Vad uppskattar du mest

[Sleepy]

eller känner tacksamhet för i din(a) förälders/föräldrars föräldraskap?

 

[Frokennordberg]

Att min mor alltid, alltid stöttar mig i mina beslut. Hon kanske inte alltid håller med, men hon stöttar mig i det jag gör

Och i stort, för båda min föräldrar, att jag har fått vara den jag är.

 

[Destiny_D]

Jag är tacksam för att min ensamstående mamma alltid backat upp mig och min bror. Hon har gett oss en fantastisk trygghet och alltid hållit oss om ryggen, oavsett vad. Vi stod enade utåt, sen kanske hon skällde på oss inom hemmets väggar om vi tabbat oss eller gjort nåt dumt :-)

 

[Sonic76]

Att de aldrig sa åt oss vad vi skulle göra på gymnasiet eller jobba med
Bara vi redde oss så var de nöjda
Och att de uppmuntrade läsning och självständighet
Av tre levande barn är två högskoleutbildade och en chef som jobbat sig till detta
Trots att mina föräldrar aldrig gick ut femman ens

 

[tanten]

Inte ett jävla skit.

 

[Bison]

Att de alltid uppmuntrade mig att göra det jag själv ville. Att de aldrig tjatade och pushade.
Att de gjorde mig självständig och stark.

 

[Raderad medlem 6459]

Kul tråd!

Att vi alltid kunnat prata med våra föräldrar. Att vi haft en sån himla fin och öppen relation.

Att mina föräldrar ALLTID pushat oss att ha civilkurage, att säga ifrån när någon gör något dumt och att alltid stå upp för det vi tror på.

Och framförallt: att mina föräldrar alltid uppmuntrat och tyckt om att jag är på och framåt och drivande och ambitiös. Att läraren som sa till mig, på utvecklingssamtalet i fyran, att jag var för ”dominant och tuff” (för att jag argumenterat emot en kille i klassen bland annat) fick svaret ”Jättebra, det är precis så vi uppfostrat henne att vara” av min mamma .

 

[Sofie.S]

Att mamma alltid vart förlåtande och sagt ”det fixar du”. Och att hon alltid ställt upp oavsett tid på dygnet.
Är tacksam att hon tycker det är självklart att hon ska umgås med sina barnbarn. (Hon säger inte barnvakt, hon säger hellre att hon umgås med dem)

 

[Görel]

Att jag och min syster aldrig någonsin fått höra att det skulle finnas gränser för oss här i världen på grund av att vi är flickor!

 

[Raderad medlem 6459]

Att jag och min syster aldrig någonsin fått höra att det skulle finnas gränser för oss här i världen på grund av att vi är flickor!

Samma här! Tvärtom. Har dessutom en mamma som gjort en helt otrolig karriär och som alltid varit framåt, tuff och framgångsrik. Det visade mig så tydligt hur mycket vilka möjligheter som finns.

 

[Voeux]

Oj, väldigt mycket. Men en sak som jag tänker på ganska ofta är att mamma ofta brukade säga "good enough" och jag själv fortsätter att säga det till mig med jämna mellanrum. Det är okej att inte alltid prestera på topp, många saker blir bra utan att man behöver ge allt man har hela tiden.

 

[iNHALE]

Att jag aldrig haft någon press på mig att prestera med toppbetyg och bli läkare, advokat eller något annat sånt fint snoffsyrke. Så länge jag gjorde mitt bästa i skolan och valde utbildningar jag tyckte om så räckte det. Samma sak nu när jag är vuxen. Så länge jag har ett jobb jag trivs med och som betalar mina räkningar så jag klarar mig så har hon inga synpunkter på det. Min svärmor var precis tvärt om när sambon var yngre. Hon ville att han skulle bli läkare och när han istället valde fordonsprogrammet på gymnasiet och ville köra maskiner istället blev hon rosenrasande och är nog fortfarande bitter. Sambons kusin är läkare och det svider en del tror jag, hon pratar ofta om kusinen och vilket bra liv han har...

Är också tacksam att mina föräldrar trots alla problem ändå ansträngt sig för att jag skulle få en bra uppväxt och gjort så gott de kunnat. Det är inte lätt alla gånger och man gör mycket misstag som man ångrar i efterhand, men jag har aldrig känt att jag varit förbisedd eller växt upp utan någonting. Har haft egna hästar sen barnsben och fått mycket som många av mina klasskamrater aldrig kunnat drömma om ens. Så jag är tacksam att de ansträngde sig för min skull även om det inte alltid slutade så bra alla gånger.

 

[starcraft]

Att de tog sig råd att ge mig möjligheten att ha häst och stöttade och körde runt mig och hästen till träningar och tävlingar. Det är jag så enormt tacksam över särskilt eftersom jag vet såhär i efterhand att det var på bekostnad av annat eftersom de inte hade så god ekonomi. Att ha häst och få träna och tävla där i tonåren har gett mig så mycket och har antagligen räddat mig eftersom jag inte hade några vänner egentligen utöver stallet

 

[bitta]

Jag är väl inte odelat positiv, men att de aldrig försökte påverka mig politiskt och vad jag skämtsamt brukar kalla min uppväxt som retriever.
Jag följde min far i skogen från mycket späd ålder, lärde mig att hantera vapen med stor respekt, och skulle nog kunna klara mig rätt bra om vår välfärd lägger ned.

 

[escodobe]

Med min mamma - att hon satte ett värde i att lära oss saker, typ att rita perspektiv, hur fiskar såg ut innuti , hur samhället funkade och tex hur man betalade räkningar redan när vi var små. Att vi fick rätt fria tyglar att experimentera och göra saker hemma även om resultaten inte blev så bra och det stökade ned.Som när jag råkade kläcka 100tals syrsor som rymde över hela lägenheten. Men också att ta ansvar om man gjort fel, som den gången jag och en kompis köpt smällare och fyrverkerier för massa pengar långt innan vi hade åldern inne. Då tog hon oss armen, marscherade ned och gav både oss och försäljaren en lektion i lagstiftningen kring fyrverkerier och konsumentköpslagen....

Min pappa... Mja en hel del "äventyr" Och erfarenheter jag inte hade fått med en mer vanlig förälder och rätt många avskräckande exempel på vad man inte ska göra

Hade fyrverkerihistorien utspelat sig hos honom hade han nog beslagtagit dom och byggt ett jättefyrverkeri och bränt av dom nån tisdagsnatt för att förvirra grannarna...

 

[Red_Chili]

Som det är nu så uppskattar jag mest att jag har otroligt roligt tillsammans med min mor. Vi kan prata om (nästan) vad som helst, skrattar extremt mycket tillsammans osv. Vi hjälper också varandra med allt vi kan hjälpa till med och det känns väldigt fint.

 

[Dressyrtjejen_97]

Inte mycket.

 

[Wingates]

Att de låtit mig göra mina egna misstag istället för att berätta vad jag får/inte får göra, men alltid funnits där om jag behöver hjälp.
Uppskattar dessutom våra hetsiga diskussioner runt köksbordet där jag lärt mig att det aldrig är fel att stå för vad jag tycker och att det är ok att bli arg.

 

[Killaloe]

Jag uppskattar att mina föräldrar alltid har stöttat mig och ställt upp oavsett. Dom har varit så engagerade i allt jag gjort som dom haft möjlighet till och även när saker varit minst sagt kämpiga så har dom funnits där. Dom har aldrig försökt begränsa mig och alltid sagt att jag klarar av saker.

Tyvärr har det varit tufft under många år pga min psykiska ohälsa och även en av mina föräldrars ohälsa - men jag kan ärligt säga såhär med det bakom mig att dom hanterat det så jäkla bra generellt och även om jag inte fattar hur så har dom lyckats ge mig en fin uppväxt och en fantastisk familj.

 

[tuaphua]

Oj! Så mycket!

Pappa har alltid tyckt att jag ska lära mig saker som många av mina tjejkompisar inte lärt sig iom att ”de var tjejer”. Det har lett till en hel del användbar kunskap.
Jag fick också lära mig jobba ihop till saker jag ville ha. Även om jag sen ibland fick de sakerna av föräldrar iaf.
Det har alltid varit väldigt noga med att alla är välkomna och av samma värde.
Min pappa har varit ett enormt stöd när jag som yngre mådde väldigt dåligt fysiskt och psykiskt.
Och än idag som snart 40-åring vet jag att han alltid finns där för mig.
Jag har fått gratis-undervisning i affärsvärlden iom att jag varit med mycket på jobb, middagar etc från ung ålder. Och varit den pappa pratat med.
Han har också supportat att jag gått min egen väg, en väg han inte förstår riktigt. Det har alltid uppmuntrats att vara kreativ och skapande.