S
Seppo
Jag har lite problem med min 20-åriga häst, eller egentligen har inte jag något problem men de andra i stallet undrar ibland vad han håller på med och jag blir också rätt fundersam ibland.
Bakgrund: Han kom till mig från en ridskola i somras. Han hade gått på ridskolan i 12-13 år och de senaste åren var han rätt vidrig att hålla på med där. I ridskolans flock var han ranglåg och utstött eller om han valde att gå för sig själv. De sa att han var rädd för andra hästar och det hände att han attackerade de andra hästarna under lektionerna.
Ridskolans ägare insåg att hästen tröttnat på verksamheten och jag fick ta över honom. Idag bor han i ett betydligt mindre stall och går ute hela dagarna. Han går i en hage tillsammans med fem andra valacker. Han rids och jobbas regelbundet och är faktiskt mycket, mycket bättre i humöret nu. Det går nästan inte att jämföra ens. Hans sadeltvång/sadelfobi är som bortblåst och han njuter av att bli ompysslad. I flocken är han ranghög! han är nummer två på rangskalan och bästis med den ranghögsta hästen. Han sköter sig utmärkt, slåss inte och gör inga utfall mot de andra. Dock verkar han inte tycka om att ha många hästar nära inpå sig, då går han antingen iväg eller skickar iväg dem.
Så långt är allt frid och fröjd men problemen uppstår sen inne i stallet när han står i sin box. Boxen försvarar han nämligen med näbbar och klor mot de andra hästarna. Vi människor kan knalla in och ut som vi behagar men han blir helt knäpp när det kommer en annan häst gående utanför boxen. Då kastar han sig mot gallret och gör levader där inne. Stallet är litet så det är helt oundvikligt att det rör sig hästar utanför boxen. Just nu räcker det med att hästen mittemot sticker ut näsan utanför boxdörren så går han i taket och ser skitsur ut. Han lyssnar när man säger till honom och då åker genast öronen fram igen. Beteendet triggas upp om han har mat i boxen. Det är som att han tror att de andra ska kunna komma åt hans hö på något sätt trots heltäckande galler upp till taket. Han kan inte stå brevid någon som är lägre än honom i rang för så retas han och tjafsar med den hästen hela tiden.
Frågan är vad detta beteende beror på. Jag tycker inte att han är hingstig men vet å andra sidan inte om detta beeende är vanligt hos hingstar som försvarar sitt revir. Är det någon med liknande problem som har hittat en lösning på det? På ridskolan stod han i spilta och "slapp" då se vad som hände i stallet nu står han i box och givetvis vänd mot stallgången hela tiden. Snälla, kom med idéer och förslag på vad jag kan göra. Jag har funderat på allt från lugnande örter till att bygga in hästen helt och hållet så att han inte ser ut, men det är ju inte så kul.
Bakgrund: Han kom till mig från en ridskola i somras. Han hade gått på ridskolan i 12-13 år och de senaste åren var han rätt vidrig att hålla på med där. I ridskolans flock var han ranglåg och utstött eller om han valde att gå för sig själv. De sa att han var rädd för andra hästar och det hände att han attackerade de andra hästarna under lektionerna.
Ridskolans ägare insåg att hästen tröttnat på verksamheten och jag fick ta över honom. Idag bor han i ett betydligt mindre stall och går ute hela dagarna. Han går i en hage tillsammans med fem andra valacker. Han rids och jobbas regelbundet och är faktiskt mycket, mycket bättre i humöret nu. Det går nästan inte att jämföra ens. Hans sadeltvång/sadelfobi är som bortblåst och han njuter av att bli ompysslad. I flocken är han ranghög! han är nummer två på rangskalan och bästis med den ranghögsta hästen. Han sköter sig utmärkt, slåss inte och gör inga utfall mot de andra. Dock verkar han inte tycka om att ha många hästar nära inpå sig, då går han antingen iväg eller skickar iväg dem.
Så långt är allt frid och fröjd men problemen uppstår sen inne i stallet när han står i sin box. Boxen försvarar han nämligen med näbbar och klor mot de andra hästarna. Vi människor kan knalla in och ut som vi behagar men han blir helt knäpp när det kommer en annan häst gående utanför boxen. Då kastar han sig mot gallret och gör levader där inne. Stallet är litet så det är helt oundvikligt att det rör sig hästar utanför boxen. Just nu räcker det med att hästen mittemot sticker ut näsan utanför boxdörren så går han i taket och ser skitsur ut. Han lyssnar när man säger till honom och då åker genast öronen fram igen. Beteendet triggas upp om han har mat i boxen. Det är som att han tror att de andra ska kunna komma åt hans hö på något sätt trots heltäckande galler upp till taket. Han kan inte stå brevid någon som är lägre än honom i rang för så retas han och tjafsar med den hästen hela tiden.
Frågan är vad detta beteende beror på. Jag tycker inte att han är hingstig men vet å andra sidan inte om detta beeende är vanligt hos hingstar som försvarar sitt revir. Är det någon med liknande problem som har hittat en lösning på det? På ridskolan stod han i spilta och "slapp" då se vad som hände i stallet nu står han i box och givetvis vänd mot stallgången hela tiden. Snälla, kom med idéer och förslag på vad jag kan göra. Jag har funderat på allt från lugnande örter till att bygga in hästen helt och hållet så att han inte ser ut, men det är ju inte så kul.
