som bröts ut. För mig (och bevisligen även för de som rapporterade) såg de utbrutna inläggen ut att vara en diskussion om en specifik publik person och hens åsikter/beteende. Eftersom nämnda diskussion var uppe i 15 inlägg kändes det rimligt att bryta ut den. Håller du inte med om det så är det som sagt helt okej, men jag förstår inte hur det kan få dig att dra slutsatsen att det plötsligt inte är lönt att diskutera något alls för att "det ändå bara kommer att brytas ut". Jag är alltså på riktigt förvirrad och förvånad över att det blivit en sådan grej av detta

 

[EmmaBovary]

Aha! Anade nästan att jag missuppfattade dig där.

Självklart ska ni fortsätta diskutera trådens ämne! Jag förstår inte alls varför det har blivit en sådan stor grej av de 15 inlägg som bröts ut. För mig (och bevisligen även för de som rapporterade) såg de utbrutna inläggen ut att vara en diskussion om en specifik publik person och hens åsikter/beteende. Eftersom nämnda diskussion var uppe i 15 inlägg kändes det rimligt att bryta ut den. Håller du inte med om det så är det som sagt helt okej, men jag förstår inte hur det kan få dig att dra slutsatsen att det plötsligt inte är lönt att diskutera något alls för att "det ändå bara kommer att brytas ut". Jag är alltså på riktigt förvirrad och förvånad över att det blivit en sådan grej av detta

Om man bortser ifrån att det rör just den här tråden, utan tänker rent allmänt, så blir det för mig lite märkligt när "fördjupande" inlägg som att nämna en specifik författare och referera till en debatt som skett, som rör ämnet, ska brytas ut. Jag noterar att jag kanske lät lite väl dramatisk när jag undrade om det är lönt att prata vidare, men det är för att jag själv är förvånad över att det skedde för något så litet nu.

 

[Nahar]

Anledningen till att jag tror att man måste prata om helheten istället för att enbart fokusera på specifika grupper enbart är just för att man ailienerar alla som också känner sig utsatta eller då ska vara förövarna. Den här typ av förändringar vi diskuterar här sker ju främst över generationer eller åtminstone över tid och då har i många fall de man diskuterar med eller försöker få över till sin sida aldrig gjort något fel själva eller åtminstone inte medvetet särbehandlat någon . All "vi och dom"-retorik är livsfarlig oavsett vilka grupper man pratar om och kommer aldrig leda till något bra om det man är ute efter är ett enat samhälle och inte en uppdelning av folk som tycker X eller Y. Självklart är det jättebra att lyfta problem och se saker ur specifika gruppers perspektiv ibland, tex fokusveckor och liknande och jag har inte sagt att någon av de grupper du räknar upp inte ska inkluderas. Det viktiga är att debatten som helhet inte exkluderar alla andra.

Hmm, nu känns det som att vi diskuterar lite olika saker, eller åtminstone att jag inte hänger med i riktigt alla led i hur du tänker. Jag ser inte att det är 'vi och dem'-retorik att uppmärksamma en lag som är specifikt skadlig mot t.ex. transpersoner eller kvinnor, och bredda analysen i media, diskussioner och så vidare om varför sagda lag är skadlig. Min fråga i tråden är ju 'varför görs inte mer/varför blir det inte starkare reaktioner' på dessa lagar och lagförslag m.m. Så om inte någon faktiskt stöttat lagen behöver de ju inte känna sig skyldiga alls? Eller de känner sig skyldiga och åsidosatta bara för att det inte stiftas skadliga lagar om just dem?

Instämmer helt med det du skriver. Genom att belysa och öka medvetenheten hos den gemene medborgaren på olika sätt så tror jag att vi långsamt kan förbättra förutsättningarna HBTQ+. Jag har fått uppfattningen att det sätts större press på offentliga arbetsgivare att arbeta med diskrimieringsfrågor och kränkande särbehandling och jag tror det är en bra ingång till påverkansarbete. Dvs lagstifta om obligatoriska utbildningar i diskriminering och normkritiskt förhållningssätt.
Som arbetsgivarrepresentant har vi stora möjligheter att föra fram ny kunkskap. Jobbar som chef i sjukvården och arrangerade en 2h föreläsning om HBTQ normkritik och minoritetsstress för ett tag sen. Riktig ögonöppnare för många och vi behöver verkligen träna på ett inkluderande förhållningssätt. Det blir kanske inte världsrevolution men kanske tänker en och annan sig för hur de agerar och vilket samhälle de vill ha i framtiden.
Vi ska följa upp denna föreläsning med lite mer bredd. Normkritik är så sjukt viktigt i sjukvården. Ingen ska behöva känna sig särbehandlad.
Jag tror att för att göra det lite mer lättbegripligt behöver man översätta det i igenkännande situationer. Min föreläsare pratade tex om att man som överviktig/fet inte får samma bemötande eller tom vård. Det kan väldigt många inom sjukvården relatera till och ta avstånd ifrån. Det är samma sak med HBTQ.

Alltså det värmer att läsa att det faktiskt görs sånt här aktivt arbete. Eller, jag vet ju det egentligen, men eftersom jag mest kommer i kontakt med de som föreläser och inte med de som lyssnar/får föreläsningarna att hända kan det ofta rent känslomässigt glömmas bort att människor ute i etern faktiskt engagerar sig och engagerar andra. Ger mig hopp!

 

[Eurydome]

Min fråga i tråden är ju 'varför görs inte mer/varför blir det inte starkare reaktioner' på dessa lagar och lagförslag m.m.

Jag funderar lite på det jag var inne på i mitt svar till @sjoberga : Är det så att människor inte förstår vad som händer, eller så att människor inte bryr sig? För om en skulle försöka nå ut med information på något sätt är det ju svårt att veta hur en ska utforma det. Var ska motvikten ligga mot allt hat, liksom?

Och hur får vi media att ta upp de här sakerna, som ett hot mot oss alla? För i grunden handlar det ju om det. När SD t.ex. motionerar om att transpersoner inte ska få vård innan de är 25, så handlar det ju om att de vill ta beslut om att vuxna människor inte ska få bestämma över sina egna kroppar. Den typen av tankar är ju fruktansvärt farliga om vi vill leva i ett demokratiskt samhälle. Men det rycks på axlarna åt det?

Jag tycker inte att man ska glömma bort att Sverige ändå ett otroligt tryggt land att bo och leva i. Risken att i Sverige idag dö eller bli skadad i en hatattack riktad mot hbtq-personer får anses som mycket liten. Risken att dö i en bilolycka t ex är mångdubbelt större. Jag tror att man gör sig själv en stor otjänst om man går omkring och är rädd i vardagen. Jag t ex vägrar låta mig begränsas av att kvinnor våldtas och mördas i motionsspår. Vill jag springa i skogen så gör jag det.

Jag tycker att det görs mycket och att det ÄR starka reaktioner världen över vad gäller vissa länders lagstiftning. Jag tycker inte att det rycks på axlarna! Och vad gäller medias reaktioner så tycker jag att det skrivs ofta om vad som händer i USA och Östeuropa t ex.

Vad gäller Polens lagstiftning mot HBTG-fria zoner så har t ex 50 ambassadörer i Warszawa riktat stark kritik i ett öppet brev, EU-kommissionen och EU-parlamentet har gjort detsamma och även hotat med ekonomiska sanktioner.

Abortlagstiftningen i Texas har fått kritik av Biden, och det amerikanska justitiedepartementet har stämt delstaten.

20 av EU-ländernas 27 medlemsländer har skrivit på ett hårt fördömande av anti-hbtq-lagen i Ungern.

Att du upplever bristande engagemang kan eventuellt också bero på att det händer så mycket fruktansvärda saker i både Sverige och i resten världen och även andra människors rättigheter kränks dagligen. Det går inte att engagera sig i allt.

Sen tycker jag också att det är orimligt att kalla de diskussioner inom vården som gäller hur könsbekräftande behandling ska gå till som "hat". Det är liksom läkare och annan vårdpersonal och experter som försöker göra sitt jobb på allra bästa sätt och det sista de vill är att kränka någon.

Vad gäller SD, ja, jag känner ett starkt obehag inför nästa val. Det jag själv försöker göra är att markera när jag hör något rasistiskt eller sexistiskt och att själv försöka vara en god förebild.

 

[kolblakkur]

Sen tycker jag också att det är orimligt att kalla de diskussioner inom vården som gäller hur könsbekräftande behandling ska gå till som "hat". Det är liksom läkare och annan vårdpersonal och experter som försöker göra sitt jobb på allra bästa sätt och det sista de vill är att kränka någon.

 

[EmmaBovary]

Det var ju jag som startade sidospåret, så ja. Å andra sidan bad @Nahar sedan specifikt om att hålla det ämnet utanför tråden och sådant kan ju ibland vara rimligt att ta hänsyn till. Det känns dock som att du tycker att min åsikt i frågan om ifall diskussionen ska brytas ut eller inte liksom säger något om mig som person. Och jag vet dels inte vad det skulle vara (men gissningsvis ett tecken på transfobiska tendenser eller något sånt) och dels bryr jag mig inte eftersom jag inte är intresserad av att diskutera vidare.

Även om det här blir OT så vill jag lägga till att jag inte tycker att det säger något om dig som person för att du tycker att det var vettigt att bryta ut tråden (jag fattar liksom att jag kanske är i minoritet vad gäller att det är ett störigt fenomen! ) och bara för att vi uppfattar en sak (tja, en bok antar jag) annorlunda så innebär det inte att jag tillskriver dig massa andra åsikter.

 

[Eurydome]

Jag som är hbtq utan att det syns utåt, möter ett fruktansvärt hat mot hbtq HELA tiden. Sagt i förväntan att jag ska hålla med. (Senast idag på min kurs så felkönade en elev en "känd" transperson i vår bransch).

Anser du verkligen att det är ett tecken på fruktansvärt hat att felköna en person?? Om en massa andra omständigheter ger vid handen att personen hyser ett direkt förakt mot transpersoner/HBTQ-personer så kan jag förstå att det känns lite obehagligt. Men annars tycker jag att det blir väldigt kontraproduktivt och att det i sig skapar klyftor mellan människor att tolka en situation som den du beskriver som ett tecken på fruktansvärt hat. Alla är inte superupplysta eller har koll på vad som för tillfället anses okej och inte. En del förstår bara inte men gör så gott de kan utifrån de förutsättningar de har. För en del är trans och HBTQ något som de inte har en relation till, det är något främmande och något de inte förstår. Det innebär inte att de är dåliga personer.

 

[EmmaBovary]

Anser du verkligen att det är ett tecken på fruktansvärt hat att felköna en person??

Det beror väl på hur det görs, görs det av misstag så är det uppenbarligen inte ont uppsåt - men görs det medvetet för att göra en poäng så är det inte så trevligt.

 

[Eurydome]

Det beror väl på hur det görs, görs det av misstag så är det uppenbarligen inte ont uppsåt - men görs det medvetet för att göra en poäng så är det inte så trevligt.

Jag håller absolut med om att det i så fall inte är så trevligt. Men det är i sig inte ett tecken på ett fruktansvärt hat. Då trivialiserar man vad "fruktansvärt hat" betyder. Jag tror också att man gör livet svårare för sig själv om det är så man tolkar den typen av händelser och situationer. Det blir så himla svart eller vitt.

 

[EmmaBovary]

Jag håller absolut med om att det i så fall inte är så trevligt. Men det är i sig inte ett tecken på ett fruktansvärt hat. Då trivialiserar man vad "fruktansvärt hat" betyder. Jag tror också att man gör livet svårare för sig själv om det är så man tolkar den typen av händelser och situationer. Det blir så himla svart eller vitt.

Fast samtidigt så kan det röra sig om fruktansvärt hat, eller systematisk diskriminering fast i bästa fall kan det som jag sa innan bara vara ett uppriktigt misstag. Det senare tror jag absolut inte att någon upplever som en del av hatet. Sen är det nog lätt för någon som inte kämpat/kämpar för sin rätt att få vara den som den är att säga att man gör livet svårare genom att reagera på småsaker. Det är mycket begärt av en utsatt grupp att be dem ha överseende med illasinnade människor, och är det inte lite svart eller vitt-tänk att anta att det är småsaker som att någon felkönar av misstag som man ser som en del av hatet? Annars håller jag såklart med dig om att det är överdrivet att kalla det för hat att någon av misstag benämner någon som fel kön.

Apropå det du skrev i ett inlägg över, om att det är en större risk att dö i en bilolycka än att utsättas för en hatattack i Sverige, så kom jag att tänka på en egen anekdot som inte berör ämnet. Men i samband med när Covid-19 bröt ut och jag delade med mig av infon att det var en större risk för allvarligt sjukdomsförlopp för personer på min medicinering, så fick jag höra att det som kvinna i Sverige är större risk att råka ut för våld i hemmet. Jag tog extremt illa vid mig av den kommentaren, för sanningen är ju att risken för ett allvarligt sjukdomsförlopp blev ju inte mindre för den saken skull, utan den fanns kvar trots att jag som kvinna också lider risk för våld i hemmet. Så för en HBTQ-person är såklart risken för att dö i en bilolycka lika stor som för alla andra, utöver oron för hatbrott. Det blir olyckligt när man blandar äpplen och päron sådär.

 

[Snubbelfot]

Härom dagen satt jag och lunchpratade och ditt och datt med två av mina närmare kollegor. Båda är resonabla, allmänbildade, professionellt högutbildade, ödmjuka personer och vi har känt varandra flera år. Troende men jag har uppfattat båda som förhållandevis sekulära, vi pratar ibland om trosfrågor och jag uppfattar att båda har stor förståelse för att det finns olika uppfattningar inom ämnesområdet.

Vi kom från något sidospår in på homosexualitet varpå båda förkunnar att de ser homosexualitet som en sjukdom (sic), problematisk och samhällshotande men lyckligtvis behandlingsbar i de flesta fall. "Det finns amerikanska läkare som framgångsrikt behandlat... [etc], tills de orättmätigt blivit måltavla för osakligt hat och utfrysning och tvingats backa från sina uttalanden och ståndpunkter." Motargument utifrån alla tänkbara aspekter rann av båda, som genomgående hänvisade till att homosexualitet helt enkelt är emot Guds vilja. Och mot den uppfattningen har åtminstone jag svårt att argumentera, det gäller ju strängt taget det mesta som har med tro och religion att göra. Den som i sitt innersta är fast övertygad utifrån religiös grund om att något förhåller sig på ett visst sätt är ofta, i min erfarenhet, svår eller omöjlig att övertyga om något annat.
Dessa personer (m fl) har alltså sin självklara religionsfrihet, och rätt att ha precis de uppfattningar de har. Och okränkbar rätt att uppfostra sina barn i samma riktning. Det tycker jag är problematiskt.

 

[Eurydome]

Fast samtidigt så kan det röra sig om fruktansvärt hat, eller systematisk diskriminering fast i bästa fall kan det som jag sa innan bara vara ett uppriktigt misstag. Det senare tror jag absolut inte att någon upplever som en del av hatet. Sen är det nog lätt för någon som inte kämpat/kämpar för sin rätt att få vara den som den är att säga att man gör livet svårare genom att reagera på småsaker. Det är mycket begärt av en utsatt grupp att be dem ha överseende med illasinnade människor, och är det inte lite svart eller vitt-tänk att anta att det är småsaker som att någon felkönar av misstag som man ser som en del av hatet? Annars håller jag såklart med dig om att det är överdrivet att kalla det för hat att någon av misstag benämner någon som fel kön.

Apropå det du skrev i ett inlägg över, om att det är en större risk att dö i en bilolycka än att utsättas för en hatattack i Sverige, så kom jag att tänka på en egen anekdot som inte berör ämnet. Men i samband med när Covid-19 bröt ut och jag delade med mig av infon att det var en större risk för allvarligt sjukdomsförlopp för personer på min medicinering, så fick jag höra att det som kvinna i Sverige är större risk att råka ut för våld i hemmet. Jag tog extremt illa vid mig av den kommentaren, för sanningen är ju att risken för ett allvarligt sjukdomsförlopp blev ju inte mindre för den saken skull, utan den fanns kvar trots att jag som kvinna också lider risk för våld i hemmet. Så för en HBTQ-person är såklart risken för att dö i en bilolycka lika stor som för alla andra, utöver oron för hatbrott. Det blir olyckligt när man blandar äpplen och päron sådär.

Nu verkar det som att du utgår ifrån att jag inte tillhör gruppen HBTQ. Det vet du faktiskt ingenting om.

Jag tolkade kommentaren jag svarade på som att felkönandet i sig var ett tecken på ett fruktansvärt hat så det var det jag utgick ifrån.

Jag förstår att du tog illa upp av kommentaren gällande din sjukdom. Allt jag menade var att jag tror att det är bra för en själv att försöka fundera på om ens rädsla för hatbrott är rationell eller irrationell och att stanna upp och fundera över människors avsikter. Det finns en zon mellan uppriktigt misstag och rent hat eller fobi och i det området har man ju en möjlighet att vara lite välvillig. Ibland behöver folk bara lite tid att vänja sig vid det som är okänt.

 

[Eurydome]

Härom dagen satt jag och lunchpratade och ditt och datt med två av mina närmare kollegor. Båda är resonabla, allmänbildade, professionellt högutbildade, ödmjuka personer och vi har känt varandra flera år. Troende men jag har uppfattat båda som förhållandevis sekulära, vi pratar ibland om trosfrågor och jag uppfattar att båda har stor förståelse för att det finns olika uppfattningar inom ämnesområdet.

Vi kom från något sidospår in på homosexualitet varpå båda förkunnar att de ser homosexualitet som en sjukdom (sic), problematisk och samhällshotande men lyckligtvis behandlingsbar i de flesta fall. "Det finns amerikanska läkare som framgångsrikt behandlat... [etc], tills de orättmätigt blivit måltavla för osakligt hat och utfrysning och tvingats backa från sina uttalanden och ståndpunkter." Motargument utifrån alla tänkbara aspekter rann av båda, som genomgående hänvisade till att homosexualitet helt enkelt är emot Guds vilja. Och mot den uppfattningen har åtminstone jag svårt att argumentera, det gäller ju strängt taget det mesta som har med tro och religion att göra. Den som i sitt innersta är fast övertygad utifrån religiös grund om att något förhåller sig på ett visst sätt är ofta, i min erfarenhet, svår eller omöjlig att övertyga om något annat.
Dessa personer (m fl) har alltså sin självklara religionsfrihet, och rätt att ha precis de uppfattningar de har. Och okränkbar rätt att uppfostra sina barn i samma riktning. Det tycker jag är problematiskt.

Men vad är alterativet? Man kan inte lagstifta tankar och uppfattningar, då är vi på fel väg. Lyckligtvis har vi en skola som har en annan kunskap och förmedlar andra värdegrunder och tankesätt.

Jag har ett barn med svår adhd, jag har haft en kollega som vid en fika satt och berättade för hela gruppen om att adhd bara är en påhittad diagnos och att det beror på att barnen haft för mycket skärmtid. Jag kan ju välja hur jag hanterar det, om jag vill gräva ner mig och tänka att allt är skit eller om jag kort och tydligt förklarar att det inom vetenskapen finns en förkrossande enighet om vad adhd är och sen gå vidare med mitt liv.

 

[Snubbelfot]

Men vad är alterativet? Man kan inte lagstifta tankar och uppfattningar, då är vi på fel väg. Lyckligtvis har vi en skola som har en annan kunskap och förmedlar andra värdegrunder och tankesätt.

Jag har ett barn med svår adhd, jag har haft en kollega som vid en fika satt och berättade för hela gruppen om att adhd bara är en påhittad diagnos och att det beror på att barnen haft för mycket skärmtid. Jag kan ju välja hur jag hanterar det, om jag vill gräva ner mig och tänka att allt är skit eller om jag kort och tydligt förklarar att det inom vetenskapen finns en förkrossande enighet om vad adhd är och sen gå vidare med mitt liv.

Det jag litet svamligt försökte formulera var att jag tycker att det är extra problematiskt när fördomar och vrångbilder baseras på religiös övertygelse. Ditt exempel går, även om det är förbannat störande, att argumentera kring utifrån just vetenskap och fakta. Det finns hyfsad grund för att hävda att din kollega helt enkelt har fel. Religiösa övertygelser är untouchable på en annan nivå, och jag uppfattar att det dessutom finns en bred uppfattning att de generellt skall få vara det.

 

[EmmaBovary]

Jag tycker inte att man ska glömma bort att Sverige ändå ett otroligt tryggt land att bo och leva i. Risken att i Sverige idag dö eller bli skadad i en hatattack riktad mot hbtq-personer får anses som mycket liten. Risken att dö i en bilolycka t ex är mångdubbelt större. Jag tror att man gör sig själv en stor otjänst om man går omkring och är rädd i vardagen. Jag t ex vägrar låta mig begränsas av att kvinnor våldtas och mördas i motionsspår. Vill jag springa i skogen så gör jag det.

Jag tycker att det görs mycket och att det ÄR starka reaktioner världen över vad gäller vissa länders lagstiftning. Jag tycker inte att det rycks på axlarna! Och vad gäller medias reaktioner så tycker jag att det skrivs ofta om vad som händer i USA och Östeuropa t ex.

Vad gäller Polens lagstiftning mot HBTG-fria zoner så har t ex 50 ambassadörer i Warszawa riktat stark kritik i ett öppet brev, EU-kommissionen och EU-parlamentet har gjort detsamma och även hotat med ekonomiska sanktioner.

Abortlagstiftningen i Texas har fått kritik av Biden, och det amerikanska justitiedepartementet har stämt delstaten.

20 av EU-ländernas 27 medlemsländer har skrivit på ett hårt fördömande av anti-hbtq-lagen i Ungern.

Att du upplever bristande engagemang kan eventuellt också bero på att det händer så mycket fruktansvärda saker i både Sverige och i resten världen och även andra människors rättigheter kränks dagligen. Det går inte att engagera sig i allt.

Sen tycker jag också att det är orimligt att kalla de diskussioner inom vården som gäller hur könsbekräftande behandling ska gå till som "hat". Det är liksom läkare och annan vårdpersonal och experter som försöker göra sitt jobb på allra bästa sätt och det sista de vill är att kränka någon.

Vad gäller SD, ja, jag känner ett starkt obehag inför nästa val. Det jag själv försöker göra är att markera när jag hör något rasistiskt eller sexistiskt och att själv försöka vara en god förebild.

Haha, förlåt för att jag svara på det här nu också, jag råkar bara ha dödtid och tycker att frågorna är intressanta.

Men jag tror att det är viktigt att ta med sig att dessa händelser som du talar om, och som tas upp i TS, även om de inte står oemotsagda av majoriteten av EU-länderna och exempelvis Biden, så är det lite illavarslande när det går sådana vindar på olika ställen i världen samtidigt. Vad gäller Texas abortlag så är den tyvärr en del av en trend, och aborträtten är under ett större hot nu överhuvudtaget i USA än på många år. Bland annat för att man tillsatt konservativa domare i högsta domstolen, och att Biden uttalat sig negativt om den hjälper föga om fler konservativa personer hamnar på viktiga poster. Biden har vid de senaste opinionssiffrorna väldigt lågt stöd, jag tror att det bara är Trump som lyckats med bedriften att ha sämre siffror vid den punkten av presidentskapet. Och när det kommer till vårdpersonal som ifrågasätter transvård, så är det också så att det omtalade beslutet som KI fattades till stor del baserat på ett domslut i Storbritannien och inte på vad personal som arbetat patientnära anser, etc. Jag är helt på det klara med att forskningsevidens ändras, och att det är viktigt att ha en uppdaterad bild på hur de senaste rönen lyder, men det går inte att ta för givet att den debatt som förs alltid är baserad på den viktigaste forskningen. Och vad gäller SD... tja, problemet där är ju inte bara SD, utan de partier som kanske skulle kunna samarbeta med dem och där gränserna för vad som anses vara rumsrent flyttas lite bit för bit.